Jag tänkte avsluta året med ett inlägg om ett ämne som jag tycker sammanfattar året ganska väl, nämligen att när det väl gäller så kan inte alla ha rätt på samma gång! Detta är särskilt tydligt på finansmarknaden, och det är detta som gör rollen som investerare så mycket mer gedigen än den som politiker, proffstyckare, debattör, historiker....etc. Du kan debattera, tycka och diskutera hur mycket du vill, i slutändan är det bara värdeökningen hos din portfölj det handlar om!
Igår såg jag på SVTs Agenda hos en kompis (jag har nästan helt slutat följa svensk mediabevakning) och förutom att deras diskussion om finanskrisen i mångt och mycket skulle kunna summeras med titeln på detta blogginlägg så vill jag ge beröm till Johan Norberg. OK, jag är gammal nog att veta att inget är vad det utger sig för att vara, att allt inte är guld som glimmar, och att det är lätt att låta sig duperas av korta (klippta) inlägg i media etc. Men, för att fatta mig kort, vilken d-a tur att vi marknadsliberaler har någon som Johan som orkar föra vår talan i debatter likt den i Agenda. Good on you, Johan (som man skulle sagt down under)!
Framförallt gillar jag Johans kommentar om hur krisen hade varit mycket mindre om folk med obekväma/okonventionella/ovanliga åsikter fick kommas till tals i media. Precis vad jag anser! Med risk för att verka förmäten vill jag t.o.m. nämna mig själv som ett exempel. Som jag tjatat om tidigare på denna blogg var skälet till att starta bloggen att mainstream-media inte ville publicera okända lunda-docentens varningar om en stundande kreditkris med följande krav på regleringar osv. Det var under våren 2007, dvs innan krisen, som jag försökte nå ut med dessa åsikter. Och t.o.m. under krisen, 2/10 2008, när jag intervjuades i Sydsvenska Dagbladet med feta rubriken på första sidan
EKONOMIFORSKARE: BOTTEN ÄR INTE NÅDD
så var väldigt många kommentarer till artikeln kritiska till mina kontroversiella (?) åsikter om att det skulle bli mycket värre innan det vänder. Trots att, tydligen, Sydsvenskan censurerade en del inlägg (enligt dem som kommenterade) så kunde man läsa ett flertal inlägg i stil med:
Varför belyser ni inte andra än extremisters syn
Det finns väldigt många forskare som skulle kunna ge en helhetssyn. Istället letar ni upp en som avviker och saknar erfarenhet.
Varför tar ni inte fram andra forskare
Det är ju bara en som har en väldigt udda syn på ekonomin.
osv
osv
Behöver jag tillägga att sedan 2/10 har
svenska börsen fallit 20%,
Dow Jones fallit 20%,
London fallit 15%,
Frankfurt fallit 20%,
Tokyo fallit drygt 20%,
Moskva fallit 45%,
Shanghai fallit 15%,
och t.om. MSCI World har fallit dryga 20%!
OK, jag har inte alltid rätt, men denna gång var jag i alla fall outsidern som tänkte guld!
THIS IS HANS BYSTRÖM'S BLOG ON ISSUES RELATED TO THE GLOBAL FINANCIAL MARKETS. Some entries will be in Swedish and some in English, depending on the context.
december 22, 2008
december 18, 2008
CDPC-credit derivatives product companies! – Part II
There are only a handful (or two) credit derivative product companies (CDPCs) in the world, and, unfortunately, I doubt many of them will survive this crisis.! Of course, at this stage, for anyone who understands their business (leveraged corporate-credit insurance), it should come as no surprise that they struggle (with iTraxx Europe widening from 20bp to 200bp in a year etc.). The intriguing fact about the whole story, however, is that so few, supposedly sophisticated, investors (investment bankers etc) saw it coming.
In fact, this week it was reported in the news that investment banks are facing losses close to 10bn euro on exposures to this tiny segment of the financial system. The total size of the sector is around 125bn euro and based on the movements in the CDS market I think losses of 10bn euro is an absolute minimum!
As I said almost a year ago (CDPC-credit derivatives product companies!, Feb 11, 2008) “It is not the most important segment of the industry but still I think its performance (if made public) will give us valuable information.” Exactly! I stick to that!
And as I have stressed over and over again, the ignorance of investors towards risk (read, overleveraging) will continue to be punished for a long time to come. Furthermore, I think this will weigh on sentiment and postpone a sound rebounce in risk appetite across the entire asset spectrum for some time. Meanwhile, the consistently well informed and prudent investor will continue to pick the low-hanging fruit, piece by piece!
In fact, this week it was reported in the news that investment banks are facing losses close to 10bn euro on exposures to this tiny segment of the financial system. The total size of the sector is around 125bn euro and based on the movements in the CDS market I think losses of 10bn euro is an absolute minimum!
As I said almost a year ago (CDPC-credit derivatives product companies!, Feb 11, 2008) “It is not the most important segment of the industry but still I think its performance (if made public) will give us valuable information.” Exactly! I stick to that!
And as I have stressed over and over again, the ignorance of investors towards risk (read, overleveraging) will continue to be punished for a long time to come. Furthermore, I think this will weigh on sentiment and postpone a sound rebounce in risk appetite across the entire asset spectrum for some time. Meanwhile, the consistently well informed and prudent investor will continue to pick the low-hanging fruit, piece by piece!
december 16, 2008
Fem anledningar till varför jag har undvikit, och fortsätter att undvika, kinesiska aktier.
Det är uppenbart att Kina har framtiden för sig. Nära 1 1/2 miljard människor talar sitt tydliga språk!
Vad gäller Kina-investeringar, för mig som svensk, ser det också ljust ut, åtminstone på ytan. Västvärlden går igenom en finansiell härdsmälta kombinerat med en kraftig recession vilket minskar utrymmet för signifikanta aktieprisuppgångar. Samtidigt har Kinas aktiemarknad totalt säckat ihop och handlas idag på en nivå av sådär 1/3 av toppnoteringen. Och för eller senare måste vi ju gå in på den kinesiska aktiemarknaden, eller hur?
Jag tror dock den gamla devisen ”allt är inte guld som glimmar” kan återupplivas i samband med aktie-Kina. Hör följer fem skäl till varför jag väntar ett tag till innan jag till slut går in tungt på den kinesiska aktiemarknaden.
1) Jag tror det är dags för exportnationer likt Kina att ta nästa stora ekonomiska smäll. Medan länder likt USA, Storbritannien, Irland samt i större eller mindre utsträckning resten av västvärlden drabbats hårt av att leva över sina tillgångar har export-orienterade länder som Kina, Tyskland m.fl. varit de som finansierat denna låne-bonanza. Detta tror jag nu, via minskad export samt handelshinder m.m. kommer att straffa öppna handelsberoende export-länder likt Kina. Jag tror också det kommer att slå extra hårt mot Kina med dess relativt lilla inhemska marknad. ==> Detta är inte bra för aktiemarknaden.
2) Kineser sparar (av olika skäl) mycket och jag tror detta kommer förstärka den negativa tendens jag målade upp i 1). Jag förespråkar normalt spara framför slösa men i detta fall tror att själva skälet till sparandet kommer att straffa sig. Som jag förstår det sparar kinesen eftersom det sociala skyddsnätet stadigt monterats ned sedan markandsekonomi infördes (1978-). Detta är olyckligt eftersom få privata försäkringslösningar verkar finnas vilket får som effekt att onödigt mycket sparas i ladorna. Eftersom jag inte tror på någon snabb och revolutionerande omvandling av socialförsäkringssystemet i Kina tror jag kineserna kommer att fortsätta att över-spara till t.ex. sjukvård. Dvs, den inhemska konsumptionen, som får ta över där exporten avtar, tvingas därför troligen skötas oproportionerligt mycket (och enbart hjälpligt) av staten. ==> Detta är inte bra för aktiemarknaden.
3) Kina har snabbt blivit ett mycket ojämlikt samhälle. Detta behöver förstås inte vara dåligt ur ett investerar-perspektiv men om ojämlikheterna uppfattas som orättvisor av folk i gemen kan det leda till politiska oroligheter. Detta, ej helt osannolika, scenario tycker jag belysts för lite. Då den stora pool av runt 150 miljoner del- eller heltidsarbetslösa människor som flyter runt mellan olika kinesiska städer/regioner på allvar får svårt med försörjningen eller tvingas hem till sina små åkerlappar på landet tror jag besvikelsen kan ta sig våldsamma utlopp. ==> Detta är inte bra för aktiemarknaden.
4) Jag har varit en del i Kina i mitt arbete som lärare och forskare. Jag har också varit i andra kinesiska miljöer vid ett flertal tillfällen, ibland under lång tid. Jag har besökt Taiwan, Hong Kong och Singapore flera gånger. Jag har tillbringat längre tider i Bangkok och Kuala Lumpur, städer med stort kinesiskt inblandande i gen-poolen och i kultur etc. Jag har t.o.m. arbetat två år i hjärtat av Sydneys Chinatown, med dagliga besök i deras laksa-, dim sum-, och wanton-kök! Jag var också stadig gäst i San Fransiscos ChinaTown-restauranger/affärer under min tid som student i Berkeley. M.a.o., jag känner åtminstone hjälpligt till Kina och kinesisk kultur och kan tydligt säga att jag gillar verkligen den kinesiska kulturen och vill gärna bo i ett kinesiskt-färgat samhälle igen i framtiden. Dock, det finns en sak jag inte gillar och det är känslan av att man för tillfället inte kan lita på någonting i själva landet Kina! Detta problem tycker jag mig inte kunna se i Taiwan och andra kinesiska områden utan det är något jag förknippar med mina besök i mainland China. Detta är förstås en personlig åsikt och jag har inte så mycket empirisk fakta att bygga upp det på. Dock, i dessa tider där ”trust is everything” tror jag Kina kommer straffas för att det inte är förtroendegivande. Titta på banksystemet t.ex. Oavsett vilket land vi pratar om så är banker mycket mycket beroende av förtroende. Jag undrar dock om det kinesiska banksystemet står så stadigt som man tror och det är ett exempel på område där ett snabbt fall i förtroende kan få dystra återverkningar. ==> Detta är inte bra för aktiemarknaden. )
5) Slutligen, det något oortodoxa politiska styret i Kina kan inte ignoreras. Jag är inte nödvändigtvis 100% demokrat i alla väder och jag tycker dessutom länder själva ska få välja vilket politiskt system de vill ha. Det är dessutom inte upp till oss i t.ex. Europa att bestämma hur demokrati ska se ut eller inte se ut i andra länder. Min liberala hållning i denna fråga till trots är jag skeptisk till att kommunistpartiet i Kina kan förlita sig på att resten av världen (den s.k. demokratiska delen) kommer att fortsätta se på dem med de välvilliga ögon som vi sett det senaste decenniet. Jag pratar ”realpolitik” här. D.v.s., jag pratar inte Amnesty etc. här, utan investerare och deras entourage, kommer de att fortsätta ignorera att Kinas politiska system är ett unikum och därför omöjligt att fullt förstå för en outsider? Jag är inte så säker på det. ==> Detta är inte bra för aktiemarknaden.
Vad gäller Kina-investeringar, för mig som svensk, ser det också ljust ut, åtminstone på ytan. Västvärlden går igenom en finansiell härdsmälta kombinerat med en kraftig recession vilket minskar utrymmet för signifikanta aktieprisuppgångar. Samtidigt har Kinas aktiemarknad totalt säckat ihop och handlas idag på en nivå av sådär 1/3 av toppnoteringen. Och för eller senare måste vi ju gå in på den kinesiska aktiemarknaden, eller hur?
Jag tror dock den gamla devisen ”allt är inte guld som glimmar” kan återupplivas i samband med aktie-Kina. Hör följer fem skäl till varför jag väntar ett tag till innan jag till slut går in tungt på den kinesiska aktiemarknaden.
1) Jag tror det är dags för exportnationer likt Kina att ta nästa stora ekonomiska smäll. Medan länder likt USA, Storbritannien, Irland samt i större eller mindre utsträckning resten av västvärlden drabbats hårt av att leva över sina tillgångar har export-orienterade länder som Kina, Tyskland m.fl. varit de som finansierat denna låne-bonanza. Detta tror jag nu, via minskad export samt handelshinder m.m. kommer att straffa öppna handelsberoende export-länder likt Kina. Jag tror också det kommer att slå extra hårt mot Kina med dess relativt lilla inhemska marknad. ==> Detta är inte bra för aktiemarknaden.
2) Kineser sparar (av olika skäl) mycket och jag tror detta kommer förstärka den negativa tendens jag målade upp i 1). Jag förespråkar normalt spara framför slösa men i detta fall tror att själva skälet till sparandet kommer att straffa sig. Som jag förstår det sparar kinesen eftersom det sociala skyddsnätet stadigt monterats ned sedan markandsekonomi infördes (1978-). Detta är olyckligt eftersom få privata försäkringslösningar verkar finnas vilket får som effekt att onödigt mycket sparas i ladorna. Eftersom jag inte tror på någon snabb och revolutionerande omvandling av socialförsäkringssystemet i Kina tror jag kineserna kommer att fortsätta att över-spara till t.ex. sjukvård. Dvs, den inhemska konsumptionen, som får ta över där exporten avtar, tvingas därför troligen skötas oproportionerligt mycket (och enbart hjälpligt) av staten. ==> Detta är inte bra för aktiemarknaden.
3) Kina har snabbt blivit ett mycket ojämlikt samhälle. Detta behöver förstås inte vara dåligt ur ett investerar-perspektiv men om ojämlikheterna uppfattas som orättvisor av folk i gemen kan det leda till politiska oroligheter. Detta, ej helt osannolika, scenario tycker jag belysts för lite. Då den stora pool av runt 150 miljoner del- eller heltidsarbetslösa människor som flyter runt mellan olika kinesiska städer/regioner på allvar får svårt med försörjningen eller tvingas hem till sina små åkerlappar på landet tror jag besvikelsen kan ta sig våldsamma utlopp. ==> Detta är inte bra för aktiemarknaden.
4) Jag har varit en del i Kina i mitt arbete som lärare och forskare. Jag har också varit i andra kinesiska miljöer vid ett flertal tillfällen, ibland under lång tid. Jag har besökt Taiwan, Hong Kong och Singapore flera gånger. Jag har tillbringat längre tider i Bangkok och Kuala Lumpur, städer med stort kinesiskt inblandande i gen-poolen och i kultur etc. Jag har t.o.m. arbetat två år i hjärtat av Sydneys Chinatown, med dagliga besök i deras laksa-, dim sum-, och wanton-kök! Jag var också stadig gäst i San Fransiscos ChinaTown-restauranger/affärer under min tid som student i Berkeley. M.a.o., jag känner åtminstone hjälpligt till Kina och kinesisk kultur och kan tydligt säga att jag gillar verkligen den kinesiska kulturen och vill gärna bo i ett kinesiskt-färgat samhälle igen i framtiden. Dock, det finns en sak jag inte gillar och det är känslan av att man för tillfället inte kan lita på någonting i själva landet Kina! Detta problem tycker jag mig inte kunna se i Taiwan och andra kinesiska områden utan det är något jag förknippar med mina besök i mainland China. Detta är förstås en personlig åsikt och jag har inte så mycket empirisk fakta att bygga upp det på. Dock, i dessa tider där ”trust is everything” tror jag Kina kommer straffas för att det inte är förtroendegivande. Titta på banksystemet t.ex. Oavsett vilket land vi pratar om så är banker mycket mycket beroende av förtroende. Jag undrar dock om det kinesiska banksystemet står så stadigt som man tror och det är ett exempel på område där ett snabbt fall i förtroende kan få dystra återverkningar. ==> Detta är inte bra för aktiemarknaden. )
5) Slutligen, det något oortodoxa politiska styret i Kina kan inte ignoreras. Jag är inte nödvändigtvis 100% demokrat i alla väder och jag tycker dessutom länder själva ska få välja vilket politiskt system de vill ha. Det är dessutom inte upp till oss i t.ex. Europa att bestämma hur demokrati ska se ut eller inte se ut i andra länder. Min liberala hållning i denna fråga till trots är jag skeptisk till att kommunistpartiet i Kina kan förlita sig på att resten av världen (den s.k. demokratiska delen) kommer att fortsätta se på dem med de välvilliga ögon som vi sett det senaste decenniet. Jag pratar ”realpolitik” här. D.v.s., jag pratar inte Amnesty etc. här, utan investerare och deras entourage, kommer de att fortsätta ignorera att Kinas politiska system är ett unikum och därför omöjligt att fullt förstå för en outsider? Jag är inte så säker på det. ==> Detta är inte bra för aktiemarknaden.
december 11, 2008
Klokt av Erik Penser
Eftersom jag verkar ha åsikter långt och mycket överensstämmande med Erik Penser både idag och förrförra året så tycker jag följdaktligen att mycket av det han sa om krisen i dagens DI var utomordentligt klokt (precis som man kanske borde väntat sig, vad vet jag). Läs gärna "Erik Penser tror på dystrare tider" i dagens DI.
OK, det var ju så dags att "förutspå" krisen den 2/12 2007 (ett halvår efter att krisen startade), men jag förstår vad han menade. Jag håller också fullständigt med honom i att framförallt amerikanska och engelska politiker är oansvariga när de ber oss spendera oss ur krisen. Som jag sa i "Min intervju i Sydsvenska Dagbladet – Del II": Du löser inte dina överbelåningsproblem genom att låna mer och konsumera mer! Det är inte det "Lyxfällan" lär ut och det är inte det "Spara och Slösa" lärde ut på sin tid.
Erik: om du av en slump råkar läsa min blog: kan jag inte få se din samling gamla aktiebrev!
OK, det var ju så dags att "förutspå" krisen den 2/12 2007 (ett halvår efter att krisen startade), men jag förstår vad han menade. Jag håller också fullständigt med honom i att framförallt amerikanska och engelska politiker är oansvariga när de ber oss spendera oss ur krisen. Som jag sa i "Min intervju i Sydsvenska Dagbladet – Del II": Du löser inte dina överbelåningsproblem genom att låna mer och konsumera mer! Det är inte det "Lyxfällan" lär ut och det är inte det "Spara och Slösa" lärde ut på sin tid.
Erik: om du av en slump råkar läsa min blog: kan jag inte få se din samling gamla aktiebrev!
Syntetiska Collateralized Debt Obligations nedgraderade en masse.
Är Standard & Poor’s nedgradering av nära tusen Europeiska syntetiska CDOer förra veckan en isolerad händelse, och om inte, hur kommer denna och liknande nyheter påverka aktiemarknaden i Europa den närmsta tiden?
Jag, personligen, är förstås inte det minsta förvånad över nedgraderingarna. Detta är bara en konsekvens av den extrema ökning av kreditriskspreadar som vi sett de senaste 1 1/2 åren. Det var ju bara en tidsfråga innan det skulle slå igenom på dessa mer komplicerade instrument (synt-CDO) och i spåren av Lehman, Fannie Mae och WaMu kollapserna har tydligen en ny våg av nedgraderingar kommit.
Jag har ju också länge varnat för de problem som skulle kunna uppstå på den icke-transparanta OTC-marknaden för credit default swaps (CDS). [se förtydligande nedan] Från mina försök till varningar i media under 2006-2007 via alla de artiklar jag skrivit på denna blog under året som gått (tex 22/1, 21/2, 19/3, 2/5, 15/9, 17/9), samt indirekt i de vetenskapliga artiklarna "The Age of Turbulence - Credit Derivatives Style" och "Back to the Future: Futures Margins in a Future Credit Default Swap Index Futures Market". Dock, som jag sagt upprepade gånger i olika sammanhang: det är inte instrumenten det är fel på, det är handhavandet! Både konkurssannolikheter och konkurskorrelationer har uppenbarligen underskattats av aktörerna.
Vad mer, det finns tydliga indikationer på en koppling mellan CDS-marknaden och aktiemarknaden (jag forskar om detta och återkommer om det i en senare blog) och det finns risk att nedgraderingen av CDOerna, via såväl nedskrivningar i banker, hedgefonder etc. som via det faktum att nedgraderingarna ytterligare belyser företags just nu dåliga kreditvärdighet, kan sätta ytterligare press på aktiekurser när aktiemarknaden inser betydelsen av denna typ av explicita kritik mot företagskreditmarknaden. Dvs, även om det inte var någon överraskning för kreditmarknaden så kanske det är det för (den europeiska) aktiemarknaden.
[En syntetisk CDO är en CDO där tillgångarna i den underliggande CDO-poolen är CDSer. I detta fallet CDSer som refererar företag av olika slag. Dvs, synt-CDOernas värde beror på kreditvärdigheten hos företagen i poolen samt hur deras kredithälsa påverkar varann. Det är alltså ett exempel på ett multivariat kreditderivat sammansatt av ett flertal CDS.]
Jag, personligen, är förstås inte det minsta förvånad över nedgraderingarna. Detta är bara en konsekvens av den extrema ökning av kreditriskspreadar som vi sett de senaste 1 1/2 åren. Det var ju bara en tidsfråga innan det skulle slå igenom på dessa mer komplicerade instrument (synt-CDO) och i spåren av Lehman, Fannie Mae och WaMu kollapserna har tydligen en ny våg av nedgraderingar kommit.
Jag har ju också länge varnat för de problem som skulle kunna uppstå på den icke-transparanta OTC-marknaden för credit default swaps (CDS). [se förtydligande nedan] Från mina försök till varningar i media under 2006-2007 via alla de artiklar jag skrivit på denna blog under året som gått (tex 22/1, 21/2, 19/3, 2/5, 15/9, 17/9), samt indirekt i de vetenskapliga artiklarna "The Age of Turbulence - Credit Derivatives Style" och "Back to the Future: Futures Margins in a Future Credit Default Swap Index Futures Market". Dock, som jag sagt upprepade gånger i olika sammanhang: det är inte instrumenten det är fel på, det är handhavandet! Både konkurssannolikheter och konkurskorrelationer har uppenbarligen underskattats av aktörerna.
Vad mer, det finns tydliga indikationer på en koppling mellan CDS-marknaden och aktiemarknaden (jag forskar om detta och återkommer om det i en senare blog) och det finns risk att nedgraderingen av CDOerna, via såväl nedskrivningar i banker, hedgefonder etc. som via det faktum att nedgraderingarna ytterligare belyser företags just nu dåliga kreditvärdighet, kan sätta ytterligare press på aktiekurser när aktiemarknaden inser betydelsen av denna typ av explicita kritik mot företagskreditmarknaden. Dvs, även om det inte var någon överraskning för kreditmarknaden så kanske det är det för (den europeiska) aktiemarknaden.
[En syntetisk CDO är en CDO där tillgångarna i den underliggande CDO-poolen är CDSer. I detta fallet CDSer som refererar företag av olika slag. Dvs, synt-CDOernas värde beror på kreditvärdigheten hos företagen i poolen samt hur deras kredithälsa påverkar varann. Det är alltså ett exempel på ett multivariat kreditderivat sammansatt av ett flertal CDS.]
december 05, 2008
Min intervju i Sydsvenska Dagbladet – Del II
I dagens tidningar hänvisas till UC och deras mätning av konkursantalet i Sverige under november 2008. Tydligen gick ungefär 650 företag i konkurs i november vilket kan jämföras med ungefär 450 i november 2007 och knappt 600 i oktober i år.
Detta gör nu alla dagens tidningar (DI, DN, Sydsvenskan, SvD, etc.) en grej av. Är det bara jag som tycker det är lite överdrivet? Är verkligen förändringen från 450 till 650 så stor? Eller är det så att detta är det ”regn av konkurser” som jag predikterade den 2 oktober i min intervju i Sydsvenska Dagbladet ”Lundaforskare: Konkurserna kommer snart att dugga tätt”.
Kan jag alltså luta mig tillbaks och säga: vad var det jag sa! Nej, i ärlighetens namn så är detta bara lite duggregn jämfört med den syndaflod jag hade i tankarna! Och, detta är mkt viktigt, jag tror fortfarande att vi kommer att få se en mycket stor ökning av konkurserna framöver!
Och jag tror inte det spelar ngn roll hur mycket Riksbanken och Finansdepartementet dopar oss med låga räntor och krispaket, det kommer inte att hjäpa! Du löser inte dina överbelåningsproblem genom att låna mer och konsumera mer!
Detta gör nu alla dagens tidningar (DI, DN, Sydsvenskan, SvD, etc.) en grej av. Är det bara jag som tycker det är lite överdrivet? Är verkligen förändringen från 450 till 650 så stor? Eller är det så att detta är det ”regn av konkurser” som jag predikterade den 2 oktober i min intervju i Sydsvenska Dagbladet ”Lundaforskare: Konkurserna kommer snart att dugga tätt”.
Kan jag alltså luta mig tillbaks och säga: vad var det jag sa! Nej, i ärlighetens namn så är detta bara lite duggregn jämfört med den syndaflod jag hade i tankarna! Och, detta är mkt viktigt, jag tror fortfarande att vi kommer att få se en mycket stor ökning av konkurserna framöver!
Och jag tror inte det spelar ngn roll hur mycket Riksbanken och Finansdepartementet dopar oss med låga räntor och krispaket, det kommer inte att hjäpa! Du löser inte dina överbelåningsproblem genom att låna mer och konsumera mer!
december 02, 2008
Hur extremvärdesteori hade klarat er ur krisen, kanske!
Läste en intressant artikel i Financial Times (A real culprit behind this almighty crash) häromdagen. Författaren tog upp problemet med VaR-mått som underskattade risken dramatiskt under upptakten till krisen och hur detta medverkat till att göra krisen till en ”kris”. Jag får lov att hålla med! Jag har i min undervisning alltid varnat för att använda korta lugna perioder för att estimera framtida risker och hur detta är särskilt farligt om man förlitar sig på en fördelning (normalfördelningen) som man vet inte beskriver verkligheten 100% korrekt. Missförstå mig inte, det är OK att använda denna fördelning (den är ju så enkel) men då måste man ta till marginaler i sina riskestimat. Det gör åtminstone jag!
Ett alternativ, som jag förespråkat i 7-8 år nu, är att använda extremvärdesteori vid t.ex. VaR-estimering. En mycket smidig och snygg teori som om den använts av tillräckligt många aktörer vid deras riskberäkningar i bästa fall hade kunnat dämpat krisen signifikant. Jag vill här passa på att dra uppmärksamhet till min nya artikel The Age of Turbulence - Credit Derivatives Style som just diskuterar dessa frågor. Med ett fokus på kreditderivatmarknaden.
Artikeln är publicerad på Swopec (klicka på länken ovan) och är relativt kort och lättläst för att vara en vetenskaplig artikel.
Ett alternativ, som jag förespråkat i 7-8 år nu, är att använda extremvärdesteori vid t.ex. VaR-estimering. En mycket smidig och snygg teori som om den använts av tillräckligt många aktörer vid deras riskberäkningar i bästa fall hade kunnat dämpat krisen signifikant. Jag vill här passa på att dra uppmärksamhet till min nya artikel The Age of Turbulence - Credit Derivatives Style som just diskuterar dessa frågor. Med ett fokus på kreditderivatmarknaden.
Artikeln är publicerad på Swopec (klicka på länken ovan) och är relativt kort och lättläst för att vara en vetenskaplig artikel.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)