november 15, 2012

The Dutch Tulip Mania – bubbla eller ej?


De flesta av er som läser denna blog har säkert hört talas om den holländska tulpanlöks-bubblan på 1600-talet. Vad de flesta troligen inte känner till är att det allvarligt diskuteras i akademiska kretsar huruvida det verkligen var en bubbla eller ej!

Man skulle kunna tro att det är självklart att en marknad som på någon månad ser priserna gå upp tjugofalt är i en bubbelfas; d.v.s. en fas där tulpanlökens marknadsvärde vida överstiger dess intrinsiska värde. Man tar också för givet att saker man hör gång på gång måste vara sanna.... Båda dessa saker kan dock faktiskt (ibland) vara skimärer.

Som jag ser det finns det åtminstone tre argument för varför bubblan inte var en bubbla:
1) Data från 1630-talet är av mkt dålig kvalité och möjligen manipulerad och utvald för att förstärka tesen att där var en spekulativ bubbla. Tidningar saknades t.ex. på 30-talet.
2) Institutionella egenskaper hos tulpanlökmarknaden skulle kunna motivera prisökningen. Bl.a. har det föreslagits att terminskontrakt som av holländska regeringen tvångs-omvandlats till optioner skulle kunna förklara det hela.
3) Andra faktorer kanske kan motivera rationaliteten i att priserna inte bara steg snabbt men också var mkt höga (den dyraste löken som såldes (Semper Augustus) kostade mer än en lyxvilla i Amsterdam). T.ex. kan det faktum att 1/5 av alla invånare i tulpan-centrana Amsterdam och Haarlem dog i pesten under bara ett par månader året innan den värsta tulpanhysterin kanske förklara densamma (riskaversionen sjönk möjligen som en konsekvens av denna händelse som egentligen är mer anmärkningsvärd än bubblan....). Och precis som miljardärer kan värdera Damien Hirsts diamantprydda dödskalle till 100 lyxvillor 2008 (trots ett mkt lägre intrinsiskt värde) så kanske miljardärer kunde värdera tulpaner av unik färg till 1 lyxvilla 1637...

Det sagt; i en trevlig artikel (från 2009) presenterar Maurits van der Veen å andra sidan argument för varför det trots allt var en bubbla. Hans huvudargument är att täta sociala nätverk bland tulpanlöksköparna/säljarna skulle kunna förklara varför en bubbla faktiskt uppstod. Både gemensam religion, släktskap och grannskap karaktäriserade den (faktiskt) ganska lilla skara av aktiva handlare av tulpanlökar i Holland. Detta skulle kunna ha skapat handlare som fäste mkt mer vikt vid andras beteende än handlare på större marknader med anonyma handlare. Bubblor kan därför uppstå enklare och snabbare. Jag kan rekommendera artikeln (här) och tycker den är intressant läsning inte minst för den som fascinerats av Ponzi spel á la Madoff (där också de flesta investerare delade såväl religion som sociala nätverk).

Slutsats: allt är kanske inte alltid vad man tror det är!

-------------
Jag hade aldrig sett en tulpanlök tidigare och kanske är det fler av er som inte gjort det? Bilden ovan visar i alla fall en tulpanlök som jag satte nu i September. Den kostade ungefär tio kronor och jag har ingen aning vilken färg tulpanen blir (jag återkommer med en bild på blomman). Som jag förstår det var det på marknaden för denna typ av simpla tulpanlökar som hysterin var som störst! Priserna var dock, i absoluta tal, inte så höga för denna typ av lökar utan det var de lökar som smittas av virus och därför belv spräckliga, randiga etc. som var riktiga dyrgripar.

november 05, 2012

Betala banktjänstemän med obligationer i stället för aktier!

Ibland överraskar EU-byråkraterna med att leverera något som jag gillar. Liikanen-kommissionen lyckades med denna bedrift härom veckan. De förslår bl.a. att bankanställdas bonusar (delvis) ska betalas med bankens obligationer i stället för med bankens aktier. Detta tycker jag låter som en bra idé då det torde sänka riskbenägenheten hos bankirerna och då en stor (större) del av bankens investerare faktiskt är obligationsägare snarare än aktieägare. På det viset har principalen (den typiska investeraren) och agenten (bankchefen/tjänstemannen) förenliga incitament.

Jag har nyligen skrivit en artikel Executive Compensation Based on Asset Values om detta som är publicerad i Economics Bulletin 32 (2), (2012) 1498-1502. Artikeln kan nås här och handlar om hur ledningen i bolag, framförallt banker, kan kompenseras på ett sätt som är konsistent med investerarnas mål. Jag förslår att man använder kreditderivat för att lösa problemet med corporate debt som inte handlas på marknaden.