januari 11, 2013

Bear Stearn’s kollaps i backspegeln (och observationer om marknadseffektivitet)

Jag läste nyligen en förträfflig bok, för den som gillar detaljer i hur investment banker styrs, som heter House of Cards. Boken handlar om Bear Stearn’s kollaps och går detaljerat igenom hur korthuset trillade ihop under tio dagar i mars 2008.
Det roliga är att jag sparat Financial Times (d.v.s. papperstidningen) från de dagarna och kan därför gå tillbaks i tiden och göra en jämförelse mellan vad som skrev i media och vad som skedde bakom kulisserna. Jättekul, det känns nästan som om jag gått och blivit historiker!
En speciellt intressant utveckling är det som författaren av boken, W. D. Cohen, hävdar är ett misstag av JP Morgan i övertagandet/köpet av Bear. JP Morgan var banken som tog över Bear Stearns tillsammans med Fed och de kom initialt överens om att JP skulle betala $2 per Bear aktie. Kom ihåg, detta var en aktie som bara ett år tidigare hade kostat $172! Problemet enligt Cohen är att JP gjorde misstaget att tillåta Bear’s aktieägare att rösta ja/nej till detta bud under en hel 12-mån period samtidigt som JP garanterade alla Bear’s lån. I princip gav JP Bear en option att piggybacka på JP balansräkning under 12 månader och vänta på ett bättre bud! Jamie Dimon var enl boken ursinnig…..
Det intressanta är att inget står att läsa om detta i Financial Times och istället spekulerar man annorstädes om varför aktiekursen efter $2 budet tillkännagivits snabbt steg till $6-8. Hela veckan efter 16 mars gick Bear’s aktiekurs upp och hela tiden rapporteras (felaktigt) om varför så var fallet. Misstaget från JP verkar dock inte ha varit känt och de som kände till det hade verkligen kunnat tjäna storkovan eftersom det var uppenbart för dem att JP skulle höja budet snart. Mycket riktigt, en vecka senare, 24 mars, höjde JP budet till $10 per aktie. Det spekulerades i media att skälet var att slippa stämningar från aktieägarna i Bear. Enligt boken var det dock nödvändigt för JP eftersom de (samt kreditgivarna och resten av det finansiella systemet) hade så mkt att förlora på att dealen ej gick igenom.

Om författarens påståenden är sanna så har vi ett tydligt exempel på att all information inte alltid inkorporeras instantant i aktiepriser!!