Statsministrar som vandrande säljsignaler?

Jag har precis som en stor del av svenska folket ett mkt stort förtroende för Fredrik Reinfeldt när det gäller att styra Sverige. Mig veterligt är han dock, precis som jag, ingen expert på bostadsmarknaden och därför undrar jag om man inte ska jämföra hans uttalande igår, troligen återgivet av DI på vanligt media-vis, d.v.s. något uppförstorat, att ”Vi har ingen bostadsbubbla” med ett liknande uttalande om börsen av Göran Persson i mars 2000:

Statsminister Fredrik Reinfeldt (9 dec 2010): ”Vi har ingen bostadsbubbla”

Statsminister Göran Persson (25 mars 2000): ”Börsen är aldrig övervärderad”

Som vi alla vet började börsen falla i början av mars 2000 för att sedan inte vända upp förrän tre år senare i oktober 2002. Efter Göran Perssons uttalande 25 mars 2000 föll stockholmsbörsen faktiskt hela 65%! Klicka på figuren med Affärsvärldens Generalindex här intill!

--------------------------------------
Anekdot:
Det är lite roligt att jag ska undervisa om effektiva marknader på A-nivån i Nationalekonomi på måndag för det var precis på en sådan föreläsning den 8 maj 2006 som jag uppmärksammade detta uttalande av GP förra gången. Jag hade tillbringat många timmar den våren nere i Universitets-bibliotekets mikrofilmsrum och bl.a. scannat igenom förstasidorna på Dagens Industri för att försöka hitta tecken på en stundande börskrasch jag trodde skulle komma. Jag jämförde våren 2006 med våren 2000 och hittade en del intressant material.

För att göra en lång historia kort så gjorde detta, en del annat och inte minst en teknisk-analys-titt på börsgrafen att jag bestämde mig för att sälja av en ganska stor del av mitt aktieinnehav den 8 maj 2006. Det roliga är att jag för ovanlighetens skull hade skäl att informera min klass om ca 300 civilekonom-studenter om detta och inför dem fokuserade jag på just börsgrafen eftersom föreläsningen handlade om teknisk analys. Nu slumpade det sig så att börsen samma dag började falla kraftigt och på två veckor hade stockholmsbörsen fallit hela 15%! Klicka på figuren med Affärsvärldens Generalindex! Det var en av mina bästa trades någonsin och jag kommer aldrig att glömma den eftersom jag gjorde den inför öppen ridå.....

Är det månne någon av er bloggläsare som var med på denna ”historiska” föreläsning? Jag hoppas inte den gjorde en generation av lunda-ekonomer till tekniska analytiker……..

PS. Det ska i ärlighetens namn tilläggas att jag ägde en del aktier under perioden 2000-2002 men det är inget jag tänker skriva en blog om..... och det ska också nämnas att media är skickliga på att twista till saker och ting så det är ju inte säkert att GP sa exakt det han påstås ha sagt, men ändå……..

Sell European Bank Stocks? – Part II

I do not understand how European politicians think. Can’t they see the similarities between Bear Stearns and Lehman Brothers on one hand and Greece and Ireland on the other? Or perhaps that’s what they are doing and that´s why they think it will all stop here? What then to make about AIG, Freddie Mae and all the other collapses in the US banking sector........ Very naive!
I am sometimes thinking about how it would all play out if the politicians kept quiet, like the market. If they never responded to the market´s movements (or demands as journalists call them). What would happen if the politicians could move secretly from bail out package to bail out package and introduce bail ins and other new rules of the game without first informing the markets about them years in advance. What if they could stealth bomb just like the market does? Well, of course they cannot, and I just get this feeling of the entire game being tilted in favor of us investors...... Very nice!
Another thing: Ireland is getting 85 bn euro as a loan but that is not much compared to the losses in the banking sector at the height of the financial crisis in 2008 (>1000 bn euro). This means that the staggering amounts needed to bail out Spain most likely are manageable. That is important since that increases the possibility that the European politicians/trade unions/borrowers will just continue wasting taxpayer money on bail outs on a larger and larger scale....... Very irritating!

These are truly “interesting” times!

----------------------------------------------------------

Some curiosa:

On August 16 I wrote the following in Sell European Bank Stocks?: “Anyway, my n-month verdict for the EU banking sector is underperform!”

Today, on November 29, I write: over the last 3 ½ months the European banking sector (FTSE Europe Banks, $) has fallen 6% while the European stock market overall (FTSE Europe, $) has climbed 13%. See the Figure with the prices from August to November. That is, the banking sector has underperformed at a whopping 19% (or 65% on an annual basis)!

I do not often give buy/sell recommendations on this blog but based on my performance over the last 3-4 years I guess I should soon start charge money for my coin-flipping skills...... :) And I assure you that you have to wait for the research paper I promised in the previous banking-blog!

Credit default swaps på kinesiskt vis!

Tänkte att det kunde vara intressant att veta att Credit Default Swaps (CDS) nu (äntligen) introducerats även i Kina (mer exakt 5 nov 2010)! Sin vana trogen vad gäller att gå sina egna vägar har de kinesiska byråkraterna döpt kontrakten till Credit Risk Mitigation (CRM) contracts…… Jag antar att det är för att belysa att kontrakten endats är till för att hedga sig och inte för spekulation. Kontrakten får nämligen bara köpas av dem som redan innehar de underliggande lånen, dvs en hedge, och som jag förstår det så är antalet företag som man kan skydda mot konkurs än så länge begränsat, närmare nestämt ett litet antal stora välkända firmor.

Jag tycker emellertid detta är ett steg i rätt riktning och så länge antalet köpare och säljare blir någorlunda stort så kan man åtminstone använda CDS priserna som någon sorts indikator på kreditvärdigheten i Kina. Detta ser jag som viktigt och den tidigare avsaknaden av kreditriskindikatorer är något jag tidigt nämnt som ett problem i kina. Se t.ex. min artikel

Byström, H., (2008), Credit Risk Management in Greater China, The Journal of Futures Markets 28 (6), 2008, pp 582-597.

Jag ser förstås risken/problemen med att man inte kan spekulera i båda riktningarna, så att säga, och det ska bli mycket intressant att föja utvecklingen på denna nya marknad. Jag lovar att återkomma på denna blog när ngt intressant händer!

Paper Recommendation: Is it really different this time?

I would like to recommend a nice paper by Reinhart and Rogoff (2008), This Time is Different: A Panoramic View of Eight Centuries of Financial Crises

The article ahs since become a book but the article is nice as well. It deals with five kinds of economic crises:

(i) external default
(ii) domestic default
(iii) banking crises
(iv) currency crashes
(v) inflation outbursts

The study covers many centuries of data and I find many interesting facts regarding crises. One of the more interesting parts of the paper is the one dealing with external versus domestic debt. For instance, the authors show that domestic debt has long been as significant as external debt in meeting emerging market financing needs. This is contrary to the common assumption today that emerging countries increasingly rely on domestic debt. Since I believe that the assumption possibly is one factor supporting the high valuations and low credit spreads in these countries this is an important finding. In addition, Reinhart and Rogoff show that defaults on domestic debt appear to be associated with similar magnitudes of output loss as defaults on external debt. Again, interesting!

I think a comparison of the extent of domestic and external debt in some euro-countries could shed some light on the relative vulnerability of these countries (Italy?) that the market has not picked up yet. I will be back on this issue.

-------------------------------------------------

PS. Another interesting and related result found in the paper is the share of years a country has been in default since the year the country gained independence. Notable examples are Sweden (0%), Germany (13%), Spain (24%), Hungary (37%) and Greece (50%)!! Incidentally (?) the ranking is the same as Buttonwood’s ranking of the size of the debt trap of these countries (see The debt trap: ranking the suspects).

En Indisk (mikro)finanskris under vardande?

Jag har varit intresserad av s.k. kommersiell mikrofinans i ett par år. Dvs, jag är intresserad av mikrobanker som på kommersiell väg förmedlar finansiella tjänster som lån, bankkonton och försäkringar till små (fattiga) entreprenörer i fattiga länder. Ofta rör sig summorna om ett par hundra kronor, dvs det är verkligen mikroskala på det hela, och syftet är att komma runt lånehajar och byråkrati. Lånen är förstås för produktion snarare än konsumtion. [OBS, blanda inte ihop denna typ av mikrolån med sk sms-lån som är i samma storleksordning men som inte direkt används för produktiva syften…..]

Som en del av er kanske läst i media så har den kommersiella mikrofinansindustrin i Indien vuxit så det knakat den senaste tiden och tex såg vi i somras en gigantisk IPO av SKS Microfinance, den största mikrofinans-aktören i Indien. Eftersom Indiens mikrofinansmarknad är världens största är det extra intressant/bekymmersamt att läsa om de senaste turerna kring statens inblandning i den indiska mikrofinansmarknaden.

En kris kan man definitivt kalla det. Lokala politiker har lyckats stänga ner stora delar av mikrofinanssektorn i Andhra Pradesh, en av de viktigaste delstaterna (30-40% av Indiens mikrofinansmarknad) för denna typ av finansiering, pga att ett stort antal självmord kopplats till låntagare som inte lyckats betala tillbaks sina lån. Detta är förstås mycket olyckligt men det faktum att hundratusentals mikro-entreprenörer nu står utan möjlighet att låna eller förnya sina lån är förstås också högst olyckligt. Vi ska komma ihåg att miljontals människor tagit sig ur fattigdom mha mikrolån.

Det ska också kommas ihåg att mikrofinans utgör en viktig del av de reguljära Indiska bankernas verksamhet och att problemen därför kanske kan spilla över på dessa bankers soliditet. Naturligtvis kommer andelen mikrolån som ej betalas tillbaks kollapsa om detta fortsätter och vem vet vad det kan leda till. Som en förespråkare för utom-statlig finansiell intermediering ser jag på denna utveckling med oro. Låt oss hoppas att politiker, mikrobanker och reglerare snabbt inser vad som håller på att hända och snabbt löser upp knuten. Mer (vettig) reglering är nog nödvändigt samtidigt som konkurrensen troligen måste skärpas upp. Och utbildning (finansiell allmänbildning) av mikrolåntagarna. Allt för att förhindra att ett fåtal bankirer kan ta ut ockerräntor på lånen. Att börja mixtra med prismekanismen däremot är förstås allt annat än bra!

För er som vill läsa mer om avancerade lösningar på mikrofinansområdet rekommenderar jag (föga förvånande :) ) min egen artikel:

Byström, H., (2008), The Microfinance Collateralized Debt Obligation: a Modern Robin Hood? World Development 36 (11), pp. 2109-2126.

The second edition of my book Finance!

The second edition of my text book Finance – Markets, Instruments & Investments is now in print! The book is available here and (soon) here.

The timing of the first edition was perfect (kind of...); it was printed three years ago and hit the bookshelves two months after the start of the financial crisis in the summer of 2007! I hope the financial system will undergo less change in the next three years than it did during the last three years……

Man against machine - Norwegian style!

1997 slog schackdatorn Deep Blue den Baku-födde schackvärldsmästaren Garry Kasparov (född Garry Weinstein) och vägrade sedan Garry en returmatch. Även om människan i detta fall anklagade datorn för att fuska kvarstår faktum att maskinen slog en av mänsklighetens mest briljanta hjärnor! Detta leder oss osökt till nyheten om att två norska daytraders i förra veckan lyckades slå dagens "motsvarighet" till Deep Blue (Deep Blue var en superdator och även om den också var programmerad i högnivåspråket C så haltar förstås jämförelsen något).

Den senaste veckan har dessa day traders valsat runt i media för deras lyckade försök att slå maskinen, i detta fall en dator programmerad med algoritmer konstruerade för att tjäna pengar på aktiehandel. Jag har försökt att försöka förstå vad dessa två norska day traders har gjort för något olagligt. Jag har dock inte lyckats förstå vad det är!

Kan någon hjälpa mig?

För er som inte vet vad jag pratar om kan vi sammanfatta det hela (så ovinklat jag kan förstås). Tydligen har två unga day traders i Norge lyckat hitta ett mönster i hur en stor amerikansk institutionell investerare programmerat sina datorer att handla. Dvs de två homo sapiens har alltså lyckats knäcka en dåligt programmerad algoritm använd i så kallad algorithmic trading. Tydligen har norrmännen (helt oberoende av varann) funnit mönster i bid och ask spreaden och följdaktligen kunnat handla upp aktien genom att successivt lägga order efter order högre och högre men med minskande insats varje gång. Då algoritmen tydligen reagerade på externa trades på samma sätt oberoende av de externa tradesens storlek kunde norrmännen köpa mindre och mindre för varje trade och därmed få ner genomsnittspriset de köpt för innan de plötsligt sålde (med vinst)! På detta sätt har de tjänat typ en halv miljon kronor, dvs lika mycket som den amerikanska investerarens chef troligen tjänar på två veckor! För detta fick norrmännen villkorlig dom samt böter i samma storleksordning som de vinster de gjort.

Vad jag undrar är hur detta skiljer sig från det algoritmhandlare tjänar pengar på? Är det inte just denna typ av mönster de försöker hitta? Och utnyttja för att tjäna pengar? Dvs hur skiljer sig algo-traders dagliga värv från norrmännens “hobby”? Jag misstänker att denna dom kan få långtgående konsekvenser för utvecklingen på algo-trading området. Jag misstänker också att de två norrmännen inte kommer att få svårt att få jobb i finansbranschen efter detta!!

Som sagt, jag säger inte att norrmännen är oskyldiga, bara att jag inte förstår varför de är skyldiga! Kan någon hjälpa mig?

Fixed Income relative value trading is back!

For all of you who remember Long Term Capital Management, the huge hedge fund that collapsed in late 1998, it could be interesting to hear that their (original) trading strategy is back on track after more than a decade in the shadows!

Long Term was the financial poster child of the 90s; the fund was managed by the famous Salomon Br. trader John Meriwether, it was co-run by J.M.s old Salomon friends Hilibrand, Haghani and Rosenfeld and, most impressively, had two Nobel laureates as partners, i.e. Merton and Scholes, the options pricing gurus!

Long Term used complex models to make money on government bond prices in major countries converging over time. Of course, the pricing errors in US, Japan and EU government bond markets are typically extremely small so the trades had to be done with a lot of leverage to boost the returns. That was also the way Long Term liked to do it and their debt was often ten or twenty times their equity. Towards the end their leverage ratio was as high as 100! Due to this humongous leverage, the fund returned enormous amounts of money to the investors, and to the partners, and it was not until the Asian crisis in 1997 that the luck turned against them all. With the Russian debt moratorium in 1998 the rumor spread that Long Term had trouble and since they were the biggest player at the time (bigger than Goldman for instance) it meant that the fund behaved like an oil tanker; it needed weeks/months to change direction. Everyone knew that everyone knew (etc.) that long Term was in trouble and that just led traders to start taking opposite trades. To make a long story short; Long Terms risk management mistakes together with an (ir)rational market forced the Fed to orchestrate a takeover of the fund by a consortium of Wall Street banks. Since then, fixed income relative value trading has had a bad name.

Until now, that is! In fact, it is not too surprising that fixed income relative value trading (fixed income arbitrage) is back in vogue considering the market intervention of governments all around the world. It is exactly in times such as these when treasuries and central banks around the world behave irrationally and erratically (if you ask me) that directional trading in government bonds, currencies and “policy” is motivated. As a result, I would assume that even the leverage ratios, i.e. the risk, can be kept low these days. And when it comes to the results, Hedge Fund Research claims that the strategy returned more than 5% over the first six months of 2010 and that is almost four times as high as the average hedge fund. My guess is that the strategy will continue to do well!

Go east, boys and girls!

I am now back in Lund after having visited Zhejiang University in Hangzhou. Overall, I had a great time! See this link for my paper presentations at Zhejiang University.

I have been to China a couple of times before so I think I can say with some degree of certainty that I am truly impressed with the speed with which that country develops. Last time I visited China was in 2004 (Shanghai) and you can really touch the difference! Both Shanghai and Hangzhou gets more and more the feeling of Taipei, Bangkok, Kuala Lumpur or Tokyo. Since I lived in a leafy up-market part of Hangzhou I sometimes (N.B., sometimes….) even thought I was in Tokyo! It was fairly quiet, green and everywhere there were quiet 6-cylinder Mercedes-clones with automatic gear boxes sneaking up on you. OK, let’s not exaggerate things (everything is certainly not wonderful for an expat living in China and much of my praise is relative rather than absolute), but I must recommend all the younger readers of this blog to start learning Chinese! It is so obviously the most important language after English. As for Italian, French and perhaps even Spanish: go hide yourself in some dark osteria, dusty old tapas bar or chilly wine cellar. You are so “over the hill”……

Don’t make any mistake about it though: I am not advising anyone to buy a sizeable piece of China corp. right now. As obvious as it is that China is a giant in the making, equally obvious it is that it is all one giant bubble at the moment. The stock market is inflated, the housing market is crazily overpriced and the currency is probably grossly undervalued. At least if you ask me! Like so many others I really want a piece of the action but I will not buy anymore until prices have corrected themselves downwards. I do not pretend to be an expert after a month in Hangzhou but many civil servants I talked to claim that they have to flip property since their salary is too low to live on! Well, that’s a hell of a recipe for disaster……

---------------------------------------------------------------

To finish this blog I want to lecture you somewhat on Hangzhou and Zhejiang University :)

What most of you probably don’t know is that Hangzhou is a former Chinese capital and the major tourist destination among Chinese people. It is a beautiful city (well, around the famous West Lake at least) close to Shanghai that has not rested on its laurels. It is for instance the home to the head quarter of the, at least in Sweden, now notorious car factory Geely; the company that bought our national treasure Volvo, one of the Vs in the Swedish middle-class dream (Villa-Vovve-Volvo, i.e. to have your own house, dog and Volvo)! Depending on who you ask, the population of Hangzhou is at least a couple of millions, sometimes as many as 8 millions including the whole “commune”. That, ladies and gentlemen, is, give and take, all the Swedes in the world in one place the size of Stockholm. And this is considered a small city by Chinese standards!

What most professors among us probably do not know is that Zhejiang University (I can still barely spell the name correctly....) is the Princeton of China! It is not the best university in China (i.e. the Harvard of China) and it is not the second best (i.e. the Stanford of China), but it is one of a handful that considers themselves number three in China! The quality of the students mirrors this and it is a bit strange that so few outside of China know about this. I guess they have to rename the university to make a dent in the psyche of the ordinary professor in the rest of the world….

Hans hemma igen!

På förekommen anledning vill jag påpeka att anledningen till att jag inte skrivit något under min tid i Kina inte varit att jag inte velat. Anledning är helt enkelt att min blog är censurerad av de kinesiska myndigheterna! Det går helt enkelt inte att öppna den i Kina. Trist men sant……

ps. Jag återkommer med en rapport om Kina inom kort.

Hans in China!

I will be a visiting professor at Zhejiang University in Hangzhou, China until the end of September and I will therefore (probably) not be able to write anything on my blog until early October. Instead I will try to enjoy the fine teas of the slopes of Hangzhou hills. And before I go I will of course reread about my (only true) hero's adventures in the east......

Sell European Bank Stocks?

I have investigated around 30 EU banks for a research paper that I will come back to on this blog after it is published (soon I hope). The paper deals with something completely different than algorithmic trading but a side-result of the paper is that I found that over the last nine months the average European bank’s total asset value (financed with around 90% debt) actually fell substantially more than its stock value! This is rather odd in a highly leveraged firm such as a bank and not something I have really observed before (2004-2010). The trader in me (of course) reacted to this!! One driver behind an increased stock price in the light of a fall in the value of assets is of course that the volatility of the assets perhaps have increased. Remember, equity in a firm is like a call-option on the firm’s assets and an increase in the volatility of the underlying leads to an increase in the option price (ceteris paribus). I have not observed such an increase in the asset volatility over the last year, though.

On average, the asset value fell 12% and the stock value fell 8%. Now, how did I estimate the asset value? That is the crucial point here and if I screwed up here then my trading signal is completely useless. The problem is that the asset value is not observable and that is what makes the suggested trade interesting as well as risky. I have not had time to look deeper into the balance sheets and quarterly reports of several EU banks and it is also possible that some kind of outlier drives the result so my advice therefore has to be taken with a dose of skepticism. In any case, I believe that either the asset value will recover or the stock price will fall for the typical bank in Europe over the next couple of months. And if you already, as me, are sceptical about the health of the european banks you could try to focus on asset values when chosing bank stock to trade.

Anyway, my n-month verdict for the EU banking sector is underperform!

Hans in The Journal of Fixed Income

There is currently a lot of discussion about whether OTC derivatives should be traded through clearing houses or not. Among the various OTC derivatives markets that are discussed, the credit default swap market takes center stage. This is a fairly young market, it has figured extensively in the media due to the crisis and it is not as massively huge as for instance the interest rate swap market. This makes this market an interesting test case. I have written frequently about this development here in this blog (see for instance Is the current turmoil a boon for exchange traded credit derivatives? from back in 2007).

In this context I would like to highlight my article that was recently published in The Journal of Fixed Income: Byström, H., (2010), Margin Setting in Credit Derivatives Clearing Houses, The Journal of Fixed Income 19 (4) Spring 2010, pp. 37-43.

In this article I try to stress how extreme the movements in the credit derivatives market have become and how multi-sigma credit spread changes have become the name of the day. This renders traditional methods of calculating margin requirements in clearing houses inadequate and as an alternative I suggest extreme value theory.

Now, it just remains to be seen whether my suggestions will be acknowledged or not!

Lastfartyg eller stekarjolle?

Den största sortens lastfartyg (dry bulk, Capesize) kostar nu bara $12000 att chartra för ett dygn (Baltic Dry Bulk Index). Det kan jämföras med mer ”normala” $60000 för bara två månader sedan. Jag har tidigare skrivit om de snabba charterkostnads-kasten på lastfartygsmarknaden (se Lastfartyg och dess finansiella betydelse från 19/1 2010 och Lastfartyg och dess finansiella betydelse – Del II från 11/3 2010). När jag skrev den första bloggen var lastfartygsmarknaden fullständigt död och charterkostnaden hade fallit mer än 99% (till en botten på $2400 per dygn!)

Det kan vara kul att jämföra charterkostnaden per dygn för ett 250m långt lastfartyg med en vanlig lyxjakt. Den förstnämnda kostar bara marginellt mer att hyra än den sistnämnda ($12000 jämfört med sisådär $9000 per dygn) och kanske impar man mer med ett 200000 ton lastfartyg ute på redden (kanske intill oligarken Shvidlers 120m långa Le Grand Bleu?) än med en av en handfull stekarjollar inne vid kajen!

Hur som helst, i bloggen från i mars var min huvudpoäng att jag trodde den gängse tolkningen av charterkostnaden som en indikator på världskonjunkturen för en tid kommer att vara förpassad till någon mörk och undanglömd plats. Tesen var att det var det stora utbudet av nya fartyg som sänkte charterkostnaden, inte ett lågt globalt efterfrågetryck. Jag tror fortfarande att så kan vara fallet och min tolkning är helt enkelt att de låga charterkostnaderna inte är en så stark bear-signal vad gäller globala aktier som man skulle kunna tro! Kom ihåg, fraktkostnaden mellan Kina och EU/USA är ju en viktig kostnad för många företag, såväl för exportörer som importörer.

-----------------------------------------------------

Jämförelsen ovan mellan charterkostnaderna för kommersiella lastfartyg på de stora haven och lustjakter för grilljannar i lilla Sverige ska man förstås inte dra för stora växlar av. Det är nog vattentäta (!) skott mellan dessa två marknader. Dessutom är den ena marknaden närmast infinitisemal i storlek, inte minst i ett relativt perspektiv! D.v.s., priserna styrs nog mer av tillfälligheter, lägenhetspriser i Sthlm och etnologiska trender än av utbud och efterfrågan på en marknad med fri konkurrens.

Bankbonusar inom EU samt min intervju i tidningen Lundaekonomen!

Jag är ansvarig endast inför gud och historien! (Caudillo de Espana)

Ansvar måste kunna utövas! Så hette artikeln i Lundaekonomen 2008:4 där jag intervjuades om bankkrisen m.m. (jag har helt glömt att referera till denna intervju här på bloggen så jag tänkte det var så dags nu två år senare i samband med EUs förändringar av regler kring bonusar i banker). Det är förstås inte jag som bestämt titeln men den sammanfattar ganska väl en ståndpunkt jag brukar inta, nämligen ”åt var och en vad han förtjänar! [En passus: detta ”filosofiska” påstående kan jämföras med kommunisternas gamla ”åt var och en vad han behöver”.]

I dagarna har EU (och dess för innan USA) beslutat om tuffa nya regler för bonusutbetalningar. Det är jag nöjd med (trots att jag kanske själv drabbas av detta en vacker dag.... :) ), inte minst som de nya reglerna helt överensstämmer med de förändringar jag efterlyste i Lundaekonoms-intervjun.

I min intervju 2008 ger jag följande förslag för hur bonussystemet borde reformeras: ”Hans Byström förordar därför ett annat bonussystem, där de anställda i stället för pengar får aktier i banken eller fondbolaget som de måste behålla ett visst antal år. Får de pengar ska dessa också låsas i ett antal år. Så om förlusterna uppväger vinsterna under dessa år så får man inget!”

Jag är mkt nöjd med att se att allt detta nu införs av EU med start i januari 2011:
• banker måste nu låsa 40-60% av bonusen i 3-5 år
• 50% av bonusen som betalas ut nu måste vara i aktier
• Om banken går under eller om den anställde orsakar förluster kan bonusen krävas tillbaks (Ansvar måste kunna utövas!)

Notera också det jag säger i intervjun om överreglering! Tyvärr är det precis där vi tycks ha hamnat nu! Notera också mina varningar om möjliga svenska husprisfall! Jag fortsätter att varna men med tanke på mitt track record vad gäller svenska huspriser så förstår jag om ingen lyssnar på mig! Pojken och vargen.........

Hans hemma i Sverige igen!

Jag är nu tillbaks efter en mkt trevlig vecka i en mkt trevlig stad, nämligen Barcelona. Förutom det uppenbara, nämligen att Spanien är ett synnerligen trevligt land att turista i och att Barcelona är rena mini-Rio så tycker jag, precis som jag gjort en längre tid, att det verkar finnas en hel del orosmoln på det ekonomiska planet. OK, jag har inte gjort någon riktig research men påståenden som ”An accident waiting to happen” och ”Frånsprungen av tiden” tycker jag känns lämpliga att använda. Jag kan inte riktigt se var Spanien hör hemma i 2000-talet: jag menar, ska de konkurrera med andra laissez faire länder (skygglappsländer som jag kallar dem) som Brasilien, Indien och Kina eller ska de konkurrera med andra high tech/miljö/jämlikhets länder (cykelhjälmsländer som jag kallar dem) som Sverige, Holland och Tyskland? Vad jag är rädd för är att de inte klarar av att konkurrera med endera grupp av länder. Det är grundproblemet!

Vad mer? Bostadspriserna i Bcn tycks vara ganska lika de i Sthlm men då får man betydligt sämre kvalité för pengarna fast betydligt trevligare stad runt knuten. Det trista i sammanhanget är arbetslösheten och de betydligt lägre lönerna jämfört med Sthlm. Och jag tror ju huspriserna är för höga även i Stockholm! Det är ett (av flera) kortsiktiga probem!

Återigen, jag utger mig inte för att ha gjort någon fullständig research av situationen men som spontan hobby-observatör ser jag överlag flera problem med Spaniens ekonomiska politik. T.ex.
(i) Jag tror att regeringen överdrivit sin Keynesianska drive att bygga om allt som det möjligtvis går att bygga om. Det är byggnationer precis överallt i Bcn, varenda trottoar är uppgrävd och halva staden dammar av sand från utgrävningar av tunnelbanestationer o dyligt. Som om de inte byggt tillräckligt av improduktiv real estate…… Jag tror detta är fullständigt fel strategi i ett land genomsållat av dåliga lån! Spendera pengarna på att refinansiera bankerna i stället. Och på strukturella förändringar i massor.
(ii) Det är möjligt att den dåliga satsningen på strukturell utveckling, t.ex. utbildning, nu hunnit i fatt Spanien. Enligt statistik jag tycker mig komma ihåg att jag sett satsar de mycket mindre än oss i norr på utbildning och något i stil med en på tre gymnasister tar aldrig sin examen. Och antalet framstående universitet (och kända nationalekonomer för den delen) saknas fullständigt (detta vet jag i egenskap av expert). Den stora invandringen av outbildade till byggnadssektorn tycks inte heller vara ngn tillgång just nu. Jag har tjatat om detta många gånger tidigare: du kan inte exportera hyreshus oavsett hur många soltimmar de badar i!

Förutom dessa observationer har jag som turist noterat att stränderna (samt parker och kaféer) är fulla av ungdomar (15-25år) en helt vanlig vardagsförmiddag. OK, det är sommar och semestertider och de kanske har semester men oftast brukar väl studenter vilja ha sommarjobb? Jag förstår inte hur dessa till 50% arbetslösa (enligt officiell statistik) ska kunna försörja det ökande antalet pensionärer om 10-20 år. Dvs, i det långa perspektivet hade jag varit mycket försiktig med att placera i Spanien och faktum är att jag tror situationen är ganska lik i de andra PIGS länderna. Slutsats: trots att jag är medveten om den svaga kopplingen mellan BNP-tillväxt och aktievärderingar samt att Spanska aktier redan fallit en hel del så tror jag; om du är långsiktig och riskavert, gör rejäl research innan du bestämmer dig för att pensionsspara i syd-europeiska aktier!

Hans i Spanien!

Jag är på väg till Barcelona för att presentera min artikel An Index to Evaluate Fund- and Fund Manager Performance och jag hoppas inte alltför många spanjorer läst min blogg de senaste åren.... :) Ni som gjort det vet ju vid det här laget att jag har varit skeptisk till den spanska ekonomiska situationen en längre tid. Se t.e.x. Spanska bostäder från 2008.

Ska bli spännande att se hur det ser ut på den ekonomiska fronten. Nu är Barcelona troligen den stad i spanien som klarat krisen bäst (liksom hela regionen Katalonien). Inte minst måste jag kolla upp bostadspriserna. Sist jag var där (fem år sedan) så klagade min spanske kollega på att han trots universitetslektorsjobb på en av världens bästa business schools (ESADE) inte hade råd med en hyfsat stor lägenhet på bra läge i centrala Barcelona. Undrar om han är nöjd nu!?

LIBOR, EURIBOR och de europeiska bankerna!

Bankaktierna i euro-området har fallit med nästan 2/3 sedan toppen och med ungefär 50% sedan euron skapades för tio år sedan. Och credit default swap spreads för stora europeiska banker är mer eller mindre på en all-time high. Frågan man ställer sig är då förstås vad detta betyder för framtiden för bankaktier i Europa, och i förlängningen Sverige. Det kan ju vara lockande att slå till nu till de ”rea”priser vi ser på europeiska banker. Ska man, eller ska man inte, våga steget?

För att försöka svara på detta får man nog titta på fler indikatorer än bara aktier och CDSer och jag tänkte bara kort diskutera en sådan, Euribor-Libor spreaden. (För de av er som ej vet vad Libor och Euribor är finns en kort sammanfattning längst ner i bloggen.)

På sistone har spreaden mellan Euribor och Libor (båda med euro som valuta och med tre månaders löptid) stigit kraftigt. På ett år har denna spread gått från i pricip 0 punkter, där den ”alltid” legat, till 7 punkter! Euribor räntan (lite drygt 70 punkter) är alltså högre än Libor räntan (runt 65 punkter) och den enda tolkning man kan göra av detta är att europeiska banker är mer skeptiska till att låna ut till varann än London-banker. Eller åtminstone kräver de större kompensation.

Jag finner det lite märkligt, och lite skrämmande, att marknaden/bankerna ser på de europeiska bankerna på detta vis trots politikers och bankirers löften om att hälsan i det europeiska banksystenet är god, eller åtminstone inte så dålig som alla dessa indikatorer vill säga. Inte ens under 2008, efter Lehman Brothers-kollapsen såg vi Euribor-Libor spreadar över 2 punkter och även om CDS spreadar och börskurser på pappret ser bättre ut än då så är inte förbättringen signifikant. Naturligtvis är det PIGS-länderna, dvs Portugal-Italien-Grekland-Spanien, och deras bankrutta ekonomier som spökar och frågan vi alla vill ha svar på är förstås hur dessa länder ska kunna skapa ekonomisk tillväxt som är tillräckligt hög för att kunna betala av sin statsskuld. Jag tror inte PIGS-länderna kommer att lyckas med detta och följadkligen vågar jag inte heller köpa (mer?) bankaktier i Europa i nuläget! Vad gäller bankerna i Sverige är jag benägen att dra samma slutsats även om det är mindre tydligt här. Sveriges ekonomi står ju stadigare än Europas och det enda orosmoln jag ser här hemma (förutom smittoeffekten från Europa) är bostadsmarknaden och problemen där tror jag man lyckas täcka över ett bra tag till. Mer om detta en annan gång!

---------------------------------

-Libor: står för London Interbank Offered Rate och är ett genomsnitt av låneräntan ett drygt dussin banker i London kräver av andra banker i London när de lånar ut pengar över en viss tid. Det är alltså interbankräntan i London. Detta är en mycket viktig referensränta och den används t.ex. för swap och futures kontrakt och för allehanda lån till företag och hushåll.

-Euribor: står för Euro Interbank Offered Rate och är ett genomsnitt av låneräntan 50 banker inom euroområdet kräver av andra banker inom euroområdet när de lånar ut pengar över en viss tid. Det är alltså interbankräntan inom euroområdet. Detta är också en mycket viktig referensränta, precis som Libor, och använda också den för allehanda lån till företag och hushåll, fast inom euroområdet i stället för London.

Is the current turmoil a boon for exchange traded credit derivatives? - Part VIII

One month after the Lehman Brothers and AIG collapses I wrote the following on this blog [Is the current turmoil a boon for exchange traded credit derivatives? - Part V, Oct 17, 2008]: .....As I stressed a month ago (17/9 AIG+CDS=SOS) I thought the collapse of AIG would be the start.....of the new era where counterparty risk would take center stage......

Now, at least one highly influential academic, Francis Longstaff at UCLA, has studied whether this actually happened (an increased focus on counterparty risk correct). The answer is yes, at least if one believes Longstaff et al. in COUNTERPARTY CREDIT RISK AND THE CREDIT DEFAULT SWAP MARKET

The authors find clear evidence of the Lehman default (which occurred two days before the AIG collapse) changing the behavior of dealers towards counterparty risk. Two quotes from Longstaff et al. are

“Surprisingly, we find that there is little evidence that dealer credit risk was priced in the CDS market prior to the Lehman bankruptcy………. This result is consistent with market sources indicating that the Lehman default highlighted the importance of a number of counterparty credit risks that had previously been largely ignored”.

and

“How should these results be interpreted? One possibility is that prior to the Lehman bankruptcy, the market viewed the practice of collateralization as fully effective in mitigating counterparty credit risk. Subsequently, however, the market underwent a regime shift as it realized that no firm was too large to fail and that there were numerous legal pitfalls inherent in even a collateralized counterparty relationship.”

I think that is really good news, if true, and I think there will be more written on this issue in the academic community. I do not have access to the great data set that Longstaff et al. have but if I did I am sure I could come up with some really nice studies that could be done.

Änglarnas stad i lågor!

Vilken tråkig nyhetsdag! Först chockbeskedet från våra teutonska grannar där man förbjuder blankning av aktier, statsobligationer samt credit default swaps (vilket vanvett).... :( Och sedan nyhetsbilderna från “mitt” Bangkok! Affärskomplexet Central World tycks stå i brand och börsen (Stock Exchange of Thailand) likaså. Hundratals döda och skadade. Vilken chock!

Jag har tillbringat långa perioder i Bangkok som gästprofessor vid olika universitet och som turist och har lärt mig tycka mycket om denna kaotiska, förorenade och trafikerade metropol. Jag har också besökt börsen ett flertal gånger samt var varannan dag handlat på Central World!! Det gör det extra chockerande. Man kanske inte ska förstora upp det hela men man ska komma ihåg att detta inte är Kirgisistan eller Kongo, utan en av Asiens tigrar.

Vad som ska hända nu kan man förstås bara sia om. Oroväckande är dock att oron spritt sig till nordöstra Thailand med städerna Udon Thani och Khon Kaen. Thailändarna är ju "fredliga" av sig men samtidigt är det ett djupt ojämlikt land och egentligen har det ju bara varit en fråga om tid innan den bakomliggande konflikten mellan landsbygd och stad skulle komma upp till ytan. Det är väl bara att hoppas att saker lugnar ner sig. Synd bara att "demokratin" i Thailand fått sig en knäpp på näsan. Detta kan väl knappast vara bra för framtiden?

Apropå finans, detta är ju en finansblog, för den som funderar på att köpa aktiefonder med fokus på Thailand tycker jag först han/hon ska läsa min varnings-blog om Thailand (och Iran och Syd-Afrika) från April 2009 Fråga din bankman om han vet vem Abhisit Vejjajiva är! Notera att två av dessa länder haft gatustrider sedan mitt inlägg…….

Snart är vi alla moraliskt bankrutta!

Jag brukar stolt och med stor säkerhet i rösten påstå att jag är marknadsfundamentalist och ideologisk kapitalist. Och lika säker som jag är på att fria marknader skapar välstånd och tillväxt, lika säker är jag på att centralplanering är av ondo. På sista tiden har jag dock börjat känna oro över att den fria marknadsekonomi vi tror oss leva i sedan ngt århundrade, eller som vi i alla fall tror kommer att infinna sig en vacker dag, är lika mycket av en utopi som den kommunism vi såg under ett halvt århundrade i t.ex. Sovjetunionen. En schimär helt enkelt.

Jag tänkte bara ta två små exempel för att peka på vad jag menar:

• Fria marknader bygger på att individer, företag och länder talar sanning.... Detta verkar dock komma på skam. OK, de flesta liberaler ser mellan fingrarna med statlig (nattväktarstaten) inblandning åtminstone för att försvara privat egendom. Men, om vi nu ska ha en stat, borde inte staten skydda oss mot stöld och förskingring (ofta begången av inhemska aktörer) likväl som den skyddar oss mot militära aggressioner från främmande makter. Leeson, Maddoff och Sir Stanford är bara toppen på isberget. Bakom dessa explicita stölder finns de mer subtila transfereringarna av kapital från rättmätiga ägare till ”tjuvar och banditer”. Centralbankernas artificiellt låga räntor flyttar kapital (helt orättmätigt) från sparare till låntagare och finansinspektionernas slapphänta behandling av banker flyttar kapital (helt orättmätigt) från skattebetalare till bankchefer/bankanställda. Samspelet mellan statliga institutioner, politikens värld och storkapitalet suddas ut (Stockholmssyndromet?) och de som har tillträde till denna inre cirkel berikar sig på outsiderns bekostnad. Och på kuppen förlorar prismekanismen sin viktiga roll!

• Fria marknader bygger på att den som satsar på fel häst förlorar sina pengar.... Är det verkligen någon som tror att detta gäller längre? Banksystemet, husköpare, Grekland,…. osv. Bail-out listan kan göras lång. Alltför lång. Hur liberalt är egentligen ett system där risktagare (så fort de utgör en politisk/svågerpolitisk kritisk massa) inte längre tillåts förlora kapital och där oskyldiga får stå för notan? Varför tvingas inte husköpare som utan insikt satsar flera årslöner på en tillgång med osäkert framtida värde, bankirer som spelat K2-högt med andras pengar och länder som levt över sina tillgångar i decennier betala för sina gärningar? Varför ska bail-outs och moral hazard-skapande politik rädda deras skinn om och om igen?

Jag är rädd att detta tummande på den fria marknadskapitalismen inte bara kommer att leda oss över ruinens brant utan dessutom kommer att skapa en befolkning av moraliskt bankrutta individer. Rättvisa och individuellt ansvarstagande kastas överbord i stället för att halas till mastens topp!

Valutor under press - Del II

Jag tillhör den skara som kan gotta sig åt att ha prickat helt rätt vad gäller euro-problemen vi nu observerar på marknaden. Redan under 2008 (se Valutor under press, Nov 19, 2008), d.v.s. för 18 månader sedan, skrev jag t.ex. följande:

........Vad värre är är att jag tror på möjliga problem även för euron (både vad gäller priset på valutan och för samarbetet som sådant)! Få verkar idag tro att eurosamarbetet står inför så svåra utmaningar att vissa länder kommer att fundera på att lämna euron. Det gör dock jag. Jag tror vissa länder (Italien, Spanien, Grekland, Irland?) kommer att få mycket mer problem än andra (Tyskland, Finland?) och att det åtminstone kommer göra att vi under snart kommer att få se rubriker i tidningarna likt ”Italien tvingas kanske ge upp euron!”. I värsta fall kanske ordet ”kanske” utelämas i rubrikerna......... [High on Finance, Nov 19, 2008]

I samma artikel pekade jag ut Estland och Danmark som länder med valutor som var övervärderade mot svenska kronan. Jag får dock erkänna att jag ofta tycks ha rätt i sak men ändå inte lyckas tjäna så mkt på mina prediktioner. Åtminstone inte i det korta perspektivet. Ta t.ex. Estland: även om det mycket riktigt stormade rejält ett tag efter min prediktion så föll ju inte peggen. Dvs ONLY A SMALL PROFIT FOR ME (4% årlig avkastning)! Och ta Danmark: även om svenska kronan mkt riktigt förstärkts något (från 1.3639 till 1.3047) så är det ju inte diekt ngn lysande trade….. Dvs ONLY A SMALL PROFIT FOR ME (3% årlig avkastning)! Frågan är om samma sak ska hända med euron. Sedan min prediktion har euron försvagats, men inte dramatiskt (från 10.40 till 9.70).Dvs ONLY A SMALL PROFIT FOR ME (4% årlig avkastning)! Dvs trots att jag hade rätt när jag sa att vi snart skulle få läsa rubriker likt ”Italien tvingas kanske ge upp euron” så har jag ej gjort en "Soros" eller "Paulson".

Det ska dock kommas ihåg att jag fortsätter (hypotetiskt förstås då jag aldrig avslöjar vad jag egentligen köper/säljer) att shorta baltiska valutor och danska kronor och euron! Dvs, spelet är inte över än. Jag nöjer mig inte med de (teoretiska) småsmulor jag fått hittills!

Jag tror på en fortsatt förstärkning av SEK!

Har marknaden blivit MINDRE effektiv med tiden?

Effektiva marknadshypotesen är under attack. Ingen tror längre på att (aktie)marknaden alltid har rätt, d.v.s. att den är effektiv. Som ”bevis” på att marknaden har haft fel tas den senaste tidens repetitiva boom-to-bust beteendet på aktiemarknaden. Jag är benägen att hålla med men samtidigt är jag väl medveten om marknadens tidigare uppvisande av ”allvetande”. Ta t.ex. den brittiska aktiemarknadens slutliga vändning uppåt redan under sommaren 1940, innan Battle of Britain (korrekt i efterhand men till synes märkligt vid tidpunkten), eller den tyska aktiemarknadens slutliga vändning nedåt redan under hösten 1941, när tyska Wehrmacht verkade oövervinneligt (korrekt i efterhand men till synes märkligt vid tidpunkten), eller den amerikanska aktiemarknadens slutliga vändning uppåt under sommaren 1942, efter slaget vid Midway (korrekt i efterhand men till synes märkligt vid tidpunkten)!

OK, I ljuset av detta, kan det kanske vara så att marknaden blivit mindre, i stället för mer, effektiv med tiden? Detta skulle gå på tvärs med den allmänna åsikten om att marknader blir mer och mer effektiva med tiden!

Jag håller inte detta för omöjligt (även om det är ett long shot) och mitt förslag till varför så skulle kunna vara fallet, vilket förstås är långt från bevisat, är de institutionella placerarnas dominans på marknaden! För 50 år sedan hade institutioner inte samma grepp om marknaden och det utbredda (miss)bruket av agenter för förvaltningen av principalens kapital, med alla dess incitamentsproblem, kanske kan leda till långa perioder av felprissättningar på marknaden. Ett exempel är betydelsen av relativa performance mått i stället för absoluta vilket kan uppmuntra till trendföljande beteende och skrämma bort “contrarian” beteende.

Min fråga är alltså: kan det vara så att “bankernas” lekande med dina och mina pengar gjort marknaden mindre ineffektiv? Min poäng är förstås att marknaden bara är effektiv om aktörernas åsikter divergerar, inte om de alla har samma åsikt. The Wisdom of Crowds ersätts annars med The Madness of Crowds!!!

Goldman, Chutzpah & Sachs!

SEC filing a lawsuit against Goldman & Sachs (GS) for securities fraud is clearly the news of the week (except for the (c)ash cloud delivered by Iceland to its European friends….). And no wonder! It is far from clear what the end result will be.

Even ignoring possible additional information that will leak out over the coming weeks, and ignoring any emotional or political interference with the legal procedure, I think it is very hard to tell whether GS actually has done anything wrong!

If we assume that the news available in yesterday´s media tells us the true story then the situation is the following: GS has helped John Paulson (the billionaire hedge fund manager) to go short in a number of mortgage-backed securities in a very convenient way (I wish I had had the opportunity back in 2006…). By bundling together a number of credit default swaps in one portfolio (the so-called synthetic CDO) and then taking the short end of this structure (which is perfectly OK) then Paulson managed to profit from the fall in house prices in the US. Someone had to take the long end, of course, and in this case the main buyer seems to have been a German bank called IKB. As it turned out, the "coglione" in this deal was IKB.....

Of course, if GS had informed the long investors that the famous Mr Paulson was on the short end, then they would probably not have bought the CDO. The question now, however, is whether one should REQUIRE GS to tell the investors that this was the case. Should one require one advanced institutional investor to inform another advanced institutional investor who is the counterparty to the deal? I DON´T KNOW!! If the buyer was a retail investor, then YES, GS should probably have had to tell the investor that the assets in the CDO pool were chosen by some wise guy in order to be as credit-risky as possible! However, I think IKB, and any other investment bank, should be perfectly capable to tell on their own whether assets are worth buying or not! They don’t need GS to tell them that. (There are some claims that GS told IKB that Paulson were going to be long the structure. That seems to have been a lie and that is not OK, of course. However, again, it is up to IKB to make the decision to buy or not, and it is quite pathetic to claim that the decision was based entirely on the actions of Paulson.)

Anyway, I am not a big fan of big investment banks playing with tax-payers money and paying half of their profits (but not half the losses) to their employees and I am happy to see them (and their share prices) getting hammered. However, I doubt that this is the right way to attack them. They should simply be closed down and reopened as partnerships! Preferably tomorrow!

A new liquidity tool!

Markit is about to offer a new “liquidity score” on corporate bonds and credit default swaps! I like that innovation and I see it as an example of how the market can come up with new solutions to problems if they really want to (perhaps with a kick in the a-s if needed…..)!

One important reason for the launch of this new tool is of course the regulators' sudden attention to liquidity risk, and Markit is supposed to use bid-ask spreads together with dealer information to create the five-graded liquidity score. They also plan to score asset-backed securities in the future. I am curious about whether the score will be a true success, such as many of the other Markit products such as iTraxx, or if the scores will simply be too coarse or too narrowly distributed around the center grade (3)? I am simply afraid that liquidity simply isn’t properly priced by the market (bid-ask spread). If that is a fact, are there profitable trading strategies to apply here?

Se upp så inte din bank också byter ut dina fonder utan din vetskap!!

Nu har jag lärt mig ett nytt problem med fondsparande. Fondförvaltare kan byta ut din fond mot en annan ”liknande” fond om de vill! Med kort varsel och md ett minimum av information till dig, d.v.s. till ägaren av fonden. Och liknande betyder inte alltid liknande.....Mycket irriterande!

Detta hände mig härom veckan då en Tysklandsfond jag hade på en bank som jag i nuläget ej vill hänga ut (alla banker är säkert lika goda kålsupare) och därför kallar Pucko Bank plötsligt visade sig ha bytts ut mot en Europe Small Cap fond!! Lagom lika!!! Alla som läst min blogg vet att jag inte likställer tyska aktier med europeiska aktier.... Den enda information jag fått var ett meddelande till en mail-inbox hos Pucko Bank som jag aldrig läser eftersom de normalt är helt ointressanta och av karaktären ”köp ditten eller datten av oss nu innan det är för sent”..... Ett ytterligare problem är att fonden inte förvaltas av Pucko Bank utan av ett fondbolag, Parasit Fonder kallad i denna blogg, i Danmark men med juridiskt säte i Luxemburg.

Hur kan det då komma sig att de får göra så här, för det får de, även din bank!!! Jo, gången är den att fondbolaget kontaktar finansinspektionen, i detta fall inspektionen i Luxemburg, med en förfrågan om att få flytta fondmedlen till en annan fond eller slå samman dem. För att få tillstånd måste den nya fonden vara liknande och det är här ett stort problem dyker upp. Vad är liknande? Och är två liknande fonder lika också ett halvår senare när bytet verkligen sker (handläggningstiden kan säkert vara lång ibland)?

Jag har nu pratat med en handfull människor på finansinspektionen, banken och fondbolaget och en del förstår mina problem medan andra inte gör det. Jag tycker dock att Pucko Bank svikit mig genom att inte ge mig tillräcklig information och Parasit Fonder har svikit mig genom att flytta mina pengar till en fond som tydligt är annorlunda än den jag köpt och som jag inte vill ha. Även finansinspektionen i Luxemburg har svikit mig genom att godkänna bytet från en fond (Tyskland) till en annorlunda fond (med 22.61% tyska bolag).
Jag tycker detta är ett problem som finansinspektionen skulle ta tag i och att bara den som ger sitt medgivande ska vara med i fondbytet och att alla andra ska få sina fondpengar insatta på sitt konto om fonden läggs ner. Tills finansinspektionen ändrat detta så är lösningen på problemet att ofta, åtminstone en gång i veckan, logga in på bankens websida och läsa alla, d.v.s. alla, meddelanden. Tråkigt, tjatigt, inte alltid möjligt (typ om du reser i Kina), och enligt min mening en stor nackdel med fondspanade!

Epilog: Jag har sedan detta hände sålt mina Europe Small Cap fonder i Parasit Fonder och kommer aldrig mer köpa deras fonder. Jag köpte istället nya Tysklandsfonder hos Fidelity (med det namnet kan de väl inte svika mig….). Depån hos Pucko Bank hade jag tänkt expandera till ett proffesionellt tradingsystem men det kommer inte att hända nu. Får försöka med ngn konkurrent.

Är ni trötta på låga bankräntor? – Del VI

Som den som läst min blog ett tag vet så har jag tjatat en del under 2009 om att staten skulle/borde ge sig in i finansieringen av småföretag i Sverige. Läs t.ex. Är ni trötta på låga bankräntor? från februari förra året där jag föreslår mina Svenska Tiger-lån.

Nu verkar det som fler insett det nödvändiga i att staten ger sig in i denna "business" och det tycker jag är kul. Marcus Wallenberg m.fl. skriver om sitt förslag, vilket skiljer sig från mitt genom att utgöra equity i stället för debt, i gårdagens Dagens Nyheter. Se artikeln här Staten och kapitalet bör skapa nya fonder

Hoppas både stat och kapital nappar! ".......Sida vid sida, tillsammans kan dom hjälpas åt....."

Kakaopriserna är tillbaks på 70-talets nivåer!

Jag brukar säga att jag kan leva på frukt och mörk choklad! Och faktum är att jag tidvis faktiskt testat att leva efter mina principer. Jag minns t.ex. en 38 timmar lång bussresa genom västra Mexiko, i min något impulsiva och naiva ungdom, där jag bara hade ett par Hershey chokladkakor med mig. Jag köpte frukt i massor längs vägen och överlevde resan utan några som helst men. Och i lumpen hade jag alltid ett par 200g mörka Marabou chokladkaor i ena ammunitionsväskan (som så många hatade jag att rengöra k-pisten och fingerade hellre skjutande) och tiotalet apelsiner i min radio-terrängbil (TGB11-radio) med mig ut på fältövningarna. Detta var bättre än de hårda oskalade potatisar med broskfulla fläskskivor och genomskinlig sky som typiskt stod på menyn. Och så slapp man diska snuskburken…….

Jag äter även i mer normala omständigheter mörk choklad varje dag. Varje dag! Möjligen kan det vara en eller ett par dagar per år där jag av ngn anledning ej äter choklad. Möjligen!

OK, med informationen ovan i bagaget kanske ni förstår att jag inte är så förtjust i det rally vi sett på kakaomarknaden de senaste tre åren. Sedan 2006 har kakaopriset nästan tredubblats och då den choklad jag äter innehåller åtminstone 60% kakao innebär det att jag får svårare och svårare att hitta god choklad. Visst, chokladen på ICA har inte blivit så mkt dyrare, det är riktigt. Men problemet är att den blivit mindre god!! Det är uppenbart för oss experter att kakaoinnehållet både sjunkit i % och, framförallt, sjunkit i kvalité. Jag skulle t.ex. inte röra Marabous mörka choklad idag. Fullständigt oätlig smördeg! Precis som de flesta s.k. fair trade kakao produkterna som är en ren skymf såväl mot chokladälskare som mot kakaoodlare.

Referenspriset för kakao, Cocoa ICCO, nådde nyligen $3500, vilket är en uppgång på över 30% på ett år och ett 30-års högsta! [Se grafen där Cocoa-ICCO priset i USD plottats från 1985 till 2010.] Vad beror då detta på? Jo, det är förstås mer ett utbudsproblem än ett efterfrågeproblem. De största kakaoproducenterna i världen finns i västra Afrika (t.ex. Elfensbenskusten och Ghana). Ungeför 2/3 av alla kakao kommer från dessa länder och problemet är att många av kakaoplantagerna i dessa länder blivit gamla och improduktiva som följd av tidigare låga kakaopriser, avsaknad av jordbruksreformer och investeringar samt krig och fattigdom. Till detta kommer väderfenomen som El Nino som åtminstone tillfälligt slagit ut en del kakaoproduktion i såväl Sydamerika, Asien som Afrika.

Min prediktion är dock att investeringar i kakaoproduktion kommer att öka framöver. Inte minst som ett resultat av de höga priserna. Även Kinas ökade smak för choklad samt ökade inblandning i Afrikas affärer torde ha positiva effekter på produktiviteten på kakaoplantagerna. I sammanhanget kan nämnas att jag redan för sex år sedan drömde om att äga en liten kakaoplantage (de flesta plantager är små) någonstans i världen. Se min intervju i tidningen Lundtan Nr 58, 2004 Chokladkonnässör med känsla för ekonomi Jag skulle slagit till!!!! Priserna på plantager har gått upp kraftigt sedan dess och jag hade dessutom sluppit oroa mig för min egen konsumtion. Jag tror dock inte det är för sent. Det tar flera år för kakaoträden att bära frukt och sedan tar det ytterligare tid för dem att bli dugliga för chokladtillverkning.

En nordeuropeisk Krona?

Wolfgang Muchau skrev en jätteintressant artikel i Financial Times häromdagen "Shrink the eurozone, or create a fiscal union“. Artikeln handlar egentligen mest om vad den tyska finansministern Wolfgang Schäuble har för egentlig avsikt med att föreslå en europeisk valutafond (EMF). Jag har hela tiden tänkt att det kanske var ett sätt att svetsa samman euro-zonen och EU och såg det som ett steg tillbaks i Tysklands ganska aggressiva kritik av andra euro-länder och deras ekonomier. Dock, tesen Munchau lyfter fram är i stället att det kan vara ett smart sätt att möjliggöra för länder att lämna euron utan att lämna EU. Det skulle alltså vara en rökridå! Jag är ej tillräckligt påläst om euro-samarbetets juridiska och konstitutionella detaljapparat men emotser med förtjusning vidare diskussioner kring detta framöver.

Personligen skulle jag bli nöjd eftersom jag hittills tagit Tysklands parti, se tidigare inlägg på min blog, och såg Schäubles tidigare reträtt som en motgång för oss båda. Dock, Munchau nämner bara att EMF kanske kan vara en rökridå för att kunna kasta ut länder som Grekland ur euron, inte att det kanske kan vara ett sätt för självaste Tyskland att lämna euron!!!!! Kan det vara det?

Jag medger att det är lättare att tycka illa om euron idag än under tiden för Lehman Brother-kollapsen (personligen har jag en weak spot för Aussies och Loonies men det är en annan historia) men även när jag försöker att ha ett strikt objektivt helikopterperspektiv på det hela så känns det som om en valutaunion mellan Tyskland, Holland, Finland, Danmark och Sverige skulle vara ett bättre alternativ än både en svensk skvalpkrona och ett svenskt eurodeltagande. Eller? Det är klart, politiskt är detta förstås helt osannolikt och politiskt har ju kontinenten inkl. sverige levt på second-best eller third-best lösningar så länge man kan minnas. Men men, man ska aldrig säga aldrig..... Det borde vi ha lärt oss av de senaste årens alla fadäser. Om dessutom Norge skulle joina så skulle vi kunna ha en riktigt stark nordisk Krona! (tyskarna vurmar ju som bekant för vårt kungahus så kanske det skulle gå att sälja på dem namnet Krona på denna nya valuta.......)

Tills dess: jag hoppas ni har er pensionsförsäkring i Loonies eller Aussies.......

Lastfartyg och dess finansiella betydelse – Del II

Som jag kommenterat tidigare så är den viktigaste parametern att ha koll på när man pratar om lastfartyg det så kallade Baltic Dry Index. Detta index har funnits i hela 25 år och är ett index som refekterar kostnaden för att frakta dry bulk (kol, järnmalm etc.) över haven. Mer exakt baseras indexet på dagliga charterpriser noterade hos skeppsmäklare i London för ett genomsnitt av representativa rutter. Som en del av er säkert vet har detta index varit mkt volatilt den senaste tiden och under krisen såg man som värst ett fall från toppen på hela 99%!

En tanke bara: detta index har en längre tid använts som ett mått på global ekonomisk aktivitet. Detta baserade sig på att utbudet av lastfartyg var relativt konstant över tiden (bl.a. då det tar lång tid att tillverka ett fartyg). Indexet var då ett mått på efterfrågan på råvaror. De senaste årens överproduktion av lastfartyg kommer dock kanske ändra på detta. Med andra ord, även om BDI kommer att ge oss priset på att transportera dry bulk så kommer inte längre detta pris att fullt reflektera efterfrågetrycket i ekonomin. Ett lågt index kan t.ex. vara ett tecken på för många fartyg snarare än stor efterfrågan på transpoter.

Värt att tänka på?

If Greece wants my money then I want their islands! – Part III

Yesterday two CDU MPs in the German parliament suggested exactly what I suggested two weeks ago: Greece, sell your islands! Interesting!

See the article Tyskt råd till Grekland: "Sälj några öar" in DI today (Friday March 4)!

Or in the original German article Griechenland soll Inseln verkaufen (Friday March 4)!. Here the MP says:

"Griechenland besitze Gebäude, Firmen und unbewohnte Inseln, die für die Schuldentilgung eingesetzt werden könnten. Ein Bankrotteur muss alles, was er hat, zu Geld machen, um seine Gläubiger zu bedienen".

Exactly my point in my old blog! Perhaps he has read it?

Burger King << McDonalds

Hur mycket större tror ni McDonalds är jämfört med Burger King? Jag blev rätt förvånad härom dagen när jag såg att McD har 31000 restauranger och BK bara har 12000. Dvs nästan en faktor tre. Och ännu mer förvånad blev jag när jag läste att McD sålde nästan tio ggr mer än BK! En faktor tio, det hade jag aldrig trott.

Hemma I USA är skillnaden inte lika stor. Där har McD bara knappt dubbelt så många restauranger som BK. Även i Tyskland, en av Burger Kings viktigaste marknader, har McDonalds bara dubbelt så många restauranger som Burger King. Mer frapperande, dock, är att BK bara har 25 restauranger i Kina mot McDs 1000! Snacka om olika strategi. Jag undrar vad det beror på? Kanske min gamle vän Björn i Kina kan svara på det (om han nu kommer åt bloggen I peking denna vecka vill säga).

En annan skillnad som man kanske inte tänker på som vanlig konsument är att Burger Kings restauranger är äldre (genomsnitt 25år) och slitnare än McDonalds (genomsnitt 18år).

McD öppnade sin första restaurang 15 år före BK (1940 jämfört med 1954). Dock, medan Big Mac kom till 1967 så introducerades Whopper redan redan tio år tidigare, 1957.

Osv osv….

OK, vad är anledningen till att jag nämner allt detta. Jo, jag försöker komma på varför McD har gått så mkt bättre än BK (sägs det) under kreditkrisen. Se på aktiekursen t.ex. Medan BK har fallit 25% på två år har McD gått upp sådär en 7%! Jag hade trott att de båda borde ha klarat krisen ganska bra även om t.ex. amerikaner troligen har minskat sitt mer regelbunda snabbköpsbesökande något. Själv är jag ganska likgiltig inför om jag ska köpa mina hamburgare på McD eller på BK. Jag äter uteslutande hos dessa snabbmatskedjor på mina utlandsresor (då jag ser dem som mycket bra, smidiga och snabba men kanske inte alltid så aptitliga alternativ till de lokala förmågorna) och kan inte påstå att jag ser det uppenbara i att McDonalds gör större vinster än BK per anställd. De är ungefär lika goda, lika onyttiga och lika billiga om ni frågar mig. Lika väsniga lokaler med likande kundklientel och (möjligen då) ngt nyare och bekvämare stolar på McD (även om jag ej tänkt på det).

Jag ska fortsätta mitt funderande på denna mkt viktiga fråga………

[källor: Wikipedia, WSJ, FT, Yahoo Finance]

PS. Dock, min enda riktigt dåliga burgarerfarenhet har jag från Burger King! På Bourbon Street i New Orleans fick jag en Whopper som faktiskt smakade ganska illa. Efter ett par tuggor var jag tvungen att kolla om det var ngn ny äcklig dressing/sås/majonäs som de lagt I av misstag. Till min förvåning var själva köttbiten delat I fyra-fem halvbrända och mkt trasiga bitar som kocken hjälpligt försökt lappa ihop till en burgare. Troligen hade han tappat den på golvet och hoppats på att ingen skulle märka det. Burgaren hittade snabbt tillbaks till golvet………

If Greece wants my money then I want their islands! – Part II

The day after my last entry, see below, Financial Times (Saturday, Feb 20) published a piece called “Pay up for the glory that was Greece”. Interestingly, that article touches upon my idea of Greece raising equity!

The, not entirely serious….., idea in the article is that Greece should start charging for what their ancestors gave to society thousands of years ago. Things that they invented, and that the world uses on a daily basis, such as the Pythagorean theorem, maps and even the word Nike, should be acknowledged (financially)!

Put differently, Greece should start selling their assets, and stop giving them away for free. OK, Greece might have more of these inventions than other countries but, still, I think it will be a Herculean task...... :)

If Greece wants my money then I want their islands!

It looks like Greece has some serious problems (solidity problems as well as liquidity problems). Unfortunately, for me as a Swede, Greece is part of the EU and unfortunately for countries like Germany, Greece is part of the euro-area. This means that we feel the need to help them out somehow (financially). And not only out of solidarity but also out of pure old egoism; put simply, we may very well go down together with Greece since a collapse of Greece might spook the market into forcing other larger euro-countries like Spain and Italy down on their knees.

Now, of course, this risk is much smaller for Sweden than Germany since Sweden is not in the euro-zone. Therefore, realistically speaking, we should not feel the same urge to support Greece financially as Germany, Finland or France. In fact, I doubt that we should help them out at all. The moral hazard situation created by such an intervention would make the US led bail-out of the banking system look like a stroll in the park.

So, my suggestion is the following: why on earth is no-one mentioning the possibility of Greece selling off some of its assets? I mean, that´s what a company on the verge of bankruptcy would do. It would start to sell off parts to be able to solve its liquidity problems. And then, when that problem is solved, it would turn to long-term survival and solidity issues. Why shouldn’t any sovereign (at least if it is not in the eueo-zone) intended to help out Greece demand the same thing? If they get my tax money, I want something in return! I have not got anything out of my earlier EU transfer payments to countries like Greece. The only thing I got was expensive vacations with inflated euro-prices paid with deflated Swedish currency. Enough is enough!

So my suggestions are the following:
1) Either they get an injection of equity and I get some of their future tourist income through direct ownership in hotels, beaches and olive-oil farms. Or perhaps their banks and insurance companies. Or, even more exotic, I get parts of the future tax payments. In that way there would be the added advantage of the force of market discipline on Greek tax collection. That seems to be needed if one should believe what is written in the media. And Greek governments seem to be familiar already with borrowing now and letting their kids pay back in the future (the Goldman deal...)
2) Or they get a fully secured loan backed by hard and carefully ring-fenced assets. If the Greeks want to use securitization as a tool the government seems to be familiar with that already and they also seems to have the required fixed-income Goldman connections lined up.... :)

Konferens i London! – Del II

* Konferensen var mkt bra! Tydligen är det en hel del hedgefonder i London som försöker använda nyheter på ett mekaniskt (maskinnära) vis för att tjäna pengar. Jag tycker detta är intressant och det är ju lite det jag diskuterar i mitt papper (se gamla bloggen). Företag som Reuters har nappat på denna trend och erbjuder nyheter strukturerade för att datorer ska läsa dem och med en massa trevliga möjligheter för användaren att försöka hitta just de signaler i bruset av nyhetskategorier som man kan tjäna pengar på. Ett nytt verktyg helt enkelt! Precis som snabba brevduvor hjälpte N. Rothschild att tjäna pengar på Waterloo innan ngn annan gjorde det och snabbt telegraf-användande hjälpte traders för hundra år sedan att hinna före marknaden som helhet. Mkt spännande! [Jag antar att det krävs ett 3e världskrig med elektromagnetiska pulser som slår ut all elektronik för att jag ska ha en edge på marknaden. Jag var en hyfsat duktig telegrafist i armén och kunde både sända och ta emot mer än hundra Morse-tecken i minuten med en gammal hederlig telegrafnyckel. Idag skickar datorer förstås lika många tecken på en nanosekund………]

* Jag hittade min Barbour International jacka. Det blev en svart Trial modell. Jag tycker den med guldknappar är lite för prålig och den nya Metallic i mer normalt material känns mindre gedigen. Det ska vara vaxad bomull, det är ju hela poängen! [Jag ber om ursäkt för denna produktdiskussion. Jag brukar inte diskutera konsumtion på denna blog och kommer inte att göra det framöver heller.]

Spanien + AAA = inte sant – Del II

Problemen i Spanien har den senaste veckan börjat hörsammas i media och på marknaderna på allvar. Det är så dags! Som den som följt min blog en längre tid vet så har jag varnat för problem i Spanien i snart två år nu. Jag har inte förstått att den ”allsmäktiga och allvetande marknaden” inte tidigare uppmärksammat Spaniens stora problem. Visst, det har kommit nedgraderingar och aktieprisjusteringar men så fort tåget tenderat att spåra ur så har situationen talats tillbaks upp på spåret igen. Förr eller senare måste ngt ge vika tycker jag.

För lite drygt ett år sedan skrev jag följande inlägg här på bloggen:
”För att tydliggöra ytterligare så tycker jag bara ett (större) euro-land förtjänar sin AAA rating och det är Tyskland! (Att jag betonar Spanien är för att jag länge varit mer skeptisk till Spanien än marknaden som helhet [är]. Grekland är förstås flera resor värre men det vet ju alla.) Vi kommer nog att få se en ström av nedgraderingar i Europa och till slut kanske vi t.o.m. får se ett euro-land som ställer in sina betalningar! Detta scenario, om än inte det mest troliga scenariot, tar åtminstone jag med i mina investeringsbeslut!”

Jag står fast vid vart enda ord. Det ska också nämnas att väldigt få diskuterade euro-länder som skulle ställa in sina betalningar för ett år sedan!!

OK, vad gäller för Spanien och framtiden?
- För det första är det viktigt att notera att Spanien är en fyra ggr så stor ekonomi som Grekland. Det gör det så mkt värre om Spanien får problem än om lilla Grekland får det. Detta påverkar euro-zonens möjligheter att rädda Spanien vid behov.
- Spaniens ekonomi är väldigt lik ett "u-lands" ekonomi! Innan krisen utgjorde Spaniens turistindustri 12% av BNP och byggnadssektorn 18% av BNP! Och arbetslösheten är idag anmärkningsvärda 20%!
- Nästa år tror IMF att Spanien blir det enda i-land som inte kommer att ha positiv tillväxt. OK, man ska ta sådana prediktioner med en nypa salt, men ändå.
- Även om de spanska bankerna besparats värdepapperiseringsproblemen vi sett annorstädes tror jag de dåliga lånen i spanska banker kommer att öka ytterligare under 2010. Spanska bostadsmarknaden har nog ej nått botten än.
- Att inte kunna devalvera i Spaniens situation är kanske bra för vissa spanska rentiers men inte för medel-spanjoren.

Slutsats: även om man alltid ska köpa när andra säljer så tror jag man ska vänta lite till med spanska investeringar. Och med övriga euro-investeringar också för den delen. Det är helt enkelt för många länder i euro-zonen med "u-lands-lika" ekonomier för att det ska kännas prisvärt idag!

Konferens i London!

Förra bloggen handlade ju om mitt papper om nyhetsvolymer och dess koppling till aktiemarknadsvolatiliteten. Byström, H., (2009), News Aggregators, Volatility and the Stock Market, Economics Bulletin 29 (4), 2009, pp 2679-2688. Denna typ av forskning är helt ny, dvs sättet att mäta nyhetsvolymer är nytt, och jag ska till en konferens i London nästa vecka som handlar just om detta, länk. Ska bli kul att se om jag får några nya forsknings-idéer eller trading-tips.

Ska också passa på att se om jag hittar en snygg Barbour International som jag kan ha när jag susar runt på min vespa/scooter. Man kanske inte sparar så mkt pengar på att köpa den i england men tillfredställelsen med att dra fiina prettoaffärerna [de enda som saluför Barbour] här hemma i Sverige vid näsan är desto större……

Google News - the news aggregator!

I am not only interested in credit risk and credit derivatives but my research also focuses on financial stability, performance measures, commercial microfinance, and market behavior in general. Moreover, I have also written the first (as far as I know) academic paper on the use of news aggregators in finance. In the paper

Byström, H., (2009), News Aggregators, Volatility and the Stock Market, Economics Bulletin 29 (4), 2009, pp 2679-2688.

I discuss how news aggregators can be used in a financial context. More exactly, I show that the number of news hits in Google News containing the phrase “stock market” or “stock market crash” is significantly related to stock market volatility! That is, news and volatility seem to be related to each other, as expected. See the link to the paper here.

News aggregators such as Google News are really nice tools to swiftly collect news on a certain topic onto one single web page. My application is just an example and I think there are many other avenues where news aggregators could be useful. In research as well as in trading. Here is the link! Google News

Lastfartyg och dess finansiella betydelse

Här kommer lite mer finansallmänbildning! Jag tänkte att de flesta av er kanske inte är så insatta i fraktfartygsbranschen (det är inte jag heller) och dess betydelse för finansmarknader i övrigt. Jag har tidigare diskuterat té och kaffe och deras egenskaper sett ur en investerares synvinkel. Som investerare måste man ha kolla på mycket förutom aktiekurser och marknadsräntor och faktum är att kostnaden för att frakta råvaror, som kaffe, över världshaven är en sådan viktig faktor.

Dessa är de viktigaste typerna av fartyg:

-dry bulk ships
-container ships
-oil tankers

I denna blog ska jag nöja mig med att prata om rena lastfartyg (dry bulk) och sedan återkomma till oljetankers och kontainerfartyg någon annan gång.

Den viktigaste parametern att ha koll på när man pratar om lastfartyg är helt klart det så kallade Baltic Dry Indexet. Detta index har funnits i hela 25 år och är ett index som refekterar kostnaden för att frakta dry bulk (kol, järnmalm etc.) över haven. Mer exakt baseras indexet på dagliga charterpriser noterade hos skeppsmäklare i London för ett genomsnitt av representativa rutter. Som en del av er säkert vet har detta index varit mkt volatilt den senaste tiden och under krisen såg man som värst ett fall från toppen på hela 99%! När det var som billigast kunde man hyra ett gigantiskt s.k. Capesize fartyg för typ 20000kr/dygn (jämfört med mer normala halvmiljonen eller så). D.v.s. bratsen kunde ha sina förfester på ett 700-fots lastfartyg i stället för på sin lilla 42-fots Storebro SkyCruiser!!!!

Baltic Dry Index beräknas för alla farygsstorlekar så det kan vara på plats att lista de olika lastfartygsklasserna (från störst till minst):

-Capesize (80000+ ton) Dessa fartyg är så stora att de varken går igenom Panama- eller Suez kanalen. De måste alltså runda ”the Capes” (Afrika och Sydamerika). Därav namnet.
-Panamax (60000-80000 ton) Dessa fartyg går precis igenom Panama- och Suez kanalen. Därav namnet.
-Supramax (35000-60000 ton) Dessa fartyg är havets motsvarighet till Volvo V70 i dagens Sverige. Vad namnet betyder känner jag inte till…….
-Handysize (60000-80000 ton) Detta är arbetshästen på havet! Det finns tusentals av detta fartyg och det är det vanligaste dry bulk fartyget. Som namnet avslöjar så är det en liten smidig farygstyp; folkabubblan på havet!

För att avsluta det hela vill jag återigen betona att den smarta inveteraren inte bara kan få utlopp för sina tradingidéer genom att trada direkt med Baltic Dry Index men han/hon kan också säkert använda indexen för att göra cross-asset class strategier (där indexen bara utgör triggers för handel på andra marknader som aktier eller FX).

Credit does belong in any introductory text book on Finance!

Contrary to most traditional Introductory Finance text books my book Finance (see picture on the right or link here) contains a chapter on credit (including credit derivatives). Moreover, I added in the preface of the book that I thought this was going to be the norm in the future. In 2007 I wrote:

“……contrary to typical introductory Finance textbooks, a chapter on Credit is included. ..... It is quite likely that most introductory Finance textbooks will include such a chapter in the future.”

I am happy to see in Financial Times the other day that the well known Finance professor from UCLA, A. Subrahmanyam, agrees. He says in an interview that he discusses credit and credit derivatives in his introductory class. In the article Schools learn from financial crisis and switch tracks FT writes:

“Avanidhar Subrahmanyam, a finance professor at the Anderson School of Management at UCLA, teaches an introductory finance class for first-year students. In the past, his course focused on stocks and bonds, but today it includes in-depth discussions about credit default swaps, mortgage-backed securities and collateralised debt obligations.”

It’s nice to have support from such prominent people. Also notice that Subra teaches introductory classes! UCLA seems to agree with us that full professors, if possible, should teach at the lower levels.

Konkursfrekvensen på all-time-high 2009

Standard & Poor’s rapporterar att konkursfrekvensen globalt har nått sin högsta nivå någonsin! Under 2009 gick mer än dubbelt så många företag i ”konkurs” (defaultade) som under 2008! Detta är i linje med mina prediktioner i december förra året i Min intervju i Sydsvenska Dagbladet – Del II där jag bl.a. skrev att “jag tror fortfarande att vi kommer att få se en mycket stor ökning av konkurserna framöver!”.

Jag har ingen detaljerad statistik över Svenska konkurser i nuläget men listan kan dock göras lång! Följande är några av de konkurser som funnits på DIs startsida under krisen: Sterling, Teligent, E-health, Ancora energispar, M2, Svensk fastighetsförmedling i Växjö, Notar (Norge), Lejonet & Björnen, Neonode, Eml leather, Segerström, UIQ, Stuk, Ice.net, Plastal, Svenska valutagruppen, Duka, Micro, Arvika gjuteri, Rayclinic, Lear och så slutligen Saab.

Även om det värsta troligen är över nu så tror jag konkursantalen kommer att fortsätta ligga på en hög nivå ett tag framöver, framförallt i euro-zonen. Precis som svåra förkylningar har en tendens att hänga sig kvar längre än man trodde från början så tror jag vår finansiella kris kommer att hänga kvar, i form av allehanda symptom, länge än.