OK, it is a week or so since it happened but for my own book-keeping I want to blog on the fact that the first company in one of the more important iTraxx Europe CDS indexes has defaulted! The bankrupt petrochemical company LyondellBasells CDS was one of 50 speculative-grade CDS included in the iTraxx Crossover index. This index is one of the two most quoted iTraxx indexes, together with iTraxx Europe, and it has traded at very elevated levels, sometimes above 1000bp, for some time now.
The credit crisis continues, in other words, and it is probably not a very bold statement to claim that soon one of the 125 iTraxx Europe investment-grade firms will probably default as well. It is clear that the crisis has reached the corporate sector and not only financials are living on the edge these days. BTW, the day of the reckoning is approaching for GM, and GM is included in iTraxx Europe, and…….
mars 30, 2009
mars 27, 2009
Den nya planen för att få bort dåliga lån från bankerna
Den nya planen från Geithner (US treasury) har ett intressant upplägg. Den försöker involvera den privata sektorn genom att de får bjuda på problemlånen/värdepappren i bankernas portföljer (som successivt över månaderna som gått fått mindre och mindre oaptitliga namn ....toxic==>problem==>legacy....).
Detta tror jag är bra och det är något jag önskat sedan lång tid. Dock, det som oroar mig, trots att jag tycker denna plan ser bättre ut än de tidigare, är att priserna på lånen kommer att vara så låga att det i sig självt kommer att orsaka nya/fortsatta problem för bankerna som äger problemlånen i nuläget (förutom de uppenbara problemen med att planen är för liten, att investerare subventioneras av skattebetalare och att investerare möjligen är rädda för att bli bestraffade med bonusförbud etc. om de deltar i planen). Överhuvudtaget ser jag dock denna nya plan som ett intressant steg för att utröna om de låga priserna på problemlånen är orsakade av en (temporär) likviditetsbrist eller av en (permanent) förväntan om höga framtida kreditförluster.
Jag förutsåg tidigt de problem som bankerna skulle få pga kreditproblem (se tex This is crazy, från December 10, 2007) och jag tror jag vågar sticka ut hakan igen och hävda att jag inte tror det är över här och nu. Jag har länge satsat på att det är kreditproblem som ligger bakom dagens problem, inte i huvudsak likviditetsproblem.
Sanningens ögonblick är nära....
Detta tror jag är bra och det är något jag önskat sedan lång tid. Dock, det som oroar mig, trots att jag tycker denna plan ser bättre ut än de tidigare, är att priserna på lånen kommer att vara så låga att det i sig självt kommer att orsaka nya/fortsatta problem för bankerna som äger problemlånen i nuläget (förutom de uppenbara problemen med att planen är för liten, att investerare subventioneras av skattebetalare och att investerare möjligen är rädda för att bli bestraffade med bonusförbud etc. om de deltar i planen). Överhuvudtaget ser jag dock denna nya plan som ett intressant steg för att utröna om de låga priserna på problemlånen är orsakade av en (temporär) likviditetsbrist eller av en (permanent) förväntan om höga framtida kreditförluster.
Jag förutsåg tidigt de problem som bankerna skulle få pga kreditproblem (se tex This is crazy, från December 10, 2007) och jag tror jag vågar sticka ut hakan igen och hävda att jag inte tror det är över här och nu. Jag har länge satsat på att det är kreditproblem som ligger bakom dagens problem, inte i huvudsak likviditetsproblem.
Sanningens ögonblick är nära....
mars 25, 2009
Hur mycket leveraged loan exponering finns det i det svenska finansiella systemet? – Del II
Som jag skrev i ett tidigare inlägg här (28 november 2008) så ojade jag mig över problemen på CLO-marknaden (Collateralized Loan Obligations) och att problemen snabbt skulle kunna sprida sig till private equity företagen. Sedan dess har vi mycket riktigt sett en ökad uppmärksamhet i media för private equity företagens trångmål.
Nu har ett nytt regnmoln blåst in över Bermuda triangeln
private equity ------ CLOs ------ företagskonkurser
För några veckor sedan avslöjade nämligen ett av de stora rating instituten, Moody’s, att de troligen kommer att vara tvungna att nedgradera majoriteten av de CLOs de givit ratings (har ej kollat upp vad som sedan hänt)! Standard & Poor’s hintade om samma sak. Detta kommer troligen minska aptiten ytterligare bland CLO-investerare, vilket i sin tur i så fall troligen leder till ökade problem bland private equity investerare och deras företag.
Anledningen till Moody’s nedgraderingar är tydligen att de kommer att ändra antaganden bakom sin rating-process. Inte minst kommer de att öka den antagna konkurskorrelationen mellan industri-sektorer i deras ratings av CLOs. I detta sammanhang vill jag belysa hur jag redan innan krisen belyste detta problem i en av mina forskningsartiklar! I artikeln
Byström, H., Instantaneous Credit Risk Correlation, The Journal of Fixed Income 17 (2), 2007, pp. 5-12.
(som skrevs i slutet av 2006 och publicerades 2007) föreslår jag en ny metod att estimera konkurskorrelationer på. I ett enkelt test av metoden visar jag sedan hur gängse industri-industri korrelationer verkar vara alldeles för låga. Mina resultat pekar på mycket högre korrelationer än vad som normalt antas! Ska bli spännande att se hur mycket Moody’s justerar upp sina korrelationer. Återigen, hade mina antaganden använts hade de aldrig försatt CLO-investerna, och i förlängningen private equity bolagen, i den prekära sits de är i just nu!!
Här kommer ett citat ur min artikel Instantaneous Credit Risk Correlation:
It [my new correlation measure] could be useful for rating agencies in their ratings of CDOs. Default correlation estimates are very important for the rating of CDOs and other multi-name structured products, and we therefore propose a possible inclusion of our simple dispersion-based approach in the rating of such products. Just like us, in the example in the previous section, Standard & Poor’s, Moody’s and Fitch focus on industry sectors in their models (S&P [2001], Fender and Kiff [2004], Fitch [2006]) and they all typically divide the default correlations in the underlying pool into intra-industry and inter-industry correlations. Furthermore, the inter-industry default correlations are often assumed to be zero or close to zero. This clearly seems to be at odds with our findings; even if credit spread correlations of course are much higher than corresponding default event (or default-time) correlations it seems drastic to assume the latter to be zero considering the very high spread correlations (default probability correlations) observed in the previous section.
Nu har ett nytt regnmoln blåst in över Bermuda triangeln
private equity ------ CLOs ------ företagskonkurser
För några veckor sedan avslöjade nämligen ett av de stora rating instituten, Moody’s, att de troligen kommer att vara tvungna att nedgradera majoriteten av de CLOs de givit ratings (har ej kollat upp vad som sedan hänt)! Standard & Poor’s hintade om samma sak. Detta kommer troligen minska aptiten ytterligare bland CLO-investerare, vilket i sin tur i så fall troligen leder till ökade problem bland private equity investerare och deras företag.
Anledningen till Moody’s nedgraderingar är tydligen att de kommer att ändra antaganden bakom sin rating-process. Inte minst kommer de att öka den antagna konkurskorrelationen mellan industri-sektorer i deras ratings av CLOs. I detta sammanhang vill jag belysa hur jag redan innan krisen belyste detta problem i en av mina forskningsartiklar! I artikeln
Byström, H., Instantaneous Credit Risk Correlation, The Journal of Fixed Income 17 (2), 2007, pp. 5-12.
(som skrevs i slutet av 2006 och publicerades 2007) föreslår jag en ny metod att estimera konkurskorrelationer på. I ett enkelt test av metoden visar jag sedan hur gängse industri-industri korrelationer verkar vara alldeles för låga. Mina resultat pekar på mycket högre korrelationer än vad som normalt antas! Ska bli spännande att se hur mycket Moody’s justerar upp sina korrelationer. Återigen, hade mina antaganden använts hade de aldrig försatt CLO-investerna, och i förlängningen private equity bolagen, i den prekära sits de är i just nu!!
Här kommer ett citat ur min artikel Instantaneous Credit Risk Correlation:
It [my new correlation measure] could be useful for rating agencies in their ratings of CDOs. Default correlation estimates are very important for the rating of CDOs and other multi-name structured products, and we therefore propose a possible inclusion of our simple dispersion-based approach in the rating of such products. Just like us, in the example in the previous section, Standard & Poor’s, Moody’s and Fitch focus on industry sectors in their models (S&P [2001], Fender and Kiff [2004], Fitch [2006]) and they all typically divide the default correlations in the underlying pool into intra-industry and inter-industry correlations. Furthermore, the inter-industry default correlations are often assumed to be zero or close to zero. This clearly seems to be at odds with our findings; even if credit spread correlations of course are much higher than corresponding default event (or default-time) correlations it seems drastic to assume the latter to be zero considering the very high spread correlations (default probability correlations) observed in the previous section.
mars 18, 2009
Konferens i Berlin!
Imorgon ska jag till Berlin på en konferens. Jag ska presentera min artikel The Age of Turbulence - Credit Derivatives Style som behandlar finanskrisen och kreditderivatmarknaden.
Har inga andra direkta planer förutom att jag ska försöka få tid till att besöka Tempelhof flygplatsen, 30-tals flygplatsen som las ner för några månader sedan. Ett arkitektoniskt mästerverk!
mars 17, 2009
Regulation or stimulation packages?
An important G20-meeting (The London summit) is coming up. At that meeting there will be a lot of discussion on how to jumpstart the world economy. The meeting will (probably) also see fierce discussions on how to reregulate the financial sector.
At the core of the division of work and outcomes from this summit is the question of which is the most important cause of this crisis; global imbalances (China-US etc) or deficit regulation of the financial system coupled with a failure of market discipline? If you ask me, I think this issue will become central over the next couple of weeks. Not the least at the G20-summit.
Ideologically, I am a free-market spirit and dream about Somalia-like economies without regulation and government support (NB, here I of course compare free-wheeling Somalia with state-controlled Ethiopia and the likes, not with rich centrally run countries like Sweden). Pragmatically, however, I understand that this is something for our grand-children or grand-grand-children at best (unless, god forbid, we see a scaled up version of the European outcomes of the 1930s great depression that is……). Ignoring these unlikely scenarios there is of course no chance of governments around the world, neither voluntarily or by force, giving up their newly won supremacy at this stage. Therefore, at this stage of history I am convinced that government intervention is what we have to live with. Therefore, let’s make the best out of the situation and let’s spend the money as wisely as we can.
Now, I am quite sure that the global imbalance issue is less important than the deficit regulation/market discipline issue. I therefore hope this will be the outcome of the London summit, i.e. more and better regulation on a global scale. At least I find this much more appealing than pleas for global action on pumping up (short-lived) artificial demand and continued spending on piece meal bail-out package after bail-out package that one day has to be paid by us the tax payers through raised taxes and inflation (I don’t think there will be sufficient demand for all the debt issues, neither by the big and mighty countries nor by the small and irrelevant, waiting around the corner).
IMF seems to be of the same opinion (thanks Björn for sending me an excellent article on this). Like me, they argue that the global imbalances could not have caused the crisis without the failure of the regulative framework and the coupled excessive risk taking by financial institutions. Like me, they want an increase in the scale and scope of financial regulation, not the least when it comes to the shadow banking system. (I have stressed these things many times in this blog, s for instance Don’t blaim it all on the banks! where I discussed my view of the regulative mistakes.) The US government, meanwhile, seems to be of a diametrically opposite point of view. It will be interesting to see if they (still) have enough power to make (force) the rest of the world respond to their emphasis on global action!
At the core of the division of work and outcomes from this summit is the question of which is the most important cause of this crisis; global imbalances (China-US etc) or deficit regulation of the financial system coupled with a failure of market discipline? If you ask me, I think this issue will become central over the next couple of weeks. Not the least at the G20-summit.
Ideologically, I am a free-market spirit and dream about Somalia-like economies without regulation and government support (NB, here I of course compare free-wheeling Somalia with state-controlled Ethiopia and the likes, not with rich centrally run countries like Sweden). Pragmatically, however, I understand that this is something for our grand-children or grand-grand-children at best (unless, god forbid, we see a scaled up version of the European outcomes of the 1930s great depression that is……). Ignoring these unlikely scenarios there is of course no chance of governments around the world, neither voluntarily or by force, giving up their newly won supremacy at this stage. Therefore, at this stage of history I am convinced that government intervention is what we have to live with. Therefore, let’s make the best out of the situation and let’s spend the money as wisely as we can.
Now, I am quite sure that the global imbalance issue is less important than the deficit regulation/market discipline issue. I therefore hope this will be the outcome of the London summit, i.e. more and better regulation on a global scale. At least I find this much more appealing than pleas for global action on pumping up (short-lived) artificial demand and continued spending on piece meal bail-out package after bail-out package that one day has to be paid by us the tax payers through raised taxes and inflation (I don’t think there will be sufficient demand for all the debt issues, neither by the big and mighty countries nor by the small and irrelevant, waiting around the corner).
IMF seems to be of the same opinion (thanks Björn for sending me an excellent article on this). Like me, they argue that the global imbalances could not have caused the crisis without the failure of the regulative framework and the coupled excessive risk taking by financial institutions. Like me, they want an increase in the scale and scope of financial regulation, not the least when it comes to the shadow banking system. (I have stressed these things many times in this blog, s for instance Don’t blaim it all on the banks! where I discussed my view of the regulative mistakes.) The US government, meanwhile, seems to be of a diametrically opposite point of view. It will be interesting to see if they (still) have enough power to make (force) the rest of the world respond to their emphasis on global action!
mars 16, 2009
AAA-företagen blir färre och färre!
I september förra året varnade jag för GE (General Electric) och för att deras AAA-rating var i fara; se Penningmarknadsfonder. Jag brukar inte rekommendera eller dissa individuella företag men den här gången gjorde jag det för att GE Capital brukar (brukade) anses vara ett av världens mest stabila företag och därför ingår (och fortfarande ingår) i ett stort antal (svenska) penningmarknadsfonder.
Hur som helst, i förra veckan förlorade GE sin AAA rating hos Standard & Poor’s! Efter mer än 50 år som AAA! Detta är inte bra nyheter för penningmarknadsfondsinnehavare eftersom det troligen sänker värdet på obligationer utgivna av GE ==> och därmed sänker värdet på fondandelarna (lite grann). Naturligtvis blir detta inte speciellt kännbart för den genomsnittlige svensken med sina diversifierade penningmarknadsfonder men jag tror ändå man ska ta lärdom av det; i dessa dagar är helt enkelt inget, förutom möjligen amen i kyrkan, säkert. Dessutom är det högst anmärkningsvärt för oss som följer kreditbetyg på daglig basis; att GE skulle förlora sin AAA-status var det få som trodde i september (det fanns undantag......) och ännu färre som trodde för två sedan (jag känner inte till några undantag.....).
Vidare, det är inte varje dag ett AAA-företag nedgraderas överhuvudtaget. Idag finns det bara fem AAA-företag kvar hos Standard & Poor’s; ADP, ExxonMobile, Johnson & Johnson, Microsoft and Pfizer. Åtminstone den sistnämnde har jag en hel del exponering mot, och det har nog alla som har läkemedelsfonder. Mao, ratings, och om de är AAA eller AA, är inte ngt som du kan strunta blankt i!
Hur som helst, i förra veckan förlorade GE sin AAA rating hos Standard & Poor’s! Efter mer än 50 år som AAA! Detta är inte bra nyheter för penningmarknadsfondsinnehavare eftersom det troligen sänker värdet på obligationer utgivna av GE ==> och därmed sänker värdet på fondandelarna (lite grann). Naturligtvis blir detta inte speciellt kännbart för den genomsnittlige svensken med sina diversifierade penningmarknadsfonder men jag tror ändå man ska ta lärdom av det; i dessa dagar är helt enkelt inget, förutom möjligen amen i kyrkan, säkert. Dessutom är det högst anmärkningsvärt för oss som följer kreditbetyg på daglig basis; att GE skulle förlora sin AAA-status var det få som trodde i september (det fanns undantag......) och ännu färre som trodde för två sedan (jag känner inte till några undantag.....).
Vidare, det är inte varje dag ett AAA-företag nedgraderas överhuvudtaget. Idag finns det bara fem AAA-företag kvar hos Standard & Poor’s; ADP, ExxonMobile, Johnson & Johnson, Microsoft and Pfizer. Åtminstone den sistnämnde har jag en hel del exponering mot, och det har nog alla som har läkemedelsfonder. Mao, ratings, och om de är AAA eller AA, är inte ngt som du kan strunta blankt i!
mars 11, 2009
Is the current turmoil a boon for exchange traded credit derivatives? - Part VI
I have regularly commented, in this blog, on the issue of the credit crisis possibly forcing credit derivatives on to exchanges. For instance, already back in December 2007 I wrote ....I think the current turmoil in credit should strongly support, if anything, more contracts going to exchanges rather than the opposite (December 16, 2007).
A week or so ago we were taken one step closer to this actually happening. The banks involved in the trading of credit derivatives, which of course have tried to block the whole thing since they make tons of money trading OTC credit derivatives, finally agreed to the proposed plans to set up a EU-based clearing house for credit default swaps! All the major broker dealers seem to have accepted the ISDA plan and have agreed to start clearing CDS in Europe in July this year. Major news!
Now, a clearing house is not the same as an exchange but I still believe this is good news for the main derivatives exchanges. According to news reports, the exchanges Eurex, NYSE Liffe and IntercontinetalExchange are all trying to get their own pieces of the action and I think it is highly likely that the exchanges will be heavily involved in the clearing.
So, basically, I think we are getting closer to my prediction of exchanges profiting from the crisis-induced regulatory push in the direction of OTC clearing.
A week or so ago we were taken one step closer to this actually happening. The banks involved in the trading of credit derivatives, which of course have tried to block the whole thing since they make tons of money trading OTC credit derivatives, finally agreed to the proposed plans to set up a EU-based clearing house for credit default swaps! All the major broker dealers seem to have accepted the ISDA plan and have agreed to start clearing CDS in Europe in July this year. Major news!
Now, a clearing house is not the same as an exchange but I still believe this is good news for the main derivatives exchanges. According to news reports, the exchanges Eurex, NYSE Liffe and IntercontinetalExchange are all trying to get their own pieces of the action and I think it is highly likely that the exchanges will be heavily involved in the clearing.
So, basically, I think we are getting closer to my prediction of exchanges profiting from the crisis-induced regulatory push in the direction of OTC clearing.
mars 05, 2009
Diversifiera eller inte diversifiera, det är frågan!
Sedan starten av finanskrisen har poängen med att diversifiera varit svår att se. Nästan alla tillgångsklasser, oavsett typ, har fallit mer eller mindre i tandem. Aktier av alla de slag, obligationer utgivna i olika länder, råvaror av investeringstyp såväl av industrikaraktär, hedgefond- och private equity-investeringar samt konst och dyra viner har alla rört sig mer eller mindre i samma utsträckning, i gravitationens riktning. Mao, diversifiering som investeringsstrategi verkar till synes ha spelat ut sin roll!
Ett viktigt skäl bakom detta ganska ovanliga fenomen är otvetydigt så kallad deleveraging av överbelånade investerare. Dvs, när en diversifierad investerare gör förluster i en tillgångsklass måste han/hon sälja av andra, kanske mer likvida, tillgångar och så är den negativa spiralen igång.
Min tanke är nu att detta gör att många tillgångar dragits ner artificiellt mycket av andra tillgångar. Av bara farten. Och detta gör därför att en väldiversifierad portfölj borde kunna ge bra avkastning framöver, när det väl vänder. De artificiellt nedtryckta tillgångarna kommer då snabbt att återhämta sig och därmed (proportionerligt) dra med hela din portfölj i den trevliga riktningen. Då det är svårt att att idag uttala sig om vilka tillgångar som dragits ner i djupet utan att höra hemma där så är lösningen ==> diversifiera!
Man kan naturligtvis ha invändningen att om en del tillgångar dragits ner för mycket borde andra ha dragits ner för lite och att min strategi därmed inte skulle funka. Jag ser inte logiken bakom detta resonemang dock. Förutom den senaste tidens flight to security då möjligen. Dvs, inkludera inte amerikanska statspapper i din diversifierade portfölj.
mars 02, 2009
Are we heading for stagflation on a close-to-global scale? – Part V
I have been afraid of stagflation since late 2006. Initially, I based it solely on feelings and gut instinct. However, since I am an academic I like to verify such feelings and I therefore tried to come up with some more objective tools that I could use to guide me in my investment decisions. My golden rule is: never base any investment decision solely on either models or feelings! If you have followed this blog, you remember results spitted out from this research. Based on these findings + my gut feelings I concluded that the risk of stagflation was large enough to write about on my blog (see earlier entries with this title).
OK, I admit that few people talk about stagflation right now [even I see stag-deflation as the most likely near-term outcome, particularly in some southern Euro-countries]. I also admit that my “objective research tool used since August 2006” now clearly dismisses the likelihood of stagflation within the near future (see the figure with the clear easing in the threat of stagflation) ==> the only thing that remains now is the gut feeling. It is still there !!!!
To my defense I must also add that 2008 in many ways looked like a global-stagflation-year though. Look at the numbers from OECD:
GDP growth 2008 Inflation 2008
USA..........1.4% USA............4.3%
Euro area............1.0% Euro area.............3.4%
Great Britain ............ 0.8% Great Britain ........... 4.3%
Japan ............ 0.5% Japan ............. 1.4%
Average ............ 0.9% Average............ 3.3%
Compare this to 2007 when I made my predictions.
GDP growth 2007 Inflation 2007
USA ........... 2.0% USA ........... 2.9%
Euro area ........... 2.6% Euro area ........... 2.1%
Great Britain ........... 3.0% Great Britain ........... 2.9%
Japan ........... 2.1% Japan ............ 0.1%
Average ........... 2.4% Average ............ 2.0%
I therefore conclude with the following two points:
1) I do not think I was totally wrong. Personally, I think 0.9% average growth and 3.3% average inflation in the big economies is kind of stagflation, at least the light version I have talked about earlier!!! Also, remember that when I started predicting stagflation back in 2006/2007 there was not much evidence in the official figures of the rather odd combination of low growth and high inflation. The music was still playing and everyone was dancing merrily!
2) I think it is too early to celebrate that the fight against stagflation is won. With all the money pumped in to the system by central banks, together with the drastic interest rate cuts across the globe, plus the dire outlook for growth globally I think the “experts” close to one-sided focus on deflation is erronous! It may very well cause stagflation (and not only the light version) further down the road.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)