Diversifiera eller inte diversifiera, det är frågan!

Sedan starten av finanskrisen har poängen med att diversifiera varit svår att se. Nästan alla tillgångsklasser, oavsett typ, har fallit mer eller mindre i tandem. Aktier av alla de slag, obligationer utgivna i olika länder, råvaror av investeringstyp såväl av industrikaraktär, hedgefond- och private equity-investeringar samt konst och dyra viner har alla rört sig mer eller mindre i samma utsträckning, i gravitationens riktning. Mao, diversifiering som investeringsstrategi verkar till synes ha spelat ut sin roll!

Ett viktigt skäl bakom detta ganska ovanliga fenomen är otvetydigt så kallad deleveraging av överbelånade investerare. Dvs, när en diversifierad investerare gör förluster i en tillgångsklass måste han/hon sälja av andra, kanske mer likvida, tillgångar och så är den negativa spiralen igång.

Min tanke är nu att detta gör att många tillgångar dragits ner artificiellt mycket av andra tillgångar. Av bara farten. Och detta gör därför att en väldiversifierad portfölj borde kunna ge bra avkastning framöver, när det väl vänder. De artificiellt nedtryckta tillgångarna kommer då snabbt att återhämta sig och därmed (proportionerligt) dra med hela din portfölj i den trevliga riktningen. Då det är svårt att att idag uttala sig om vilka tillgångar som dragits ner i djupet utan att höra hemma där så är lösningen ==> diversifiera!

Man kan naturligtvis ha invändningen att om en del tillgångar dragits ner för mycket borde andra ha dragits ner för lite och att min strategi därmed inte skulle funka. Jag ser inte logiken bakom detta resonemang dock. Förutom den senaste tidens flight to security då möjligen. Dvs, inkludera inte amerikanska statspapper i din diversifierade portfölj.