Slaget om Cocos!

En av de roligaste sakerna med att jobba inom finans är att området utvecklas så snabbt. Jag menar inte bara den dagliga prisutvecklingen på allehanda finansmarknader, med dess ultrasnabba feedback, utan framförallt utvecklingen av det finansiella systemet och dess funktioner. Ett av de senaste utvecklingsspåren som fångat mitt intresse är olika nya förslag till hur banker kan finansiera sig (i spåren av finanskrisen).

En spännande innovation på bankfinansieringsmarknaden är användandet av så kallade contingent convertible bonds (CoCos). Villkorade konvertibler blir det på svenska. Cocos är sysslingar till vanliga convertible bonds med den, för oss ganska ointressanta, skillnaden att (det låga) konverteringspriset där man får byta obligationen mot en aktie föregås av ett annat (lite högre, men fortfarande låga) ytterligare pris som måste passeras innan konvertering får ske. Med andra ord, obligationen blir konverterbar (convertible) först sedan något annat hänt (därav tillägget av ordet contingent i namnet).

OK, det jag vill belysa i denna blog är inte detaljerna i ett CoCo kontrakt, som dessutom kan variera en hel del från CoCo till CoCo, men användandet av CoCos av banker som komplement till andra former av kapital, framförallt aktiekapital. Härom veckan emitterade t.ex. Credit Suisse $7bn i CoCos. Idén är förstås att om Credit Suisse behöver mer pengar i framtiden p.g.a. soliditetsproblem så kan de (av den Schweiziska finansinspektionen) tvingas omvandla CoCo-obligationerna till aktiekapital (rekapitalisering) och på det viset göra den Schweiziska finansinspektionen, och i förlängningen den Schweiziska skattebetalaren, lycklig! På bekostnad av investeraren i CoCo-dealen förstås, som står där med skägget i brevlådan.

Det finns säkert flera problem kopplade till detta och ett skulle kunna vara att den exakta trigger-punkt där CoCon övergår till aktier kan vara svår att bestämma. Det finns också utrymme för en hel del godtycke och kanske t.o.m. politisk risk i finansinspektionens eventuella beslut att sätta ner foten och bestämma att trigger-nivån (lämpligen en viss tier-one capital ratio) är överträdd. Det är också tveksamt om kapitaltillskottet vid ett rimligt utnyttjande av CoCos i en typisk krissituation blir tillräckligt stort. Inte minst som räntan som banken kommer att få betala på sina CoCo obligationer kanske blir så hög att intresset aldrig blir riktigt stort.

Ett annat intressant område där dessa CoCos skulle kunna användas är hur som helst som kompensation till bankanställda! D.v.s. i stället för att betala bonus i cash så skulle de kunna betalas med CoCos vars värde (förstås) är mer eller mindre konstant i goda tider, och som dessutom troligen betalar hög ränta, men drastiskt faller i värde vid framtida bank-problem ända till dess de omvandlas till (billiga) aktier som den anställda kan göra vad f-n han vill med…..! Räkna med mer debatt på detta område under 2011.

Hemma från Ungern igen!

Jag är nu tillbaks efter mitt besök som gästforskare vid Corvinus Economic University i Budapest (Ungerns förnämsta ekonomiinstitution). Jag hade en jättetrevlig tid i Ungern och lärde mig en hel del både om mikrobankers aktivitet i den delen av Europa och om situationen för vanliga banker i Ungern. Ett givande besök ur forskningssynpunkt, med andra ord.

Jag lovade dock också er blogg-läsare att återkomma med reflektioner över investerarsituationen i Ungern och på den punkten vet jag tyvärr inte om jag blivit så mycket klokare efter min tid där. Jag har lärt mig en hel del om vad (utbildat) folk i Ungern tror om framtiden men det är ju inte alltid det bästa att basera sina investeringar på. När jag var i Ungern sist, 2003, var alla förståsigpåare, såväl inhemska som utländska, väldigt optimistiska vad gällde framtiden och såhär i efterhand får man nog säga att det var fullständigt fel; min egen personliga och oproffsiga bedömning är att den ekonomiska situationen är kärvare idag än för 7 1/2 år sedan. Och då kommer vi till dilemmat; alla jag pratat med har denna gång (2011) unisont uttrycket sin pessimism över Ungerns framtid! Och jag har pratat med allt ifrån taxi-chaufförer via arkitekter, ekonomstudenter, mikrolångivare, Morgan Stanley analytiker till ekonomiprofessorer, ja t.o.m. en gammal OS-medaljör har jag diskuterat ekonomi med! Och alla är de negativt inställda till dagens ekonomiska och politiska situation (läs Fidesz) samt till utsikterna till förändring.

M.a.o., ska vi följa mönstret från mitt 2003-besök så ska vi alltså köpa Ungerska aktier och fastigheter! Aktiernas prisnivå har jag ej kollat in överhuvudtaget men fastigheter i Budapest är mycket billiga. Troligen är kvalitén och intäktsmöjligheterna därefter men jämfört med Sverige är priserna bara en bråkdel (och detta i en fantastisk vacker och historiskt betydelsefull 3-miljonersstad mitt i Europa full med bl.a. en uppsjö av Jugend/Art Nouveau byggnader och boulevarder i Parisisk Haussmann-anda).

-------------------------------------------------

Vad mer, jo jag har som vana att kolla in bilparken i städer jag besöker och i Budapest’s fall var den ej alltför imponerande. Detta kan man tolka på många sätt förstås (som tecken på moderation och som tecken på dålig köpkraft) och jag är ej man att avgöra vilken tolkning som är den rätta. På bilden ovan ser vi dock en Maserati Granturismo -09 (uppskattat värde 1 miljon Skr) och det mest typiska med denna bil är att den som så många andra lyxbilar i Budapest (och de är ganska få) är registrerad i Slovakien! Som en anekdot kan nämnas att huset i bakgrunden är Ungerns Vetenskapsakademi och förutom att få därinne skulle ha råd med en Maserati så var det där jag arbetade en tid som ung ingenjörsstudent på 90-talet!

Hans in Hungary

Since a couple of days I am in Budapest. I am visiting Corvinus University until mid-March.

If I am able to I will come back with some comments on the economical situation here in Hungary, i.e. some observation related to the investment climate.