Slaget om Cocos!

En av de roligaste sakerna med att jobba inom finans är att området utvecklas så snabbt. Jag menar inte bara den dagliga prisutvecklingen på allehanda finansmarknader, med dess ultrasnabba feedback, utan framförallt utvecklingen av det finansiella systemet och dess funktioner. Ett av de senaste utvecklingsspåren som fångat mitt intresse är olika nya förslag till hur banker kan finansiera sig (i spåren av finanskrisen).

En spännande innovation på bankfinansieringsmarknaden är användandet av så kallade contingent convertible bonds (CoCos). Villkorade konvertibler blir det på svenska. Cocos är sysslingar till vanliga convertible bonds med den, för oss ganska ointressanta, skillnaden att (det låga) konverteringspriset där man får byta obligationen mot en aktie föregås av ett annat (lite högre, men fortfarande låga) ytterligare pris som måste passeras innan konvertering får ske. Med andra ord, obligationen blir konverterbar (convertible) först sedan något annat hänt (därav tillägget av ordet contingent i namnet).

OK, det jag vill belysa i denna blog är inte detaljerna i ett CoCo kontrakt, som dessutom kan variera en hel del från CoCo till CoCo, men användandet av CoCos av banker som komplement till andra former av kapital, framförallt aktiekapital. Härom veckan emitterade t.ex. Credit Suisse $7bn i CoCos. Idén är förstås att om Credit Suisse behöver mer pengar i framtiden p.g.a. soliditetsproblem så kan de (av den Schweiziska finansinspektionen) tvingas omvandla CoCo-obligationerna till aktiekapital (rekapitalisering) och på det viset göra den Schweiziska finansinspektionen, och i förlängningen den Schweiziska skattebetalaren, lycklig! På bekostnad av investeraren i CoCo-dealen förstås, som står där med skägget i brevlådan.

Det finns säkert flera problem kopplade till detta och ett skulle kunna vara att den exakta trigger-punkt där CoCon övergår till aktier kan vara svår att bestämma. Det finns också utrymme för en hel del godtycke och kanske t.o.m. politisk risk i finansinspektionens eventuella beslut att sätta ner foten och bestämma att trigger-nivån (lämpligen en viss tier-one capital ratio) är överträdd. Det är också tveksamt om kapitaltillskottet vid ett rimligt utnyttjande av CoCos i en typisk krissituation blir tillräckligt stort. Inte minst som räntan som banken kommer att få betala på sina CoCo obligationer kanske blir så hög att intresset aldrig blir riktigt stort.

Ett annat intressant område där dessa CoCos skulle kunna användas är hur som helst som kompensation till bankanställda! D.v.s. i stället för att betala bonus i cash så skulle de kunna betalas med CoCos vars värde (förstås) är mer eller mindre konstant i goda tider, och som dessutom troligen betalar hög ränta, men drastiskt faller i värde vid framtida bank-problem ända till dess de omvandlas till (billiga) aktier som den anställda kan göra vad f-n han vill med…..! Räkna med mer debatt på detta område under 2011.