Gillian Tett, journalist på Financial Times, skrev en intressant artikel om ett kinesiskt fenomen kallat minjian jiedai för ett år sedan, Grey areas in Chinese loans give pause for thought.
Minjian jiedai är tydligen någon sorts förbjuden ”under-bordet” långivning från förmögna kineser till små och medelstora kinesiska företag. Mestadels är det tydligen kortfristiga lån och själva transaktionen mäklas av en mäklare över mobiltelefon. Anledningen till att denna typ av utlåning florerar (frodas?) i Kina, är de välkända problemen för kinesiska företag att få tag på kapital.
Jag har skrivit om relaterade frågor för mikroentreprenörer i min artikel Structured Microfinance in China Min tanke här och nu, handlar ej om mina strukturerade mikrolån (MiCDOs) utan snarare om de tigerlån jag tjatat om här på bloggen vid tidigare tillfällen, se Är ni trötta på låga bankräntor?
Det finns uppenbarligen en koppling mellan de (hypotetiska) svenska tigerlånen och de kinesiska minjian jiedai lånen i att de båda två undergräver bankernas ”monopol” på utlåning till mindre företag. Tigerlånen fokuserar inte på förmögna investerare utan på vem som helst med sparbehov men det skulle i alla fall vara spännande att få veta om förmögna svenskar i någon större utsträckning lånar ut till mindre företag. D.v.s. existerar minjian jiedai i Sverige?
(Enligt min kinesiska doktorand ska det vara jiedai, inte jeidai som Tett skrev i FT, dvs ”lån bland folk”, men det spelar kanske mindre roll……)