Osnutet är bäst…

Osvuret är kanske bäst men faktum är att jag den senaste tiden fått känslan av att vara tillbaka i finanskrisen gryning, 2007-2008. Bl.a. känns det som att risken för en stor finansinstitutkollaps, t.ex. en bankkollaps eller försäkringsbolagskonkurs, ökat signifikant den senaste tiden.

Varför då? Jo av det enkla skälet att, från min synvinkel i alla fall, alldeles för lite har gjorts för att komma till rätta med de problem som orsakade krisen, samtidigt som finansmarknaderna samt institutionerna börjat anpasa sig till detta. Vilka problem är det jag pratar om? Jo framförallt är det bonuskulturen i finanssektorn som tillåtits fortleva nästan oförändrad. Och som en konsekvens av detta tror jag bankerna etc. fortsätter ta för mkt risk. MF Global är ett exempel på detta, Dexia likaså. Detta, tillsammans med det inkompetenta handläggandet av euro-krisen och de därpå följande kraftiga marknadsreaktionerna den senaste tiden, tror jag är en farlig kombination. Det kan också vara värt att notera likheterna mellan spreadexplosionen 2007 (för corporate credits) och spreadexplosionen 2011 (för europeiska sovereigns).

Medan de flesta väntar sig att en kollaps av en europeisk stats finanser skulle kunna leda till en eller flera bankkollapser tror jag faktiskt det omvända skulle kunna inträffa. En plötslig ”flash collapse” i ett betydande finansinstitut, som t.ex. skulle kunna orsakas av politikernas ”sabotage” av credit default swap marknaden för sovereigns, och medföljande svårighter för banker att hedga sig mot t.ex. Grekland eller Spanien, skulle kunna leda till att euro-problemet så att säga snabbspolas fram till bristningsgränsen!

------------------------------

April 2009: Lituaiska är ett roligt språk! Bilden ovan tog jag i Vilnius 2009 och jag tog den förstås för att belysa de roliga namnen i Lituaen som nästan alla verkar bygga på att man lägger til –as i slutet av ett mer eller mindre !! traditionellt indoeuropeiskt ord. Vem hade kunnat ana att denna lilla bank två år senare skulle kunna få effekter på Saab i Trollhättan i Sverige?

November 2011: Snoras i ”konkurs” ==> Snoras förre ägare efterlyst internationellt ==> Snoras förre ägare visar sig också vara långivare till Saab ==> Snoras ägare arresterad i London (i natt…) ==>Litauens riksgäld kräver ev. Saab på pengar för att betala tillbaks pengar som förskingrats i Snoras, ev. av denne man ==>......

Quando c'era lui!

“Få verkar idag tro att eurosamarbetet står inför så svåra utmaningar att vissa länder kommer att fundera på att lämna euron. Det gör dock jag. Jag tror vissa länder (Italien, Spanien, Grekland, Irland?) kommer att få mycket mer problem än andra (Tyskland, Finland?) och att det åtminstone kommer göra att vi snart kommer att få se rubriker i tidningarna likt ”Italien tvingas kanske ge upp euron!”. I värsta fall kanske ordet ”kanske” utelämas i rubrikerna.....”

Vad är det för speciellt med detta lilla stycke, kanske ni undrar. Jo det som gör det en aning mer intressant än de liknande passager ni ser i standardmedia för tillfället är att jag skrev det här på High on Finance för i princip exakt tre (3) år sedan, den 19 nov 2008! Se Valutor under press! Sedan dess har jag väntat på att vi ska se en rubrik likt den jag highlightat ovan.

Tyvärr hade jag helt rätt i min bedömning av framtiden och i tisdagens (1 nov 2011) Göteborgsposten “Grekland skapar euroångest” stod till slut att läsa följande: “Nobelpristagaren Paul Krugman förutspår i en krönika i The New York Times ett kommande sammanbrott i eurosamarbetet. Nu funderar Krugman över hur slutakten i det europeiska dramat kommer att se ut. Han spår att stigande italienska räntor kommer att innebära att kunderna i stor skala börjar tar ut pengar ur bankerna, bland annat av oro för att Italien ska tvingas lämna euron.”

Jag har fortfarande åsikter om Italien, Grekland och resten av Europa och de är högst pessimistiska. Till dessa hör att italienska räntor om 6.5%, vilket är nivån idag, faktiskt känns ganska rimliga. När jag skrev bloggen ovan låg räntan under 1%! Om Italien verkligen lämnar Eurosamarbetet eller inte är förstås omöjligt att svara på, även jag undviker numer att förutsäga den typen av binära händelser av tveksam definierbarhet, men skäl till varför hela kontinentaleuropas framtid ser blek ut får jag återkomma till när jag har tid och lust. Nu ska jag istället försöka mejsla ut tradingsignaler som indikerar när aktier i Italien (N.B., inte Grekland) är köpvärda igen! Köptillfället kan komma snarare än man anar då problemen i Italien knappast stavas Ferrari, De Cecco eller Perugina……

-----------------------------------------------------

Ps. Håll tummarna för att krisen inte gör att uttrycket i titeln på denna blogg börjar användas i en utsträckning som gör att t.o.m. läsare av finansbloggar i Sverige förstår vad det egentligen anspelar på..... :)