BIG DATA!

I think one of the more promising novelties in finance is the application of “big data” in financial research as well as in practical investment activities. The amount of data that is available in the world today is clearly huge. Most likely this is still just a fraction of the amounts that will be available in five or ten years’ time though. Similarly, the financial usage of (truly) huge data volumes, while definitely taking off already today, is still largely in waiting.

Personally, I have touched upon big data in my own research and, for instance, in the paper News Aggregators, Volatility and the Stock Market I collect news volumes using a certain well-known and web-based news aggregator. While this paper focused on news in English (currently the dominant language for web news) I have also looked at news volumes in Chinese (Mandarin, potentially a future dominant in web news) and the picture is the same, at least for the Hong Kong market; the link between stock volatilities and the amount of news circulating in cyber space is strong.

While my own research collects data from huge “big data” data bases the actual work does no really involve huge data volumes. There are, however, other (often commercial) applications out there that dig much deeper into the mountain of data. One interesting example is hedge funds’ and other traders’ attempts to use Twitter to detect profitable trades seconds before their competitors. To my knowledge, at least one company has entered into a partnership with Twitter to launch trading applications with access to the “Twitter Firehose” of public tweets (the entire stream of messages that flows through the system each day).

The company claims that it has given its users profitable buy/sell signals and if these claims are accurate, I think this is a great testament to the power of Twitter as a real-time news source (including gossip and rumors). One problem, of course, is that in breaking news situations, initial gossip is often wrong. People could also try to fool investors by sending out tweets that are actually false. We have seen some examples of this recently. I am certain, however, that software that learns to differentiate between trustworthy and false messages will be developed and, whether we like it or not, Twitter and other social media phenomena will almost surely be used much more by market participants in the future than they are today.

PS. It should be made very clear that I have never used Twitter myself and I am definitely not a fan of social media in general......

Köpa aktier i Burma?

Jag har aldrig varit i Burma. Jag har alltid velat åka till Burma. Burma var under brittiskt kolonialstyre Sydost-Asiens rikaste land. Burma är fullt av rubiner, ädelträ och annat. Burma är granne i öster med ett land som jag tilltalas av och känner ganska väl. Kustlandet Burma är också granne i öster med ett litet land utan hamnar. Burma är dessutom granne i norr till ett jätteland som växer snabbt och som dessutom saknar hamnar i Indiska Oceanen. Slutligen är Burma granne med två av världens mest folkrika länder i väst. Summa summarum, Burmas återinträde i den globala ekonomin är något jag, och många med mig, följer med stort intresse.

Men hur gör man för att få lite finansiell exponering mot detta land? I Burma har det faktiskt funnits en börs, eller ngt liknande, i mer än femton år nu. Problemet är att där bara finns två aktier att köpa! Med tanke på att det kanske finns tusentals privata företag i detta stora land känns det som att potentialen för att öppna upp landet för mer organiserad handel med aktier är stor. Det är ju alltid trevligt för företag med riskkapital som komplement till banklån!

Intressant nog planerar Tokyo Stock Exchange (och Daiwa Securities) just att sätta upp en alternativ aktiebörs i Rangoon och förhoppningsvis kommer det snart finnas en någorlunda aktiv aktiemarknad i Burma. Det är ju trevligt för investerare, men framförallt antar jag att det skulle vara en boost för landets ekonomi.

När det gäller investerare finns det naturligtvis alternativ för den som vill ha exposure mot Burma. Ett av de bättre är nog att köpa aktier i grannländerna. För den lite mer avancerade investeraren tror jag ett spännande alternativ skulle kunna vara ”The Silk Road Myanmar Index”. Detta index följer stora välkända bolag i framförallt Thailand (Italian-Thai Development, Shangri-la Hotel, Ratchaburi Electricity) samt några i Singapore och Korea. Alla bolagen har verksamhet i Burma.

Aktiepriser enligt obligationsmarknaden (och enligt mig)!

Välj vilket företag som helst och sannolikheten är mycket stor att det finansierat sig dels med aktier och dels med lån. Detta gör att såväl aktier som företagsobligationer kan användas som termometrar för att känna av ett företags väl och ve. Vi är alla vana vid att utläsa något positivt av att t.ex Pfizers aktie gått upp ett par procent. En del av oss är kanske också vana vid att utläsa en ränteuppgång för en av Pfizers obligationer som något dåligt osv. I teorin ska naturligtvis obligationer och aktier utgivna av samma företag bete sig konsistent med varandra. En plötslig aktiekursuppgång samtidig med en kraftig ränteuppgång signalerar t.ex. att företaget, enligt marknaderna, står inför en ökad risk vilket kan gynna aktieägare (begränsad nedåtsida) men inte långivare (inget uppåtsida).


En fråga jag ställde mig i min nya artikel ”Stock Prices and Stock Return Volatilities Implied by the Credit Market” är därför om man kan använda obligationsmarknaden och en teoretisk modell för att backa ut aktiepriser implicerade av räntorna i oblationsmarknaden. Dvs, vad är en viss dag en rimlig prisnivå på Pfizer aktien enligt obligationsmarknaden? Jag använder kreditderivat i stället för obligationer då de sistnämnda inte handlas frekvent nog och så använder jag en kommersiell modell för att koppla aktiepriser, volatiliteter, skulder och räntor till varandra. Artikeln kan nås här och ett exempel kan ses i figuren ovan. Den svarta grafen är priset enligt kreditmarknaden och den ljusblå är det egentliga aktiepriset. Detta betyder att Pfizer-aktien var övervärderad den 1 februari 2013 (slutdagen i mitt sample)! Åtminstone enligt kreditderivatmarknaden och åtminstone relativt situationen i februari 2004.

End the Fed!

That’s the title of a book I would recommend people to read. The author of the book is the great politician Ron Paul. For those who are not familiar with Ron Paul it is worth mentioning that he is a former US presidential candidate, long-time congressman and, in a previous life, a medical doctor (obstetrician). But most of all he is an outspoken proponent of a sound gold-backed currency. It is against this backdrop that his 2009-book “End the Fed” should be read.

I am probably biased by my hard-wired views on fiat money in general but still, I think this is a good book. It is very one-sided though and it should be read as a plea made by a party. As such, Ron is certainly not mincing his words when it comes to the evils of the Fed. The following quote from the book is representative for its style and it summarizes Ron’s arguments for why the Fed should be abolished immediately: “The Federal Reserve should be abolished because it is immoral, unconstitutional, impractical, promotes bad economics, and undermines liberty. Its destructive nature makes it a tool of tyrannical government.” [Ord och inga visor!]

I am happy that Ron raises this issue though. I am no expert on monetary economics and central banking but I do find the complete absence of critical voices against the central banks of today very curious. Neither politicians, journalists nor (main-stream) investors seem to care much about the problems of having a state-run entity with a license to print as much money as it sees fit. Of course, for the libertarians out there this is nothing new, though. Not surprisingly, great minds such as F.A. Hayek were highly critical about central banks: “I doubt whether it has ever done any good except to the rulers and their favorites” and “money is certainly too dangerous an instrument to leave to the fortuitous expediency of politicians.”

Anyway, for anyone who worries about the merits of fractional reserves banking and inflation in general this book is probably best avoided. Reading it would simply take your worries to a new and much more uncomfortable level.....

Detroit, Belle Isle and the Libertarians!

Some years ago I suggested that Greece should try to solve its problems by selling some of its islands (If Greece wants my money then I want their islands!). The idea was picked up some German parliamentarians but otherwise (not surprisingly) sank rather quickly. Now, in another part of the world of debtors facing ruin, a similar island-idea has been launched. The trouble spot I am referring to this time is the city of Detroit. This old gem at the border between USA and Canada, once called Motown (after its huge motor industry) by cognoscenti and Rock City by the rock group Kiss filed for bankruptcy some weeks ago. This was the largest bankruptcy of a US municipality ever.

What is the promising idea I am talking about? Well, a group of billionaires, with Rodney Lockwood at the lead, is proposing Detroit to sell off Detroit's downtown island ”Belle Isle” to them. In return, they would promise to turn the island into a private city-state! This private bastion of free market capitalism would have a population of 35000 people, print their own money, write its own laws and so on.

To me it sounds like a wonderful idea. Just the kind of thing that could turn around a city such as Detroit that otherwise seems destined to fall further down its self-dug hole. A thriving Monaco at the centre of an, actually fairly healthy down-town area, could be just the kind of motor Motown needs to power its problem-struck belt of suburbs out of its current misery. Of course, nothing will ever come out of this idea! It never does. Instead the state of Michigan (with the help of Washington DC and the Fed) will have to continue tax and inflate their citizens to bail out Detroit from the worst of its pains and leave the rest of its aching body to a continuing descent into rent seeking, conflicts of interest and agency problems. As always....

●●●● ●● ●●● ▬ ▬ ▬ ▬ ●▬● ●● ●▬

Som titeln kanske avslöjar så vill jag i denna blog betona historiekunskapens betydelse för att lyckas med sina investeringar. Det finns som bekant en uppsjö av tips och råd att förhålla sig till för den som försöker bli en framgångsrik investerare. Jag tror dock ett av de allra viktigaste skälen till att folk misslyckas i sina val av investeringsobjekt är historielösheten. Jag tror att denna ignorans för det som redan skett är allmänt utbredd, jag själv är tyvärr inget undantag, och det sägs att kunskapsluckorna ökar snarare än minskar bland unga. Det som är mkt trevligt med detta är förstås att ju mindre folk i gemen vet desto mer pengar finns det att tjäna för den som vet!

Titeln för denna blog är ett försök att visa vad som händer när det som en gång var betydelsefullt för ekonomin försvinner i glömska. Ni som fortfarande inte vet vad titeln för bloggen säger är levande exempel inte bara på kunskap som går förlorad med tiden men också levande exempel på att man kan klara sig ganska bra utan att behärska den gamla tidens teknologi. Morse var en gång hett, precis som html-kod är hett idag. Och som representant för den (kanske) en procentimille som kan sända och ta emot morsemeddelanden kan jag bara stillatigande se hur den kanske sista potentiella arbetsgivaren försvunnit. Bharat Sanchar Nigam Ltd (BSNL), det Indiska telegrafkontoret, stänger denna vecka ner efter 150 år av telegraferande av stort och smått över subkontinenten! Det enda jag kan hoppas på nu är en kärnvapenladdning stor nog för att sända ut en elektromagnetisk puls (EMP) som slår ut alla datorer världen över (fullt möjligt). Då jag av erfarenhet vet att det tar flera månader att lära sig telegraferandets konst även om man ägnar 8 timmar om dagen åt det borde jag ha ett fönster om ett halvår eller så att skörda monopolvinster.

Vad har detta med finans att göra? Jo, som jag sa i början av bloggen så är det denna typ av paradigmskift (en del mindre, en del större) som jag tror skapar möjligheter för investerare. Nu är det förstås för sent att profitera på mobiltelefonens utkonkurrerande av telegrafen men frågan är vad nästa steg är? Och för att förstå detta innan alla andra förstår det krävs det historiekunskap. Skulle jag tro…….

Asiatiska klädföretag på frammarsch!

Jag har skrivit ett ”börstips” i LINC MAGAZINE #4 2013 med titeln ovan. Börstipset kan (snart) hittas här och handlar om två intressanta bolag som jag har följt ett tag; nämligen japanska Uniqlo och kinesiska Meters/bonwe. Dessa två bolag är båda stora internationellt fokuserade klädföretag och därmed konkurrenter till H&M.

Jag har köpt kläder hos både Uniqlo och Meters/bonwe (se bilderna) och är överlag nöjd med dem. Inte minst finner jag att dessa två märken sticker ut i mängden av asiatiska klädföretag, framförallt kinesiska sådana. Jag är alltid lika förvånad över de kläder du hittar i kinesiska ”department stores” och som oftast ser ut att höra hemma på någon av de ryska eller turkiska gatumarknader jag med glädje besöker när möjlighet ges och som är ämnade framförallt för den lokala lägre medelklassen än som konkurrenter till H&M och Zara (dessa marknader har sitt berättigande då ett par skor kostar kanske 50kr). Hur bredrandiga blå-svart-grå gabardin-skjortor och svarta gubb-bälten, ni vet de där med fyrkantiga blanka silverspännen som alla kinesiska män över 30 bär, kan sälja för uppåt 1000kr i kinesiska ”department stores” är för mig fullständigt omöjligt att förstå! Uniqlo och Meters/bonwe tycks vara undantagen som bekräftar regeln!

5,5 miljoner till forskning om alternativa finansmarknader

Jag intervjuades i Lund Business Review för ett tag sedan angående ett forskningsanslag jag erhållit från Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse och intervjun följer nedan. Originalet kan hittas i Lund Business Review

===================================
5,5 miljoner till forskning om alternativa finansmarknader
Finansprofessor Hans Byström och hans medarbetare på Ekonomihögskolan fick inför
årsskiftet 2013 ett anslag om 5,5 miljoner från Wallenbergs stiftelse för att forska
om alternativa finansmarknader. Vi frågade vad pengarna ska gå till och vem som kommer ha nytta av dem.

Vad är alternativa finansmarknader?
I vårt fall menar vi finansmarknader som trots deras stora betydelse i det finansiella systemet inte undersökts så mycket av akademiker. En vanlig finansmarknad kan ju vara aktiemarknaden på Stockholmsbörsen eller handeln med kronan på valutamarknaden. En ”alternativ” finansmarknad kan vara handeln med kreditderivat; en marknad där man handlar med försäkringar mot företags och länders konkurser och betalningsinställelser. Dessa värdepapper gör det möjligt att skydda sig ekonomiskt mot konkurser hos ens motparter men gör det också möjligt att i kvantitativa termer uttrycka sin tro om sannolikheten för att ett företag eller ett land ska gå i konkurs.

Vad ska de 5,5 miljonerna användas till?
Jag och tre andra disputerade forskare ska forska om finansmarknader. Vi känner varann väl sedan många år så vi ser fram emot att få arbeta tillsammans. Vi ska bl.a. undersöka hur kreditderivat kan användas i olika tillämpningar samt hur rörligheten på olika finansiella tillgångar handlas och prissätts på marknaden. Även derivattillgångar på elmarknaden kommer att studeras.

Vilka tänkbara tillämpningar kan komma ut av forskningsprojektet?
Det är lite för tidigt att svara på. Hur som helst tror vi att kunskap om hur finansiella tillgångar kan användas samt hur de ska prissättas och hanteras i riskavseende är av stor betydelse för samhällsekonomin i stort. Inte minst för ett land som Sverige med dess relativt avancerade finansmarknader och dess öppna globala ekonomi.

Vem kan dra nytta av resultaten?
Sannolikt kommer elbolag kunna dra nytta av våra resultat i sin finansiella riskhantering. Banker likaså. Även Finansinspektionen, Riksbanken och andra övervakare av det finansiella systemet. Vi hoppas också kunna bidra till den akademiska litteraturen om finansmarknaden och generera resultat som andra forskare kan bygga vidare på.

Varför tror du att ni fick pengarna?
Förhoppningsvis en kombination av att Wallenbergstiftelsen tycker att finansmarknadsforskning är viktigt och intressant och att de uppskattar min och mina medarbetares tidigare forskning i ämnet. Jag har forskat om finansmarknaden i snart tjugo år nu.
===================================

The age of turbulence – credit derivatives style

My working paper The age of turbulence – credit derivatives style is now about to be published (forthcoming in Global Business and Finance Review). It can be found on the S-WoPEc web page here. In this paper I focus on the extreme behavior of the credit default swap market during the crisis (see the figure). The number of extreme price changes in the time period 2007-2010 is truly extreme and so is the size of the most extreme of these extremes...

As a result, anyone who wants to model the time series properties of credit default swaps in the future will run into trouble due to the structural break in June 2007. Before the crisis, the pre-crisis regime, the market was as tranquil as it was volatile in the later crisis regime. The problem is of course particularly critical since the history of the credit derivatives universe is split quite equally between the tranquil and the volatile regime; as you are well aware of, the market has only existed in ten years or so. In other words, you cannot just sweep the crisis years under the carpet! This is of course a problem not only for researchers but also for risk managers in banks and hedge funds that trade in credit derivatives. Good Luck!

Pride of Kenya!

Så heter mitt favorit-té! Ett svart icke-smaksatt té från Kenya av fantastisk kvalité! Se fotot här ovan. Hade jag kunnat köpa andelar i bolaget hade jag gjort det (även om de haft mkt problem med sin tepåsförpackningsmaskin de senaste åren...) och där kommer vi in på dagens ämne (och det är inte det pågående valet i Kenya).

I Nairobi, Kenyas huvudstad, lanserades för någon tid sedan en spännande finansiell innovation precis i min smak, The Growth Enterprise Market Segment (GEMS). Detta är inget annat än en ny börslista för riktigt små bolag på Nairobi Securities Exchange i Kenya. GEMS kommer att göra det möjligt för pyttesmå bolag att börsnoteras. Jag har lite svårt att hitta tillförlitlig information men det tycks som om även bolag med aktiekapital på några hundratusen kronor ska kunna listas på GEMS. Kanske ännu mindre bolag. Detta låter mkt spännande tycker jag, även om jag är orolig för att skandaler kommer att uppstå då inte bara kravet på kapitalets storlek sänkts utan även kraven på bolagets track record. Detta är kanske som att be om lurendrejare och oegentligheter! Hoppas att detta kan lösas och att detta blir ett exempel som fler länder (i Afrika) tar efter! Och hoppas att Pride of Kenya börsnoteras och att jag lyckas köpa aktier där.

När jag någon dag tröttnar på att utbilda civilekonomer och göra akademiska studier av finansmarknader tror jag att jag ska försöka verka för denna typ av utveckling av mindre utvecklade ekonomier i liberalismens tecken.

Sverige har större skulder än Grekland!

Det har varit mycket fokus på Grekland de senaste åren. Katastrof skulle kunna sammanfatta vad de flesta tycker är representativt för situationen i Grekland (inklusive jag själv här på bloggen). Vad färre uppmärksammat är att många andra länder delar ett stort problem med Grekland, nämligen höga aggregerade skuldnivåer. Även Sverige är ett av dessa länder och om man tittar på de totala skulderna i vårt land så är t.o.m. skuldnivån högre än den i Grekland (år 2010)!

Med totala skulden menas alla skulder som hålls av såväl staten, företagen och hushållen i ett land. Denna totala skuldkvot som procent av BNP är i Sverige 340% och i Grekland 262% (2010)! Siffrorna kan hittas i artikeln .... ”The Real Effects of Debt” skriven av erkända forskare vid BIS. Den stora skillnaden mellan Grekland och Sverige är att Grekland har en stor statsskuld (vilket vi ju alla vet) medan Sverige har en stor privat skuld. Medan Grekland har en privat skuldnivå på 130% (icke-finansiella företag plus hushåll) har Sverige en privat skuldnivå på 280% (icke-finansiella företag plus hushåll)! Framförallt är det bolagen som har stora skulder och jag känner att jag måste undersöka närmare vad detta beror på och hur allvarligt det må vara. En avanceradekonomi kan ju troligen klara av högra skuldnivåer än en mindre avancerad ekonomi. Frågan är också vad det skulle innebära om man också tog med banksektorns skulder. Den finansiella sektorn är ju stor i Sverige och med våra avancerade finansmarknader kan man tänka sig att det varit lätt att bygga upp höga skuldnivåer. Jag återkommer om detta men en intressant siffra att hålla i huvudet för den som gillar att måla fan på väggen är 913%. Det är statsskulden i Weimarrepublikens Tyskland i början av 20-talet (enligt Ray Dalio och Bridgewater Associates) strax innan hyperinflationen raderade ut en generations sparande och 200 miljarder mark krävdes för att köpa en brödlimpa. Vi har en bit kvar dit det medger jag....

Om vi återvänder till ”The Real Effects of Debt” så är författarnas huvudtes att tillväxten i en ekonomi påverkas negativt av för höga skuldnivåer och det är tydligt att Sverige ligger över den nivå när detta börjar märkas. Detta är trist och jag delar fullständigt förslaget att avdragsrätten för räntekostnader måste tas bort för att minska skuldsättningen. Denna artificiella subvention av låntagare på bekostnad av aktieinvesterare och sparare har otvivelaktigt spelat en stor roll för den trista situation vi nu befinner oss i.

Summa summarum: Jag är skeptisk till Sverige som destination för investeringar på lång sikt och skuldnivån är ett mycket viktigt skäl till detta. Räkenskapens dagar ligger otvivelaktigt framför oss.

Bear Stearn’s kollaps i backspegeln (och observationer om marknadseffektivitet)

Jag läste nyligen en förträfflig bok, för den som gillar detaljer i hur investment banker styrs, som heter House of Cards. Boken handlar om Bear Stearn’s kollaps och går detaljerat igenom hur korthuset trillade ihop under tio dagar i mars 2008.
Det roliga är att jag sparat Financial Times (d.v.s. papperstidningen) från de dagarna och kan därför gå tillbaks i tiden och göra en jämförelse mellan vad som skrev i media och vad som skedde bakom kulisserna. Jättekul, det känns nästan som om jag gått och blivit historiker!
En speciellt intressant utveckling är det som författaren av boken, W. D. Cohen, hävdar är ett misstag av JP Morgan i övertagandet/köpet av Bear. JP Morgan var banken som tog över Bear Stearns tillsammans med Fed och de kom initialt överens om att JP skulle betala $2 per Bear aktie. Kom ihåg, detta var en aktie som bara ett år tidigare hade kostat $172! Problemet enligt Cohen är att JP gjorde misstaget att tillåta Bear’s aktieägare att rösta ja/nej till detta bud under en hel 12-mån period samtidigt som JP garanterade alla Bear’s lån. I princip gav JP Bear en option att piggybacka på JP balansräkning under 12 månader och vänta på ett bättre bud! Jamie Dimon var enl boken ursinnig…..
Det intressanta är att inget står att läsa om detta i Financial Times och istället spekulerar man annorstädes om varför aktiekursen efter $2 budet tillkännagivits snabbt steg till $6-8. Hela veckan efter 16 mars gick Bear’s aktiekurs upp och hela tiden rapporteras (felaktigt) om varför så var fallet. Misstaget från JP verkar dock inte ha varit känt och de som kände till det hade verkligen kunnat tjäna storkovan eftersom det var uppenbart för dem att JP skulle höja budet snart. Mycket riktigt, en vecka senare, 24 mars, höjde JP budet till $10 per aktie. Det spekulerades i media att skälet var att slippa stämningar från aktieägarna i Bear. Enligt boken var det dock nödvändigt för JP eftersom de (samt kreditgivarna och resten av det finansiella systemet) hade så mkt att förlora på att dealen ej gick igenom.

Om författarens påståenden är sanna så har vi ett tydligt exempel på att all information inte alltid inkorporeras instantant i aktiepriser!!