Svenska miljonvillor - ett nytt fenomen!

>

En miljonvilla i Sverige idag är inte mycket att visa upp för grannarna eller att yvas över i inredningstidningarna. Inte om vi räknar i svenska kronor vill säga. Om vi pratar om $US, d.v.s. amerikanska dollar, blir det en annan femma. I Lund/Malmö, där jag bor, ligger priset för en stor trevlig sekelskiftsvilla i de bästa områdena kring 10 miljoner kronor, d.v.s. ca $1.5 miljoner. Det finns alltså riktiga miljonvillor både i Lund och Malmö, anno 2011!

OK, vart vill jag komma med detta? Jo, jag skulle vilja hävda att detta är ett helt nytt fenomen och att detta borde vara ytterligare ett tecken på att bostadsmarknaden i Sverige borde börja klassas som bubbelmässig. Eller åtminstone borde det vara något man kan skänka åtminstone en kort tanke innan man skuldsätter sig för livet i tron att man ska tjäna lika mkt på värdeökningen på sitt nya stora hus som på sitt (välbetalda) jobb. [N.B., det finns inte många hushåll med mångmiljoninkomster i Lund/Malmö och antalet mångmiljonärer torde vara ännu mindre så kontantköp av villor är nog ovanligt.]

En snabb jämförelse av huspriser (i $US) idag och för ett ynka decennium sedan ger vid handen att svenska kronans förstärkning tillsammans med husprisuppgången (ungefär en dubbling i kronor räknat på tio år) gör att dagens $1.5 miljonersvilla i Malmö kostade för tio år sedan i runda slängar $500 000! D.v.s. långt ifrån en miljonvilla i dollar räknat! Och det var 2001, d.v.s. vi pratar knappast förhistoria här…..

Jag har faktiskt aldrig sett någon som belyser denna facett av husmarknaden i Sverige tidigare! Jag inser att husmarknaden är en tämligen nationell marknad men vi är ju trots allt alla världsmedborgare nu för tiden (såg någonstans att typ 20% av 40-talisterna vill lämna landet när de går i pension) så varför ska vi alltid mäta allt i kronor?

Lastfartyg och dess finansiella betydelse – Del III

En av mina gamla studenter önskade sig lite mer bloggande om lastfartyg härom månaden och nu har jag fått tummarna loss! Det blir en hederlig gammal ”trading story” men det får duga, alltid finns det väl ngt man kan lära sig av det också. Inte minst med tanke på de supersvarta moln som tornar upp sig kring Suez-kanalen :(

I somras (26/7) skrev jag följande här på bloggen: ".....i bloggen från i mars var min huvudpoäng att jag trodde den gängse tolkningen av charterkostnaden som en indikator på världskonjunkturen för en tid kommer att vara förpassad till någon mörk och undanglömd plats. Tesen var att det var det stora utbudet av nya fartyg som sänkte charterkostnaden, inte ett lågt globalt efterfrågetryck. Jag tror fortfarande att så kan vara fallet och min tolkning är helt enkelt att de låga charterkostnaderna inte är en så stark bear-signal vad gäller globala aktier som man skulle kunna tro!" Se Lastfartyg eller stekarjolle för mer detaljer.

Sedan jag skrev min blog i somras har charterkostnaderna (återigen mätt som Baltic Dry Index, Capesize) sjunkit ännu mer MEN samtidigt har en global aktieportfölj (MSCI World) gått upp hela 20%! D.v.s min tes om att förpassa charterkostnaden (som indikator på världskonjunkturen och som positivt korrelerad med aktievärderingar) till en mörk och undangömd plats var sannerligen ”spot on”!

För att citera mig själv och bloggen Lastfartyg och dess finansiella betydelse ”den smarta investeraren kan få utlopp för sina tradingidéer genom att använda Baltic Dry Index som trigger för handel på andra marknader som aktier eller FX!” Det gäller bara att förstå när och hur man ska använda indexen! Hemligheten är att man alltid ska

Google News - the news aggregator! – Part II

Some of you might have seen the news piece about Google suggesting a novel way of constructing an alternative inflation measure using their huge Google database of web shopping data!

------------------------

Now, since I have suggested an alternative way of using Google’s data I find this suggestion particularly intriguing. As I have mentioned in an earlier blog Google News - the news aggregator I wrote the first (as far as I know) academic paper, back in 2008, on the use of news aggregators in finance:

Byström, H., (2009), News Aggregators, Volatility and the Stock Market, Economics Bulletin 29 (4), 2009, pp 2679-2688.

In that paper I discuss how news aggregators can be used in a financial context. Among other things I suggest that Google News could be used to construct an alternative to the widely used “fear indicator”, i.e. the VIX-index.

-------------------------

It seems Google themselves share my optimism about using their web services to measure financial parameters in an efficient way. While my focus was on measuring the amount of fear in the market using one of their web pages their suggestion is to measure the price changes in the economy using products sold over some of their shopping web pages. And just like my measure is an alternative measure, their inflation measure is an alternative measure since the goods bought and sold on their web is different from those included in the traditional CPI measure. Both approaches of course have their pros and cons but personally I like the fact that mortgage payments are excluded from the Google Price Index (GPI).

It seems that Google is stepping up its attempts to conquer the world! I cannot say that I overly like that scenario but considering that I have just switched to Microsoft’s Windows 7 and Office 2010 (involuntarily), and considering how horrible these two Microsoft products are, I can only say one thing: Go Google Go!!

Högre realräntor på ålderns höst!

Jag har länge mött det ensidiga fokus på sparandeöverskottet i världen och dess viktiga roll i att hålla realräntor nere med stor skepsis. Varför hör man så sällan om det investeringsunderskott världen sett under snart 30 år? Den globala ekonomin har under denna tid dominerats av de rika länderna (EU, USA, Japan) och där är det tydligt att de stora efterkrigs-investeringarna (1945-1975) inte följts upp med investeringar i samma takt under den nästföljande 30-års perioden (1975-2005). Se bara på SJ och dess knappa 200km/h! Eller Heathrow flygplatsen med dess sunkiga heltäckningsmattor! Eller fastighetsstocken i Europa (miljonprogram etc.). De är alla eftersatta och det är något man blir påmind om varje gång man reser till (eller i) ett utvecklingsland. Har ni flugit till Changi-flygplasen i Singapore någon gång? Har ni tagit tåget mellan Shanghai och Hangzhou i Kina någon gång? Har ni bott på affärshotell längs Sukhumwit i Bangkok någon gång? Har ni åkt på en nybyggd motorväg i Dehli eller Bombay i Indien någon gång? Gör det, och tänk på vad det kommer att innebära för realräntorna när denna typ av investeringar sprids över en värld där utvecklingsländerna kommer att utgöra en allt mer dominerande andel samtidigt som sparandet ligger kvar på samma nivå som idag (mycket pekar dessutom på att det är troligare att det globala sparandet sjunker framöver.....).

Allt detta är något som McKinsey Global Institute (managementkonsulten McKinsey & Co.s forskningsavdelning) uppmärksammar i deras emminenta rapport från december 2010 ”Farewell to cheap capital? The implications of long-term shifts in global investment and saving”.

I denna rapport lyfter McKinsey på ett övertygande sätt fram skäl till just det jag nämnt ovan, d.v.s. varför vi kan förvänta oss kraftigt ökande realräntor globalt sett över de närmsta decennierna. De påpekar dessutom att skiftet troligen kommer redan under den närmsta 5-års perioden och de fortsätter med att lista saker som hushåll, företag och regeringar måste tänka på för att tackla detta regimskifte.

Som investerare ser jag framförallt en viktig poäng: det är möjligt att de senaste 30 årens dominans av aktier över fixed income är över! Detta skulle alltså betyda att bankkonton och obligationer över det långa loppet återigen kommer att generera avkastning i klass med aktier och fastigheter. Naturligtvis kommer dagens obligationsinnehavare förlora en hel del när räntorna stiger, och naturligtvis är det först i det långa loppet som aktier (och bostadspriser) kommer att lida av denna realränteuppgång men det gäller som alltid att vara ute i god tid för att fånga upp vinstgenererande trendskiften på finansmarknaden!

Summa summarum: Många av oss har levt hela våra liv [0-T] i en tid när realräntor stadigt sjunkit. Jag tror nu det är dags att förbereda sig på en andra halva [T-2T] i en tid med stadigt stigande realräntor. Bara en total ekonomisk härdsmälta gör detta scenario osannolikt (om du frågar mig).

Statsministrar som vandrande säljsignaler?

Jag har precis som en stor del av svenska folket ett mkt stort förtroende för Fredrik Reinfeldt när det gäller att styra Sverige. Mig veterligt är han dock, precis som jag, ingen expert på bostadsmarknaden och därför undrar jag om man inte ska jämföra hans uttalande igår, troligen återgivet av DI på vanligt media-vis, d.v.s. något uppförstorat, att ”Vi har ingen bostadsbubbla” med ett liknande uttalande om börsen av Göran Persson i mars 2000:

Statsminister Fredrik Reinfeldt (9 dec 2010): ”Vi har ingen bostadsbubbla”

Statsminister Göran Persson (25 mars 2000): ”Börsen är aldrig övervärderad”

Som vi alla vet började börsen falla i början av mars 2000 för att sedan inte vända upp förrän tre år senare i oktober 2002. Efter Göran Perssons uttalande 25 mars 2000 föll stockholmsbörsen faktiskt hela 65%! Klicka på figuren med Affärsvärldens Generalindex här intill!

--------------------------------------
Anekdot:
Det är lite roligt att jag ska undervisa om effektiva marknader på A-nivån i Nationalekonomi på måndag för det var precis på en sådan föreläsning den 8 maj 2006 som jag uppmärksammade detta uttalande av GP förra gången. Jag hade tillbringat många timmar den våren nere i Universitets-bibliotekets mikrofilmsrum och bl.a. scannat igenom förstasidorna på Dagens Industri för att försöka hitta tecken på en stundande börskrasch jag trodde skulle komma. Jag jämförde våren 2006 med våren 2000 och hittade en del intressant material.

För att göra en lång historia kort så gjorde detta, en del annat och inte minst en teknisk-analys-titt på börsgrafen att jag bestämde mig för att sälja av en ganska stor del av mitt aktieinnehav den 8 maj 2006. Det roliga är att jag för ovanlighetens skull hade skäl att informera min klass om ca 300 civilekonom-studenter om detta och inför dem fokuserade jag på just börsgrafen eftersom föreläsningen handlade om teknisk analys. Nu slumpade det sig så att börsen samma dag började falla kraftigt och på två veckor hade stockholmsbörsen fallit hela 15%! Klicka på figuren med Affärsvärldens Generalindex! Det var en av mina bästa trades någonsin och jag kommer aldrig att glömma den eftersom jag gjorde den inför öppen ridå.....

Är det månne någon av er bloggläsare som var med på denna ”historiska” föreläsning? Jag hoppas inte den gjorde en generation av lunda-ekonomer till tekniska analytiker……..

PS. Det ska i ärlighetens namn tilläggas att jag ägde en del aktier under perioden 2000-2002 men det är inget jag tänker skriva en blog om..... och det ska också nämnas att media är skickliga på att twista till saker och ting så det är ju inte säkert att GP sa exakt det han påstås ha sagt, men ändå……..

Sell European Bank Stocks? – Part II

I do not understand how European politicians think. Can’t they see the similarities between Bear Stearns and Lehman Brothers on one hand and Greece and Ireland on the other? Or perhaps that’s what they are doing and that´s why they think it will all stop here? What then to make about AIG, Freddie Mae and all the other collapses in the US banking sector........ Very naive!
I am sometimes thinking about how it would all play out if the politicians kept quiet, like the market. If they never responded to the market´s movements (or demands as journalists call them). What would happen if the politicians could move secretly from bail out package to bail out package and introduce bail ins and other new rules of the game without first informing the markets about them years in advance. What if they could stealth bomb just like the market does? Well, of course they cannot, and I just get this feeling of the entire game being tilted in favor of us investors...... Very nice!
Another thing: Ireland is getting 85 bn euro as a loan but that is not much compared to the losses in the banking sector at the height of the financial crisis in 2008 (>1000 bn euro). This means that the staggering amounts needed to bail out Spain most likely are manageable. That is important since that increases the possibility that the European politicians/trade unions/borrowers will just continue wasting taxpayer money on bail outs on a larger and larger scale....... Very irritating!

These are truly “interesting” times!

----------------------------------------------------------

Some curiosa:

On August 16 I wrote the following in Sell European Bank Stocks?: “Anyway, my n-month verdict for the EU banking sector is underperform!”

Today, on November 29, I write: over the last 3 ½ months the European banking sector (FTSE Europe Banks, $) has fallen 6% while the European stock market overall (FTSE Europe, $) has climbed 13%. See the Figure with the prices from August to November. That is, the banking sector has underperformed at a whopping 19% (or 65% on an annual basis)!

I do not often give buy/sell recommendations on this blog but based on my performance over the last 3-4 years I guess I should soon start charge money for my coin-flipping skills...... :) And I assure you that you have to wait for the research paper I promised in the previous banking-blog!

Credit default swaps på kinesiskt vis!

Tänkte att det kunde vara intressant att veta att Credit Default Swaps (CDS) nu (äntligen) introducerats även i Kina (mer exakt 5 nov 2010)! Sin vana trogen vad gäller att gå sina egna vägar har de kinesiska byråkraterna döpt kontrakten till Credit Risk Mitigation (CRM) contracts…… Jag antar att det är för att belysa att kontrakten endats är till för att hedga sig och inte för spekulation. Kontrakten får nämligen bara köpas av dem som redan innehar de underliggande lånen, dvs en hedge, och som jag förstår det så är antalet företag som man kan skydda mot konkurs än så länge begränsat, närmare nestämt ett litet antal stora välkända firmor.

Jag tycker emellertid detta är ett steg i rätt riktning och så länge antalet köpare och säljare blir någorlunda stort så kan man åtminstone använda CDS priserna som någon sorts indikator på kreditvärdigheten i Kina. Detta ser jag som viktigt och den tidigare avsaknaden av kreditriskindikatorer är något jag tidigt nämnt som ett problem i kina. Se t.ex. min artikel

Byström, H., (2008), Credit Risk Management in Greater China, The Journal of Futures Markets 28 (6), 2008, pp 582-597.

Jag ser förstås risken/problemen med att man inte kan spekulera i båda riktningarna, så att säga, och det ska bli mycket intressant att föja utvecklingen på denna nya marknad. Jag lovar att återkomma på denna blog när ngt intressant händer!