Jag har en längre tid tjatat om stagflation på global basis. Ett problem i detta sammanhang är förstås att det inte finns något riktigt bra sätt att specificera vad som menas med detta begrepp (stagflation på global basis). Vissa saker är klara dock: global stagflation är positivt kopplat till global inflation och negativt kopplat till global tillväxt. Det är också troligen positivt kopplat till global arbetslöshet.
Det är dessa tre storheter jag pratar om när JAG pratar om stagflation. I huvudsak är det dock tillväxten (recession) och inflationen (hög sådan) jag pratar om. I detta sammanhang är det viktigt att komma ihåg att när man pratar om global recession är det normalt en genomsnittlig global tillväxttakt under ungefär 3% man pratar om. Dvs den globala tillväxten behöver ej vara negativ. Detta händer troligen nästan aldrig då det normalt är positiv tillväxt någonstans som kan balansera upp den negativa tillväxten på andra ställen. Dock, även en global tillväxt kring 2-3% är mkt låg, framförallt när utvecklingsländer utgör en allt större del av kakan. En längre tid med 2-3% tillväxt i Kina, tex, skulle vara en fullständig katastrof ur en social/politisk synvinkel.
Även om jag ej är fullständigt nöjd med det så kan man också fokusera på arbetslöshet tillsammans med inflation. Jag läste någonstans att A. Okun (känd nationalekonom och före detta ordförande i Council of Economic Advisers i USA) använde detta mått i samband med stagflationstendenserna under 1970-talet). Jag tror iden helt enkelt är att addera de två. Och ju större summan blir, desto mer ”stagflation” genomlever vi.
I fallet Sverige i juni 2008 är Okun-måttet 8.1+4.3=12.4 (arbetslöshet 8.1% enligt SCB och inflation 4.3% enligt Riksbanken). Om detta värde är högt eller ej är jag i nuläget ej kapabel att svara på!