Sell European Bank Stocks? Part III

Everyone who has followed this blog knows about my long lasting skepticism (4 years now, and I am just waiting for a reason to change my mind) when it comes to bank stocks. For instance, one year ago, August 16th 2010, I wrote the following on this blog in Sell European Bank Stocks?

* August 16th, 2010: “my n-month verdict for the EU banking sector is underperform!”

That was a good call (and actually confirmed by my academic research on banking assets and not only a gut-feeling produced by media digestion) since the FTSE Eurofirst Banks index has underperformed the overall European stock market (FTSE Eurofirst 300) with a whopping 25% since then! The banking index is down more than 20% and the general index is up about 5%


* July 20th, 2011: “the 12-month underperformance of the EU banking sector has been 25%!”

Well, I still have opinions on the EU banking sector and it is mostly negative! I am not as negative as I have been earlier but I believe in a continuing underperformance of the banking sector, nonetheless. Despite the drastic fall in valuation! Caveat emptor, though, this is not based on my research since I have to wait for some data I need to be released but it is more a result of some other more or less obvious facts related to European banks. For instance, banks are clearly becoming more regulated, almost utility-like, and this will affect them more than people think, I believe. Also, ROE will be much lower than before (perhaps halved) and I think this has not been acknowledged enough. And finally, the Euro zone will either collapse or undergo significant stress which is bad for European banks. I think it is inevitable. All of this is quite obvious, I admit, and the issue is just that I estimate that I am more negative than consensus!

I will be back on my research and on whether that confirms my negative outlook. Until then, caveat emptor! And do your own research!!

Cuba Cola!

Tänkte följa min princip om att inte snöa in för mycket på det område som alla andra för tillfället diskuterar (just nu Grekland). Det gäller ju att lyfta blicken lite om man vill ha ett försprång på marknaderna. Är det consensus-läsande du är efter så finns ju alltid ”standardmedia”....

===============================

Ända sedan jag drack min första Cuba Cola någon gång på 70-talet har jag varit fascinerad av Kuba. [För den som ej vet vad Cuba Cola är för något kan jag berätta att det är den första cola-drycken som lanserades i Sverige, innan Coca Cola, och den var mycket populär i Sverige när jag var liten. Kanske p.g.a. Sveriges flört med socialism?]
Hur som helst, detta inlägg ska inte handla om Cuba Cola, även om jag ser kontrasten mellan Cuba Cola och Coca Cola å ena sidan och kommunistiska Kuba och kapitalistiska USA å andra sidan som en intressant metafor. I stället vill jag kort lyfta fram landet Kuba som möjlig framtida ”investering”. För ngn månad sedan anordnade Castro (Raul) en av de sällsynta kubanska partikonferenserna. Det var den 6:e i ordningen, efter 50 års med en kommunistisk regim, och en viktig nyhet är att det är Raul, inte Fidel, som satt vid rodret denna gång. Som jag förstått det ser många kubaner dessa konferenser mer som byråkratisk fernissa, snarare än kongresser där betydelsefulla förslag mejslas fram. Möjligen var det annorlunda denna gång?
20 år efter sovjetimperiets fall är Kuba mer desperat än någonsin. De reella lönenivåerna på (den faktiskt ganska stora) ön är idag en knapp tredjedel av vad de var i slutet av 80-talet och ojämlikheten är dramatiskt mycket högre. Kirurger tvingas jobba som turistguider och de med släktingar i USA blir automatiskt en dollar-spridande bourgeoisie. De flesta utomstående anser förstås situationen vara ohållbar. Medan Kuba halkar två steg bakåt för varje steg framåt har grannländer som Costa Rica och Brasilien, som valt en mer socialdemokratisk väg, sett sina ekonomier växa och fattigdomen minska. Socialismo o muerte! Passar kubanerna sig inte kan de få både och…..
En av de viktigaste sakerna att komma ur partikonferensen är planen att tillåta privata företag inom en stor del av servicenäringen. Samtidigt ska en miljon statligt anställda sparkas och denna chock-terapi ska enligt planen vara ett första steg till en mer dynamisk, kanske kan man säga mer Kina-lik, ekonomi. Jag är en stor supporter av denna plan och kanske kan det vara ljuset i tunneln?! Jag är ingen expert på området men jag tycker mig ha förstått att utländska investerares utlåning till Kuba minskat kraftigt sedan början av 2000-talet, då många investerare spekulerade i en snar död för Fidel och en därpå följande motrevolution. Färre tror kanske på en motrevolution idag men kanske kan en mer successiv reformering av systemet leda till något ännu bättre? ==> mitt råd till den som råkar springa på några kubanska statsobligationer (de lär faktiskt finnas!!) är att köpa dem innan någon annan gör det!===================

Personligen ska jag fortsätta hålla ett öga på denna fascinerande karibiska ö med sin särpräglade historia och sitt unika samhällsskick. Jag har aldrig besökt Kuba men när jag väl gör det hoppas jag att jag kan ta in på det klassiska Habana Hilton (numer mer känt som Hotel Habana Libre, Fidels högkvarter under den första tiden vid makten) innan det blir för dyrt för en svensk professor…..