april 23, 2009

Fråga din bankman om han vet vem Abhisit Vejjajiva är!

Banker och fondbolag bombarderar oss med fakta om hur bra emerging market aktiefonder (och alla andra fonder i deras sortiment förstås) är för våra portföljer. Det har de all rätt att göra, men jag tycker det är upp till investeraren att bedöma om han/hon vill/vågar inkludera aktier från andra sidan jordklotet i sin aktieportfölj. Och för att besluta sig om detta krävs förstås kunskap om landet i fråga. Och det är detta denna blog handlar om.

Jag är själv sedan en tid överviktad i utvecklingsländer, och räknar kallt med att vara det vid flera tillfällen i framtiden. D.v.s. jag har inget, per se, emot aktier i emerging markets, snarare tvärtom. Vad jag dock har, tror jag åtminstone, är lite mer kännedom om hur den politisk-ekonomiska situationen ser ut i flertalet av dessa länder än den genomsnittlige svenske småspararen. (Även jag har dock högst schematiska kunskaper om dessa länder, och det gör mig högst försiktig när jag köper aktier/fonder där.)

Mitt råd till den som funderar på att köpa aktier i länder som t.ex. Sydafrika, Thailand och Iran (d.v.s. i Afrika/Asien/ Mellanöstern) är att ställa sig frågor likt ”Har jag koll på den politiska situationen?” Annars är risken stor att allt du gör är spelar på casino. Åtminstone om du lämnar regionfonderna och ger dig ut för att välja individuella länder eller kanske t.o.m. enstaka aktier. Kom ihåg, du har få komparativa fördelar jämfört med en infödd!

Jag, personligen, om jag var placerings-rådgivare på min egen bank, skulle t.ex. inte rekommendera Sydafrika-, Thailand- och Iran- aktier till någon som inte kan namnen på presidenterna i dessa länder och som inte vet att det är möjliga regimskiften på gång i alla de tre länderna! Allra helst, om jag trodde presidenternas roll i ekonomierna var viktiga, skulle jag föra en diskussion med investeraren i stil med:

Sydafrika: ANC-ledaren Jacob Zuma kommer troligen att bli vald till president i detta jätteland. Zuma är outbildad, korruptions- och våldtäktsmisstänkt men dansant och mäkta charmerande på ett sätt som verkar tilltala massorna. Förre presidenten, Mbeki, var också onekligen charmant och larger-than-life, även om varken han eller Zuma verkar känna till grundläggande saker som att HIV är ett tillstånd som ibland leder till AIDS, men sydafrikanerna verkar ha fått nog av hans extravagans och den långsamma förändringen av detta djupt splittrade land.

Thailand: Telekom-miljardären och före-detta premiärministern Thaksin Shinawatra lever idag i exil i Dubai men det är inte omöjligt att hans rödskjortor lyckas återinsätta honom trots väntande fängelsestraff den dag han återvänder till Thailand. Abhisit Vejjajiva, den Oxford/Eton-utbildade nuvarande premiärministern har stöd av sina gulskjortor, och kanske av sin gamla Eton-kompis Boris Johnson :), men frågan är om de har tillräckligt stöd för att lyckas hålla honom kvar vid makten någon längre tid. Abhisit har stöd av medelklassen i Bangkok (typiskt med kinesisk-thailändska rötter) och Thaksin, populisten, har stöd av folket på landet (bl.a. dem du som rest till Phuket träffat på).

Iran: Någon av Mir-Hossein Moussavi och Mehdi Karroubi kommer att ställa upp i valet mot den nu sittande presidenten Mahmoud Ahmadi-Nejad (som förstås har liten makt jämfört med imamen/högste ledaren Ali Khamenei). Moussavi/Karroubi är mer liberala än Ahmadi-Nejad och har, så vitt jag förstår, mer stöd från rika norra Teheran medan Ahmadi-Nejad har sitt stöd i fattiga södra Teheran och på landet. Den djupt religiöse väg och vatten byggaren Ahmadi-Nejad är karismatisk och ska ha kred för att han lever som sina anhängare (spartanskt till skillnad från sina föregångare Rafsanjani etc.) medan f.d. premiärministern Moussavi ska ha kred för att han är så kritisk till att högste ledaren och hans rådgivare har så mkt makt över alla viktiga frågor att han tvekar till att ställa upp i valet.

Först när man reflekterat rent allmänt över saker som dessa tycker jag man ska gå vidare till nästa viktiga fråga: vad händer med aktiemarknaden om t.ex. Zuma, Ahmadi-Nejad eller Thaksin sitter vid makten nästa år? Det är förstås här agnarna skiljs från vetet…..