En Indisk (mikro)finanskris under vardande?

Jag har varit intresserad av s.k. kommersiell mikrofinans i ett par år. Dvs, jag är intresserad av mikrobanker som på kommersiell väg förmedlar finansiella tjänster som lån, bankkonton och försäkringar till små (fattiga) entreprenörer i fattiga länder. Ofta rör sig summorna om ett par hundra kronor, dvs det är verkligen mikroskala på det hela, och syftet är att komma runt lånehajar och byråkrati. Lånen är förstås för produktion snarare än konsumtion. [OBS, blanda inte ihop denna typ av mikrolån med sk sms-lån som är i samma storleksordning men som inte direkt används för produktiva syften…..]

Som en del av er kanske läst i media så har den kommersiella mikrofinansindustrin i Indien vuxit så det knakat den senaste tiden och tex såg vi i somras en gigantisk IPO av SKS Microfinance, den största mikrofinans-aktören i Indien. Eftersom Indiens mikrofinansmarknad är världens största är det extra intressant/bekymmersamt att läsa om de senaste turerna kring statens inblandning i den indiska mikrofinansmarknaden.

En kris kan man definitivt kalla det. Lokala politiker har lyckats stänga ner stora delar av mikrofinanssektorn i Andhra Pradesh, en av de viktigaste delstaterna (30-40% av Indiens mikrofinansmarknad) för denna typ av finansiering, pga att ett stort antal självmord kopplats till låntagare som inte lyckats betala tillbaks sina lån. Detta är förstås mycket olyckligt men det faktum att hundratusentals mikro-entreprenörer nu står utan möjlighet att låna eller förnya sina lån är förstås också högst olyckligt. Vi ska komma ihåg att miljontals människor tagit sig ur fattigdom mha mikrolån.

Det ska också kommas ihåg att mikrofinans utgör en viktig del av de reguljära Indiska bankernas verksamhet och att problemen därför kanske kan spilla över på dessa bankers soliditet. Naturligtvis kommer andelen mikrolån som ej betalas tillbaks kollapsa om detta fortsätter och vem vet vad det kan leda till. Som en förespråkare för utom-statlig finansiell intermediering ser jag på denna utveckling med oro. Låt oss hoppas att politiker, mikrobanker och reglerare snabbt inser vad som håller på att hända och snabbt löser upp knuten. Mer (vettig) reglering är nog nödvändigt samtidigt som konkurrensen troligen måste skärpas upp. Och utbildning (finansiell allmänbildning) av mikrolåntagarna. Allt för att förhindra att ett fåtal bankirer kan ta ut ockerräntor på lånen. Att börja mixtra med prismekanismen däremot är förstås allt annat än bra!

För er som vill läsa mer om avancerade lösningar på mikrofinansområdet rekommenderar jag (föga förvånande :) ) min egen artikel:

Byström, H., (2008), The Microfinance Collateralized Debt Obligation: a Modern Robin Hood? World Development 36 (11), pp. 2109-2126.