Jag brukar stolt och med stor säkerhet i rösten påstå att jag är marknadsfundamentalist och ideologisk kapitalist. Och lika säker som jag är på att fria marknader skapar välstånd och tillväxt, lika säker är jag på att centralplanering är av ondo. På sista tiden har jag dock börjat känna oro över att den fria marknadsekonomi vi tror oss leva i sedan ngt århundrade, eller som vi i alla fall tror kommer att infinna sig en vacker dag, är lika mycket av en utopi som den kommunism vi såg under ett halvt århundrade i t.ex. Sovjetunionen. En schimär helt enkelt.
Jag tänkte bara ta två små exempel för att peka på vad jag menar:
• Fria marknader bygger på att individer, företag och länder talar sanning.... Detta verkar dock komma på skam. OK, de flesta liberaler ser mellan fingrarna med statlig (nattväktarstaten) inblandning åtminstone för att försvara privat egendom. Men, om vi nu ska ha en stat, borde inte staten skydda oss mot stöld och förskingring (ofta begången av inhemska aktörer) likväl som den skyddar oss mot militära aggressioner från främmande makter. Leeson, Maddoff och Sir Stanford är bara toppen på isberget. Bakom dessa explicita stölder finns de mer subtila transfereringarna av kapital från rättmätiga ägare till ”tjuvar och banditer”. Centralbankernas artificiellt låga räntor flyttar kapital (helt orättmätigt) från sparare till låntagare och finansinspektionernas slapphänta behandling av banker flyttar kapital (helt orättmätigt) från skattebetalare till bankchefer/bankanställda. Samspelet mellan statliga institutioner, politikens värld och storkapitalet suddas ut (Stockholmssyndromet?) och de som har tillträde till denna inre cirkel berikar sig på outsiderns bekostnad. Och på kuppen förlorar prismekanismen sin viktiga roll!
• Fria marknader bygger på att den som satsar på fel häst förlorar sina pengar.... Är det verkligen någon som tror att detta gäller längre? Banksystemet, husköpare, Grekland,…. osv. Bail-out listan kan göras lång. Alltför lång. Hur liberalt är egentligen ett system där risktagare (så fort de utgör en politisk/svågerpolitisk kritisk massa) inte längre tillåts förlora kapital och där oskyldiga får stå för notan? Varför tvingas inte husköpare som utan insikt satsar flera årslöner på en tillgång med osäkert framtida värde, bankirer som spelat K2-högt med andras pengar och länder som levt över sina tillgångar i decennier betala för sina gärningar? Varför ska bail-outs och moral hazard-skapande politik rädda deras skinn om och om igen?
Jag är rädd att detta tummande på den fria marknadskapitalismen inte bara kommer att leda oss över ruinens brant utan dessutom kommer att skapa en befolkning av moraliskt bankrutta individer. Rättvisa och individuellt ansvarstagande kastas överbord i stället för att halas till mastens topp!