Köpkraft i Sverige de sista 30 åren

Inflation är en bedräglig storhet. Den smyger sig obemärkt på och om den inte hålls på en låg ensiffrig nivå hotar den både välstånd och social ordning. De sista tio åren har inflationen varit låg och det är något det stora flertalet av oss kan vara mycket tacksamma för. Nedan har jag listat några siffror som jag tror kan vara användbara att memorera. Eller att känna till att man kan hitta här på bloggen. Om ni vill till ursprungskällan för siffrorna så hittar ni dem på SCB.

• 30 år, en faktor 3: KPI (konsumentprisindex) är idag ungefär 300 och 1980 var det 100. Det gör att man behöver ungefär tre ggr så mkt pengar idag som 1980, d.v.s. innan finanssektorns avreglering och snabba tillväxt, för att klara sig.

• 25 år, en faktor 2: KPI (konsumentprisindex) är idag ungefär 300 och 1985 var det ungefär 150. Det gör att den typiske studenten som tar examen idag behöver en dubbelt så hög lön som sina föräldrar behövde när de tog examen för att klara sig.

• 20 år, en faktor 1.5: KPI (konsumentprisindex) är idag ungefär 300 och 1990 var det ungefär 200. En bra siffra att komma ihåg för dem som, likt mig själv, började placera pengar i början av 90-talet. Om ditt mål 1990 var att bli miljonär så tycker jag du ska känna att du nått ditt mål först om du sparat ihop 1.5 miljoner idag. Notera också att detta visar att medan prisnivån i Sverige fördubblades under 80-talet har den bara ökat med hälften så mycket under den dubbelt så långa perioden 1990 till idag.

• 10 år, en faktor 1.1: KPI (konsumentprisindex) är idag ungefär 300 och 2002 var det ungefär 270. D.v.s. inte mycket har hänt med prisnivån sedan IT-kraschen. Priserna är bara ynka 10% högre idag än för tio år sedan (egentligen var inflationen lite högre än så (14%) men för att göra det enklare att komma ihåg det hela så nöjer jag mig med denna avrundade siffra).

Hoppas det får fortsätta så här! Jag tror dock inte det är det mest troliga scenariet med tanke på den politisering av marknadsekonomin vi ser runt omkring i världen idag.

The Dutch Tulip Mania – bubbla eller ej?

De flesta av er som läser denna blog har säkert hört talas om den holländska tulpanlöks-bubblan på 1600-talet. Vad de flesta troligen inte känner till är att det allvarligt diskuteras i akademiska kretsar huruvida det verkligen var en bubbla eller ej!

Man skulle kunna tro att det är självklart att en marknad som på någon månad ser priserna gå upp tjugofalt är i en bubbelfas; d.v.s. en fas där tulpanlökens marknadsvärde vida överstiger dess intrinsiska värde. Man tar också för givet att saker man hör gång på gång måste vara sanna.... Båda dessa saker kan dock faktiskt (ibland) vara skimärer.

Som jag ser det finns det åtminstone tre argument för varför bubblan inte var en bubbla:
1) Data från 1630-talet är av mkt dålig kvalité och möjligen manipulerad och utvald för att förstärka tesen att där var en spekulativ bubbla. Tidningar saknades t.ex. på 30-talet.
2) Institutionella egenskaper hos tulpanlökmarknaden skulle kunna motivera prisökningen. Bl.a. har det föreslagits att terminskontrakt som av holländska regeringen tvångs-omvandlats till optioner skulle kunna förklara det hela.
3) Andra faktorer kanske kan motivera rationaliteten i att priserna inte bara steg snabbt men också var mkt höga (den dyraste löken som såldes (Semper Augustus) kostade mer än en lyxvilla i Amsterdam). T.ex. kan det faktum att 1/5 av alla invånare i tulpan-centrana Amsterdam och Haarlem dog i pesten under bara ett par månader året innan den värsta tulpanhysterin kanske förklara densamma (riskaversionen sjönk möjligen som en konsekvens av denna händelse som egentligen är mer anmärkningsvärd än bubblan....). Och precis som miljardärer kan värdera Damien Hirsts diamantprydda dödskalle till 100 lyxvillor 2008 (trots ett mkt lägre intrinsiskt värde) så kanske miljardärer kunde värdera tulpaner av unik färg till 1 lyxvilla 1637...

Det sagt; i en trevlig artikel (från 2009) presenterar Maurits van der Veen å andra sidan argument för varför det trots allt var en bubbla. Hans huvudargument är att täta sociala nätverk bland tulpanlöksköparna/säljarna skulle kunna förklara varför en bubbla faktiskt uppstod. Både gemensam religion, släktskap och grannskap karaktäriserade den (faktiskt) ganska lilla skara av aktiva handlare av tulpanlökar i Holland. Detta skulle kunna ha skapat handlare som fäste mkt mer vikt vid andras beteende än handlare på större marknader med anonyma handlare. Bubblor kan därför uppstå enklare och snabbare. Jag kan rekommendera artikeln (här) och tycker den är intressant läsning inte minst för den som fascinerats av Ponzi spel á la Madoff (där också de flesta investerare delade såväl religion som sociala nätverk).

Slutsats: allt är kanske inte alltid vad man tror det är!

-------------
Jag hade aldrig sett en tulpanlök tidigare och kanske är det fler av er som inte gjort det? Bilden ovan visar i alla fall en tulpanlök som jag satte nu i September. Den kostade ungefär tio kronor och jag har ingen aning vilken färg tulpanen blir (jag återkommer med en bild på blomman). Som jag förstår det var det på marknaden för denna typ av simpla tulpanlökar som hysterin var som störst! Priserna var dock, i absoluta tal, inte så höga för denna typ av lökar utan det var de lökar som smittas av virus och därför belv spräckliga, randiga etc. som var riktiga dyrgripar.

Betala banktjänstemän med obligationer i stället för aktier!

Ibland överraskar EU-byråkraterna med att leverera något som jag gillar. Liikanen-kommissionen lyckades med denna bedrift härom veckan. De förslår bl.a. att bankanställdas bonusar (delvis) ska betalas med bankens obligationer i stället för med bankens aktier. Detta tycker jag låter som en bra idé då det torde sänka riskbenägenheten hos bankirerna och då en stor (större) del av bankens investerare faktiskt är obligationsägare snarare än aktieägare. På det viset har principalen (den typiska investeraren) och agenten (bankchefen/tjänstemannen) förenliga incitament.

Jag har nyligen skrivit en artikel Executive Compensation Based on Asset Values om detta som är publicerad i Economics Bulletin 32 (2), (2012) 1498-1502. Artikeln kan nås här och handlar om hur ledningen i bolag, framförallt banker, kan kompenseras på ett sätt som är konsistent med investerarnas mål. Jag förslår att man använder kreditderivat för att lösa problemet med corporate debt som inte handlas på marknaden.

Back to China again!

It is October again and it is time for Hans to head back east. This time I am going to Shanghai, and not Hangzhou as in October 2010 and 2011. I will present some research I have done on news and stock market volatility (with a Chinese flavor) at Fudan University.

I am curious about going to Shanghai for many reasons. One reason is that I want to see how the economical/financial situation has changed since last year. I am looking forward to getting under the skin of the Chinese economy again and to talk to professors at Fudan about the situation. I have been negative about buying Chinese stocks for a couple of years now and I wonder if it, possibly, could be time to change my opinion. Those who have followed my blog for the last two years might recall my strong bear attitude to Chinese stocks (but not on China in general):

in October 2010 in the blog Go east, boys and girls! I wrote

“...I am not advising anyone to buy a sizeable piece of China corp. right now. As obvious as it is that China is a giant in the making, equally obvious it is that it is all one giant bubble at the moment. The stock market is inflated,...” and

in October 2011 in the blog Back from China! I wrote

“...I have stressed the bubble tendencies in China in earlier blogs, see for instance "Go east, boys and girls!", and it is possible that we might see the start of the great deflation of this bubble now....”

Since then the broad Shanghai Composite Index has lost almost a fourth of its value! See the chart above. At the same time FTSE All World is up 5%. OK, what about the future? Well, when I come back from China I will hopefully be back with some comments on this and other things!

The case for gold

That’s the title of a nice book written by my favourite politician (oxymoron?) Ron Paul. The book is one of the first books written by Rep. Paul and it is a strong defense of the gold standard. It was written 30 years ago, in 1982, and at the time it seemed more obvious than ever that the replacement of gold backed money with paper money was a terrible decision. In just ten years’ time the US economy (the book is very US-centric since it is a politically motivated report) had almost collapsed (falling stock prices, high inflation, high unemployment etc.). Only gold (Au) thrived.

I like the book and I suggest anyone interested in the concept of money to read it. I find at least two reasons for doing that:

1) The book is sometimes a bit detailed and perhaps overly political (you won me over many years ago, Ron.....) but if you skip those passages there are some very nice bits where the history of commodity-based monies and 19th and 20th century monetary economics is discussed. I use the word “discussed” because sometimes I am not completely sure that the opinions are backed by facts and/or chosen in an unbiased way. Regardless, I think the author should be complemented for his convincing defense of gold money and for keeping this opinion unchanged for more than thirty years!

2) The book is written in 1982 and it is interesting to see (ex post) how even the best of minds sometimes so clearly are wrong about the future. In 1982, the world economy seemed doomed to permanent hyperinflation, unemployment and stagflation. And the root cause of this was paper money printed by populist governments with the sole aim of being re-elected. Interestingly, even if Paul and his compadres probably were right in their critique of fiat money they were wrong in their predictions of the (near) future. Even if gold money most likely one day will replace paper money again this has still not happened thirty years after Paul’s fierce critique. And even if inflation probably has been one of the greatest evils in the world even in the post-“Talking Heads” years it has not crippled the wider economy (yet). As an investor I think that is a sobering fact. Even if you think you “understand” the economics it is difficult to understand it better than the market.... I think this should be a lesson for anyone who sees everything in black and white and for those who think they know everything. Read the book and see for yourself.

The Norwegian Petrolium Fund

For those of you who want to learn more about the Norwegian oil fund, formally named Norway’s Government Pension Fund Global, perhaps the paper “The Norway Model” by Dimson et. al. (2011) could be of interest.

The paper discusses the oil fund and compares its investment mandates, dubbed the Norway model, with that of Swensen’s Yale model. While the Yale model focuses on alternative investments such as private equity, infrastructure and real estate the Norway model instead focuses on a widely diversified portfolio of traded fixed income and public equity. If you like, the Norway model tries to harvest beta while the Yale model tries to generate alpha.

The Norwegian oil fund is the largest sovereign wealth fund in the world with more than $600billion in assets. As a rule of thumb the fund owns roughly 1% in each publicly traded firm in the world. The fund is supposed to spread the oil-fortunes accumulated over a million years across several generations and it makes every Norwegian close to a millionaire (in NOK).

Now, I like the Norway model. However, there are two things I think I would change if I were in charge of the fund:
1) The real return expectations! Currently, the Norwegians expect the fund to generate 4% return in real terms every year. To me, this sounds a bit optimistic and it seems dangerous to build the state budget around these numbers (in the long run, they plan to spend roughly the real return each year). Particularly since the mean real return over the last 15 years is only 3% and the standard deviation is close to 8%....
2) The “war” risk! I would allocate a significant share of the fund to concentrated investments that will keep generate cash flows also if total Armageddon strikes. If the financial system suffers a complete meltdown, perhaps caused by a global war or something similar, it would be good to rely on other things than pieces of paper giving you the right to 1% of a firm in Asia or Latin America... I would allocate 5-10% to gold. I would buy protectable land and real estate that can be guarded. I would buy entire firms at home and in neighboring countries. I would also build up close relationships and make concentrated investments in certain countries in Africa and the like (like China).

In other words, a mix of Yale and Norway coupled with gold and disaster insurance would do it for me. Yaleway!

If Greece wants my money then I want their islands! – Part V

Grekland vill sälja ut öar för att klara skulder


If Greece wants my money then I want their islands! – Part IV

:)

Valutor under press - Del III

Jag fick häromdagen en fråga om vad jag tror ska hända med den fallande danska kronan av en ”gammal” student som fått jobb i Danmark och inte gillade situationen :) Frågan föranleddes möjligen av att jag vid två tillfällen här på bloggen framgångsriskt förutspått en framtida förstärkning av svenska kronan gentemot den danska kronan (se Valutor under press, Nov 19, 2008 och Valutor under press – Del II, Maj 6, 2010).

Sedan jag skrev det första inlägget har svenska kronan stärkts från 1.36 SEK/DKK till 1.10 SEK/DKK. En förstärkning av den svenska kronan med i runda slängar 20%!

I förra bloggen (Maj 6, 2010) nöjde jag mig ej med de småsmulor strategin givit så långt (3% årlig avkastning) utan vidhöll min negativa inställning till DKK och min starka tilltro till SEK. Nu är dock läget ett annat och det gäller att veta när man ska dra sig ur vinnande strategier. Jag väljer därför att meddela att min tro på en framtida förstärkning av svenska kronan gentemot den danska kronan förbytts mot en neutral marknadstro. Jag tror alltså inte tillräckligt på att SEK/DKK kursen rör sig åt något specifikt håll för att rekommendera vare sig köp eller sälj. Det är alldeles för mycket politik inblandat i DKK kursen för att jag ska känna mig bekväm med att prediktera småsvängningar (storsvängningen tror jag är över). DKK är ju kopplad till euron och allt som har med euron att göra är ju Überpoliticerat idag.... Jag tar pengarna och går!

Caveat emptor!

Ett Investerartips så här Inför Sommaren – Risk Parity!

Om man får välja så är det är självklart bättre att erbjudas ett par gedigna principer att hänga upp sina investeringar på än att få något specifikt köpråd då och då. I denna anda tänkte jag idag dela med mig med en av de principer jag personligen följer. Den har faktiskt ett namn, ”Risk Parity”, och är ett alternativ till den gamla trotjänaren CAPM.
CAPM är ju en fantastisk teori och den har nu överlevt ett halvt sekel såväl i akademin som på marknaderna. Den har dock vissa problem och själv har jag faktiskt aldrig varit någon stor anhängare av denna ”investerarprincip”; d.v.s. att du ska diversifiera så mycket du kan och sedan blanda denna marknadsportfölj med pengar på banken i proportioner som passar dig. Och vill du sedan ta mer risk än vad marknadsportföljen bidrar med får du förlika dig till leverage.
En alternativ investerarprincip som jag delvis lutar mig mot i min egen förvaltning är att diversifiera i risk istället för att diversifiera i kronor. I stället för att köpa mycket av aktier som har hög market cap, och lite av dem med liten market cap (á la CAPM) så är tanken med Risk Parity att du ska köpa mycket i tillgångar med låg risk och lite i dem med hög risk. En lämplig portfölj kanske kan vara 30% bankkonto, 20% obligationer, 20% i fastigheter, 20% aktier och 10% guld och andra råvaror.

-----------------------

OK, vad är argumenten bakom detta? Varför i hela världen ska man diversifiera på just detta sätt? Varför ska man diversifiera i risk? Personligen har jag två starka argument: 1) i min värld känns det intuitivt mycket mer lämpligt än att följa t.ex. CAPM eller att följa ideosynkrata köp/sälj råd i media och 2) det utnyttjar det faktum att de flesta investerare, vare sig de är fysiska personer eller fondbolag, uppvisar det man kallar ”leverage aversion”.
Det första argumentet vill jag inte diskutera här på bloggen. Det andra argumentet vill jag kort diskutera. Leverage aversion bygger på att man "ogillar" att belåna sig. Personligen tror jag många känner så. Och även om man ej känner så, t.ex. om man är en fund manager som spelar med andras pengar, så kan det vara så att du inte får belåna dig (tänk mutual funds). Eller att det är kostsamt (tänk margin accounts, counterparty risk etc.). Denna leverage ”aversion” gör att de som vill ta mycket risk inte belånar sig utan istället överviktar sin portfölj med högriskaktier etc. och underviktar den med lågriskaktier. Detta handlar upp priserna på högrisktillgångar relativt lågrisktillgångar och gör de förstnämnda sämre investeringsobjekt för oss andra (lägre expected return). ==> köp mer av lågrisktillgångar och mindre av högrisktillgångar = Risk Parity!

Ecco là!

There it is! The Spanish bailout I have dreaded since 2008! Yesterday, Spain received a giant (up to 100bn euros) bailout package from its fellow euro-zone countries. The official story is that the money will go to shore up the Spanish banking sector and not directly into the Spanish budget. I believe it when I see it!

In any case, even if the money indeed goes to the struggling banks, I do not think this is the turning point. Unfortunately I cannot see how this emergency knee-jerk reaction will help the European banking sector to stability. Both as an investor (based on gut feelings) and as an academic (based on research) I doubt it will be enough! For my gut feelings I refer to old entries on this blog since I am getting fed up with repeating my negative outlook for Europe. When it comes to research, I have actually studied the correlation among major European banks in the paper Estimating Asset Correlations Using Credit Default Swaps plus Stocks – An Empirical Study of European Firms and one of the results is that the correlation among banks’ assets is higher than previously thought. That means that if the asset value of one of the Spanish banks falls the risk of contagion to, let’s say, German or Swedish banks is higher than many tend to believe. At least if the results in my paper are correct. In a not too distant future I will present my research on a risk management conference in Rome and perhaps they will support me in my analysis.

I have written a lot of pessimistic entries on Spain earlier (on April 4, 2008 I wrote Byggnader är till för att titta på och bo i!), most of it in Swedish. For an English example, you can check this one from November 2010 if you like Sell European Bank Stocks? – Part II.

F---book och deras trötta IPO!

Två saker dominerar nyhetsflödet dessa dagar; antingen skrivs det om Grexit eller så tycks det till om F---book och dess börsintroduktion! Grekland (och att de måste lämna euro-samarbetet) har jag skrivit mig trött om så om jag ska kommentera någondera av dessa nyheter så får det denna gång bli F---book.

Dock, det finns ett råd som är viktigare än alla andra när man pratar aktieinvesteringar och det är förstås; “köp/sälj aldrig en aktie i ett bolag vars verksamhet du ej förstår!” För mig gäller detta i allra högsta grad F---book. Följaktligen har jag inte ägnat många sekunder åt att försöka gissa vad ett rimligt pris på denna aktie skulle kunna vara. M.a.o. ska detta blogginlägg ej tolkas som någon som helst rekommendation för att köpa/sälja F---book aktier!

Ett annat viktigt råd är att inte låta känslor komma emellan dig och marknaden. Hade jag brutit mot detta råd hade jag sagt att det är högst orimligt att F---book skulle kunna vara värt lika mycket som H&M och BMW, tillsammans!! Och så hade jag sagt att jag trott att börskursen om ett år kommer att ha fallit med 90%! Och så skulle jag referera till gamla IPO-godingar som TheGlobe.com, Pets.com, eToys.com, eller Kozmo.com, som när det begav sig också stod för ngt nytt, fräsht och spännande och också så tydligt hade framtiden för sig....

Faktum är dock att jag tycker man kan använda detta resonemang (känslorna), omvänt, för att lyfta fram risken att aktien är kraftigt övervärderad. Förutom alla andra argument för varför F--acebook aktien är övervärderad (smarta säljare säljer ut på toppen och ägarna till F---book är smarta) eller undervärderad (nätverkseffekter och first mover advantages har en tendens att underskattas) tycker jag man ska lägga till ”tycka-om-faktorn”. Jag tror helt enkelt känslorna fått för stort spelrum! Jag tror faktiskt sannolikheten för att F---books aktie handlas över startkursen $38 om ett år är mindre än sannolikheten att aktien ska falla mer än 90% från startkursen!

PS. I min undervisning pratar jag ibland om IPOs och som exempel brukar jag försöka med Blackstone Group, Deutsche Telekom eller Bank of China men då ingen reagerar brukar det sluta med att jag tar Google som exempel. Så får det nog bli framöver också!

Man against machine – Norwegian Style – Part II

Till slut segrar förnuftet! De två norska day traders som lyckat hitta ett mönster i hur en stor amerikansk institutionell hög-frekvens investerare programmerat sina datorer att handla har frikänts av norska högsta domstolen. I en lägre instans fick de villkorlig dom samt böter och jag har tidigare ifrågasatt varför de funnits skyldiga (Man against machine – Norwegian Style).

Hoppas detta är slutet på denna historia och att myndigheterna kallar in experter i ett tidigare skede nästa gång!

CDO + Trade Finance = CTO

Jag är ingen expert på ”trade finance”, jag vet t.ex. inte vad det heter på svenska, men jag kan å andra sidan en hel del om avancerade former av värdepapperisering och Collateralized Debt Obligation (CDO) skapade kring ”exotiska lån” (se t.ex. mina MiCDOs i 'The Microfinance Collateralized Debt Obligation: a Modern Robin Hood?).

Och?

Jo, faktum är att dessa två till synes väsensskilda områden av finans kanske är på väg att mötas. De nya Basel III reglerna är nämligen mycket hårdare i sin behandling av trade finance-lån i bankernas balansräkningar än tidigare versioner av Basel-reglerna och därmed öppnas det upp för gammal hederlig regulatory arbitrage. Idén är att ett antal lån till exportkreditnämnder (trade finance-lån) skulle kunna packas ihop och säljas vidare till andra investerare än banker, lämpligen sådana med lägre kapitalkrav. OK, detta har så vitt jag vet testats ngn gång tidigare, på 90-talet har jag för mig. Det nya är dock att storbanker som JP Morgan påstås fundera på att göra detta med det gamla hederliga Collateralized Debt Obligation (CDO) konceptet som bas! CDO + Trade Finance skulle vi kanske kunna kalla CTO (Collateralized Trade Obligation)? Detta låter hur som helst spännande tycker jag, inte minst som marknaden för trade finance är $10000 bn (= gigantisk). Man får bara hoppas att finansinspektionerna hänger med i utvecklingen så att inte ytterligare en bubbelkälla skapas. Kanske är vi ute ur kreditinnovationsdvalan som nu varat i flera år? Jag håller ögonen öppna! Och det borde studenter med intresse för credit också göra!

Banca Monte dei Paschi di Siena: il fine di campanilismo? - Part II

In April 2009 I wrote about the economic problems of Banca Monte dei Paschi di Siena, the oldest bank in the world. Little did I know how relevant the title of this blog actually was. Campanilismo is the Italian word for “local patriotism” and as any Italy-cognoscenti knows very well this is a classic Italian trait! In 1995 I attended Il Palio, the classic Siena horse race, for the first time. To me, this race is the epitome of campanilismo (and the opposite to a F1 race in, let's say, Bahrain....). The different wards of the city compete against each other in the central square of Siena and it is serious business. It is no game! Even for us who just like horses, however, it is a wonderful show of colors, celebrations and, above all, European civilian tradition (Il Palio is at least 500 years old). I really like it!

OK, the new, somewhat sad, thing I have just learnt is that the Palio in fact is financed (partially at least) by Banca Monte dei Paschi di Siena, or Babbo Monte as it is sometimes allegedly called by locals! Add this to the fact that Babbo Monte is in serious financial trouble, the bank’s share has fallen by two thirds since the financial crisis started, and you have another irritating piece of evidence of Europe´s current agonies. Even more troubling is the fact that the entire society of Siena relies on dividends paid by Babbo Monte for financing! Schools, communal services, healthcare etc. all is allegedly partly financed by the old local bank's dividends. And now the dividends have been slashed! So, when I wrote about the end of local patriotism I might have been more correct than I thought. If Babbo falls, I guess, so does "patriotisme Sienese"....

The moral of this tale is simply that, sometimes, modernization is actually not only good but essential. In Italy, this is probably truer than in any other place I know!

Grekiska CDSer triggade, tack och lov!

Härom dagen bestämde sig ISDA för att Grekiska ”sovereign” credit default swaps (CDS) ska triggas! D.v.s. Grekland har alltså officiellt defaultat! Det är en mycket trevlig nyhet som ska läggas till de många andra positiva signaler vi sett den senaste tiden. Det betyder mycket för CDS marknaden och jag tror också det gör en del för statsobligationsmarknaden mer generellt. Medan det är uppenbart att CDS marknaden hade skadats om ISDA inte hade likställt greklands betalningsinställelse med en default är det kanske mindre uppenbart att sydeuropeiska länders lånemöjligheter förbättrats på samma gång. Jag tror dock fler (läs pensionsfonder, försäkringsbolag etc.) kommer känna sig bekväma med möjligheten att hedga sig med CDSer nu när man vet att det hela fungerar som det är tänkt och det kommer att göra det lättare för Portugal etc. att låna pengar på obligationsmarknaden. För mig är detta en bra nyhet!

Denna nyhet, tillsammans med en del andra, gör att det på kort sikt ser fortsatt bra ut på marknaderna. Tyvärr så ligger staternas monumentala och för mig oväntade förmåga att lägga sig i marknaderna som en blytung slöja över hela finansmarknaden på längre sikt. Vem hade t.ex. räknat med att staterna skulle invertera kapitalstrukturen i bolag och statsupplåning till den grad vi sett i Irland, Portugal etc. Följ trenden (uppåt) men var vaksam på längre sikt!

If Greece wants my money then I want their islands! – Part IV

Two years ago I suggested that Greece should sell some of their islands to pay off their debt, If Greece wants my money then I want their islands! Two weeks later there was a lot of discussion in Germany when two CDU MPs in the German parliament suggested exactly the same thing, Griechenland soll Inseln verkaufen.

A lot of people has interpreted the suggestion as unfair and insulting. To them, I just say; read today’s newspaper!! Today it was revealed that the Greek government is selling (a small) part of Corfu, the Greek island where Poseidon fell in love with Korkyra.......

Antalet besökare på bloggen nu fler än på hemsidan!

Antalet “besökare” på min blog sedan starten 2007 är nu 63000. Detta är för första gången mer än antalet besökare på min officiella hemsida på Nationalekonomiska institutionen i Lund! Hemsidan har “bara” besökts av 62000 personer!!
Även om detta inte är några astronomiska siffror tycker jag detta är kul då bloggen är min egen skapelse så att säga. Dessutom har ju bloggen bara existerat en tredjedel så lång tid som hemsidan.

Minjian jiedai på webben!

För något knappt år sedan skrev jag ett inlägg om ett kinesiskt fenomen som kallas Minjian jiedai. Detta fenomen är tydligen någon sorts förbjuden ”under-bordet” långivning från förmögna kineser till små och medelstora kinesiska företag. Mestadels är det tydligen kortfristiga lån. Anledningen till att denna typ av utlåning florerar i Kina, är de välkända problemen för kinesiska företag att få tag på kapital.

Jag har också skrivit om mikrofinans i Kina tidigare. För den som är intresserad finns min artikel Structured Microfinance in China på webben..

Med denna blog vill jag bara uppmärksamma den intresserade läsaren om att det finns fler relaterade och lika intressanta kinesiska innovationer. Peer-to-peer (P2P) långivningswebsidor är tydligen ett nytt fenomen som spritt sig runtomkring i Kina. Fokus är på mikrolån och anledningen till att det blomstrar just i Kina är svårigheten där att få lån till privata företag i mellan- och småstorlek. För oss som är intreserade av mikrofinans är detta ett av de mer tydliga tecknen på att mikrofinans börjar ta fart även i Kina, där det tidigare varit kraftigt underdimensionerat. På fyra år har antalet mikrobanker ökat sjufaldigt! Och bara det senaste året har utlåningen fördubblats!

Tydligen finns det ett hundratal P2P långivningswebsidor och även om detta låter mycket så ska vi komma ihåg att det finns i runda slängar 50 miljoner mikroentreprenörer i Kina. Creditease med 100000 låntagare uppges vara en av de största och snart kommer de med en engelskspråkig websida.....

Är du rik?


Den andra Credit Suisse Global Wealth Report kom ut härom månaden. Den utgör intressant läsning tycker jag. Naturligtvis är rapporten särskilt intressant för banker, pensionsbolag och försäkringsbolag men jag tycker även småsparare kan hitta en del intressant fakta i rapporten. Allt för att hjälpa oss med våra placeringar! Läs den!

----------------------

Här följer ett axplock av allmänna fakta som alltid är bra att känna till för den finansintresserade även om de kanske inte kan användas till att öka din förmögenhet (förutom i egenskap av sporre vill säga):

+ Till att börja med kan man notera att den genomsnittliga förmögenhet över inkomst kvoten är 2.4 i den rika världen och 1 i den fattiga. Var ligger du?

+ Den totala förmögenheten i världen är 231 tusen miljarder dollar i juni 2011 (USD231000bn). Det kan jämföras med de 2 tusen eller så miljarder dollar som måste avskrivas i samband med Lehmann brothers krisen och den handfull tusen miljarder dollar som kommer gå ”förlorad” p.g.a. euro-krisen. D.v.s. någon procent av världens förmögenhet. Är det mkt?

+ Antalet SEK-miljardärer i världen, alltså miljardärer i svenska kronor räknat, dvs. sjukt svinrika individer som utan tvekan kvalar in som internationella jetsetters och vars barn och barnbarn kan leva extremt lyxliv utan att arbeta en dag i sina liv i sekel framöver, är 10000-20000 enligt mina estimat. Inte så många vad?

+ Antalet HNW individer (high net worth individuals har en förmögenhet över 1 miljon dollar) i världen är just nu ungefär 30 miljoner stk. Du är inte en av dem vad?

+ För att tillhöra den rikaste procenten i världen behöver du 712000 dollar (de äger tillsammans 44% av allt som finns). Är du en av dem?

+ Den genomsnittlige vuxne personen som går på jordens yta har en förmögenhet på 51000 dollar. Är du en av dem då?

+ Två tredjedelar av alla vuxna i världen har mindre än 10000 dollar. Mer än så har du väl?

+ Som tur är (?) är fördelningen skev så för att ligga precis i mitten (medianen) räcker det med 4200 dollar. Mer än så har du väl alldeles säkert, annars hade du nog inte läst så här långt?

+ 1/3 av världens dollarmiljonärer finns i USA och 1/3 i Europa men mer intressant är kanske att hela 2% faktiskt finns i lilla Sverige. Fantastiskt vad!

---------------------------------

Ps. Förmögenhet mäts genomgående som reala + finansiella tillgångar – skulder utslaget på jordens 4.5 miljarder vuxna.

Ska vi tro på fastighetsmäklarna? – Del VI

Det har gått ett knappt halvår år sedan jag skrev om bostadspriserna (i Malmö) sist så nu är det dags att ta en titt igen. Se Ska vi tro på fastighetsmäklarna? - Del I-V.

Denna gång hittade jag ungefär 1300 lägenheter till salu i Malmö (1500 i sept 2011). Av dessa hade ungefär 150 (175 i sept 2011) någon gång under den tid de legat ute fått se sitt pris sänkt och 10 (10 i sept 2011) fått se sitt pris höjt (de är alltså fortfarande till salu). Genomsnittsprishöjningen var 6.5% (10% i sept 2011) och genomsnittssänkningen var –9% (-9% i sept 2011).

Min (helt ovetenskapliga och föga förvånande med tanke på medierapporteringen) slutsats är därmed att avmattningen som kunnat noteras i Malmö en tid vad gäller lägenhetspriser tycks ha fortsatt!

Överlag har den genomsnittliga prissänkningen hos de objekt som sänkts legat mkt konstant sedan 2008 på -9% och jag vet ej vad det beror på. Ökningen för de (få!) objekt som prishöjts är dock på en all-time-low just nu (6.5%). Vidare, att antalet lägenheter som är till salu har minskat jämfört med september har jag ingen förklaring till. Det kan vara min datainsamlingsmetod som påverkar denna siffra men det kan också vara ngt annat i görningen, t.ex. säsongsvariationer. Sedan hösten 2008 har denna siffra fluktuerat mellan 1000 och 1800.

Asinus asinum fricat

I have previosuly written about my worries for the ”Bermuda Triangle” of

private equity firms ------ CLOs ------ bankruptcies

See for instance “Hur mycket leveraged loan exponering finns det i det svenska finansiella systemet” from November 2008. In that article I stressed the problems private equity firms might face when people start to shun structured products such as CLOs, and the private equity firms, in turn, end up having trouble rolling over their loans. Or as I wrote, will we have the “1980s all over again”?

Well, now this scenario appears to have materialized itself! Many (leveraged) loans taken by private equity firms in order to finance their buy-outs prior to the crisis relied on a huge appetite of Collateralized Loan Obligations (CLOs). Now, many of these CLOs are about to the reach their maturity, i.e. they are being unwound, and this removes an important source of funding. In 2014, driven partly by new capital requirements on banks, almost no CLOs will remain, at least as new funding sources, and that will, I guess, put pressure on private equity deals.

Ecco, just another negative development in high finance and just another piece of bad news for the over-extended and over-borrowed part of the financial system!