Slaget om Cocos!

En av de roligaste sakerna med att jobba inom finans är att området utvecklas så snabbt. Jag menar inte bara den dagliga prisutvecklingen på allehanda finansmarknader, med dess ultrasnabba feedback, utan framförallt utvecklingen av det finansiella systemet och dess funktioner. Ett av de senaste utvecklingsspåren som fångat mitt intresse är olika nya förslag till hur banker kan finansiera sig (i spåren av finanskrisen).

En spännande innovation på bankfinansieringsmarknaden är användandet av så kallade contingent convertible bonds (CoCos). Villkorade konvertibler blir det på svenska. Cocos är sysslingar till vanliga convertible bonds med den, för oss ganska ointressanta, skillnaden att (det låga) konverteringspriset där man får byta obligationen mot en aktie föregås av ett annat (lite högre, men fortfarande låga) ytterligare pris som måste passeras innan konvertering får ske. Med andra ord, obligationen blir konverterbar (convertible) först sedan något annat hänt (därav tillägget av ordet contingent i namnet).

OK, det jag vill belysa i denna blog är inte detaljerna i ett CoCo kontrakt, som dessutom kan variera en hel del från CoCo till CoCo, men användandet av CoCos av banker som komplement till andra former av kapital, framförallt aktiekapital. Härom veckan emitterade t.ex. Credit Suisse $7bn i CoCos. Idén är förstås att om Credit Suisse behöver mer pengar i framtiden p.g.a. soliditetsproblem så kan de (av den Schweiziska finansinspektionen) tvingas omvandla CoCo-obligationerna till aktiekapital (rekapitalisering) och på det viset göra den Schweiziska finansinspektionen, och i förlängningen den Schweiziska skattebetalaren, lycklig! På bekostnad av investeraren i CoCo-dealen förstås, som står där med skägget i brevlådan.

Det finns säkert flera problem kopplade till detta och ett skulle kunna vara att den exakta trigger-punkt där CoCon övergår till aktier kan vara svår att bestämma. Det finns också utrymme för en hel del godtycke och kanske t.o.m. politisk risk i finansinspektionens eventuella beslut att sätta ner foten och bestämma att trigger-nivån (lämpligen en viss tier-one capital ratio) är överträdd. Det är också tveksamt om kapitaltillskottet vid ett rimligt utnyttjande av CoCos i en typisk krissituation blir tillräckligt stort. Inte minst som räntan som banken kommer att få betala på sina CoCo obligationer kanske blir så hög att intresset aldrig blir riktigt stort.

Ett annat intressant område där dessa CoCos skulle kunna användas är hur som helst som kompensation till bankanställda! D.v.s. i stället för att betala bonus i cash så skulle de kunna betalas med CoCos vars värde (förstås) är mer eller mindre konstant i goda tider, och som dessutom troligen betalar hög ränta, men drastiskt faller i värde vid framtida bank-problem ända till dess de omvandlas till (billiga) aktier som den anställda kan göra vad f-n han vill med…..! Räkna med mer debatt på detta område under 2011.

Hemma från Ungern igen!

Jag är nu tillbaks efter mitt besök som gästforskare vid Corvinus Economic University i Budapest (Ungerns förnämsta ekonomiinstitution). Jag hade en jättetrevlig tid i Ungern och lärde mig en hel del både om mikrobankers aktivitet i den delen av Europa och om situationen för vanliga banker i Ungern. Ett givande besök ur forskningssynpunkt, med andra ord.

Jag lovade dock också er blogg-läsare att återkomma med reflektioner över investerarsituationen i Ungern och på den punkten vet jag tyvärr inte om jag blivit så mycket klokare efter min tid där. Jag har lärt mig en hel del om vad (utbildat) folk i Ungern tror om framtiden men det är ju inte alltid det bästa att basera sina investeringar på. När jag var i Ungern sist, 2003, var alla förståsigpåare, såväl inhemska som utländska, väldigt optimistiska vad gällde framtiden och såhär i efterhand får man nog säga att det var fullständigt fel; min egen personliga och oproffsiga bedömning är att den ekonomiska situationen är kärvare idag än för 7 1/2 år sedan. Och då kommer vi till dilemmat; alla jag pratat med har denna gång (2011) unisont uttrycket sin pessimism över Ungerns framtid! Och jag har pratat med allt ifrån taxi-chaufförer via arkitekter, ekonomstudenter, mikrolångivare, Morgan Stanley analytiker till ekonomiprofessorer, ja t.o.m. en gammal OS-medaljör har jag diskuterat ekonomi med! Och alla är de negativt inställda till dagens ekonomiska och politiska situation (läs Fidesz) samt till utsikterna till förändring.

M.a.o., ska vi följa mönstret från mitt 2003-besök så ska vi alltså köpa Ungerska aktier och fastigheter! Aktiernas prisnivå har jag ej kollat in överhuvudtaget men fastigheter i Budapest är mycket billiga. Troligen är kvalitén och intäktsmöjligheterna därefter men jämfört med Sverige är priserna bara en bråkdel (och detta i en fantastisk vacker och historiskt betydelsefull 3-miljonersstad mitt i Europa full med bl.a. en uppsjö av Jugend/Art Nouveau byggnader och boulevarder i Parisisk Haussmann-anda).

-------------------------------------------------

Vad mer, jo jag har som vana att kolla in bilparken i städer jag besöker och i Budapest’s fall var den ej alltför imponerande. Detta kan man tolka på många sätt förstås (som tecken på moderation och som tecken på dålig köpkraft) och jag är ej man att avgöra vilken tolkning som är den rätta. På bilden ovan ser vi dock en Maserati Granturismo -09 (uppskattat värde 1 miljon Skr) och det mest typiska med denna bil är att den som så många andra lyxbilar i Budapest (och de är ganska få) är registrerad i Slovakien! Som en anekdot kan nämnas att huset i bakgrunden är Ungerns Vetenskapsakademi och förutom att få därinne skulle ha råd med en Maserati så var det där jag arbetade en tid som ung ingenjörsstudent på 90-talet!

Hans in Hungary

Since a couple of days I am in Budapest. I am visiting Corvinus University until mid-March.

If I am able to I will come back with some comments on the economical situation here in Hungary, i.e. some observation related to the investment climate.

Svenska miljonvillor - ett nytt fenomen!

>

En miljonvilla i Sverige idag är inte mycket att visa upp för grannarna eller att yvas över i inredningstidningarna. Inte om vi räknar i svenska kronor vill säga. Om vi pratar om $US, d.v.s. amerikanska dollar, blir det en annan femma. I Lund/Malmö, där jag bor, ligger priset för en stor trevlig sekelskiftsvilla i de bästa områdena kring 10 miljoner kronor, d.v.s. ca $1.5 miljoner. Det finns alltså riktiga miljonvillor både i Lund och Malmö, anno 2011!

OK, vart vill jag komma med detta? Jo, jag skulle vilja hävda att detta är ett helt nytt fenomen och att detta borde vara ytterligare ett tecken på att bostadsmarknaden i Sverige borde börja klassas som bubbelmässig. Eller åtminstone borde det vara något man kan skänka åtminstone en kort tanke innan man skuldsätter sig för livet i tron att man ska tjäna lika mkt på värdeökningen på sitt nya stora hus som på sitt (välbetalda) jobb. [N.B., det finns inte många hushåll med mångmiljoninkomster i Lund/Malmö och antalet mångmiljonärer torde vara ännu mindre så kontantköp av villor är nog ovanligt.]

En snabb jämförelse av huspriser (i $US) idag och för ett ynka decennium sedan ger vid handen att svenska kronans förstärkning tillsammans med husprisuppgången (ungefär en dubbling i kronor räknat på tio år) gör att dagens $1.5 miljonersvilla i Malmö kostade för tio år sedan i runda slängar $500 000! D.v.s. långt ifrån en miljonvilla i dollar räknat! Och det var 2001, d.v.s. vi pratar knappast förhistoria här…..

Jag har faktiskt aldrig sett någon som belyser denna facett av husmarknaden i Sverige tidigare! Jag inser att husmarknaden är en tämligen nationell marknad men vi är ju trots allt alla världsmedborgare nu för tiden (såg någonstans att typ 20% av 40-talisterna vill lämna landet när de går i pension) så varför ska vi alltid mäta allt i kronor?

Lastfartyg och dess finansiella betydelse – Del III

En av mina gamla studenter önskade sig lite mer bloggande om lastfartyg härom månaden och nu har jag fått tummarna loss! Det blir en hederlig gammal ”trading story” men det får duga, alltid finns det väl ngt man kan lära sig av det också. Inte minst med tanke på de supersvarta moln som tornar upp sig kring Suez-kanalen :(

I somras (26/7) skrev jag följande här på bloggen: ".....i bloggen från i mars var min huvudpoäng att jag trodde den gängse tolkningen av charterkostnaden som en indikator på världskonjunkturen för en tid kommer att vara förpassad till någon mörk och undanglömd plats. Tesen var att det var det stora utbudet av nya fartyg som sänkte charterkostnaden, inte ett lågt globalt efterfrågetryck. Jag tror fortfarande att så kan vara fallet och min tolkning är helt enkelt att de låga charterkostnaderna inte är en så stark bear-signal vad gäller globala aktier som man skulle kunna tro!" Se Lastfartyg eller stekarjolle för mer detaljer.

Sedan jag skrev min blog i somras har charterkostnaderna (återigen mätt som Baltic Dry Index, Capesize) sjunkit ännu mer MEN samtidigt har en global aktieportfölj (MSCI World) gått upp hela 20%! D.v.s min tes om att förpassa charterkostnaden (som indikator på världskonjunkturen och som positivt korrelerad med aktievärderingar) till en mörk och undangömd plats var sannerligen ”spot on”!

För att citera mig själv och bloggen Lastfartyg och dess finansiella betydelse ”den smarta investeraren kan få utlopp för sina tradingidéer genom att använda Baltic Dry Index som trigger för handel på andra marknader som aktier eller FX!” Det gäller bara att förstå när och hur man ska använda indexen! Hemligheten är att man alltid ska

Google News - the news aggregator! – Part II

Some of you might have seen the news piece about Google suggesting a novel way of constructing an alternative inflation measure using their huge Google database of web shopping data!

------------------------

Now, since I have suggested an alternative way of using Google’s data I find this suggestion particularly intriguing. As I have mentioned in an earlier blog Google News - the news aggregator I wrote the first (as far as I know) academic paper, back in 2008, on the use of news aggregators in finance:

Byström, H., (2009), News Aggregators, Volatility and the Stock Market, Economics Bulletin 29 (4), 2009, pp 2679-2688.

In that paper I discuss how news aggregators can be used in a financial context. Among other things I suggest that Google News could be used to construct an alternative to the widely used “fear indicator”, i.e. the VIX-index.

-------------------------

It seems Google themselves share my optimism about using their web services to measure financial parameters in an efficient way. While my focus was on measuring the amount of fear in the market using one of their web pages their suggestion is to measure the price changes in the economy using products sold over some of their shopping web pages. And just like my measure is an alternative measure, their inflation measure is an alternative measure since the goods bought and sold on their web is different from those included in the traditional CPI measure. Both approaches of course have their pros and cons but personally I like the fact that mortgage payments are excluded from the Google Price Index (GPI).

It seems that Google is stepping up its attempts to conquer the world! I cannot say that I overly like that scenario but considering that I have just switched to Microsoft’s Windows 7 and Office 2010 (involuntarily), and considering how horrible these two Microsoft products are, I can only say one thing: Go Google Go!!

Högre realräntor på ålderns höst!

Jag har länge mött det ensidiga fokus på sparandeöverskottet i världen och dess viktiga roll i att hålla realräntor nere med stor skepsis. Varför hör man så sällan om det investeringsunderskott världen sett under snart 30 år? Den globala ekonomin har under denna tid dominerats av de rika länderna (EU, USA, Japan) och där är det tydligt att de stora efterkrigs-investeringarna (1945-1975) inte följts upp med investeringar i samma takt under den nästföljande 30-års perioden (1975-2005). Se bara på SJ och dess knappa 200km/h! Eller Heathrow flygplatsen med dess sunkiga heltäckningsmattor! Eller fastighetsstocken i Europa (miljonprogram etc.). De är alla eftersatta och det är något man blir påmind om varje gång man reser till (eller i) ett utvecklingsland. Har ni flugit till Changi-flygplasen i Singapore någon gång? Har ni tagit tåget mellan Shanghai och Hangzhou i Kina någon gång? Har ni bott på affärshotell längs Sukhumwit i Bangkok någon gång? Har ni åkt på en nybyggd motorväg i Dehli eller Bombay i Indien någon gång? Gör det, och tänk på vad det kommer att innebära för realräntorna när denna typ av investeringar sprids över en värld där utvecklingsländerna kommer att utgöra en allt mer dominerande andel samtidigt som sparandet ligger kvar på samma nivå som idag (mycket pekar dessutom på att det är troligare att det globala sparandet sjunker framöver.....).

Allt detta är något som McKinsey Global Institute (managementkonsulten McKinsey & Co.s forskningsavdelning) uppmärksammar i deras emminenta rapport från december 2010 ”Farewell to cheap capital? The implications of long-term shifts in global investment and saving”.

I denna rapport lyfter McKinsey på ett övertygande sätt fram skäl till just det jag nämnt ovan, d.v.s. varför vi kan förvänta oss kraftigt ökande realräntor globalt sett över de närmsta decennierna. De påpekar dessutom att skiftet troligen kommer redan under den närmsta 5-års perioden och de fortsätter med att lista saker som hushåll, företag och regeringar måste tänka på för att tackla detta regimskifte.

Som investerare ser jag framförallt en viktig poäng: det är möjligt att de senaste 30 årens dominans av aktier över fixed income är över! Detta skulle alltså betyda att bankkonton och obligationer över det långa loppet återigen kommer att generera avkastning i klass med aktier och fastigheter. Naturligtvis kommer dagens obligationsinnehavare förlora en hel del när räntorna stiger, och naturligtvis är det först i det långa loppet som aktier (och bostadspriser) kommer att lida av denna realränteuppgång men det gäller som alltid att vara ute i god tid för att fånga upp vinstgenererande trendskiften på finansmarknaden!

Summa summarum: Många av oss har levt hela våra liv [0-T] i en tid när realräntor stadigt sjunkit. Jag tror nu det är dags att förbereda sig på en andra halva [T-2T] i en tid med stadigt stigande realräntor. Bara en total ekonomisk härdsmälta gör detta scenario osannolikt (om du frågar mig).