Sell European Bank Stocks? Part III

Everyone who has followed this blog knows about my long lasting skepticism (4 years now, and I am just waiting for a reason to change my mind) when it comes to bank stocks. For instance, one year ago, August 16th 2010, I wrote the following on this blog in Sell European Bank Stocks?

* August 16th, 2010: “my n-month verdict for the EU banking sector is underperform!”

That was a good call (and actually confirmed by my academic research on banking assets and not only a gut-feeling produced by media digestion) since the FTSE Eurofirst Banks index has underperformed the overall European stock market (FTSE Eurofirst 300) with a whopping 25% since then! The banking index is down more than 20% and the general index is up about 5%


* July 20th, 2011: “the 12-month underperformance of the EU banking sector has been 25%!”

Well, I still have opinions on the EU banking sector and it is mostly negative! I am not as negative as I have been earlier but I believe in a continuing underperformance of the banking sector, nonetheless. Despite the drastic fall in valuation! Caveat emptor, though, this is not based on my research since I have to wait for some data I need to be released but it is more a result of some other more or less obvious facts related to European banks. For instance, banks are clearly becoming more regulated, almost utility-like, and this will affect them more than people think, I believe. Also, ROE will be much lower than before (perhaps halved) and I think this has not been acknowledged enough. And finally, the Euro zone will either collapse or undergo significant stress which is bad for European banks. I think it is inevitable. All of this is quite obvious, I admit, and the issue is just that I estimate that I am more negative than consensus!

I will be back on my research and on whether that confirms my negative outlook. Until then, caveat emptor! And do your own research!!

Cuba Cola!

Tänkte följa min princip om att inte snöa in för mycket på det område som alla andra för tillfället diskuterar (just nu Grekland). Det gäller ju att lyfta blicken lite om man vill ha ett försprång på marknaderna. Är det consensus-läsande du är efter så finns ju alltid ”standardmedia”....

===============================

Ända sedan jag drack min första Cuba Cola någon gång på 70-talet har jag varit fascinerad av Kuba. [För den som ej vet vad Cuba Cola är för något kan jag berätta att det är den första cola-drycken som lanserades i Sverige, innan Coca Cola, och den var mycket populär i Sverige när jag var liten. Kanske p.g.a. Sveriges flört med socialism?]
Hur som helst, detta inlägg ska inte handla om Cuba Cola, även om jag ser kontrasten mellan Cuba Cola och Coca Cola å ena sidan och kommunistiska Kuba och kapitalistiska USA å andra sidan som en intressant metafor. I stället vill jag kort lyfta fram landet Kuba som möjlig framtida ”investering”. För ngn månad sedan anordnade Castro (Raul) en av de sällsynta kubanska partikonferenserna. Det var den 6:e i ordningen, efter 50 års med en kommunistisk regim, och en viktig nyhet är att det är Raul, inte Fidel, som satt vid rodret denna gång. Som jag förstått det ser många kubaner dessa konferenser mer som byråkratisk fernissa, snarare än kongresser där betydelsefulla förslag mejslas fram. Möjligen var det annorlunda denna gång?
20 år efter sovjetimperiets fall är Kuba mer desperat än någonsin. De reella lönenivåerna på (den faktiskt ganska stora) ön är idag en knapp tredjedel av vad de var i slutet av 80-talet och ojämlikheten är dramatiskt mycket högre. Kirurger tvingas jobba som turistguider och de med släktingar i USA blir automatiskt en dollar-spridande bourgeoisie. De flesta utomstående anser förstås situationen vara ohållbar. Medan Kuba halkar två steg bakåt för varje steg framåt har grannländer som Costa Rica och Brasilien, som valt en mer socialdemokratisk väg, sett sina ekonomier växa och fattigdomen minska. Socialismo o muerte! Passar kubanerna sig inte kan de få både och…..
En av de viktigaste sakerna att komma ur partikonferensen är planen att tillåta privata företag inom en stor del av servicenäringen. Samtidigt ska en miljon statligt anställda sparkas och denna chock-terapi ska enligt planen vara ett första steg till en mer dynamisk, kanske kan man säga mer Kina-lik, ekonomi. Jag är en stor supporter av denna plan och kanske kan det vara ljuset i tunneln?! Jag är ingen expert på området men jag tycker mig ha förstått att utländska investerares utlåning till Kuba minskat kraftigt sedan början av 2000-talet, då många investerare spekulerade i en snar död för Fidel och en därpå följande motrevolution. Färre tror kanske på en motrevolution idag men kanske kan en mer successiv reformering av systemet leda till något ännu bättre? ==> mitt råd till den som råkar springa på några kubanska statsobligationer (de lär faktiskt finnas!!) är att köpa dem innan någon annan gör det!===================

Personligen ska jag fortsätta hålla ett öga på denna fascinerande karibiska ö med sin särpräglade historia och sitt unika samhällsskick. Jag har aldrig besökt Kuba men när jag väl gör det hoppas jag att jag kan ta in på det klassiska Habana Hilton (numer mer känt som Hotel Habana Libre, Fidels högkvarter under den första tiden vid makten) innan det blir för dyrt för en svensk professor…..

Hemma igen!

Konferensen var bra och Grekland var vackert. Vad gäller den grekiska (och den europeiska) ekonomin tänker jag inte säga mycket. Min åsikt borde vara känd vid det här laget. Inga positiva överraskningar bjöds heller under resan.

Det uttryck som bäst sammanfattar det hela är nog det lokala Wien-dialekt uttrycket Blädeschicht (ursäkta stavningen, jag har aldrig sett det i skrift). ”Trist (framtida) period” tror jag man kan översätta det hela med, fast det österrikiska uttrycket sammanfattar det hela bättre tycker jag!…

Konferens i Grekland!

Jag ska till Grekland på finanskonferens. Titeln på min presentation är ”Does the Chinese Stock Market react to News?” och även om detta inte har ngt med Grekland att göra så ser jag fram emot att även studera den lokala ekonomin.

Jag hoppas inte de läst mina tidigare mycket kritiska inlägg om Greklands ekonomi bara, se t.ex. If Greece wants my money then I want their islands från februari 2010! :) Tanken att Grekland måste börja sälja av assets har ju sedan dess spridits flitigt i media och anses numer ganska rimligt. Se t.ex. Want to Buy a Piece of a Greek Island? från Wall Street Journal. När jag skrev min blog ansågs det dock av ngn anledning otänkbart. Media och politiker ligger som vanligt månader efter......

Is a voluntary debt restructuring really voluntary?

Four years ago, in March 2007, three months before the start of the credit crisis, I tried to make my voice heard regarding the potential impending crisis in the credit derivatives world. I have written extensively about this in earlier entries, see Who listens to academics?, and my message from that blog can be summarized with the passage:

…..I am just not convinced that the typical credit derivative is either (i) traded in a satisfactorily liquid market, (ii) well defined, or (iii) understood by all participants……

Most of you know that the first and last points have come true (clearing houses to replace OTC trading in CDSs and investors such as the commune of Narvik in Norway deafulting on their CDOs) but the second point has not been raised very much in media. The point was raised in my attempted newspaper article however:

…..Moreover, there is evidence of the legal/operational interpretation of the contract-details occasionally being open for discussion. For instance, the exact definition of what should count as a credit event is sometimes debated, and in some cases the CDS owners have even seen their contract suddenly become worthless due to an unexpected total debt-repayment by the underlying firm!…..

Let us fast forward to May 2011! Now, the kind of problem discussed above, exactly, is potentially faced by the CDS owners that have bought protection against a Greek default. In fact, the so-called voluntary debt restructuring that EU-officials talk about might not trigger an actual default in the CDS-contract! At least that is a risk that is dicussed in the CDS community. And that would mean a zero pay-out to the insurance buyer and a disqualification of the entire sovereign CDS market! Ecco, all my three pre-crisis predictions have come true!

I find the whole thing slightly worrying though and I wonder how the CDS traders treat this “problem”. At the moment the Greek sovereign 5Y CDS spread is 13% and one asks oneself how high the spread would be without the risk of a non-payment? I must also question the logic behind the term “voluntary restructuring” and the extent to which such an event is really “voluntary”. I mean, if this was voluntary, why would not bond holders in general gladly extend the maturities of their bonds without any compensation as soon as they have the possibility to do so (such a maturity-extension is most likely what such a restructuring would mean)? To me, such an event is not voluntary at all and simply equal to a credit event!

Minjian jiedai på svenska?

Gillian Tett, journalist på Financial Times, skrev en intressant artikel om ett kinesiskt fenomen kallat minjian jiedai för ett år sedan, Grey areas in Chinese loans give pause for thought.

Minjian jiedai är tydligen någon sorts förbjuden ”under-bordet” långivning från förmögna kineser till små och medelstora kinesiska företag. Mestadels är det tydligen kortfristiga lån och själva transaktionen mäklas av en mäklare över mobiltelefon. Anledningen till att denna typ av utlåning florerar (frodas?) i Kina, är de välkända problemen för kinesiska företag att få tag på kapital.

Jag har skrivit om relaterade frågor för mikroentreprenörer i min artikel Structured Microfinance in China Min tanke här och nu, handlar ej om mina strukturerade mikrolån (MiCDOs) utan snarare om de tigerlån jag tjatat om här på bloggen vid tidigare tillfällen, se Är ni trötta på låga bankräntor?

Det finns uppenbarligen en koppling mellan de (hypotetiska) svenska tigerlånen och de kinesiska minjian jiedai lånen i att de båda två undergräver bankernas ”monopol” på utlåning till mindre företag. Tigerlånen fokuserar inte på förmögna investerare utan på vem som helst med sparbehov men det skulle i alla fall vara spännande att få veta om förmögna svenskar i någon större utsträckning lånar ut till mindre företag. D.v.s. existerar minjian jiedai i Sverige?

(Enligt min kinesiska doktorand ska det vara jiedai, inte jeidai som Tett skrev i FT, dvs ”lån bland folk”, men det spelar kanske mindre roll……)

Inflation och resultaträkningar!

För att tjäna pengar på att köpa och sälja aktier är det en del som förlitar sig på tur. Det är naturligtvis helt OK att göra det och en hel del framgångsrika investerare är säkert rika p.g.a. tur. Dock, för de flesta av oss är det nog förmågan att gräva fram någon ny bit information (som få andra tänkt på innan alla andra också inser informationens stora betydelse) som gör skillnad.

En självklar plats att söka information om ett bolag på är naturligvis i kvartals- och års-rapporter. Är man duktig på att läsa balans- och resultat-räkningar har man naturligtvis en edge i investerarspelet. Själv har jag aldrig ägnat mycket tid åt finansräkenskaper och den största anledningen till det är att jag vet att jag inte är speciellt duktig på det hela (jag är ingenjör och nationalekonom, ej revisor). Jag vet alltså att jag inte har någon edge!

För er som är duktiga på redovisning är följande observation inte så spännande. Och för mig som knappt läser resultaträkningar är det inte heller så intressant. Men, för den som kämpar med siffrorna i kvartalsrapporten kan det vara nyttigt att inse att hög inflation försvårar det hela! Och inflation är något vi får leva med ett tag. I BRIC-länderna ligger inflationen redan på tvåsiffriga nivåer och i flera av de utvecklade länderna är inflationstakten på uppgång.

Hur kommer inflation in i bilden? Jo, vid hög inflation kan man inteckna en “vinst” bara genom att köpa ngt för KPI den 1 januari och sälja det för KPI 12 månader senare. Och vips har man en vinst i resultaträkningen. Detta är förstås många medvetna om men frågan är vilka bolag som gör så och hur de gör det. Detta lämnar jag dock gladeligen till andra att bedöma. Som sagt, det är inte mitt område.

Slutsats: tänk på att det inte bara är Finance 101 (inflationspredikterande) som gäller för investeraren i inflationstider, d.v.s. i hög grad vid BRIC investeringar, utan även Accounting 101 (inflationstrixande)!