Konferens i Berlin!

Imorgon ska jag till Berlin på en konferens. Jag ska presentera min artikel The Age of Turbulence - Credit Derivatives Style som behandlar finanskrisen och kreditderivatmarknaden.

Har inga andra direkta planer förutom att jag ska försöka få tid till att besöka Tempelhof flygplatsen, 30-tals flygplatsen som las ner för några månader sedan. Ett arkitektoniskt mästerverk!

Regulation or stimulation packages?

An important G20-meeting (The London summit) is coming up. At that meeting there will be a lot of discussion on how to jumpstart the world economy. The meeting will (probably) also see fierce discussions on how to reregulate the financial sector.

At the core of the division of work and outcomes from this summit is the question of which is the most important cause of this crisis; global imbalances (China-US etc) or deficit regulation of the financial system coupled with a failure of market discipline? If you ask me, I think this issue will become central over the next couple of weeks. Not the least at the G20-summit.

Ideologically, I am a free-market spirit and dream about Somalia-like economies without regulation and government support (NB, here I of course compare free-wheeling Somalia with state-controlled Ethiopia and the likes, not with rich centrally run countries like Sweden). Pragmatically, however, I understand that this is something for our grand-children or grand-grand-children at best (unless, god forbid, we see a scaled up version of the European outcomes of the 1930s great depression that is……). Ignoring these unlikely scenarios there is of course no chance of governments around the world, neither voluntarily or by force, giving up their newly won supremacy at this stage. Therefore, at this stage of history I am convinced that government intervention is what we have to live with. Therefore, let’s make the best out of the situation and let’s spend the money as wisely as we can.

Now, I am quite sure that the global imbalance issue is less important than the deficit regulation/market discipline issue. I therefore hope this will be the outcome of the London summit, i.e. more and better regulation on a global scale. At least I find this much more appealing than pleas for global action on pumping up (short-lived) artificial demand and continued spending on piece meal bail-out package after bail-out package that one day has to be paid by us the tax payers through raised taxes and inflation (I don’t think there will be sufficient demand for all the debt issues, neither by the big and mighty countries nor by the small and irrelevant, waiting around the corner).

IMF seems to be of the same opinion (thanks Björn for sending me an excellent article on this). Like me, they argue that the global imbalances could not have caused the crisis without the failure of the regulative framework and the coupled excessive risk taking by financial institutions. Like me, they want an increase in the scale and scope of financial regulation, not the least when it comes to the shadow banking system. (I have stressed these things many times in this blog, s for instance Don’t blaim it all on the banks! where I discussed my view of the regulative mistakes.) The US government, meanwhile, seems to be of a diametrically opposite point of view. It will be interesting to see if they (still) have enough power to make (force) the rest of the world respond to their emphasis on global action!

AAA-företagen blir färre och färre!

I september förra året varnade jag för GE (General Electric) och för att deras AAA-rating var i fara; se Penningmarknadsfonder. Jag brukar inte rekommendera eller dissa individuella företag men den här gången gjorde jag det för att GE Capital brukar (brukade) anses vara ett av världens mest stabila företag och därför ingår (och fortfarande ingår) i ett stort antal (svenska) penningmarknadsfonder.

Hur som helst, i förra veckan förlorade GE sin AAA rating hos Standard & Poor’s! Efter mer än 50 år som AAA! Detta är inte bra nyheter för penningmarknadsfondsinnehavare eftersom det troligen sänker värdet på obligationer utgivna av GE ==> och därmed sänker värdet på fondandelarna (lite grann). Naturligtvis blir detta inte speciellt kännbart för den genomsnittlige svensken med sina diversifierade penningmarknadsfonder men jag tror ändå man ska ta lärdom av det; i dessa dagar är helt enkelt inget, förutom möjligen amen i kyrkan, säkert. Dessutom är det högst anmärkningsvärt för oss som följer kreditbetyg på daglig basis; att GE skulle förlora sin AAA-status var det få som trodde i september (det fanns undantag......) och ännu färre som trodde för två sedan (jag känner inte till några undantag.....).

Vidare, det är inte varje dag ett AAA-företag nedgraderas överhuvudtaget. Idag finns det bara fem AAA-företag kvar hos Standard & Poor’s; ADP, ExxonMobile, Johnson & Johnson, Microsoft and Pfizer. Åtminstone den sistnämnde har jag en hel del exponering mot, och det har nog alla som har läkemedelsfonder. Mao, ratings, och om de är AAA eller AA, är inte ngt som du kan strunta blankt i!

Is the current turmoil a boon for exchange traded credit derivatives? - Part VI

I have regularly commented, in this blog, on the issue of the credit crisis possibly forcing credit derivatives on to exchanges. For instance, already back in December 2007 I wrote ....I think the current turmoil in credit should strongly support, if anything, more contracts going to exchanges rather than the opposite (December 16, 2007).

A week or so ago we were taken one step closer to this actually happening. The banks involved in the trading of credit derivatives, which of course have tried to block the whole thing since they make tons of money trading OTC credit derivatives, finally agreed to the proposed plans to set up a EU-based clearing house for credit default swaps! All the major broker dealers seem to have accepted the ISDA plan and have agreed to start clearing CDS in Europe in July this year. Major news!

Now, a clearing house is not the same as an exchange but I still believe this is good news for the main derivatives exchanges. According to news reports, the exchanges Eurex, NYSE Liffe and IntercontinetalExchange are all trying to get their own pieces of the action and I think it is highly likely that the exchanges will be heavily involved in the clearing.

So, basically, I think we are getting closer to my prediction of exchanges profiting from the crisis-induced regulatory push in the direction of OTC clearing.

Diversifiera eller inte diversifiera, det är frågan!

Sedan starten av finanskrisen har poängen med att diversifiera varit svår att se. Nästan alla tillgångsklasser, oavsett typ, har fallit mer eller mindre i tandem. Aktier av alla de slag, obligationer utgivna i olika länder, råvaror av investeringstyp såväl av industrikaraktär, hedgefond- och private equity-investeringar samt konst och dyra viner har alla rört sig mer eller mindre i samma utsträckning, i gravitationens riktning. Mao, diversifiering som investeringsstrategi verkar till synes ha spelat ut sin roll!

Ett viktigt skäl bakom detta ganska ovanliga fenomen är otvetydigt så kallad deleveraging av överbelånade investerare. Dvs, när en diversifierad investerare gör förluster i en tillgångsklass måste han/hon sälja av andra, kanske mer likvida, tillgångar och så är den negativa spiralen igång.

Min tanke är nu att detta gör att många tillgångar dragits ner artificiellt mycket av andra tillgångar. Av bara farten. Och detta gör därför att en väldiversifierad portfölj borde kunna ge bra avkastning framöver, när det väl vänder. De artificiellt nedtryckta tillgångarna kommer då snabbt att återhämta sig och därmed (proportionerligt) dra med hela din portfölj i den trevliga riktningen. Då det är svårt att att idag uttala sig om vilka tillgångar som dragits ner i djupet utan att höra hemma där så är lösningen ==> diversifiera!

Man kan naturligtvis ha invändningen att om en del tillgångar dragits ner för mycket borde andra ha dragits ner för lite och att min strategi därmed inte skulle funka. Jag ser inte logiken bakom detta resonemang dock. Förutom den senaste tidens flight to security då möjligen. Dvs, inkludera inte amerikanska statspapper i din diversifierade portfölj.

Are we heading for stagflation on a close-to-global scale? – Part V

I have been afraid of stagflation since late 2006. Initially, I based it solely on feelings and gut instinct. However, since I am an academic I like to verify such feelings and I therefore tried to come up with some more objective tools that I could use to guide me in my investment decisions. My golden rule is: never base any investment decision solely on either models or feelings! If you have followed this blog, you remember results spitted out from this research. Based on these findings + my gut feelings I concluded that the risk of stagflation was large enough to write about on my blog (see earlier entries with this title).

OK, I admit that few people talk about stagflation right now [even I see stag-deflation as the most likely near-term outcome, particularly in some southern Euro-countries]. I also admit that my “objective research tool used since August 2006” now clearly dismisses the likelihood of stagflation within the near future (see the figure with the clear easing in the threat of stagflation) ==> the only thing that remains now is the gut feeling. It is still there !!!!

To my defense I must also add that 2008 in many ways looked like a global-stagflation-year though. Look at the numbers from OECD:

GDP growth 2008 Inflation 2008
USA..........1.4% USA............4.3%
Euro area............1.0% Euro area.............3.4%
Great Britain ............ 0.8% Great Britain ........... 4.3%
Japan ............ 0.5% Japan ............. 1.4%
Average ............ 0.9% Average............ 3.3%


Compare this to 2007 when I made my predictions.

GDP growth 2007 Inflation 2007
USA ........... 2.0% USA ........... 2.9%
Euro area ........... 2.6% Euro area ........... 2.1%
Great Britain ........... 3.0% Great Britain ........... 2.9%
Japan ........... 2.1% Japan ............ 0.1%
Average ........... 2.4% Average ............ 2.0%

I therefore conclude with the following two points:
1) I do not think I was totally wrong. Personally, I think 0.9% average growth and 3.3% average inflation in the big economies is kind of stagflation, at least the light version I have talked about earlier!!! Also, remember that when I started predicting stagflation back in 2006/2007 there was not much evidence in the official figures of the rather odd combination of low growth and high inflation. The music was still playing and everyone was dancing merrily!

2) I think it is too early to celebrate that the fight against stagflation is won. With all the money pumped in to the system by central banks, together with the drastic interest rate cuts across the globe, plus the dire outlook for growth globally I think the “experts” close to one-sided focus on deflation is erronous! It may very well cause stagflation (and not only the light version) further down the road.

Konungariket Sverige: nu ännu billigare!

Sedan toppen i juli 2007 har OMX All Share fallit sådär 55%. Men, observera, mäter vi i dollar har börsen fallit med hela 65% eftersom dollarn stärkts runt 30% under samma tid! Och räknat i i guld har börsen fallit med hela 70%!

Med andra ord så har den typiska svenska aktieägarens förmögenhet fallit med sådär 2/3 sedan toppen! Väldigt få (stackare) köpte förstås hela sin portfölj på toppen, men rent psykologiskt så torde den typiska svenske aktieägaren känna sig rejält mycket fattigare idag än vad han/hon gjorde för bara 18 månader sedan. Detta torde ge effekter på många andra svenska marknader samt ha vissa policyimplikationer!

Eller om vi vänder på det så behöver utländska investerare, i dollar-land eller guld-land, bara betala 1/3 av vad det kostade innan krisen för att köpa upp det svenska näringslivet idag! Oavsett om det betyder att börsen är dyr eller i billig idag så kan vi i alla fall enas om att det, så här i efterhand, känns trevligare att köpa konungariket Sverige idag än för bara 1 ½ år sedan. Mycket trevligare!