If Greece wants my money then I want their islands! – Part V

Grekland vill sälja ut öar för att klara skulder


If Greece wants my money then I want their islands! – Part IV

:)

Valutor under press - Del III

Jag fick häromdagen en fråga om vad jag tror ska hända med den fallande danska kronan av en ”gammal” student som fått jobb i Danmark och inte gillade situationen :) Frågan föranleddes möjligen av att jag vid två tillfällen här på bloggen framgångsriskt förutspått en framtida förstärkning av svenska kronan gentemot den danska kronan (se Valutor under press, Nov 19, 2008 och Valutor under press – Del II, Maj 6, 2010).

Sedan jag skrev det första inlägget har svenska kronan stärkts från 1.36 SEK/DKK till 1.10 SEK/DKK. En förstärkning av den svenska kronan med i runda slängar 20%!

I förra bloggen (Maj 6, 2010) nöjde jag mig ej med de småsmulor strategin givit så långt (3% årlig avkastning) utan vidhöll min negativa inställning till DKK och min starka tilltro till SEK. Nu är dock läget ett annat och det gäller att veta när man ska dra sig ur vinnande strategier. Jag väljer därför att meddela att min tro på en framtida förstärkning av svenska kronan gentemot den danska kronan förbytts mot en neutral marknadstro. Jag tror alltså inte tillräckligt på att SEK/DKK kursen rör sig åt något specifikt håll för att rekommendera vare sig köp eller sälj. Det är alldeles för mycket politik inblandat i DKK kursen för att jag ska känna mig bekväm med att prediktera småsvängningar (storsvängningen tror jag är över). DKK är ju kopplad till euron och allt som har med euron att göra är ju Überpoliticerat idag.... Jag tar pengarna och går!

Caveat emptor!

Ett Investerartips så här Inför Sommaren – Risk Parity!

Om man får välja så är det är självklart bättre att erbjudas ett par gedigna principer att hänga upp sina investeringar på än att få något specifikt köpråd då och då. I denna anda tänkte jag idag dela med mig med en av de principer jag personligen följer. Den har faktiskt ett namn, ”Risk Parity”, och är ett alternativ till den gamla trotjänaren CAPM.
CAPM är ju en fantastisk teori och den har nu överlevt ett halvt sekel såväl i akademin som på marknaderna. Den har dock vissa problem och själv har jag faktiskt aldrig varit någon stor anhängare av denna ”investerarprincip”; d.v.s. att du ska diversifiera så mycket du kan och sedan blanda denna marknadsportfölj med pengar på banken i proportioner som passar dig. Och vill du sedan ta mer risk än vad marknadsportföljen bidrar med får du förlika dig till leverage.
En alternativ investerarprincip som jag delvis lutar mig mot i min egen förvaltning är att diversifiera i risk istället för att diversifiera i kronor. I stället för att köpa mycket av aktier som har hög market cap, och lite av dem med liten market cap (á la CAPM) så är tanken med Risk Parity att du ska köpa mycket i tillgångar med låg risk och lite i dem med hög risk. En lämplig portfölj kanske kan vara 30% bankkonto, 20% obligationer, 20% i fastigheter, 20% aktier och 10% guld och andra råvaror.

-----------------------

OK, vad är argumenten bakom detta? Varför i hela världen ska man diversifiera på just detta sätt? Varför ska man diversifiera i risk? Personligen har jag två starka argument: 1) i min värld känns det intuitivt mycket mer lämpligt än att följa t.ex. CAPM eller att följa ideosynkrata köp/sälj råd i media och 2) det utnyttjar det faktum att de flesta investerare, vare sig de är fysiska personer eller fondbolag, uppvisar det man kallar ”leverage aversion”.
Det första argumentet vill jag inte diskutera här på bloggen. Det andra argumentet vill jag kort diskutera. Leverage aversion bygger på att man "ogillar" att belåna sig. Personligen tror jag många känner så. Och även om man ej känner så, t.ex. om man är en fund manager som spelar med andras pengar, så kan det vara så att du inte får belåna dig (tänk mutual funds). Eller att det är kostsamt (tänk margin accounts, counterparty risk etc.). Denna leverage ”aversion” gör att de som vill ta mycket risk inte belånar sig utan istället överviktar sin portfölj med högriskaktier etc. och underviktar den med lågriskaktier. Detta handlar upp priserna på högrisktillgångar relativt lågrisktillgångar och gör de förstnämnda sämre investeringsobjekt för oss andra (lägre expected return). ==> köp mer av lågrisktillgångar och mindre av högrisktillgångar = Risk Parity!

Ecco là!

There it is! The Spanish bailout I have dreaded since 2008! Yesterday, Spain received a giant (up to 100bn euros) bailout package from its fellow euro-zone countries. The official story is that the money will go to shore up the Spanish banking sector and not directly into the Spanish budget. I believe it when I see it!

In any case, even if the money indeed goes to the struggling banks, I do not think this is the turning point. Unfortunately I cannot see how this emergency knee-jerk reaction will help the European banking sector to stability. Both as an investor (based on gut feelings) and as an academic (based on research) I doubt it will be enough! For my gut feelings I refer to old entries on this blog since I am getting fed up with repeating my negative outlook for Europe. When it comes to research, I have actually studied the correlation among major European banks in the paper Estimating Asset Correlations Using Credit Default Swaps plus Stocks – An Empirical Study of European Firms and one of the results is that the correlation among banks’ assets is higher than previously thought. That means that if the asset value of one of the Spanish banks falls the risk of contagion to, let’s say, German or Swedish banks is higher than many tend to believe. At least if the results in my paper are correct. In a not too distant future I will present my research on a risk management conference in Rome and perhaps they will support me in my analysis.

I have written a lot of pessimistic entries on Spain earlier (on April 4, 2008 I wrote Byggnader är till för att titta på och bo i!), most of it in Swedish. For an English example, you can check this one from November 2010 if you like Sell European Bank Stocks? – Part II.

F---book och deras trötta IPO!

Två saker dominerar nyhetsflödet dessa dagar; antingen skrivs det om Grexit eller så tycks det till om F---book och dess börsintroduktion! Grekland (och att de måste lämna euro-samarbetet) har jag skrivit mig trött om så om jag ska kommentera någondera av dessa nyheter så får det denna gång bli F---book.

Dock, det finns ett råd som är viktigare än alla andra när man pratar aktieinvesteringar och det är förstås; “köp/sälj aldrig en aktie i ett bolag vars verksamhet du ej förstår!” För mig gäller detta i allra högsta grad F---book. Följaktligen har jag inte ägnat många sekunder åt att försöka gissa vad ett rimligt pris på denna aktie skulle kunna vara. M.a.o. ska detta blogginlägg ej tolkas som någon som helst rekommendation för att köpa/sälja F---book aktier!

Ett annat viktigt råd är att inte låta känslor komma emellan dig och marknaden. Hade jag brutit mot detta råd hade jag sagt att det är högst orimligt att F---book skulle kunna vara värt lika mycket som H&M och BMW, tillsammans!! Och så hade jag sagt att jag trott att börskursen om ett år kommer att ha fallit med 90%! Och så skulle jag referera till gamla IPO-godingar som TheGlobe.com, Pets.com, eToys.com, eller Kozmo.com, som när det begav sig också stod för ngt nytt, fräsht och spännande och också så tydligt hade framtiden för sig....

Faktum är dock att jag tycker man kan använda detta resonemang (känslorna), omvänt, för att lyfta fram risken att aktien är kraftigt övervärderad. Förutom alla andra argument för varför F--acebook aktien är övervärderad (smarta säljare säljer ut på toppen och ägarna till F---book är smarta) eller undervärderad (nätverkseffekter och first mover advantages har en tendens att underskattas) tycker jag man ska lägga till ”tycka-om-faktorn”. Jag tror helt enkelt känslorna fått för stort spelrum! Jag tror faktiskt sannolikheten för att F---books aktie handlas över startkursen $38 om ett år är mindre än sannolikheten att aktien ska falla mer än 90% från startkursen!

PS. I min undervisning pratar jag ibland om IPOs och som exempel brukar jag försöka med Blackstone Group, Deutsche Telekom eller Bank of China men då ingen reagerar brukar det sluta med att jag tar Google som exempel. Så får det nog bli framöver också!

Man against machine – Norwegian Style – Part II

Till slut segrar förnuftet! De två norska day traders som lyckat hitta ett mönster i hur en stor amerikansk institutionell hög-frekvens investerare programmerat sina datorer att handla har frikänts av norska högsta domstolen. I en lägre instans fick de villkorlig dom samt böter och jag har tidigare ifrågasatt varför de funnits skyldiga (Man against machine – Norwegian Style).

Hoppas detta är slutet på denna historia och att myndigheterna kallar in experter i ett tidigare skede nästa gång!

CDO + Trade Finance = CTO

Jag är ingen expert på ”trade finance”, jag vet t.ex. inte vad det heter på svenska, men jag kan å andra sidan en hel del om avancerade former av värdepapperisering och Collateralized Debt Obligation (CDO) skapade kring ”exotiska lån” (se t.ex. mina MiCDOs i 'The Microfinance Collateralized Debt Obligation: a Modern Robin Hood?).

Och?

Jo, faktum är att dessa två till synes väsensskilda områden av finans kanske är på väg att mötas. De nya Basel III reglerna är nämligen mycket hårdare i sin behandling av trade finance-lån i bankernas balansräkningar än tidigare versioner av Basel-reglerna och därmed öppnas det upp för gammal hederlig regulatory arbitrage. Idén är att ett antal lån till exportkreditnämnder (trade finance-lån) skulle kunna packas ihop och säljas vidare till andra investerare än banker, lämpligen sådana med lägre kapitalkrav. OK, detta har så vitt jag vet testats ngn gång tidigare, på 90-talet har jag för mig. Det nya är dock att storbanker som JP Morgan påstås fundera på att göra detta med det gamla hederliga Collateralized Debt Obligation (CDO) konceptet som bas! CDO + Trade Finance skulle vi kanske kunna kalla CTO (Collateralized Trade Obligation)? Detta låter hur som helst spännande tycker jag, inte minst som marknaden för trade finance är $10000 bn (= gigantisk). Man får bara hoppas att finansinspektionerna hänger med i utvecklingen så att inte ytterligare en bubbelkälla skapas. Kanske är vi ute ur kreditinnovationsdvalan som nu varat i flera år? Jag håller ögonen öppna! Och det borde studenter med intresse för credit också göra!