Industrialisering – igen!

Så här långt verkar Sveriges servicesektor ha klarat sig mkt bättre än industrin (framförallt bättre än exportindustrin). Detta skulle ju kunna få politiker och andra att tro att det är där framtiden ligger (detta är i och för sig inget nytt utan det har ju varit den allmänna åsikten en längre tid). Detta tror jag är olyckligt eftersom politiker och deras beslut direkt påverkar inte bara mig utan resten av svenskarna (andra investerare och deras personliga/egoistiska val bryr jag mig inte om, det är deras ensak).

Jag tror faktiskt en stor del av dagens problem är kopplade till denna, enligt min åsikt naiva, tro att service är den nya industrin i Sverige och västvärlden (det kallas ju t.o.m. serviceindustrin). Denna nästan religiösa tro på att just service kan få oss att fortsätta vara ett av världens rikaste länder i åtminstone 100 år till är jag tveksam till (notera ordvalet här, tveksam är inte samma sak som allergisk…). Jag undrar om inte denna tro också gjort att alltför lite arbete lagts ner på att effektivisera och förbättra den verkliga industrin (där man skapar saker man kan ta på och sälja (utan risk för piratkopiering) till högstbjudande var som helst i världen). I stället för att fundera över hur man tillverkar så bra svarvstål eller borrkronor som möjligt har man lagt ner oproportionerlig mycket tid och resurser på att bygga lägenheter av balsaträ och frigolit och lurat i en hel generation att mäkla fastigheter är lika värdeskapande som att mäkla skeppslaster! Och för att inte tala om allt fokus som läggs på konsumtion av service av allehanda slag. Konsumtion har helt enkelt prioriterats framför produktion och det ser jag som farligt. Nu tror jag lyckligtvis att Sverige, tillsammans med länder som Tyskland, Kina, Japan, Tjeckien etc., har framtiden för sig, sett ur ett relativt perspektiv. Relativt länder som Spanien, USA, England och Grekland etc. tror jag Sverige står sig ganska bra i en framtid där industrin återigen hamnar i fokus.

Naturligtvis kan man inte dra all service över samma kam. Jag hävdar inte att t.ex. hög-kvalitativ mediarapportering och bra musik inte kommer att kunna fortsätta skapa exportintäkter till ett land. Och jag tror t.o.m. mitt eget område, finans, kan komma starkt och hälsosamt ur denna möjliga scenförändring. Finans (företagsfinansiering såväl som finansmarknader) kommer att behövas vare sig ekonomin är service- eller industri-betonad!

En av de dummaste sakerna jag hört på länge! – Del III

Jag har tidigare diskuterat en märklig egenhet hos bankers redovisning, En av de dummaste sakerna jag hört på länge! och En av de dummaste sakerna jag hört på länge! Del II. Följande text är ett utdrag:

”Huvudidén är att bankerna får använda mark-to-market bokföring på sina egna skulder! Dvs, om bankens kreditvärdighet försämras stiger räntan som den får betala om den skulle vilja låna pengar igen samtidigt som värdet på tidigare utgivna obligationer förstås faller. Detta är ju trist för investerarna (långivarna) men det sensationella är att banken själv tillåts bokföra detta som en vinst för banken! Dessa ”vinster” kan sedan kvittas mot ”riktiga” förluster gjorda i balansräkningen.”

Vad är det man säger, ”Det som göms i snö kommer fram i tö!”. Det gäller troligen även fiktiva bokföringvinster och det är intressant eftersom bankernas credit default swap spreads minskat signifikant den senaste tiden. Räkna med lite extra krydda, i form av bokföringsförluster, på bankernas förlustsiffror vid kvartalsrapporterna som kommer.

Koppar, den enda metallen med en doktorsexamen i nationalekonomi!

Kopparpriset brukar ses som en ledande indikator för ekonomisk tillväxt och metallens förmåga att prediktera aktiepriser har fått metallen att kallas ”Dr Copper” av cognoscienti. Som de flesta som läst min blog ett tag vet så har jag sedan starten 2007 varit mycket pessimistiskt inställd till marknaden (i allmänhet). Det senaste halvåret har jag dock skrivit något mindre pessimistiska bloggar då jag sett något ljusare på framtiden. Det är i denna anda som jag vill belysa att även kopparpriset indikerar en viss optimism. Sedan årsskiftet har t.ex. kopparpriset gått upp mer än 50%.

Det ska dock tilläggas att jag trots detta fortfarande sällar mig till dem som är skeptiska vad gäller att vi är ute ur krisen/recessionen. Jag tror det är mycket naivt att tro att alla problemen är lösta nu. Kopparpriser och andra priser som återhämtat sig den senaste tiden kan mycket väl vara drivna av samma puckon som drev oss in i krisen. Dessutom har kopparpriset dalat något den senaste tiden, sedan toppen för några veckor sedan har priset fallit runt 10%. Man kanske inte behöver trepunktsbälte framöver, men ett vanligt hederligt rullbälte kommer i alla fall jag ta på mig var gång jag rullar ut marknaden ur garaget!

Spanska bostäder – Del II

Sedan jag senast uttryckte min negativa inställning till den spanska bostadsmarknaden har andelen dåliga lån i de spanska bankernas balansräkningar mer eller mindre dubblerats!

Runt 4.5% av lånen bedöms nu vara "dåliga lån", vilket kan jämföras med runt 2.5% i november när jag skrev min blogg Spanska bostäder. För mer detaljer hänvisar jag er till The Economist på nätet: The mess in La Mancha

Jag är förstås inte förvånad över detta, det ligger ju i linje med mina prediktioner om stora problem i Spanien, men det intressanta är att problem skapade av ompacketerade sub-prime lån i USA sålda genom komplexa strukturer likt CLOs nu ersatts av problem skapade av gamla traditionella inhemska bostadslån. Det är dock egentligen inte detta jag är förvånad över, utan jag är mer förvånad över att spanska centralbanken kunna slå sig för bröstet i snart 2 år nu utan att skeptiker uppmärksammat de problem som jag tjatat om här på bloggen. Det är sannerligen inte konstigt att framtiden ser mörk ut! Inte minst för fastighetsägare i Spanien.

Råvarumyntfoten - en intressant idé!

Tänkte skriva lite om en intressant presentation som jag lyssnade på på konferensen jag var på i förra veckan. Den handlade om hur Benjamin Graham, den kände investeraren och författaren till The Intelligent Investor, redan på 30-talet föreslog att valutor borde backas upp av råvaror i st f guld (på den tiden hade man inte startat ”experimentet" med Fiat-pengar).

Låt oss först återvända till några av mina tidigare bloggar för att se varför jag tycker detta låter intressant: jag har ju en längre tid varnat för stagflation, dvs inflation och recession på samma gång. Officiellt har vi nu recession, men enligt officiella källor råder snarare deflation än inflation. Det måste dock nämnas att det finns en hel del som hävdar att den officiella statistiken ej stämmer. Definitionen för vad som ska ingå i en korg för att räkna ut KPI anses av dem ändras (manipuleras med) systematiskt osv. Jag vet ej hur mkt sanning som ligger i detta men jag vet att mycket av det jag personligen konsumerar har stigit i pris på sistone. Jag har också noterat att kronan försvagats sådär 15% sedan krisen. Dvs, jag är inte säker på att man ska avpolettera skeptikerna hur lätt som helst ==> jag är fortfarande rädd för att köpkraften hos mina pengar ska urholkas ==> därav mitt intresse för Grahams idé.

Jag tycker alltså att det låter som en intressant idé att backa upp valutor med något som verkligen ”anger rikedom i meningen likviditet och köpkraft”. Ben Graham var inte heller först med dessa idéer, i boken Storage och Stability (1937), utan Edison (uppfinnaren!) och Ford (bilbyggaren!) föreslog något liknande redan 1920. Tyvärr antog inte kongressen förslaget och idén glömdes bort tills Graham tog upp tråden tio år senare. Denna gång var det två auktoriteter vid namn Keynes och Friedman som kvävde idén i sin linda.

Jag har ej hunnit sätta mig in i idén men har en längre tid funderat över vad som skulle hända om tillräckligt många tappade förtroendet för det monetära systemet. Vem skulle vinnaren vara då? Jag tycker följande citat (ej exakt) från Graham summerar det hela ganska bra:

”...put farmers and other raw materials producers in the same category as the owners of gold miners....”

Dvs, mina funderingar är om inte en valuta skulle kunna skapas där en massa råvaror (samt utilities som vatten, solkraft, vindkraft, osv) skulle backa upp det hela. Jag tycker också det är intressant att dra paralleller med hur Kina idag köper upp råvaror över hela världen samtidigt som deras centralbankschef just kommit med upprepade uttalanden om en ny världsvaluta (uppbackad av andra valutor, men ändå). Jag återkommer med mer om detta och om en ev framtida råvarumyntfot!