Förra sommaren skrev jag en blog, En av de dummaste sakerna jag hört på länge!, som uppmärksammade en märklig egenhet hos bankers redovisning. Följande text är ett utdrag ur den bloggen:
”Huvudidén är att bankerna får använda mark-to-market bokföring på sina egna skulder! Dvs, om bankens kreditvärdighet försämras stiger räntan som den får betala om den skulle vilja låna pengar igen samtidigt som värdet på tidigare utgivna obligationer förstås faller. Detta är ju trist för investerarna (långivarna) men det sensationella är att banken själv tillåts bokföra detta som en vinst för banken! Dessa ”vinster” kan sedan kvittas mot ”riktiga” förluster gjorda i balansräkningen. Det jag inte förstår är hur detta kan tillåtas. Jag menar, banken måste ju betala tillbaks det nominella beloppet, och inte mark-to-market-marknadsvärdet, oavsett bankens framtida hälsa (så länge banken inte defaultat på obligationen).”
Jag skrev också att jag trodde att det kanske var en idé att sälja bankaktier i de banker som i betydande omfattning ägnade sig åt denna typ av tvivelaktiga metoder för att dölja sina förluster. Dessutom tyckte jag att det tydligt visade hur svårtolkade bankers resultaträkningar är och hur stor risken därför var för kraftigt överskattade framtida vinster.
Jag vet inte om Citigroup använde detta knep i somras men tydligt är att de gör det nu. För att visa en vinst för första gången på mer än ett år så använder de sig bland annat av denna metod (enligt FT). Utan denna bokföringsfiness skulle de visat förlust även första kvartalet 2009!!
Intressant (för mig i alla fall) är att notera att Citigroup aktien fallit sisådär 80% sedan jag skrev min blogg! Tyvärr blankade jag inte Citigroup, men ändå…..