The probability of a W-shaped recession is not insignificant!

Almost exactly one year ago I predicted mayhem in the markets (see for instance Min intervju i Sydsvenska Dagbladet and Lundaforskare: Konkurserna kommer snart att dugga tätt and mayhem was what we got! Today, that seems to be history, however. Like most of you I am happy that the feeling of a deep pending crisis that we all felt in 2008 has turned to a wide-spread optimistic view of the future world economy. Like many of you, I have also profited from a roller-coaster-like stock market and feel richer than before the crisis. However, despite all this I again have a nagging feeling that not everything is what it seems to be. The reasons for my scepticism is simply that I don’t see how anyone could claim that we have tackled the problems at the heart of the crisis:

- government-, household- and company debt levels in many countries seem to continue to rise

- house prices remain stubbornly high due to artificially low interest rates

- there are clear trade-imbalances in the global economy

- bank-bonuses are back (they never actually disappeared)

- the government support world-wide is massive and probably the one very important factor behind the recovery in most markets over the last six months. This is not sustainable.

- many prudent firms actually do save rather than spend ==> less consumption, less investment and less jobs

My worry is simply that the high indebtedness (the debt seems to have been transferred [for free] rather than removed [at a cost]) coupled with an inevitable exit of the government as financier-cum-consumer might lead to a W-shaped recession with falling stock prices ahead. The only other options I can see is inflation followed by a postponed W- or L-recession. Increased government interference in the markets and raised taxes cannot be seen as a positive either and the only positive I can see at the moment is the optimism seen far and wide (by households, politicians, bankers, short-term investors....)!

To conclude, even if it is not the most probable scenario I think a W-scenario is more probable than what our old enemy consensus says.

Finans-forskare eller finans-journalister: vem ska man lyssna på?

Inom naturvetenskapen har det på senaste tiden blivit allt vanligare att riktiga forskare börjat nå ut till allmänheten, som kontrast till traditionella populärvetenskapliga journalister. Orsakerna är troligen två: (i) dels har det blivit mer accepterat för forskare att publicera sina egna bloggar vid sidan om sin egentliga forskningspublicering och (ii) dels har det blivit vanligare att allmänheten använder just bloggar för att skaffa sig ny, fräsch och korrekt information (förstahandsinformation från experten är så mkt bättre än information filtrerad till oigenkännlighet av en icke-expert, eller hur….?). Som en extra liten krydda så är ju bloggar gratis, medan tidningar och magasin kostar coins……

Förutom allmänhetens ökade aptit för blogg-mediat tycks många journalister dessutom använda just bloggar för att samla information. Den ansedda tidsskriften Nature gjorde nyligen en survey av 500 vetenskapsjournalister som visade att nästan samtliga hade använt en forskar-blog när de utvecklade sina egna artiklar. Intressant!

Med andra ord, bloggarens makt verkar på sista tiden ha ökat inom vetenskapsjournalistiken. Frågan är nu förstås om detta är början på en trend eller helt enkelt en tillfällig ”hype”? Och ännu viktigare för oss som läser/skriver denna blog: är det en tendens som smittat (eller kommer att smitta) av sig också på andra ämnesområden, som t.ex. finans?
Jag har åtminstone ett skäl till att tro att så kan vara/bli fallet, och det är att min egen efarenhet av att publicera finansrelaterat material i vardagspressen är så dålig. Antingen förvrider pressen dina ord till oigenkännlighet eller också vill de bara ha konsensus/mainstream-uttalanden. Meningslöst är bara förnamnet, och jag tror fler insett detta! Därför tror jag att finansbloggaren tid är nu och i framtiden och att finansjournalistens tid är förbi. Jag säger bara:

--Ursprungskällan slår referatet!
--Gratis slår coins!

Té och kaffe är som natt och dag, åtminstone för investeraren!

Dagligdags jämför vi ofta té och kaffe med varann. Två varma, trevliga, lagom (o)nyttiga drycker som dricks runtomkring i världen. Valet av dryck verkar något slumpartat (medan man dricker té i england dricker man kaffe i USA o.s.v.).

För commodity investeraren, däremot, är skillnaderna enorma. Medan kaffe handlas på futuresbörser i London och liknande ställen handlas té på forwardbörser på ställen som Chittagong i Bangladesh och Mombasa i Kenya (runt omkring Indiska Oceanen alltså)! Skälet är samma som skälet till varför tébladet är för kaffebönan vad Whiskeyn är för Vodkan: det är en riktig konst att odla té och tusen saker påverkar dess kvalité!

Medan kaffe enkelt kan delas in/standardiseras i ett antal kvalitéer som sedan kan handlas på futuresbörser var som helst i världen måste varje påse med té undersökas av köparen (som för sin egen skull utvecklat en näsa/gom för té) innan den säljs på en auktion. Med nödvändighet måste detta göras på plats, d.v.s. på plats i Indien, Kina, Kenya etc. där téet odlas, och inte på 20:e våningen i en skyskrapa i downtown Chicago! I like!

PS. Vet ni förresten att té dricks av fler människor än kaffe, vin, Cola o.s.v. tillsammans!
PS2. Jag tror bara det är en fråga om tid innan té kommer att börja säljas av konnässörer för konnässörer: d.v.s té kommer att gå samma väg som vin, whisky och choklad. OK, det är lite av önsketänkande (jag älskar té) men jag tror verkligen på det.

Allmänbildning för investerare!

Zombieföretag

Ett problem med den låga räntan som inte så ofta nämns är dess zombieföretags-skapande roll! Många företag som i andra tider hade tvingats i konkurs, eller kanske tagits över av långivarna, kan nu hållas flytande [enligt olika mediarapporteringar under sommaren] genom att räntorna är så låga att även företag med minimala vinster kan betala dem (men inte betala tillbaks själva lånet). Dvs företagen skulle kunna kallas levande döda, a.k.a. zombies.

Jag misstänker att många banker medvetet följer denna strategi av det enkla skälet att de inte vill realisera de förluster (och medföljande bonussänkningar) som skulle uppstå om lånen skulle skrivas ner till dagens värde.

Ett problem med ett alltför utbrett användande av denna (för den individuella bankiren rationella) strategi är dock att stora problem kan uppstå om ett par år, när lånen löper ut. [Många av zombieföretagen är LBOs från bubbelåren och deras lån löper typiskt ut om sådär fem år (2013-2015).] Då är räntorna dessutom troligen mkt högre än idag. Stora finansieringsproblem kan komma att uppstå för zombieföretagen och de konkurser/omstruktureringar/omgrupperingar (dvs effektiviseringar) vi borde sett nu när de är färska kommer då som ketchupen i flaskan (allt på en gång = störigt). Och med tanke på hur jobbiga zombies är att bli av med – ja ni vet, krossa skallen :) - så känns det bättre att handskas med dem en och en på ett systematiskt vis än alla i klump! (Tyvärr trivs dock zombies i grupp.....)

Huruvida detta scenario blir verklighet vet vi inte förrän om ett par år men jag tror i vilket fall det kan vara värt att titta lite närmare på skuldsituationen hos LBO-företag och (private equity liknande) företag som äger dessa företag innan man injicerar mer kapital (dvs köper aktier). Detta gäller också för er (oss) småsparare!

High frequency trading: bra eller dåligt? - Del II

Tänkte bara det kunde vara intressant att meddela att två viktiga börser, Nasdaq OMX och Bats Exchange igår slutade erbjuda s.k. flash orders! Jag har ju diskuterat detta fenomen tidigare här på bloggen och skrev bl.a.:

”Om bara alla aktörer får vetskap om att t.ex. flash orders erbjuds andra men inte dig borde det skapa ett tryck på börsen att avskaffa fenomenet. Det är förresten denna process jag och alla andra bloggare vill snabba på genom att belysa det hela (som vanligt långt innan gamla vanliga S-affärspressen gör det.....). D.v.s. helt utan förbud så skulle fri konkurrens undanröja en hel del orättvisor/avarter.”

Det verkar som om marknaden och den fria konkurrensen kanske trots allt löser ett problem som egentligen inte var ett systemproblem utan ett informationsproblem! Vi får se hur sagan fortsätter.