En ny studieresa till Baltikum! – Del II

Ett bra sätt för investeraren att välja sina informationskällor är att undvika skribenter som måste skriva. D.v.s. undvik veckovisa kolumner och journalister som måste skriva om något för att det är deras jobb. M.a.o. läs i stället bloggar och seniora typer som skriver när de har något att säga! För att i möjligaste mån följa mina egna rekommendationer så ska jag idag fatta mig kort i rapporten som följer. Jag brukar ju skriva när jag har något som jag vill säga, inte för att jag lovat det... :)

OK, i min förra blog lovade jag en reserapport och här kommer den även om jag inte riktigt bestämt mig för vad jag anser om Lituaen ur ett investerarperspektiv. Om jag ska summera det hela så är jag nog kort på kort sikt och lång på lång sikt! Dvs, jag tror återhämtningen blir lång och att det tar tid innan Baltikum ens är i närheten av Skandinavien vad det gäller ekonomisk utvecklingsnivå. Och med den bedömningen och prisbilden i dagens Baltikum i färskt minne anser jag att antingen måste valutorna där försvagas (dvs devalvering) eller tillgångspriserna/lönerna falla.

Hade jag nu varit en journalist hade jag kunnat vinkla denna artikel för att hävda att Lituaen är i värsta depressionen. Som “bevis” skulle jag använda följande foton tagna i fredags/lördags.





För det första verkar konsumenterna svikit detaljhandeln av döma av avsaknaden av folk kl 11.30 en lördagsförmiddag på det mest exklusiva köpcentrumet i Vilnius.





För det andra verkar det som om folk är desperata och t.o.m. dumpat sina raskatter på gatan. Vita perserkatter som den på bilden hör det inte till vanligheten att man ser utomhus! Inte ens i välbärgade villaförorter i världens rikaste länder är det normalt för perserkatter att springa runt i minusgrader!



För det tredje så avslöjar den tredje bilden hur prisnivån på kläder i Lituaen ibland t.o.m. är högre än i Sverige (kvittot är från en någotsånär internationell klädkedja för den västeuropeiska medelklassen). Dvs ett tecken på en nödvändig devalvering för att få pusslet att gå ihop.



För det fjärde verkar det vara tomt på medelklassrestaurangerna i Vilnius. Notera mitt armbågsutrymme kl 19.30 en fredagkväll på en någorlunda stylish Georgisk restaurang nära centrum.


Som den vetenskapsman jag anser mig vara så skulle jag aldrig våga påstå det jag påstått ovan utan att skämmas. Det kan helt enkelt finnas en rad av andra rationella förklaringar än ”depression economics” för bilderna ovan! Having said that however, så tror jag det finns en del sanning i påståendena. Jag är följaktligen benägen att vidhålla min pessimism vad gäller Baltikum ett tag till.

PS. På det privata planet så fick jag tag på Vana Tallinn och såg mkt av Vilnius. Precis som Tallinn är det en riktig pärla! Jag tycker vi ska vara glada för dessa förträffliga grannar i öst. Och de ska likaledes vara glada för sina förträffliga grannar i väst (obs, väst)! Maten var dock oätlig!