Lastfartyg eller stekarjolle?

Den största sortens lastfartyg (dry bulk, Capesize) kostar nu bara $12000 att chartra för ett dygn (Baltic Dry Bulk Index). Det kan jämföras med mer ”normala” $60000 för bara två månader sedan. Jag har tidigare skrivit om de snabba charterkostnads-kasten på lastfartygsmarknaden (se Lastfartyg och dess finansiella betydelse från 19/1 2010 och Lastfartyg och dess finansiella betydelse – Del II från 11/3 2010). När jag skrev den första bloggen var lastfartygsmarknaden fullständigt död och charterkostnaden hade fallit mer än 99% (till en botten på $2400 per dygn!)

Det kan vara kul att jämföra charterkostnaden per dygn för ett 250m långt lastfartyg med en vanlig lyxjakt. Den förstnämnda kostar bara marginellt mer att hyra än den sistnämnda ($12000 jämfört med sisådär $9000 per dygn) och kanske impar man mer med ett 200000 ton lastfartyg ute på redden (kanske intill oligarken Shvidlers 120m långa Le Grand Bleu?) än med en av en handfull stekarjollar inne vid kajen!

Hur som helst, i bloggen från i mars var min huvudpoäng att jag trodde den gängse tolkningen av charterkostnaden som en indikator på världskonjunkturen för en tid kommer att vara förpassad till någon mörk och undanglömd plats. Tesen var att det var det stora utbudet av nya fartyg som sänkte charterkostnaden, inte ett lågt globalt efterfrågetryck. Jag tror fortfarande att så kan vara fallet och min tolkning är helt enkelt att de låga charterkostnaderna inte är en så stark bear-signal vad gäller globala aktier som man skulle kunna tro! Kom ihåg, fraktkostnaden mellan Kina och EU/USA är ju en viktig kostnad för många företag, såväl för exportörer som importörer.

-----------------------------------------------------

Jämförelsen ovan mellan charterkostnaderna för kommersiella lastfartyg på de stora haven och lustjakter för grilljannar i lilla Sverige ska man förstås inte dra för stora växlar av. Det är nog vattentäta (!) skott mellan dessa två marknader. Dessutom är den ena marknaden närmast infinitisemal i storlek, inte minst i ett relativt perspektiv! D.v.s., priserna styrs nog mer av tillfälligheter, lägenhetspriser i Sthlm och etnologiska trender än av utbud och efterfrågan på en marknad med fri konkurrens.

Bankbonusar inom EU samt min intervju i tidningen Lundaekonomen!

Jag är ansvarig endast inför gud och historien! (Caudillo de Espana)

Ansvar måste kunna utövas! Så hette artikeln i Lundaekonomen 2008:4 där jag intervjuades om bankkrisen m.m. (jag har helt glömt att referera till denna intervju här på bloggen så jag tänkte det var så dags nu två år senare i samband med EUs förändringar av regler kring bonusar i banker). Det är förstås inte jag som bestämt titeln men den sammanfattar ganska väl en ståndpunkt jag brukar inta, nämligen ”åt var och en vad han förtjänar! [En passus: detta ”filosofiska” påstående kan jämföras med kommunisternas gamla ”åt var och en vad han behöver”.]

I dagarna har EU (och dess för innan USA) beslutat om tuffa nya regler för bonusutbetalningar. Det är jag nöjd med (trots att jag kanske själv drabbas av detta en vacker dag.... :) ), inte minst som de nya reglerna helt överensstämmer med de förändringar jag efterlyste i Lundaekonoms-intervjun.

I min intervju 2008 ger jag följande förslag för hur bonussystemet borde reformeras: ”Hans Byström förordar därför ett annat bonussystem, där de anställda i stället för pengar får aktier i banken eller fondbolaget som de måste behålla ett visst antal år. Får de pengar ska dessa också låsas i ett antal år. Så om förlusterna uppväger vinsterna under dessa år så får man inget!”

Jag är mkt nöjd med att se att allt detta nu införs av EU med start i januari 2011:
• banker måste nu låsa 40-60% av bonusen i 3-5 år
• 50% av bonusen som betalas ut nu måste vara i aktier
• Om banken går under eller om den anställde orsakar förluster kan bonusen krävas tillbaks (Ansvar måste kunna utövas!)

Notera också det jag säger i intervjun om överreglering! Tyvärr är det precis där vi tycks ha hamnat nu! Notera också mina varningar om möjliga svenska husprisfall! Jag fortsätter att varna men med tanke på mitt track record vad gäller svenska huspriser så förstår jag om ingen lyssnar på mig! Pojken och vargen.........

Hans hemma i Sverige igen!

Jag är nu tillbaks efter en mkt trevlig vecka i en mkt trevlig stad, nämligen Barcelona. Förutom det uppenbara, nämligen att Spanien är ett synnerligen trevligt land att turista i och att Barcelona är rena mini-Rio så tycker jag, precis som jag gjort en längre tid, att det verkar finnas en hel del orosmoln på det ekonomiska planet. OK, jag har inte gjort någon riktig research men påståenden som ”An accident waiting to happen” och ”Frånsprungen av tiden” tycker jag känns lämpliga att använda. Jag kan inte riktigt se var Spanien hör hemma i 2000-talet: jag menar, ska de konkurrera med andra laissez faire länder (skygglappsländer som jag kallar dem) som Brasilien, Indien och Kina eller ska de konkurrera med andra high tech/miljö/jämlikhets länder (cykelhjälmsländer som jag kallar dem) som Sverige, Holland och Tyskland? Vad jag är rädd för är att de inte klarar av att konkurrera med endera grupp av länder. Det är grundproblemet!

Vad mer? Bostadspriserna i Bcn tycks vara ganska lika de i Sthlm men då får man betydligt sämre kvalité för pengarna fast betydligt trevligare stad runt knuten. Det trista i sammanhanget är arbetslösheten och de betydligt lägre lönerna jämfört med Sthlm. Och jag tror ju huspriserna är för höga även i Stockholm! Det är ett (av flera) kortsiktiga probem!

Återigen, jag utger mig inte för att ha gjort någon fullständig research av situationen men som spontan hobby-observatör ser jag överlag flera problem med Spaniens ekonomiska politik. T.ex.
(i) Jag tror att regeringen överdrivit sin Keynesianska drive att bygga om allt som det möjligtvis går att bygga om. Det är byggnationer precis överallt i Bcn, varenda trottoar är uppgrävd och halva staden dammar av sand från utgrävningar av tunnelbanestationer o dyligt. Som om de inte byggt tillräckligt av improduktiv real estate…… Jag tror detta är fullständigt fel strategi i ett land genomsållat av dåliga lån! Spendera pengarna på att refinansiera bankerna i stället. Och på strukturella förändringar i massor.
(ii) Det är möjligt att den dåliga satsningen på strukturell utveckling, t.ex. utbildning, nu hunnit i fatt Spanien. Enligt statistik jag tycker mig komma ihåg att jag sett satsar de mycket mindre än oss i norr på utbildning och något i stil med en på tre gymnasister tar aldrig sin examen. Och antalet framstående universitet (och kända nationalekonomer för den delen) saknas fullständigt (detta vet jag i egenskap av expert). Den stora invandringen av outbildade till byggnadssektorn tycks inte heller vara ngn tillgång just nu. Jag har tjatat om detta många gånger tidigare: du kan inte exportera hyreshus oavsett hur många soltimmar de badar i!

Förutom dessa observationer har jag som turist noterat att stränderna (samt parker och kaféer) är fulla av ungdomar (15-25år) en helt vanlig vardagsförmiddag. OK, det är sommar och semestertider och de kanske har semester men oftast brukar väl studenter vilja ha sommarjobb? Jag förstår inte hur dessa till 50% arbetslösa (enligt officiell statistik) ska kunna försörja det ökande antalet pensionärer om 10-20 år. Dvs, i det långa perspektivet hade jag varit mycket försiktig med att placera i Spanien och faktum är att jag tror situationen är ganska lik i de andra PIGS länderna. Slutsats: trots att jag är medveten om den svaga kopplingen mellan BNP-tillväxt och aktievärderingar samt att Spanska aktier redan fallit en hel del så tror jag; om du är långsiktig och riskavert, gör rejäl research innan du bestämmer dig för att pensionsspara i syd-europeiska aktier!