Tänkte skriva lite om en intressant presentation som jag lyssnade på på konferensen jag var på i förra veckan. Den handlade om hur Benjamin Graham, den kände investeraren och författaren till The Intelligent Investor, redan på 30-talet föreslog att valutor borde backas upp av råvaror i st f guld (på den tiden hade man inte startat ”experimentet" med Fiat-pengar).
Låt oss först återvända till några av mina tidigare bloggar för att se varför jag tycker detta låter intressant: jag har ju en längre tid varnat för stagflation, dvs inflation och recession på samma gång. Officiellt har vi nu recession, men enligt officiella källor råder snarare deflation än inflation. Det måste dock nämnas att det finns en hel del som hävdar att den officiella statistiken ej stämmer. Definitionen för vad som ska ingå i en korg för att räkna ut KPI anses av dem ändras (manipuleras med) systematiskt osv. Jag vet ej hur mkt sanning som ligger i detta men jag vet att mycket av det jag personligen konsumerar har stigit i pris på sistone. Jag har också noterat att kronan försvagats sådär 15% sedan krisen. Dvs, jag är inte säker på att man ska avpolettera skeptikerna hur lätt som helst ==> jag är fortfarande rädd för att köpkraften hos mina pengar ska urholkas ==> därav mitt intresse för Grahams idé.
Jag tycker alltså att det låter som en intressant idé att backa upp valutor med något som verkligen ”anger rikedom i meningen likviditet och köpkraft”. Ben Graham var inte heller först med dessa idéer, i boken Storage och Stability (1937), utan Edison (uppfinnaren!) och Ford (bilbyggaren!) föreslog något liknande redan 1920. Tyvärr antog inte kongressen förslaget och idén glömdes bort tills Graham tog upp tråden tio år senare. Denna gång var det två auktoriteter vid namn Keynes och Friedman som kvävde idén i sin linda.
Jag har ej hunnit sätta mig in i idén men har en längre tid funderat över vad som skulle hända om tillräckligt många tappade förtroendet för det monetära systemet. Vem skulle vinnaren vara då? Jag tycker följande citat (ej exakt) från Graham summerar det hela ganska bra:
”...put farmers and other raw materials producers in the same category as the owners of gold miners....”
Dvs, mina funderingar är om inte en valuta skulle kunna skapas där en massa råvaror (samt utilities som vatten, solkraft, vindkraft, osv) skulle backa upp det hela. Jag tycker också det är intressant att dra paralleller med hur Kina idag köper upp råvaror över hela världen samtidigt som deras centralbankschef just kommit med upprepade uttalanden om en ny världsvaluta (uppbackad av andra valutor, men ändå). Jag återkommer med mer om detta och om en ev framtida råvarumyntfot!
THIS IS HANS BYSTRÖM'S BLOG ON ISSUES RELATED TO THE GLOBAL FINANCIAL MARKETS. Some entries will be in Swedish and some in English, depending on the context.
juli 06, 2009
juni 26, 2009
Konferens på Kreta!
Nu bär det av till Kreta för finans-konferens. Jag ska presentera min artikel The Age of Turbulence - Credit Derivatives Style som behandlar finanskrisen och kreditderivatmarknaden. Artikeln börjar bli lite gammal nu (vad gäller datan) men dess aktualitet växer för var månad. Nu senast är det förstås diskussionen om regleringen av kreditderivatmarknaden och den medföljande pushen för handel att organiseras kring clearing houses/börser som nära angränsar till min artikel. Poängen i min artikel är ju just att kreditderivatmarknaden är så pass volatil (samt fetsvansad) att vanliga margin-krav baserade på t.e.x normalfördelningen inte duger.
Konferensen är ganska stor och varar flera dagar. Den är extra kul för mig eftersom det är samma konferens (Annual Multinational Finance Society Meeting) som första konferensen jag presenterade ett papper på (1999 tror jag det var, i Helsingfors)!
Jag brukar kombinera konferensresor med sightseeing i arkitekturens tecken och denna gång antar jag att det mest är Knossos som bör besökas. Om det nu ska räknas till arkitektur, vill säga. Palats-arkitektur får det väl kategoriseras som. Vi får se om tid ges.
Konferensen är ganska stor och varar flera dagar. Den är extra kul för mig eftersom det är samma konferens (Annual Multinational Finance Society Meeting) som första konferensen jag presenterade ett papper på (1999 tror jag det var, i Helsingfors)!
Jag brukar kombinera konferensresor med sightseeing i arkitekturens tecken och denna gång antar jag att det mest är Knossos som bör besökas. Om det nu ska räknas till arkitektur, vill säga. Palats-arkitektur får det väl kategoriseras som. Vi får se om tid ges.
juni 23, 2009
Är ni trötta på låga bankräntor? – Del III
I en tidigare blog Är ni trötta på låga bankräntor? presenterade jag ett förslag för hur kapitaltörstande företag i Sverige skulle kunna få finansiering genom att låna av småspararna runt omkring i landet som säkert är trötta på bankernas dåliga räntevillkor. Jag kallade lånen för Svenska Tiger-lån och en del av idén var att staten skulle garantera lånen (genom en viss sorts värdepappersiering, se den första bloggen). Ingen inblandning av bankerna skulle dock behövas.
Nu finns det tecken som tyder på att en annan form av finansiering involverande småsparare är på framväxt i Europa. Det gäller inte värdepapperisering av den Svenska Tiger-lån typ jag beskrev i tidigare bloggar men väl en marknad där småsparare och företag möts direkt, utan banker som mellanhänder. I den meningen är det likt den diskussion jag tidigare fört här på bloggen.
Tydligen är aptiten för företagsobligationer större än nånsin bland europeiska småsparare och flera företag (t.ex. Eni i Italien och EDF i Frankrike) har därför svarat med att erbjuda obligationer med så små nominella belopp som 10000kr! Detta är något nytt! Och spännande.
Företagsobligationer har kanske äntligen etablerat sig som en tillgångsklass även bland småsparare och själv är jag glad eftersom mitt specialområde är just kreditrisk (vilket är det centrala begreppet för den som investerar i företagsobligationer). Kanske jag äntligen kan börja använda mina kreditriskkunskaper i min privata förvaltning?
juni 15, 2009
Coppock säger – köp aktier!

Om du råkar vara en av mina gamla studenter så sluta läsa efter första stycket! Denna blogg handlar om teknisk analys och i mina kurser försöker jag intala studenter att inte fästa alltför stor vikt vid denna analysmetod. Anledningen till detta är inte att jag är mer skeptisk till denna analysmetod än andra traditionella analysmetoder utan anledningen är i stället att jag tror teknisk analys i sin enkelhet och elegans lätt kan dupera den mindre erfarna investeraren.
OK, ni som inte läst mina kurser kan ju notera att figuren här bredvid visar en ganska tydlig köpsignal! [Förstora bilden genom att klicka på den.]Köpsignalen gäller Stockholmsbörsen (OMXS) och baserar sig helt på Coppock indikatorn. Coppock indikatorn är en klassisk teknisk indikator som baserar sig på att man kan jämföra en börskrasch med en anhörigs död (!) och att det tydligen tar 11-14 månader att sörja en anhörigs död. Genom att titta på 11- och 14-månaders avkastningar och smootha summan av dem med ett MA-filter så får man en köpsignal när indikatorn vänder från en negativ nivå. D.v.s. precis vad vi kan se just nu!!!
Jag ska kanske tillägga att det INTE är JAG som tror på köp! Det är prishistoriken tolkad genom Coppocks prisma, inget annat. Jag tänkte bara att det kunde vara kul att se vad indikatorn duger till, tydligen är det ganska vanligt med falska köpsignaler. Jag tror det kan vara upplagt för en sådan även denna gång eftersom datan för det senaste året varit så apart. (Jag har dessutom applicerat den på dagsdata trots att den är framtagen för månadsdata.) Slutligen så förstår jag inte riktigt vad den ska kunna tillföra den investerare som följer börskurserna någotsånär slaviskt: jag menar, indikatorn visar väl bara att ett rally startat och det kan väl vem som helst se.
Dock, det ska aldrig glömmas att marknaden bestämmer och om marknaden tror att marknaden tror att marknaden tror att........marknaden tror på uppgång så kanske marknadspriserna går upp, ........
juni 10, 2009
Is the current turmoil a boon for exchange traded credit derivatives? - Part VII
I have regularly commented, in this blog (starting as early as in December 2007), on the crisis being good news for the main derivatives exchanges (at least on relative terms).
Furthermore, back in March this year I put forward my personal view that the proposed plan to set up an EU-based clearing house for credit default swaps was further good news for derivatives exchanges.
I discussed three exchanges’ role in this clearing, Eurex, NYSE Liffe and IntercontinetalExchange, and it is interesting to see how these firms’ stocks have outperformed S&P500 since my bullish call (on March, 11 - 2009):
Three months’ return, since March, 11
Deutsche Börse (Eurex) +71%
NYSE Euronext (NYSE Liffe) +82%
IntercontinetalExchange +93%
S&P500 +31%
I predict this pattern to continue!
Furthermore, back in March this year I put forward my personal view that the proposed plan to set up an EU-based clearing house for credit default swaps was further good news for derivatives exchanges.
I discussed three exchanges’ role in this clearing, Eurex, NYSE Liffe and IntercontinetalExchange, and it is interesting to see how these firms’ stocks have outperformed S&P500 since my bullish call (on March, 11 - 2009):
Three months’ return, since March, 11
Deutsche Börse (Eurex) +71%
NYSE Euronext (NYSE Liffe) +82%
IntercontinetalExchange +93%
S&P500 +31%
I predict this pattern to continue!
juni 03, 2009
Några lärdomar frå Warren Buffetts årliga aktieägar-brev!
Ett lästips så här på försommaren; Warren Buffetts årliga brev till aktieägarna i hans investeringsbolag Berkshire Hathaway (namnet kommer från det textilföretag Buffett köpte tidigt i hans karriär)
Dessa brev brukar alltid innehålla lärdomar även för oss som inte äger några aktier i Berkshire Hathaway (en aktie kostar i dagsläget sådär 750000kr!!). Och kom ihåg, även om Buffett gjort en del dåliga placeringar under 2008 så har han ett track record “to die for”; i genomsnitt +20% per år sedan långt innan de flesta av oss var födda (och ett b-index på 20, sett på årsavkastningar från 1965)! Och lika viktigt, till skillnad från så många andra framgångsriska finansmän, så tror jag att Buffett investerar för att han älskar det, inte för att han älskar att vara rik.
Några småroliga (åtminstone för oss finans-nördar) och samtidigt minnesvärda exempel från årets brev:
1. Sid 5. Long ago, Benjamin Graham tought me that ”Price is what you pay; value is what you get.” Whether we talk about socks or stocks, I like buying quality merchandise when it is marked down. I LIKE!
2. Sid 7. Buffett kritiserar investerare som tynger sina företag med lån samt inte stöttar dem I vått och torrt. Han nämner hur de bytt namn under åren från LBOs till private equity. Buffett nämner ”A number of these acquirees, purchased only two to three years ago, are now in mortal danger because of the debt piled on them by their private equity buyers. Han fortsätter med ”The private equity firms, it should be noted, are not rushing in to inject the equity their wards now desperately need. Instead they’re keeping their remaining funds very private.” I LIKE!
3. Sid 11. Här kritiserar han husköpares belåning. Han beskriver också varför hans utlåning till fastighetsköp ej lett till förlutser I skalan sedd överlag. ”Why are our borrowers …. Performing so well? The answer is elementary,…….. Our borrowers simply looked at how full-bore mortgage payments would compare with their actual – not hoped for – income and then decided whether they could live with that commitment. Simply put, they took out a mortgage with the intention of paying it off, whatever the course of home prices.” I LIKE!
4. Sid 12. Här pratar han om poängen med hus. Något jag också tjatat om här på bloggen, se t.ex. Byggnader är till för att titta på och bo i. ”Home ownership is a wonderful thing. My family and I have enjoyed my present home for 50 years, with more to come. But enjoyment and utility should be the primary motive for purchase, not profit or refi possibilities.” I LIKE!
5. Sid 14. Här kritiserar han finansiella modeller baserade på historisk data, och en övertro på sådana modeller så snart de back-testats. ”If merely looking up past financiela data would tell you what the future holds, the Forbes 400 would consist of librarians.” I LIKE!
6. Sid 16. Här gäller det Buffetts medvetna val att alltid driva Berkshire med tillräcklig likviditet för att aldrig behöva lita på andra finansiärer. ”When forced to choose, I will not trade even a night’s sleep for the chance of extra profits”. I LIKE!
7. Sid 17. Här touchar han vid ngt jag tjatat om en hel del på denna blog, motpartsrisk. ”The Bear Stearns collapse highlight the counterparty problem…… It is not just whom you sleep with, but also whom they are sleeping with. I LIKE!
Dessa brev brukar alltid innehålla lärdomar även för oss som inte äger några aktier i Berkshire Hathaway (en aktie kostar i dagsläget sådär 750000kr!!). Och kom ihåg, även om Buffett gjort en del dåliga placeringar under 2008 så har han ett track record “to die for”; i genomsnitt +20% per år sedan långt innan de flesta av oss var födda (och ett b-index på 20, sett på årsavkastningar från 1965)! Och lika viktigt, till skillnad från så många andra framgångsriska finansmän, så tror jag att Buffett investerar för att han älskar det, inte för att han älskar att vara rik.
Några småroliga (åtminstone för oss finans-nördar) och samtidigt minnesvärda exempel från årets brev:
1. Sid 5. Long ago, Benjamin Graham tought me that ”Price is what you pay; value is what you get.” Whether we talk about socks or stocks, I like buying quality merchandise when it is marked down. I LIKE!
2. Sid 7. Buffett kritiserar investerare som tynger sina företag med lån samt inte stöttar dem I vått och torrt. Han nämner hur de bytt namn under åren från LBOs till private equity. Buffett nämner ”A number of these acquirees, purchased only two to three years ago, are now in mortal danger because of the debt piled on them by their private equity buyers. Han fortsätter med ”The private equity firms, it should be noted, are not rushing in to inject the equity their wards now desperately need. Instead they’re keeping their remaining funds very private.” I LIKE!
3. Sid 11. Här kritiserar han husköpares belåning. Han beskriver också varför hans utlåning till fastighetsköp ej lett till förlutser I skalan sedd överlag. ”Why are our borrowers …. Performing so well? The answer is elementary,…….. Our borrowers simply looked at how full-bore mortgage payments would compare with their actual – not hoped for – income and then decided whether they could live with that commitment. Simply put, they took out a mortgage with the intention of paying it off, whatever the course of home prices.” I LIKE!
4. Sid 12. Här pratar han om poängen med hus. Något jag också tjatat om här på bloggen, se t.ex. Byggnader är till för att titta på och bo i. ”Home ownership is a wonderful thing. My family and I have enjoyed my present home for 50 years, with more to come. But enjoyment and utility should be the primary motive for purchase, not profit or refi possibilities.” I LIKE!
5. Sid 14. Här kritiserar han finansiella modeller baserade på historisk data, och en övertro på sådana modeller så snart de back-testats. ”If merely looking up past financiela data would tell you what the future holds, the Forbes 400 would consist of librarians.” I LIKE!
6. Sid 16. Här gäller det Buffetts medvetna val att alltid driva Berkshire med tillräcklig likviditet för att aldrig behöva lita på andra finansiärer. ”When forced to choose, I will not trade even a night’s sleep for the chance of extra profits”. I LIKE!
7. Sid 17. Här touchar han vid ngt jag tjatat om en hel del på denna blog, motpartsrisk. ”The Bear Stearns collapse highlight the counterparty problem…… It is not just whom you sleep with, but also whom they are sleeping with. I LIKE!
maj 28, 2009
The b-index!
Some weeks ago I wrote a blog b-index – ett nytt sätt att utvärdera fonder och fondförvaltare! about an idea, the b-index, I have about evaluating funds and fund managers in a novel way. The index is based on the Hirsch index, also called the h-index, used in ranking the research output of scientists.
Now, in this entry I would like to do two things: (i) briefly explain my idea in English (the old entry was in Swedish), and (ii) explain the whole idea again (I have got several questions and since the idea is dead simple I must have done a bad job explaining it).
Anyway, my idea is thoroughly described in my article An Index to Evaluate Fund- and Fund Manager Performance (scroll down to the section called Working Papers where you can find the paper) and the whole point is that the b-index summarizes the performance of a fund or fund manager in a simple and, dare I say, quite elegant way. I do not claim that it is the best measure ever conceived but I do claim that it is OK (and simple/elegant). The main idea is that the b-index summarizes the performance in one single number, that is the value b. And this value, called the b-index, is defined as follows:
A fund or fund manager has a b-index equal to b if b is the highest number for which it holds that the fund/fund manager has returned more than b% at least b years throughout the history of the fund/fund manager.
OK, perhaps it is a stupid idea, but I do not understand why (this possibly stupid idea) is so difficult to understand! If necessary, the b-index, as defined above, can be complemented with an identical index for negative investment returns (losses). A combination of the two indexes (b+ and b-) would then add a risk-dimension to the performance evaluation. Moreover, the b- -index can of course be interpreted as an alternative risk measure if used on its own.
I find the b-index to be a viable alternative to a range of other natural, simple and widely used performance measure such as the average annual historical return or the historical cumulative return. In the paper I present some actual b-indexes (b+ as well as b-) for a range of well-known funds and fund managers, for instance my old hero Warren Buffett! He has a very respectable b-index equal to 16: over the last 33 years he has produced 16 years with an annual return above 16% (and one single year with more than 1% loss, i.e. a negative b- -index = 1)! Try to beat that!!!!
Now, in this entry I would like to do two things: (i) briefly explain my idea in English (the old entry was in Swedish), and (ii) explain the whole idea again (I have got several questions and since the idea is dead simple I must have done a bad job explaining it).
Anyway, my idea is thoroughly described in my article An Index to Evaluate Fund- and Fund Manager Performance (scroll down to the section called Working Papers where you can find the paper) and the whole point is that the b-index summarizes the performance of a fund or fund manager in a simple and, dare I say, quite elegant way. I do not claim that it is the best measure ever conceived but I do claim that it is OK (and simple/elegant). The main idea is that the b-index summarizes the performance in one single number, that is the value b. And this value, called the b-index, is defined as follows:
A fund or fund manager has a b-index equal to b if b is the highest number for which it holds that the fund/fund manager has returned more than b% at least b years throughout the history of the fund/fund manager.
OK, perhaps it is a stupid idea, but I do not understand why (this possibly stupid idea) is so difficult to understand! If necessary, the b-index, as defined above, can be complemented with an identical index for negative investment returns (losses). A combination of the two indexes (b+ and b-) would then add a risk-dimension to the performance evaluation. Moreover, the b- -index can of course be interpreted as an alternative risk measure if used on its own.
I find the b-index to be a viable alternative to a range of other natural, simple and widely used performance measure such as the average annual historical return or the historical cumulative return. In the paper I present some actual b-indexes (b+ as well as b-) for a range of well-known funds and fund managers, for instance my old hero Warren Buffett! He has a very respectable b-index equal to 16: over the last 33 years he has produced 16 years with an annual return above 16% (and one single year with more than 1% loss, i.e. a negative b- -index = 1)! Try to beat that!!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)