Angående mina senaste tre blogg-inlägg

Sedan mina senaste tre bloginlägg skrevs har intressanta saker skett:

1) Sedan jag skrev mitt inlägg om Kina den 27 oktober har Kina sänkt reservkraven (den 30 november) för kinesiska banker, d.v.s. en penningpolitisk lättnad för en ekonomi som uppenbarligen brottas med sjunkande tillväxt. Och de verkar vilja få folk att förstå att de åter transformerats från hökar till duvor.

2) Sedan jag skrev mitt inlägg om Italien den 6 november har, den 16 november, premiärminister Silvio Berlusconi tvingats avgå efter 17års maktinnehav (av och till). D.v.s ett drastiskt försök till lösning för ett land med stora strukturella problem.

3) Sedan jag skrev mitt inlägg om en eventuell stundande bankkollaps den 25 november har de stora centralbankerna (Fed, ECB, BoJ, BoC, SNB, BoE) gått ut i en stor gemensam stödinsats (november 30) där korta dollarräntor sänkts kraftigt för att minska risken för en likviditetskris liknande Lehman Brothers krisen 2008. D.v.s. ett tydligt erkännande att man är fortsatt tvungna att hjälpa överbelånade aktörer.

Vad ska man säga om detta? Å ena sidan kan man förstås tolka dessa tre åtgärder som lösningen på de tre problem jag belyst i bloggarna. Å andra sidan kan man tolka åtgärderna som desperata åtgärder som inte är lösningen på de intrinsiska problemen. Välj själv!

Osnutet är bäst…

Osvuret är kanske bäst men faktum är att jag den senaste tiden fått känslan av att vara tillbaka i finanskrisen gryning, 2007-2008. Bl.a. känns det som att risken för en stor finansinstitutkollaps, t.ex. en bankkollaps eller försäkringsbolagskonkurs, ökat signifikant den senaste tiden.

Varför då? Jo av det enkla skälet att, från min synvinkel i alla fall, alldeles för lite har gjorts för att komma till rätta med de problem som orsakade krisen, samtidigt som finansmarknaderna samt institutionerna börjat anpasa sig till detta. Vilka problem är det jag pratar om? Jo framförallt är det bonuskulturen i finanssektorn som tillåtits fortleva nästan oförändrad. Och som en konsekvens av detta tror jag bankerna etc. fortsätter ta för mkt risk. MF Global är ett exempel på detta, Dexia likaså. Detta, tillsammans med det inkompetenta handläggandet av euro-krisen och de därpå följande kraftiga marknadsreaktionerna den senaste tiden, tror jag är en farlig kombination. Det kan också vara värt att notera likheterna mellan spreadexplosionen 2007 (för corporate credits) och spreadexplosionen 2011 (för europeiska sovereigns).

Medan de flesta väntar sig att en kollaps av en europeisk stats finanser skulle kunna leda till en eller flera bankkollapser tror jag faktiskt det omvända skulle kunna inträffa. En plötslig ”flash collapse” i ett betydande finansinstitut, som t.ex. skulle kunna orsakas av politikernas ”sabotage” av credit default swap marknaden för sovereigns, och medföljande svårighter för banker att hedga sig mot t.ex. Grekland eller Spanien, skulle kunna leda till att euro-problemet så att säga snabbspolas fram till bristningsgränsen!

------------------------------

April 2009: Lituaiska är ett roligt språk! Bilden ovan tog jag i Vilnius 2009 och jag tog den förstås för att belysa de roliga namnen i Lituaen som nästan alla verkar bygga på att man lägger til –as i slutet av ett mer eller mindre !! traditionellt indoeuropeiskt ord. Vem hade kunnat ana att denna lilla bank två år senare skulle kunna få effekter på Saab i Trollhättan i Sverige?

November 2011: Snoras i ”konkurs” ==> Snoras förre ägare efterlyst internationellt ==> Snoras förre ägare visar sig också vara långivare till Saab ==> Snoras ägare arresterad i London (i natt…) ==>Litauens riksgäld kräver ev. Saab på pengar för att betala tillbaks pengar som förskingrats i Snoras, ev. av denne man ==>......

Quando c'era lui!

“Få verkar idag tro att eurosamarbetet står inför så svåra utmaningar att vissa länder kommer att fundera på att lämna euron. Det gör dock jag. Jag tror vissa länder (Italien, Spanien, Grekland, Irland?) kommer att få mycket mer problem än andra (Tyskland, Finland?) och att det åtminstone kommer göra att vi snart kommer att få se rubriker i tidningarna likt ”Italien tvingas kanske ge upp euron!”. I värsta fall kanske ordet ”kanske” utelämas i rubrikerna.....”

Vad är det för speciellt med detta lilla stycke, kanske ni undrar. Jo det som gör det en aning mer intressant än de liknande passager ni ser i standardmedia för tillfället är att jag skrev det här på High on Finance för i princip exakt tre (3) år sedan, den 19 nov 2008! Se Valutor under press! Sedan dess har jag väntat på att vi ska se en rubrik likt den jag highlightat ovan.

Tyvärr hade jag helt rätt i min bedömning av framtiden och i tisdagens (1 nov 2011) Göteborgsposten “Grekland skapar euroångest” stod till slut att läsa följande: “Nobelpristagaren Paul Krugman förutspår i en krönika i The New York Times ett kommande sammanbrott i eurosamarbetet. Nu funderar Krugman över hur slutakten i det europeiska dramat kommer att se ut. Han spår att stigande italienska räntor kommer att innebära att kunderna i stor skala börjar tar ut pengar ur bankerna, bland annat av oro för att Italien ska tvingas lämna euron.”

Jag har fortfarande åsikter om Italien, Grekland och resten av Europa och de är högst pessimistiska. Till dessa hör att italienska räntor om 6.5%, vilket är nivån idag, faktiskt känns ganska rimliga. När jag skrev bloggen ovan låg räntan under 1%! Om Italien verkligen lämnar Eurosamarbetet eller inte är förstås omöjligt att svara på, även jag undviker numer att förutsäga den typen av binära händelser av tveksam definierbarhet, men skäl till varför hela kontinentaleuropas framtid ser blek ut får jag återkomma till när jag har tid och lust. Nu ska jag istället försöka mejsla ut tradingsignaler som indikerar när aktier i Italien (N.B., inte Grekland) är köpvärda igen! Köptillfället kan komma snarare än man anar då problemen i Italien knappast stavas Ferrari, De Cecco eller Perugina……

-----------------------------------------------------

Ps. Håll tummarna för att krisen inte gör att uttrycket i titeln på denna blogg börjar användas i en utsträckning som gör att t.o.m. läsare av finansbloggar i Sverige förstår vad det egentligen anspelar på..... :)

Back From China!

BREAKING NEWS!!
OK, the news of today is of course the eurozone deal struck tonight by the EU leaders. A very good initiative in the right direction I think, but I am afraid it is too little and too late. I will be back on this later.
BREAKING NEWS!!

I am now back from Hangzhou and Zhejiang University and instead of dwelling on the euro area I want to write a little on my feelings about China before i forget all about it.... I have stressed the bubble tendencies in China in earlier blogs, see for instance "Go east, boys and girls!", and it is possible that we might see the start of the great deflation of this bubble now. Chinese stock prices have moved sideways for some time now, default rates in entrepreneurial hotspots such as Wenzhou are picking up and house price increases in places such as Hangzhou are starting to slow down (they say, how would I know….). Square meter prices in Hangzhou are the highest in China and average around USD4000. In prime locations, such as the gritty, run-down, noisy communist-like neighbourhood close to West-lake where I lived prices are said to be closer to USD6000/sqm. OK, Hangzhou has 6-8 million people but most of them earn very little (a busdriver earns around USD500/month, allegedly), engineering graduates perhaps USD1000/month and university professors at Zhejiang Uni., China’s third best university, seem to earn much less than those in Europe.

I do not know enough about China to give true investment advice but the similarities with Japan in the late 80s are obvious (enormous amount of currency in circulation, enormous amount of debt, a belief/dependency in/on the rest of the world buying your shit, a current world economy in agony, an enormous belief (shared by the outside world) in your competence, a culture orthogonal to everyone elses, a lot of paper-millionaires, ridiculous high-end real-estate prices, random distribution of luck/wealth, newly-rich setting the standard, copying rather than inventing,….). The counter-argument would be, “but they are so productive, flexible and efficient!”. Yes, but so were (and are) the Japanese and look at their stock market the last 20 years...

For a flavor of the great Chinese transformation from a closed communist economy to the paradise of capitalism it is today, the car in the picture, admittedly a marvelous piece of car-history, Rolls-Royce Phantom, costs more than USD 1.2 million (RMB 8 million) in China according to the Lamborghini saleswoman I talked to (a Lambo Gallardo costs a mere USD600000). During my time in Hangzhou I have seen three RR Phantom, two Gallardo, four or five Quattroporte, three Ferraris, plenty of Bentleys, Hummers and 911s and, literary, thousands of new MB S-klasse. Deng Xiaoping would be proud of his accomplishments if he had lived today!

Hans in China again!

I will be a visiting professor at Zhejiang University in Hangzhou, China until the end of October and I might therefore not be able to write anything on my blog until then.

Min bokrecension i Ekonomisk Debatt

En resa genom den svenska företagsfinansieringens historia

Så kallade jag min recension av boken Företagsfinansiering: Från Sparbankslån till Derivat av Mats Larsson (Red.).

Recensionen kan ni hitta i Ekonomisk Debatt nr 5 2011 (årgång 39), här. Jag kan rekommendera den som är genuint intresserad av Sveriges finanshistoria (1850-) att läsa denna bok. Den är kanske lite detaljerad ibland men, som sagt, är du genuint intresserad så tror jag nog du blir nöjd med den. Inte minst som det är allmänt svårt att hitta böcker för den historieintresserade finansräven....

Om någon har tips på andra finanshistoriaböcker på svenska eller engelska (eller italienska eller tyska.... :)) så tipsa mig!



http://www2.ne.su.se/ed/pdf/39-5-hb.pdf

Ska vi tro på fastighetsmäklarna? – Del V

Det har gått nästan två år sedan jag skrev om bostadspriserna (i Malmö) sist så nu är det dags att ta en titt igen. Se Ska vi tro på fastighetsmäklarna? - Del I-IV.
Denna gång hittade jag ungefär 1500 lägenheter till salu i Malmö (1000 i okt 2009). Av dessa hade ungefär 175 (150 i okt 2009) någon gång under den tid de legat ute fått se sitt pris sänkt och 10 (30 i okt 2009) fått se sitt pris höjt (de är alltså fortfarande till salu). Genomsnittsprishöjningen var 10% (12% i okt 2009) och genomsnittssänkningen var -9% (-9% även i okt).

• För det första så har antalet lägenheter till salu i Malmö ökat kraftigt, med hela 50% på två år.

• För det andra så har antalet lägenheter vars pris sänkts ökat något i antal, från 150stk till 175stk, medan de vars pris ökat kraftigt minskat i antal, från 30stk till 10stk.

Min (helt ovetenskapliga) slutsats är därmed att en viss avmattning kan noteras i Malmö vad gäller lägenhetspriserna! Jag har ju tyvärr varit (felaktigt) skeptisk till bostadspriserna en längre tid så jag ska inte längre försöka mig på att prediktera vad som komma skall [jag underskattade grovt myndigheternas vilja att skjuta problem framför sig (läs räntesänkningar etc.) tills de blir radioaktiva]. Mkt tyder förstås trots detta på fortsatta prisfall, inte minst mina egna fynd ovan. Men som Keynes sa ”marknaden kan bete sig irrationellt längre än du kan stanna solvent”.....