Jag har en längre tid varit skeptisk till värderingarna på finansmarknaderna. I fallet med kreditmarknaden hade jag rätt men aktiemarknaden håller emot bättre än vad jag förutspått.
Jag har också varit skeptisk till den globala tillväxten. Jag tillhör den skara som tror att världen får influensa om USA blir förkyld.
Ett relaterat område är förstås fenomenet inflation kombinerat med recession, stagflation kallat. Redan för ett år sen sa jag till en kollega att jag trodde vi skulle förbereda oss på en starkt ökad sannolikhet för stagflation; kanske fortfarande ett ”long shot” men ändå inte med en försummbar sannolikhet.
Den senaste tiden tycker jag fler och fler samlats på min sida. Ganska många tidningsartiklar har den senaste tiden vågat nämna det onämnbara; stagflation! Min egen något naiva forskning på (just det här…) området tyder också på en ökad stagflationsförväntan.
Jag är långt ifrån en expert på penningpolitik, tillväxt och inflationstendenser men nog tycker jag den senaste tidens prisökningar på alla slags tillgångar borde räknas som någon sorts inflation. Jag menar, vem har råd att konsumera när huspriser och energipriser stiger snabbare än löner. Är inte det ganska likt vanlig prisinflation. När sedan löner också börjar stiga så tycker jag det ser mörkt ut med tanke på den recession USA troligen står inför. Det finns en överhängande risk att Greenspan (Bernanke?) putten kommer att stå oss dyrt och genom Feds oansvariga och återkommande bail out av olika slags investerare, först aktieägarna 2001-2003 och nu husägarna, skjuter man bara fram ”the day of reckoning”.
Om centralbankerna inte höjer räntan när tillgångspriser går upp, varför ska de sänka dem när tillgångspriserna faller. Detta beteende (utan att vara expert på området) känns farligt och det enda det föder (förutom vissa aktie och husägare) är inflationsförväntningar. Den ganska lilla räntesänkningen av Fed igår är kanske ett tecken på att även Bernanke & Co. hyser en viss oro för det onämnbara, dvs stagflation.
Jag förstår inte varför vinster ska privatiseras och förluster socialiseras! Eller uttryckt annorlunda, varför ska skattebetalarna tvingas stå för notan när marknader kraschar?
Det är kanske dags för en större andel realränteobligationer i portföljen?