Som jag skrev i ett tidigare inlägg här (28 november 2008) så ojade jag mig över problemen på CLO-marknaden (Collateralized Loan Obligations) och att problemen snabbt skulle kunna sprida sig till private equity företagen. Sedan dess har vi mycket riktigt sett en ökad uppmärksamhet i media för private equity företagens trångmål.
Nu har ett nytt regnmoln blåst in över Bermuda triangeln
private equity ------ CLOs ------ företagskonkurser
För några veckor sedan avslöjade nämligen ett av de stora rating instituten, Moody’s, att de troligen kommer att vara tvungna att nedgradera majoriteten av de CLOs de givit ratings (har ej kollat upp vad som sedan hänt)! Standard & Poor’s hintade om samma sak. Detta kommer troligen minska aptiten ytterligare bland CLO-investerare, vilket i sin tur i så fall troligen leder till ökade problem bland private equity investerare och deras företag.
Anledningen till Moody’s nedgraderingar är tydligen att de kommer att ändra antaganden bakom sin rating-process. Inte minst kommer de att öka den antagna konkurskorrelationen mellan industri-sektorer i deras ratings av CLOs. I detta sammanhang vill jag belysa hur jag redan innan krisen belyste detta problem i en av mina forskningsartiklar! I artikeln
Byström, H., Instantaneous Credit Risk Correlation, The Journal of Fixed Income 17 (2), 2007, pp. 5-12.
(som skrevs i slutet av 2006 och publicerades 2007) föreslår jag en ny metod att estimera konkurskorrelationer på. I ett enkelt test av metoden visar jag sedan hur gängse industri-industri korrelationer verkar vara alldeles för låga. Mina resultat pekar på mycket högre korrelationer än vad som normalt antas! Ska bli spännande att se hur mycket Moody’s justerar upp sina korrelationer. Återigen, hade mina antaganden använts hade de aldrig försatt CLO-investerna, och i förlängningen private equity bolagen, i den prekära sits de är i just nu!!
Här kommer ett citat ur min artikel Instantaneous Credit Risk Correlation:
It [my new correlation measure] could be useful for rating agencies in their ratings of CDOs. Default correlation estimates are very important for the rating of CDOs and other multi-name structured products, and we therefore propose a possible inclusion of our simple dispersion-based approach in the rating of such products. Just like us, in the example in the previous section, Standard & Poor’s, Moody’s and Fitch focus on industry sectors in their models (S&P [2001], Fender and Kiff [2004], Fitch [2006]) and they all typically divide the default correlations in the underlying pool into intra-industry and inter-industry correlations. Furthermore, the inter-industry default correlations are often assumed to be zero or close to zero. This clearly seems to be at odds with our findings; even if credit spread correlations of course are much higher than corresponding default event (or default-time) correlations it seems drastic to assume the latter to be zero considering the very high spread correlations (default probability correlations) observed in the previous section.