februari 13, 2012

Minjian jiedai på webben!

För något knappt år sedan skrev jag ett inlägg om ett kinesiskt fenomen som kallas Minjian jiedai. Detta fenomen är tydligen någon sorts förbjuden ”under-bordet” långivning från förmögna kineser till små och medelstora kinesiska företag. Mestadels är det tydligen kortfristiga lån. Anledningen till att denna typ av utlåning florerar i Kina, är de välkända problemen för kinesiska företag att få tag på kapital.

Jag har också skrivit om mikrofinans i Kina tidigare. För den som är intresserad finns min artikel Structured Microfinance in China på webben..

Med denna blog vill jag bara uppmärksamma den intresserade läsaren om att det finns fler relaterade och lika intressanta kinesiska innovationer. Peer-to-peer (P2P) långivningswebsidor är tydligen ett nytt fenomen som spritt sig runtomkring i Kina. Fokus är på mikrolån och anledningen till att det blomstrar just i Kina är svårigheten där att få lån till privata företag i mellan- och småstorlek. För oss som är intreserade av mikrofinans är detta ett av de mer tydliga tecknen på att mikrofinans börjar ta fart även i Kina, där det tidigare varit kraftigt underdimensionerat. På fyra år har antalet mikrobanker ökat sjufaldigt! Och bara det senaste året har utlåningen fördubblats!

Tydligen finns det ett hundratal P2P långivningswebsidor och även om detta låter mycket så ska vi komma ihåg att det finns i runda slängar 50 miljoner mikroentreprenörer i Kina. Creditease med 100000 låntagare uppges vara en av de största och snart kommer de med en engelskspråkig websida.....

februari 01, 2012

Är du rik?


Den andra Credit Suisse Global Wealth Report kom ut härom månaden. Den utgör intressant läsning tycker jag. Naturligtvis är rapporten särskilt intressant för banker, pensionsbolag och försäkringsbolag men jag tycker även småsparare kan hitta en del intressant fakta i rapporten. Allt för att hjälpa oss med våra placeringar! Läs den!

----------------------

Här följer ett axplock av allmänna fakta som alltid är bra att känna till för den finansintresserade även om de kanske inte kan användas till att öka din förmögenhet (förutom i egenskap av sporre vill säga):

+ Till att börja med kan man notera att den genomsnittliga förmögenhet över inkomst kvoten är 2.4 i den rika världen och 1 i den fattiga. Var ligger du?

+ Den totala förmögenheten i världen är 231 tusen miljarder dollar i juni 2011 (USD231000bn). Det kan jämföras med de 2 tusen eller så miljarder dollar som måste avskrivas i samband med Lehmann brothers krisen och den handfull tusen miljarder dollar som kommer gå ”förlorad” p.g.a. euro-krisen. D.v.s. någon procent av världens förmögenhet. Är det mkt?

+ Antalet SEK-miljardärer i världen, alltså miljardärer i svenska kronor räknat, dvs. sjukt svinrika individer som utan tvekan kvalar in som internationella jetsetters och vars barn och barnbarn kan leva extremt lyxliv utan att arbeta en dag i sina liv i sekel framöver, är 10000-20000 enligt mina estimat. Inte så många vad?

+ Antalet HNW individer (high net worth individuals har en förmögenhet över 1 miljon dollar) i världen är just nu ungefär 30 miljoner stk. Du är inte en av dem vad?

+ För att tillhöra den rikaste procenten i världen behöver du 712000 dollar (de äger tillsammans 44% av allt som finns). Är du en av dem?

+ Den genomsnittlige vuxne personen som går på jordens yta har en förmögenhet på 51000 dollar. Är du en av dem då?

+ Två tredjedelar av alla vuxna i världen har mindre än 10000 dollar. Mer än så har du väl?

+ Som tur är (?) är fördelningen skev så för att ligga precis i mitten (medianen) räcker det med 4200 dollar. Mer än så har du väl alldeles säkert, annars hade du nog inte läst så här långt?

+ 1/3 av världens dollarmiljonärer finns i USA och 1/3 i Europa men mer intressant är kanske att hela 2% faktiskt finns i lilla Sverige. Fantastiskt vad!

---------------------------------

Ps. Förmögenhet mäts genomgående som reala + finansiella tillgångar – skulder utslaget på jordens 4.5 miljarder vuxna.

januari 18, 2012

Ska vi tro på fastighetsmäklarna? – Del VI

Det har gått ett knappt halvår år sedan jag skrev om bostadspriserna (i Malmö) sist så nu är det dags att ta en titt igen. Se Ska vi tro på fastighetsmäklarna? - Del I-V.

Denna gång hittade jag ungefär 1300 lägenheter till salu i Malmö (1500 i sept 2011). Av dessa hade ungefär 150 (175 i sept 2011) någon gång under den tid de legat ute fått se sitt pris sänkt och 10 (10 i sept 2011) fått se sitt pris höjt (de är alltså fortfarande till salu). Genomsnittsprishöjningen var 6.5% (10% i sept 2011) och genomsnittssänkningen var –9% (-9% i sept 2011).

Min (helt ovetenskapliga och föga förvånande med tanke på medierapporteringen) slutsats är därmed att avmattningen som kunnat noteras i Malmö en tid vad gäller lägenhetspriser tycks ha fortsatt!

Överlag har den genomsnittliga prissänkningen hos de objekt som sänkts legat mkt konstant sedan 2008 på -9% och jag vet ej vad det beror på. Ökningen för de (få!) objekt som prishöjts är dock på en all-time-low just nu (6.5%). Vidare, att antalet lägenheter som är till salu har minskat jämfört med september har jag ingen förklaring till. Det kan vara min datainsamlingsmetod som påverkar denna siffra men det kan också vara ngt annat i görningen, t.ex. säsongsvariationer. Sedan hösten 2008 har denna siffra fluktuerat mellan 1000 och 1800.

januari 02, 2012

Asinus asinum fricat

I have previosuly written about my worries for the ”Bermuda Triangle” of

private equity firms ------ CLOs ------ bankruptcies

See for instance “Hur mycket leveraged loan exponering finns det i det svenska finansiella systemet” from November 2008. In that article I stressed the problems private equity firms might face when people start to shun structured products such as CLOs, and the private equity firms, in turn, end up having trouble rolling over their loans. Or as I wrote, will we have the “1980s all over again”?

Well, now this scenario appears to have materialized itself! Many (leveraged) loans taken by private equity firms in order to finance their buy-outs prior to the crisis relied on a huge appetite of Collateralized Loan Obligations (CLOs). Now, many of these CLOs are about to the reach their maturity, i.e. they are being unwound, and this removes an important source of funding. In 2014, driven partly by new capital requirements on banks, almost no CLOs will remain, at least as new funding sources, and that will, I guess, put pressure on private equity deals.

Ecco, just another negative development in high finance and just another piece of bad news for the over-extended and over-borrowed part of the financial system!

december 06, 2011

Angående mina senaste tre blogg-inlägg

Sedan mina senaste tre bloginlägg skrevs har intressanta saker skett:

1) Sedan jag skrev mitt inlägg om Kina den 27 oktober har Kina sänkt reservkraven (den 30 november) för kinesiska banker, d.v.s. en penningpolitisk lättnad för en ekonomi som uppenbarligen brottas med sjunkande tillväxt. Och de verkar vilja få folk att förstå att de åter transformerats från hökar till duvor.

2) Sedan jag skrev mitt inlägg om Italien den 6 november har, den 16 november, premiärminister Silvio Berlusconi tvingats avgå efter 17års maktinnehav (av och till). D.v.s ett drastiskt försök till lösning för ett land med stora strukturella problem.

3) Sedan jag skrev mitt inlägg om en eventuell stundande bankkollaps den 25 november har de stora centralbankerna (Fed, ECB, BoJ, BoC, SNB, BoE) gått ut i en stor gemensam stödinsats (november 30) där korta dollarräntor sänkts kraftigt för att minska risken för en likviditetskris liknande Lehman Brothers krisen 2008. D.v.s. ett tydligt erkännande att man är fortsatt tvungna att hjälpa överbelånade aktörer.

Vad ska man säga om detta? Å ena sidan kan man förstås tolka dessa tre åtgärder som lösningen på de tre problem jag belyst i bloggarna. Å andra sidan kan man tolka åtgärderna som desperata åtgärder som inte är lösningen på de intrinsiska problemen. Välj själv!

november 25, 2011

Osnutet är bäst…


Osvuret är kanske bäst men faktum är att jag den senaste tiden fått känslan av att vara tillbaka i finanskrisen gryning, 2007-2008. Bl.a. känns det som att risken för en stor finansinstitutkollaps, t.ex. en bankkollaps eller försäkringsbolagskonkurs, ökat signifikant den senaste tiden.

Varför då? Jo av det enkla skälet att, från min synvinkel i alla fall, alldeles för lite har gjorts för att komma till rätta med de problem som orsakade krisen, samtidigt som finansmarknaderna samt institutionerna börjat anpasa sig till detta. Vilka problem är det jag pratar om? Jo framförallt är det bonuskulturen i finanssektorn som tillåtits fortleva nästan oförändrad. Och som en konsekvens av detta tror jag bankerna etc. fortsätter ta för mkt risk. MF Global är ett exempel på detta, Dexia likaså. Detta, tillsammans med det inkompetenta handläggandet av euro-krisen och de därpå följande kraftiga marknadsreaktionerna den senaste tiden, tror jag är en farlig kombination. Det kan också vara värt att notera likheterna mellan spreadexplosionen 2007 (för corporate credits) och spreadexplosionen 2011 (för europeiska sovereigns).

Medan de flesta väntar sig att en kollaps av en europeisk stats finanser skulle kunna leda till en eller flera bankkollapser tror jag faktiskt det omvända skulle kunna inträffa. En plötslig ”flash collapse” i ett betydande finansinstitut, som t.ex. skulle kunna orsakas av politikernas ”sabotage” av credit default swap marknaden för sovereigns, och medföljande svårighter för banker att hedga sig mot t.ex. Grekland eller Spanien, skulle kunna leda till att euro-problemet så att säga snabbspolas fram till bristningsgränsen!

------------------------------

April 2009: Lituaiska är ett roligt språk! Bilden ovan tog jag i Vilnius 2009 och jag tog den förstås för att belysa de roliga namnen i Lituaen som nästan alla verkar bygga på att man lägger til –as i slutet av ett mer eller mindre !! traditionellt indoeuropeiskt ord. Vem hade kunnat ana att denna lilla bank två år senare skulle kunna få effekter på Saab i Trollhättan i Sverige?

November 2011: Snoras i ”konkurs” ==> Snoras förre ägare efterlyst internationellt ==> Snoras förre ägare visar sig också vara långivare till Saab ==> Snoras ägare arresterad i London (i natt…) ==>Litauens riksgäld kräver ev. Saab på pengar för att betala tillbaks pengar som förskingrats i Snoras, ev. av denne man ==>......

november 06, 2011

Quando c'era lui!


“Få verkar idag tro att eurosamarbetet står inför så svåra utmaningar att vissa länder kommer att fundera på att lämna euron. Det gör dock jag. Jag tror vissa länder (Italien, Spanien, Grekland, Irland?) kommer att få mycket mer problem än andra (Tyskland, Finland?) och att det åtminstone kommer göra att vi snart kommer att få se rubriker i tidningarna likt ”Italien tvingas kanske ge upp euron!”. I värsta fall kanske ordet ”kanske” utelämas i rubrikerna.....”

Vad är det för speciellt med detta lilla stycke, kanske ni undrar. Jo det som gör det en aning mer intressant än de liknande passager ni ser i standardmedia för tillfället är att jag skrev det här på High on Finance för i princip exakt tre (3) år sedan, den 19 nov 2008! Se Valutor under press! Sedan dess har jag väntat på att vi ska se en rubrik likt den jag highlightat ovan.

Tyvärr hade jag helt rätt i min bedömning av framtiden och i tisdagens (1 nov 2011) Göteborgsposten “Grekland skapar euroångest” stod till slut att läsa följande: “Nobelpristagaren Paul Krugman förutspår i en krönika i The New York Times ett kommande sammanbrott i eurosamarbetet. Nu funderar Krugman över hur slutakten i det europeiska dramat kommer att se ut. Han spår att stigande italienska räntor kommer att innebära att kunderna i stor skala börjar tar ut pengar ur bankerna, bland annat av oro för att Italien ska tvingas lämna euron.”

Jag har fortfarande åsikter om Italien, Grekland och resten av Europa och de är högst pessimistiska. Till dessa hör att italienska räntor om 6.5%, vilket är nivån idag, faktiskt känns ganska rimliga. När jag skrev bloggen ovan låg räntan under 1%! Om Italien verkligen lämnar Eurosamarbetet eller inte är förstås omöjligt att svara på, även jag undviker numer att förutsäga den typen av binära händelser av tveksam definierbarhet, men skäl till varför hela kontinentaleuropas framtid ser blek ut får jag återkomma till när jag har tid och lust. Nu ska jag istället försöka mejsla ut tradingsignaler som indikerar när aktier i Italien (N.B., inte Grekland) är köpvärda igen! Köptillfället kan komma snarare än man anar då problemen i Italien knappast stavas Ferrari, De Cecco eller Perugina……

-----------------------------------------------------

Ps. Håll tummarna för att krisen inte gör att uttrycket i titeln på denna blogg börjar användas i en utsträckning som gör att t.o.m. läsare av finansbloggar i Sverige förstår vad det egentligen anspelar på..... :)