Some weeks ago I wrote a blog b-index – ett nytt sätt att utvärdera fonder och fondförvaltare! about an idea, the b-index, I have about evaluating funds and fund managers in a novel way. The index is based on the Hirsch index, also called the h-index, used in ranking the research output of scientists.
Now, in this entry I would like to do two things: (i) briefly explain my idea in English (the old entry was in Swedish), and (ii) explain the whole idea again (I have got several questions and since the idea is dead simple I must have done a bad job explaining it).
Anyway, my idea is thoroughly described in my article An Index to Evaluate Fund- and Fund Manager Performance (scroll down to the section called Working Papers where you can find the paper) and the whole point is that the b-index summarizes the performance of a fund or fund manager in a simple and, dare I say, quite elegant way. I do not claim that it is the best measure ever conceived but I do claim that it is OK (and simple/elegant). The main idea is that the b-index summarizes the performance in one single number, that is the value b. And this value, called the b-index, is defined as follows:
A fund or fund manager has a b-index equal to b if b is the highest number for which it holds that the fund/fund manager has returned more than b% at least b years throughout the history of the fund/fund manager.
OK, perhaps it is a stupid idea, but I do not understand why (this possibly stupid idea) is so difficult to understand! If necessary, the b-index, as defined above, can be complemented with an identical index for negative investment returns (losses). A combination of the two indexes (b+ and b-) would then add a risk-dimension to the performance evaluation. Moreover, the b- -index can of course be interpreted as an alternative risk measure if used on its own.
I find the b-index to be a viable alternative to a range of other natural, simple and widely used performance measure such as the average annual historical return or the historical cumulative return. In the paper I present some actual b-indexes (b+ as well as b-) for a range of well-known funds and fund managers, for instance my old hero Warren Buffett! He has a very respectable b-index equal to 16: over the last 33 years he has produced 16 years with an annual return above 16% (and one single year with more than 1% loss, i.e. a negative b- -index = 1)! Try to beat that!!!!
THIS IS HANS BYSTRÖM'S BLOG ON ISSUES RELATED TO THE GLOBAL FINANCIAL MARKETS. Some entries will be in Swedish and some in English, depending on the context.
maj 28, 2009
maj 25, 2009
Bostadspriser für alle!
Läste häromdagen i DI om ett nytt intressant sätt att mäta värdet på bostäder, framtaget av forskare vid KTH. Enligt detta alternativa sätt att mäta har bostadspriserna i Stockholm innerstad sjunkit med 7.4% på ett år. Detta skiljer sig från konsensus.
För mig som desperat ( :) ) försöker hitta indikationer på att fastighetsmäklare och andra har haft helt fel när de hävdat att bostäderna inte fallit i pris p.g.a. krisen, och att de inte heller kommer att göra det, är det förstås välkommet med ett nytt sätt att mäta priser som samtidigt konfirmerar mina misstankar om att fastighetsmäklare inte är att lita på; se mina tidigare bloggar om detta, Ska vi tro på fastighetsmäklarna? Del I-III
Jag har ej satt mig in i den nya metoden men den går tydligen ut på att man rensar för faktorer som lgh-standard och läge osv. Överlag verkar det rimligt och precis som det nämns i artikeln bådar detta, om inte annat, gott för utvecklingen av framtida bostads-derivat instrument.
Sammantaget så bekräftar detta möjligen det jag hävdat ett tag; nämligen att krisen och bostadsmarknaden även i Sverige är intimt sammankopplade. Inte bara är dagens (för) höga fastighetspriser en viktig orsak till de problem Sveriges ekonomi brottas med, men vad värre är, detta är bara början. När väl priserna börjar falla på allvar kommer bankernas nyvunna optimism dämpas och med dem finansieringsmöjligheter och riskvillighet i övriga ekonomin. Detta kommer leda till mer arbetslöshet och ännu lägre priser, osv osv…. Hade jag nu varit det minsta av auktoritet på området (dvs på bostadsmarknaden) så hade jag argumenterat för att ni skulle lyssna på mig! Nu är jag inte det och mitt track-record vad gäller huspriser är som jag sagt tidigare, notoriskt dåligt [but it aint over until it's over.....] se bl.a. min blog Varför kan inte bostadspriser i Sverige falla? från 2007!
För mig som desperat ( :) ) försöker hitta indikationer på att fastighetsmäklare och andra har haft helt fel när de hävdat att bostäderna inte fallit i pris p.g.a. krisen, och att de inte heller kommer att göra det, är det förstås välkommet med ett nytt sätt att mäta priser som samtidigt konfirmerar mina misstankar om att fastighetsmäklare inte är att lita på; se mina tidigare bloggar om detta, Ska vi tro på fastighetsmäklarna? Del I-III
Jag har ej satt mig in i den nya metoden men den går tydligen ut på att man rensar för faktorer som lgh-standard och läge osv. Överlag verkar det rimligt och precis som det nämns i artikeln bådar detta, om inte annat, gott för utvecklingen av framtida bostads-derivat instrument.
Sammantaget så bekräftar detta möjligen det jag hävdat ett tag; nämligen att krisen och bostadsmarknaden även i Sverige är intimt sammankopplade. Inte bara är dagens (för) höga fastighetspriser en viktig orsak till de problem Sveriges ekonomi brottas med, men vad värre är, detta är bara början. När väl priserna börjar falla på allvar kommer bankernas nyvunna optimism dämpas och med dem finansieringsmöjligheter och riskvillighet i övriga ekonomin. Detta kommer leda till mer arbetslöshet och ännu lägre priser, osv osv…. Hade jag nu varit det minsta av auktoritet på området (dvs på bostadsmarknaden) så hade jag argumenterat för att ni skulle lyssna på mig! Nu är jag inte det och mitt track-record vad gäller huspriser är som jag sagt tidigare, notoriskt dåligt [but it aint over until it's over.....] se bl.a. min blog Varför kan inte bostadspriser i Sverige falla? från 2007!
maj 18, 2009
Bank regulation!
EU has taken some extraordinary regulatory steps lately. Some of those steps are surely coming too late, though! And I say that despite being an opponent of all sorts of government intervention in the market place. OK, in the dream world there would be no intervention by politicians and other know-nothings but, now, we don’t live in the dream world, in case someone had missed out on that, and in the real world more of the good kind of regulation can sometimes be better than less of the bad kind.
As is well known, EU has decided to regulate credit rating agencies and credit default swap markets. However, now they have gone further. One of the last steps taken by EU is to pass a law that forces banks to retain 5% of the securitized products originated by the bank. That wasn’t a day too late!!!! Why the regulators didn’t understand, already back in the pre-crisis days, that being lenient on banks when it comes to them keeping some of the risk they securitize on their own books, beats me! It was the whole idea of the CDO, for instance!
As I explain in my article Byström, H., (2008), The Microfinance Collateralized Debt Obligation: a Modern Robin Hood?, World Development. 36 (11), 2008, pp 2109-2126. one of the nice features of the CDO (and its tranching) is the possibility it gives uninformed investors to rely on the originator not selling them lemons by allowing (forcing?) the originator to keep some of the risk itself. How come this idea got stuck in the academic community and wasn’t spread to the regulators and supervisors?
Anyway, better late than never (the rules will be implemented next year)! Let’s hope these new capital provisions will enable the securitization market to wake up from the dead soon….
As is well known, EU has decided to regulate credit rating agencies and credit default swap markets. However, now they have gone further. One of the last steps taken by EU is to pass a law that forces banks to retain 5% of the securitized products originated by the bank. That wasn’t a day too late!!!! Why the regulators didn’t understand, already back in the pre-crisis days, that being lenient on banks when it comes to them keeping some of the risk they securitize on their own books, beats me! It was the whole idea of the CDO, for instance!
As I explain in my article Byström, H., (2008), The Microfinance Collateralized Debt Obligation: a Modern Robin Hood?, World Development. 36 (11), 2008, pp 2109-2126. one of the nice features of the CDO (and its tranching) is the possibility it gives uninformed investors to rely on the originator not selling them lemons by allowing (forcing?) the originator to keep some of the risk itself. How come this idea got stuck in the academic community and wasn’t spread to the regulators and supervisors?
Anyway, better late than never (the rules will be implemented next year)! Let’s hope these new capital provisions will enable the securitization market to wake up from the dead soon….
maj 11, 2009
En av de dummaste sakerna jag hört på länge! – Del II
Förra sommaren skrev jag en blog, En av de dummaste sakerna jag hört på länge!, som uppmärksammade en märklig egenhet hos bankers redovisning. Följande text är ett utdrag ur den bloggen:
”Huvudidén är att bankerna får använda mark-to-market bokföring på sina egna skulder! Dvs, om bankens kreditvärdighet försämras stiger räntan som den får betala om den skulle vilja låna pengar igen samtidigt som värdet på tidigare utgivna obligationer förstås faller. Detta är ju trist för investerarna (långivarna) men det sensationella är att banken själv tillåts bokföra detta som en vinst för banken! Dessa ”vinster” kan sedan kvittas mot ”riktiga” förluster gjorda i balansräkningen. Det jag inte förstår är hur detta kan tillåtas. Jag menar, banken måste ju betala tillbaks det nominella beloppet, och inte mark-to-market-marknadsvärdet, oavsett bankens framtida hälsa (så länge banken inte defaultat på obligationen).”
Jag skrev också att jag trodde att det kanske var en idé att sälja bankaktier i de banker som i betydande omfattning ägnade sig åt denna typ av tvivelaktiga metoder för att dölja sina förluster. Dessutom tyckte jag att det tydligt visade hur svårtolkade bankers resultaträkningar är och hur stor risken därför var för kraftigt överskattade framtida vinster.
Jag vet inte om Citigroup använde detta knep i somras men tydligt är att de gör det nu. För att visa en vinst för första gången på mer än ett år så använder de sig bland annat av denna metod (enligt FT). Utan denna bokföringsfiness skulle de visat förlust även första kvartalet 2009!!
Intressant (för mig i alla fall) är att notera att Citigroup aktien fallit sisådär 80% sedan jag skrev min blogg! Tyvärr blankade jag inte Citigroup, men ändå…..
”Huvudidén är att bankerna får använda mark-to-market bokföring på sina egna skulder! Dvs, om bankens kreditvärdighet försämras stiger räntan som den får betala om den skulle vilja låna pengar igen samtidigt som värdet på tidigare utgivna obligationer förstås faller. Detta är ju trist för investerarna (långivarna) men det sensationella är att banken själv tillåts bokföra detta som en vinst för banken! Dessa ”vinster” kan sedan kvittas mot ”riktiga” förluster gjorda i balansräkningen. Det jag inte förstår är hur detta kan tillåtas. Jag menar, banken måste ju betala tillbaks det nominella beloppet, och inte mark-to-market-marknadsvärdet, oavsett bankens framtida hälsa (så länge banken inte defaultat på obligationen).”
Jag skrev också att jag trodde att det kanske var en idé att sälja bankaktier i de banker som i betydande omfattning ägnade sig åt denna typ av tvivelaktiga metoder för att dölja sina förluster. Dessutom tyckte jag att det tydligt visade hur svårtolkade bankers resultaträkningar är och hur stor risken därför var för kraftigt överskattade framtida vinster.
Jag vet inte om Citigroup använde detta knep i somras men tydligt är att de gör det nu. För att visa en vinst för första gången på mer än ett år så använder de sig bland annat av denna metod (enligt FT). Utan denna bokföringsfiness skulle de visat förlust även första kvartalet 2009!!
Intressant (för mig i alla fall) är att notera att Citigroup aktien fallit sisådär 80% sedan jag skrev min blogg! Tyvärr blankade jag inte Citigroup, men ändå…..
maj 05, 2009
b-index – ett nytt sätt att utvärdera fonder och fondförvaltare!
I min (3 sidor korta och mycket lättlästa) artikel An index to evaluate fund- and fund manager performance (scrolla ner till rubriken Working Papers) föreslår jag ett nytt sätt att utvärdera fonder och/eller fondförvaltare. Artikeln är mkt enkel att läsa för att vara en vetenskaplig artikel och det krävs ganska lite kunskaper inom finansiell ekonomi för att kunna bedöma innehållet. Kritik välkomnas!
Iden är att räkna ut ett index, det så kallade b-index, enligt följande mycket enkla princip:
En fond/fondförvaltare har ett b-index lika med b om b är det högsta tal för vilket fonden/ fondförvaltaren har presterat en årlig avkastning högre än b % åtminstone b år historiskt.
Idén är förstås att med en enda siffra summera en fonds prestanda. Man kan modifiera b-index på olika vis, t.ex. för att risk-justera indexet eller för att mäta fondens relativa prestanda. Dessutom kanske man kan använda det negativa b-index, d.v.s. det för historiska förluster, som riskmått. Tanken med min korta artikel är att skapa diskussion kring dessa saker.
Några exempel på b-index (kvartalsavkastningar över tidsperioden 2004-2009) för globalfonder jag äger eller har ägt är som följer:
Handelsbanken Global b=5
Skagen Global b=8
SEB Global b=5
Sparinvest Global Value b=6
Iden är att räkna ut ett index, det så kallade b-index, enligt följande mycket enkla princip:
En fond/fondförvaltare har ett b-index lika med b om b är det högsta tal för vilket fonden/ fondförvaltaren har presterat en årlig avkastning högre än b % åtminstone b år historiskt.
Idén är förstås att med en enda siffra summera en fonds prestanda. Man kan modifiera b-index på olika vis, t.ex. för att risk-justera indexet eller för att mäta fondens relativa prestanda. Dessutom kanske man kan använda det negativa b-index, d.v.s. det för historiska förluster, som riskmått. Tanken med min korta artikel är att skapa diskussion kring dessa saker.
Några exempel på b-index (kvartalsavkastningar över tidsperioden 2004-2009) för globalfonder jag äger eller har ägt är som följer:
Handelsbanken Global b=5
Skagen Global b=8
SEB Global b=5
Sparinvest Global Value b=6
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)