Is the current turmoil a boon for exchange traded credit derivatives? - Part VIII

One month after the Lehman Brothers and AIG collapses I wrote the following on this blog [Is the current turmoil a boon for exchange traded credit derivatives? - Part V, Oct 17, 2008]: .....As I stressed a month ago (17/9 AIG+CDS=SOS) I thought the collapse of AIG would be the start.....of the new era where counterparty risk would take center stage......

Now, at least one highly influential academic, Francis Longstaff at UCLA, has studied whether this actually happened (an increased focus on counterparty risk correct). The answer is yes, at least if one believes Longstaff et al. in COUNTERPARTY CREDIT RISK AND THE CREDIT DEFAULT SWAP MARKET

The authors find clear evidence of the Lehman default (which occurred two days before the AIG collapse) changing the behavior of dealers towards counterparty risk. Two quotes from Longstaff et al. are

“Surprisingly, we find that there is little evidence that dealer credit risk was priced in the CDS market prior to the Lehman bankruptcy………. This result is consistent with market sources indicating that the Lehman default highlighted the importance of a number of counterparty credit risks that had previously been largely ignored”.

and

“How should these results be interpreted? One possibility is that prior to the Lehman bankruptcy, the market viewed the practice of collateralization as fully effective in mitigating counterparty credit risk. Subsequently, however, the market underwent a regime shift as it realized that no firm was too large to fail and that there were numerous legal pitfalls inherent in even a collateralized counterparty relationship.”

I think that is really good news, if true, and I think there will be more written on this issue in the academic community. I do not have access to the great data set that Longstaff et al. have but if I did I am sure I could come up with some really nice studies that could be done.

Änglarnas stad i lågor!

Vilken tråkig nyhetsdag! Först chockbeskedet från våra teutonska grannar där man förbjuder blankning av aktier, statsobligationer samt credit default swaps (vilket vanvett).... :( Och sedan nyhetsbilderna från “mitt” Bangkok! Affärskomplexet Central World tycks stå i brand och börsen (Stock Exchange of Thailand) likaså. Hundratals döda och skadade. Vilken chock!

Jag har tillbringat långa perioder i Bangkok som gästprofessor vid olika universitet och som turist och har lärt mig tycka mycket om denna kaotiska, förorenade och trafikerade metropol. Jag har också besökt börsen ett flertal gånger samt var varannan dag handlat på Central World!! Det gör det extra chockerande. Man kanske inte ska förstora upp det hela men man ska komma ihåg att detta inte är Kirgisistan eller Kongo, utan en av Asiens tigrar.

Vad som ska hända nu kan man förstås bara sia om. Oroväckande är dock att oron spritt sig till nordöstra Thailand med städerna Udon Thani och Khon Kaen. Thailändarna är ju "fredliga" av sig men samtidigt är det ett djupt ojämlikt land och egentligen har det ju bara varit en fråga om tid innan den bakomliggande konflikten mellan landsbygd och stad skulle komma upp till ytan. Det är väl bara att hoppas att saker lugnar ner sig. Synd bara att "demokratin" i Thailand fått sig en knäpp på näsan. Detta kan väl knappast vara bra för framtiden?

Apropå finans, detta är ju en finansblog, för den som funderar på att köpa aktiefonder med fokus på Thailand tycker jag först han/hon ska läsa min varnings-blog om Thailand (och Iran och Syd-Afrika) från April 2009 Fråga din bankman om han vet vem Abhisit Vejjajiva är! Notera att två av dessa länder haft gatustrider sedan mitt inlägg…….

Snart är vi alla moraliskt bankrutta!

Jag brukar stolt och med stor säkerhet i rösten påstå att jag är marknadsfundamentalist och ideologisk kapitalist. Och lika säker som jag är på att fria marknader skapar välstånd och tillväxt, lika säker är jag på att centralplanering är av ondo. På sista tiden har jag dock börjat känna oro över att den fria marknadsekonomi vi tror oss leva i sedan ngt århundrade, eller som vi i alla fall tror kommer att infinna sig en vacker dag, är lika mycket av en utopi som den kommunism vi såg under ett halvt århundrade i t.ex. Sovjetunionen. En schimär helt enkelt.

Jag tänkte bara ta två små exempel för att peka på vad jag menar:

• Fria marknader bygger på att individer, företag och länder talar sanning.... Detta verkar dock komma på skam. OK, de flesta liberaler ser mellan fingrarna med statlig (nattväktarstaten) inblandning åtminstone för att försvara privat egendom. Men, om vi nu ska ha en stat, borde inte staten skydda oss mot stöld och förskingring (ofta begången av inhemska aktörer) likväl som den skyddar oss mot militära aggressioner från främmande makter. Leeson, Maddoff och Sir Stanford är bara toppen på isberget. Bakom dessa explicita stölder finns de mer subtila transfereringarna av kapital från rättmätiga ägare till ”tjuvar och banditer”. Centralbankernas artificiellt låga räntor flyttar kapital (helt orättmätigt) från sparare till låntagare och finansinspektionernas slapphänta behandling av banker flyttar kapital (helt orättmätigt) från skattebetalare till bankchefer/bankanställda. Samspelet mellan statliga institutioner, politikens värld och storkapitalet suddas ut (Stockholmssyndromet?) och de som har tillträde till denna inre cirkel berikar sig på outsiderns bekostnad. Och på kuppen förlorar prismekanismen sin viktiga roll!

• Fria marknader bygger på att den som satsar på fel häst förlorar sina pengar.... Är det verkligen någon som tror att detta gäller längre? Banksystemet, husköpare, Grekland,…. osv. Bail-out listan kan göras lång. Alltför lång. Hur liberalt är egentligen ett system där risktagare (så fort de utgör en politisk/svågerpolitisk kritisk massa) inte längre tillåts förlora kapital och där oskyldiga får stå för notan? Varför tvingas inte husköpare som utan insikt satsar flera årslöner på en tillgång med osäkert framtida värde, bankirer som spelat K2-högt med andras pengar och länder som levt över sina tillgångar i decennier betala för sina gärningar? Varför ska bail-outs och moral hazard-skapande politik rädda deras skinn om och om igen?

Jag är rädd att detta tummande på den fria marknadskapitalismen inte bara kommer att leda oss över ruinens brant utan dessutom kommer att skapa en befolkning av moraliskt bankrutta individer. Rättvisa och individuellt ansvarstagande kastas överbord i stället för att halas till mastens topp!

Valutor under press - Del II

Jag tillhör den skara som kan gotta sig åt att ha prickat helt rätt vad gäller euro-problemen vi nu observerar på marknaden. Redan under 2008 (se Valutor under press, Nov 19, 2008), d.v.s. för 18 månader sedan, skrev jag t.ex. följande:

........Vad värre är är att jag tror på möjliga problem även för euron (både vad gäller priset på valutan och för samarbetet som sådant)! Få verkar idag tro att eurosamarbetet står inför så svåra utmaningar att vissa länder kommer att fundera på att lämna euron. Det gör dock jag. Jag tror vissa länder (Italien, Spanien, Grekland, Irland?) kommer att få mycket mer problem än andra (Tyskland, Finland?) och att det åtminstone kommer göra att vi under snart kommer att få se rubriker i tidningarna likt ”Italien tvingas kanske ge upp euron!”. I värsta fall kanske ordet ”kanske” utelämas i rubrikerna......... [High on Finance, Nov 19, 2008]

I samma artikel pekade jag ut Estland och Danmark som länder med valutor som var övervärderade mot svenska kronan. Jag får dock erkänna att jag ofta tycks ha rätt i sak men ändå inte lyckas tjäna så mkt på mina prediktioner. Åtminstone inte i det korta perspektivet. Ta t.ex. Estland: även om det mycket riktigt stormade rejält ett tag efter min prediktion så föll ju inte peggen. Dvs ONLY A SMALL PROFIT FOR ME (4% årlig avkastning)! Och ta Danmark: även om svenska kronan mkt riktigt förstärkts något (från 1.3639 till 1.3047) så är det ju inte diekt ngn lysande trade….. Dvs ONLY A SMALL PROFIT FOR ME (3% årlig avkastning)! Frågan är om samma sak ska hända med euron. Sedan min prediktion har euron försvagats, men inte dramatiskt (från 10.40 till 9.70).Dvs ONLY A SMALL PROFIT FOR ME (4% årlig avkastning)! Dvs trots att jag hade rätt när jag sa att vi snart skulle få läsa rubriker likt ”Italien tvingas kanske ge upp euron” så har jag ej gjort en "Soros" eller "Paulson".

Det ska dock kommas ihåg att jag fortsätter (hypotetiskt förstås då jag aldrig avslöjar vad jag egentligen köper/säljer) att shorta baltiska valutor och danska kronor och euron! Dvs, spelet är inte över än. Jag nöjer mig inte med de (teoretiska) småsmulor jag fått hittills!

Jag tror på en fortsatt förstärkning av SEK!