En av de dummaste sakerna jag hört på länge! – Del III

Jag har tidigare diskuterat en märklig egenhet hos bankers redovisning, En av de dummaste sakerna jag hört på länge! och En av de dummaste sakerna jag hört på länge! Del II. Följande text är ett utdrag:

”Huvudidén är att bankerna får använda mark-to-market bokföring på sina egna skulder! Dvs, om bankens kreditvärdighet försämras stiger räntan som den får betala om den skulle vilja låna pengar igen samtidigt som värdet på tidigare utgivna obligationer förstås faller. Detta är ju trist för investerarna (långivarna) men det sensationella är att banken själv tillåts bokföra detta som en vinst för banken! Dessa ”vinster” kan sedan kvittas mot ”riktiga” förluster gjorda i balansräkningen.”

Vad är det man säger, ”Det som göms i snö kommer fram i tö!”. Det gäller troligen även fiktiva bokföringvinster och det är intressant eftersom bankernas credit default swap spreads minskat signifikant den senaste tiden. Räkna med lite extra krydda, i form av bokföringsförluster, på bankernas förlustsiffror vid kvartalsrapporterna som kommer.

Koppar, den enda metallen med en doktorsexamen i nationalekonomi!

Kopparpriset brukar ses som en ledande indikator för ekonomisk tillväxt och metallens förmåga att prediktera aktiepriser har fått metallen att kallas ”Dr Copper” av cognoscienti. Som de flesta som läst min blog ett tag vet så har jag sedan starten 2007 varit mycket pessimistiskt inställd till marknaden (i allmänhet). Det senaste halvåret har jag dock skrivit något mindre pessimistiska bloggar då jag sett något ljusare på framtiden. Det är i denna anda som jag vill belysa att även kopparpriset indikerar en viss optimism. Sedan årsskiftet har t.ex. kopparpriset gått upp mer än 50%.

Det ska dock tilläggas att jag trots detta fortfarande sällar mig till dem som är skeptiska vad gäller att vi är ute ur krisen/recessionen. Jag tror det är mycket naivt att tro att alla problemen är lösta nu. Kopparpriser och andra priser som återhämtat sig den senaste tiden kan mycket väl vara drivna av samma puckon som drev oss in i krisen. Dessutom har kopparpriset dalat något den senaste tiden, sedan toppen för några veckor sedan har priset fallit runt 10%. Man kanske inte behöver trepunktsbälte framöver, men ett vanligt hederligt rullbälte kommer i alla fall jag ta på mig var gång jag rullar ut marknaden ur garaget!

Spanska bostäder – Del II

Sedan jag senast uttryckte min negativa inställning till den spanska bostadsmarknaden har andelen dåliga lån i de spanska bankernas balansräkningar mer eller mindre dubblerats!

Runt 4.5% av lånen bedöms nu vara "dåliga lån", vilket kan jämföras med runt 2.5% i november när jag skrev min blogg Spanska bostäder. För mer detaljer hänvisar jag er till The Economist på nätet: The mess in La Mancha

Jag är förstås inte förvånad över detta, det ligger ju i linje med mina prediktioner om stora problem i Spanien, men det intressanta är att problem skapade av ompacketerade sub-prime lån i USA sålda genom komplexa strukturer likt CLOs nu ersatts av problem skapade av gamla traditionella inhemska bostadslån. Det är dock egentligen inte detta jag är förvånad över, utan jag är mer förvånad över att spanska centralbanken kunna slå sig för bröstet i snart 2 år nu utan att skeptiker uppmärksammat de problem som jag tjatat om här på bloggen. Det är sannerligen inte konstigt att framtiden ser mörk ut! Inte minst för fastighetsägare i Spanien.

Råvarumyntfoten - en intressant idé!

Tänkte skriva lite om en intressant presentation som jag lyssnade på på konferensen jag var på i förra veckan. Den handlade om hur Benjamin Graham, den kände investeraren och författaren till The Intelligent Investor, redan på 30-talet föreslog att valutor borde backas upp av råvaror i st f guld (på den tiden hade man inte startat ”experimentet" med Fiat-pengar).

Låt oss först återvända till några av mina tidigare bloggar för att se varför jag tycker detta låter intressant: jag har ju en längre tid varnat för stagflation, dvs inflation och recession på samma gång. Officiellt har vi nu recession, men enligt officiella källor råder snarare deflation än inflation. Det måste dock nämnas att det finns en hel del som hävdar att den officiella statistiken ej stämmer. Definitionen för vad som ska ingå i en korg för att räkna ut KPI anses av dem ändras (manipuleras med) systematiskt osv. Jag vet ej hur mkt sanning som ligger i detta men jag vet att mycket av det jag personligen konsumerar har stigit i pris på sistone. Jag har också noterat att kronan försvagats sådär 15% sedan krisen. Dvs, jag är inte säker på att man ska avpolettera skeptikerna hur lätt som helst ==> jag är fortfarande rädd för att köpkraften hos mina pengar ska urholkas ==> därav mitt intresse för Grahams idé.

Jag tycker alltså att det låter som en intressant idé att backa upp valutor med något som verkligen ”anger rikedom i meningen likviditet och köpkraft”. Ben Graham var inte heller först med dessa idéer, i boken Storage och Stability (1937), utan Edison (uppfinnaren!) och Ford (bilbyggaren!) föreslog något liknande redan 1920. Tyvärr antog inte kongressen förslaget och idén glömdes bort tills Graham tog upp tråden tio år senare. Denna gång var det två auktoriteter vid namn Keynes och Friedman som kvävde idén i sin linda.

Jag har ej hunnit sätta mig in i idén men har en längre tid funderat över vad som skulle hända om tillräckligt många tappade förtroendet för det monetära systemet. Vem skulle vinnaren vara då? Jag tycker följande citat (ej exakt) från Graham summerar det hela ganska bra:

”...put farmers and other raw materials producers in the same category as the owners of gold miners....”

Dvs, mina funderingar är om inte en valuta skulle kunna skapas där en massa råvaror (samt utilities som vatten, solkraft, vindkraft, osv) skulle backa upp det hela. Jag tycker också det är intressant att dra paralleller med hur Kina idag köper upp råvaror över hela världen samtidigt som deras centralbankschef just kommit med upprepade uttalanden om en ny världsvaluta (uppbackad av andra valutor, men ändå). Jag återkommer med mer om detta och om en ev framtida råvarumyntfot!

Konferens på Kreta!

Nu bär det av till Kreta för finans-konferens. Jag ska presentera min artikel The Age of Turbulence - Credit Derivatives Style som behandlar finanskrisen och kreditderivatmarknaden. Artikeln börjar bli lite gammal nu (vad gäller datan) men dess aktualitet växer för var månad. Nu senast är det förstås diskussionen om regleringen av kreditderivatmarknaden och den medföljande pushen för handel att organiseras kring clearing houses/börser som nära angränsar till min artikel. Poängen i min artikel är ju just att kreditderivatmarknaden är så pass volatil (samt fetsvansad) att vanliga margin-krav baserade på t.e.x normalfördelningen inte duger.

Konferensen är ganska stor och varar flera dagar. Den är extra kul för mig eftersom det är samma konferens (Annual Multinational Finance Society Meeting) som första konferensen jag presenterade ett papper på (1999 tror jag det var, i Helsingfors)!

Jag brukar kombinera konferensresor med sightseeing i arkitekturens tecken och denna gång antar jag att det mest är Knossos som bör besökas. Om det nu ska räknas till arkitektur, vill säga. Palats-arkitektur får det väl kategoriseras som. Vi får se om tid ges.

Är ni trötta på låga bankräntor? – Del III

I en tidigare blog Är ni trötta på låga bankräntor? presenterade jag ett förslag för hur kapitaltörstande företag i Sverige skulle kunna få finansiering genom att låna av småspararna runt omkring i landet som säkert är trötta på bankernas dåliga räntevillkor. Jag kallade lånen för Svenska Tiger-lån och en del av idén var att staten skulle garantera lånen (genom en viss sorts värdepappersiering, se den första bloggen). Ingen inblandning av bankerna skulle dock behövas.

Nu finns det tecken som tyder på att en annan form av finansiering involverande småsparare är på framväxt i Europa. Det gäller inte värdepapperisering av den Svenska Tiger-lån typ jag beskrev i tidigare bloggar men väl en marknad där småsparare och företag möts direkt, utan banker som mellanhänder. I den meningen är det likt den diskussion jag tidigare fört här på bloggen.

Tydligen är aptiten för företagsobligationer större än nånsin bland europeiska småsparare och flera företag (t.ex. Eni i Italien och EDF i Frankrike) har därför svarat med att erbjuda obligationer med så små nominella belopp som 10000kr! Detta är något nytt! Och spännande.

Företagsobligationer har kanske äntligen etablerat sig som en tillgångsklass även bland småsparare och själv är jag glad eftersom mitt specialområde är just kreditrisk (vilket är det centrala begreppet för den som investerar i företagsobligationer). Kanske jag äntligen kan börja använda mina kreditriskkunskaper i min privata förvaltning?

Coppock säger – köp aktier!

Om du råkar vara en av mina gamla studenter så sluta läsa efter första stycket! Denna blogg handlar om teknisk analys och i mina kurser försöker jag intala studenter att inte fästa alltför stor vikt vid denna analysmetod. Anledningen till detta är inte att jag är mer skeptisk till denna analysmetod än andra traditionella analysmetoder utan anledningen är i stället att jag tror teknisk analys i sin enkelhet och elegans lätt kan dupera den mindre erfarna investeraren.

OK, ni som inte läst mina kurser kan ju notera att figuren här bredvid visar en ganska tydlig köpsignal! [Förstora bilden genom att klicka på den.]Köpsignalen gäller Stockholmsbörsen (OMXS) och baserar sig helt på Coppock indikatorn. Coppock indikatorn är en klassisk teknisk indikator som baserar sig på att man kan jämföra en börskrasch med en anhörigs död (!) och att det tydligen tar 11-14 månader att sörja en anhörigs död. Genom att titta på 11- och 14-månaders avkastningar och smootha summan av dem med ett MA-filter så får man en köpsignal när indikatorn vänder från en negativ nivå. D.v.s. precis vad vi kan se just nu!!!

Jag ska kanske tillägga att det INTE är JAG som tror på köp! Det är prishistoriken tolkad genom Coppocks prisma, inget annat. Jag tänkte bara att det kunde vara kul att se vad indikatorn duger till, tydligen är det ganska vanligt med falska köpsignaler. Jag tror det kan vara upplagt för en sådan även denna gång eftersom datan för det senaste året varit så apart. (Jag har dessutom applicerat den på dagsdata trots att den är framtagen för månadsdata.) Slutligen så förstår jag inte riktigt vad den ska kunna tillföra den investerare som följer börskurserna någotsånär slaviskt: jag menar, indikatorn visar väl bara att ett rally startat och det kan väl vem som helst se.

Dock, det ska aldrig glömmas att marknaden bestämmer och om marknaden tror att marknaden tror att marknaden tror att........marknaden tror på uppgång så kanske marknadspriserna går upp, ........