High frequency trading: bra eller dåligt?

De senaste veckorna har ett (inte speciellt) nytt fenomen, high-frequency trading, diskuterats frekvent i media och annorstädes. Jag vet inte varför de plötsligt fått upp ögonen för detta (under 2008 mycket framgångsrika) hörn av finansmarknaden. Möjligen är det så att denna sorts trading nu utgör så stor del av den totala volymen på de viktiga börserna, i runda slängar hälften av all aktiehandel i USA utgörs t.ex. av high-frequency trading, att finansinspektioner och centralbanker runt om i världen börjat undra om fenomenet kan påverka stabiliteten i det finansiella systemet.

High-frequency trading är snabb, mycket snabb, finansiell handel med hjälp av datorer. Flera tusen transaktioner per sekund är inte ovanligt! När du blinkat har datorn redan köpt och sålt 200 gånger! Det har t.o.m. gått så långt så att aktörerna placerar sina datorer i börsens lokaler (eller i grannhuset) för att tiden det tar för signalen att med ljusets hastighet färdas längs den optiska fibern tvärs över Manhattan är för lång! Vi snackar alltså mikrosekunder, inte bara millisekunder, och frågan är bland annat hur den handel som pågår mellan våra ögonblinkningar möjligen kan ha en negativ effekt på oss, de dödligas, handel. Både börser och stora traditionella aktörer som de stora investment bankerna i USA är inblandade i businessen och mycket kohandlande kan observeras. Detta skulle också kunna ha en negativ effekt på oss andra som får stå för notan när börserna ger rabatt till stora aktörer.

Som jag ser det finns det både för- och nackdelar med denna typ av handel. En fördel är nog att denna stadiga ström av mikrohandel hela tiden ser till att det finns köpare och säljare för oss andra makrohandlare. En nackdel skulle å andra sidan kunna vara det ovan nämnda arrangemang där vissa aktörer premieras framför andra (dig och mig) och att du och jag i slutändan får sämre villkor än utan mikrohandeln.

OK, vad är det då jag vill jag ha sagt? Jo först vill jag betona att det finns en risk att man häller ut babyn med badvattnet om man inte lugnar sig lite i kritikerbåset. Det är skillnad på olika sorters högfrekvenshandel. Ta s.k. flash trading, t.ex. Denna aktivitet tror jag är ett av skälet till att så mycket negativt skrivits om högfrekvenstarding på sistone. Flash orders är ordrar som några millisekunder innan du och jag får se dem visas upp för en liten utvald skara medlemmar av börsen för att de ska kunna använda informationsövertaget på något klurigt sätt som deras nyanställda Ph.D.s räknat ut! Anledningen till att börsen skapar dessa möjligheter för vissa viktiga aktörer är förstås för att ta marknadsandelar.

För det andra så tycker jag man ska fokusera mer på information. Jag tror det är bättre i det långa loppet att sprida information snarare än att helt enkelt förbjuda innovation efter innovation för att det missbrukas av en minoritet (det brukliga sättet för stater att kontinuerligt och systematiskt göra våra liv tråkigare för vart decennium som går…..). Om bara alla aktörer får vetskap om att t.ex. flash orders erbjuds andra men inte dig borde det skapa ett tryck på börsen att avskaffa fenomenet. Det är förresten denna process jag och alla andra bloggare vill snabba på genom att belysa det hela (som vanligt långt innan gamla vanliga S-affärspressen gör det.....). D.v.s. helt utan förbud så skulle fri konkurrens undanröja en hel del orättvisor/avarter. Vill du ha en djup likvid marknad på bekostnad av existensen av flash orders eller vill du hellre ha en lite mindre likvid handelsplats där alla erbjuds samma information vid samma tidpunkt? Valet är ditt!

Hedge funds, hedge funds: now cheaper AND better!

Finally there is some hard evidence of hedge funds actually lowering their fees. The insane 2%—20% (2% fee on assets under management and a 20% share of any (positive) return) seems to slowly give way to lower and more reasonable fees. According to a recent survey, the average hedge fund fee is now closer to 1.63%—17.2% than 2%—20%! I like!

Hopefully this is a sustainable trend, and not just a blip, caused by investors getting more say in the discussion between the principal and the agent. I have discussed this problematic relationship in many previous blogs and I still think that’s where the effort has to be put in. Of course there are funds out there that by hard work and clever management manage to beat the market (create genuine alpha) and of course they should charge through the nose. I wouldn’t mind fees as large as 2%—50% if I only had to pay when such a fund produced a return on my money above let’s say 10%. What I don’t like is paying 2%—20% to a mediocre manager flipping a coin. Let’s take two (flipping) examples from the world of bubble-economics to make my point even clearer:

- The stock market period from 2002 up to the crisis was a bubble! In such periods anyone can make money, even the children of the rich and famous. Look at a certain Mr Noel, the feeder fund manager of Mr Madoff! He f**g hired all his childrens’ spouses to manage his funds. What a wonderful coincidence that his daughters happened to marry investment geniuses! I don’t want this people to manage my money, that’s it! And it is (were?) more common than you think to find guys like these in leading hedge fund positions. I am sure this crowd will swiftly return to the interior design schools, (luxury) shop managing and import-export business where they belong now when basic economics/investment skills matter more than who you know......

- The real estate market period from 2002 up to the crisis was a bubble! In such periods anyone can make tons of money, even a simple real estate developer. Look at a certain (charming and hilarious, I admit) Mr Lewis from Flipping Out, the TV series. With the recent turn of the LA real estate market the fortunes of this guy turned negative as well. His ever bigger bets on million dollar houses in the LA area that previously landed him many nice dollars in the bank suddenly disappeared (at best). Obviously, in times such as these, only the best developers will survive. Whether Mr Lewis is one of them I cannot tell.......

In the next couple of years I suspect the “market” will allow less “bubbles” to form. That’s when running a hedge fund will be difficult and at the same time that’s when the investor really needs a hedge fund to smoothen his/her returns. Therefore, in the future a properly run hedge fund will definitely manage some of my money. I can promise you that I will look carefully at who manages this fund though! There will be no rich kids and there will be no former real estate flippers managing them, that’s for sure!

Är ni trötta på låga bankräntor? – Del IV

Sydsvenskan hade en artikel om P2P-lending (peer to peer, person till person) häromdagen (Privata lån slår rekord trots krisen). Idén med P2P-utlåning är att långivare och låntagare kringgår banken. D.v.s. precis det jag pratat om på mina Är ni trötta på låga bankräntor? bloggar. Idén är förstås att sänka lånekostnaden samt skapa en om möjligt mer effektiv långivning där även icke-traditionella (t.ex. fattiga mikroentreprenörer i Afrika) men kreditvärdiga låntagare kan få låna. Tidningen refererar faktiskt också till en vetenskalig artikel som tagit fäste på att privatpersoner väger in sådant som banker typiskt inte gör, dvs saker som livsöden och personlig motivation.

Artikeln i Sydsvenskan handlade framförallt om mikrolån (så gjorde även intervjun med en dansk mikrolånsförmedlare) och det är ju något jag brinner särskilt för. Jag vill i samband med det förstås passa på att marknadsföra min egen artikel om nya metoder inom mikrolångivning The microfinance collateralized debt obligation: a modern Robin Hood? Dock, för att återknyta till mina tidigare bloggar i ämnet "låga bankräntor" så vill jag betona att P2P inte är begränsat till mikrolån och fattiga i utvecklingsländer. 0% ränta på bankkontot tillsammans med ett stort lånebehov är en explosiv kombination som torde tala för en ökad andel P2P-lending framöver även i den s.k. rika världen.

Industrialisering – igen!

Så här långt verkar Sveriges servicesektor ha klarat sig mkt bättre än industrin (framförallt bättre än exportindustrin). Detta skulle ju kunna få politiker och andra att tro att det är där framtiden ligger (detta är i och för sig inget nytt utan det har ju varit den allmänna åsikten en längre tid). Detta tror jag är olyckligt eftersom politiker och deras beslut direkt påverkar inte bara mig utan resten av svenskarna (andra investerare och deras personliga/egoistiska val bryr jag mig inte om, det är deras ensak).

Jag tror faktiskt en stor del av dagens problem är kopplade till denna, enligt min åsikt naiva, tro att service är den nya industrin i Sverige och västvärlden (det kallas ju t.o.m. serviceindustrin). Denna nästan religiösa tro på att just service kan få oss att fortsätta vara ett av världens rikaste länder i åtminstone 100 år till är jag tveksam till (notera ordvalet här, tveksam är inte samma sak som allergisk…). Jag undrar om inte denna tro också gjort att alltför lite arbete lagts ner på att effektivisera och förbättra den verkliga industrin (där man skapar saker man kan ta på och sälja (utan risk för piratkopiering) till högstbjudande var som helst i världen). I stället för att fundera över hur man tillverkar så bra svarvstål eller borrkronor som möjligt har man lagt ner oproportionerlig mycket tid och resurser på att bygga lägenheter av balsaträ och frigolit och lurat i en hel generation att mäkla fastigheter är lika värdeskapande som att mäkla skeppslaster! Och för att inte tala om allt fokus som läggs på konsumtion av service av allehanda slag. Konsumtion har helt enkelt prioriterats framför produktion och det ser jag som farligt. Nu tror jag lyckligtvis att Sverige, tillsammans med länder som Tyskland, Kina, Japan, Tjeckien etc., har framtiden för sig, sett ur ett relativt perspektiv. Relativt länder som Spanien, USA, England och Grekland etc. tror jag Sverige står sig ganska bra i en framtid där industrin återigen hamnar i fokus.

Naturligtvis kan man inte dra all service över samma kam. Jag hävdar inte att t.ex. hög-kvalitativ mediarapportering och bra musik inte kommer att kunna fortsätta skapa exportintäkter till ett land. Och jag tror t.o.m. mitt eget område, finans, kan komma starkt och hälsosamt ur denna möjliga scenförändring. Finans (företagsfinansiering såväl som finansmarknader) kommer att behövas vare sig ekonomin är service- eller industri-betonad!

En av de dummaste sakerna jag hört på länge! – Del III

Jag har tidigare diskuterat en märklig egenhet hos bankers redovisning, En av de dummaste sakerna jag hört på länge! och En av de dummaste sakerna jag hört på länge! Del II. Följande text är ett utdrag:

”Huvudidén är att bankerna får använda mark-to-market bokföring på sina egna skulder! Dvs, om bankens kreditvärdighet försämras stiger räntan som den får betala om den skulle vilja låna pengar igen samtidigt som värdet på tidigare utgivna obligationer förstås faller. Detta är ju trist för investerarna (långivarna) men det sensationella är att banken själv tillåts bokföra detta som en vinst för banken! Dessa ”vinster” kan sedan kvittas mot ”riktiga” förluster gjorda i balansräkningen.”

Vad är det man säger, ”Det som göms i snö kommer fram i tö!”. Det gäller troligen även fiktiva bokföringvinster och det är intressant eftersom bankernas credit default swap spreads minskat signifikant den senaste tiden. Räkna med lite extra krydda, i form av bokföringsförluster, på bankernas förlustsiffror vid kvartalsrapporterna som kommer.

Koppar, den enda metallen med en doktorsexamen i nationalekonomi!

Kopparpriset brukar ses som en ledande indikator för ekonomisk tillväxt och metallens förmåga att prediktera aktiepriser har fått metallen att kallas ”Dr Copper” av cognoscienti. Som de flesta som läst min blog ett tag vet så har jag sedan starten 2007 varit mycket pessimistiskt inställd till marknaden (i allmänhet). Det senaste halvåret har jag dock skrivit något mindre pessimistiska bloggar då jag sett något ljusare på framtiden. Det är i denna anda som jag vill belysa att även kopparpriset indikerar en viss optimism. Sedan årsskiftet har t.ex. kopparpriset gått upp mer än 50%.

Det ska dock tilläggas att jag trots detta fortfarande sällar mig till dem som är skeptiska vad gäller att vi är ute ur krisen/recessionen. Jag tror det är mycket naivt att tro att alla problemen är lösta nu. Kopparpriser och andra priser som återhämtat sig den senaste tiden kan mycket väl vara drivna av samma puckon som drev oss in i krisen. Dessutom har kopparpriset dalat något den senaste tiden, sedan toppen för några veckor sedan har priset fallit runt 10%. Man kanske inte behöver trepunktsbälte framöver, men ett vanligt hederligt rullbälte kommer i alla fall jag ta på mig var gång jag rullar ut marknaden ur garaget!

Spanska bostäder – Del II

Sedan jag senast uttryckte min negativa inställning till den spanska bostadsmarknaden har andelen dåliga lån i de spanska bankernas balansräkningar mer eller mindre dubblerats!

Runt 4.5% av lånen bedöms nu vara "dåliga lån", vilket kan jämföras med runt 2.5% i november när jag skrev min blogg Spanska bostäder. För mer detaljer hänvisar jag er till The Economist på nätet: The mess in La Mancha

Jag är förstås inte förvånad över detta, det ligger ju i linje med mina prediktioner om stora problem i Spanien, men det intressanta är att problem skapade av ompacketerade sub-prime lån i USA sålda genom komplexa strukturer likt CLOs nu ersatts av problem skapade av gamla traditionella inhemska bostadslån. Det är dock egentligen inte detta jag är förvånad över, utan jag är mer förvånad över att spanska centralbanken kunna slå sig för bröstet i snart 2 år nu utan att skeptiker uppmärksammat de problem som jag tjatat om här på bloggen. Det är sannerligen inte konstigt att framtiden ser mörk ut! Inte minst för fastighetsägare i Spanien.