Fjolårets rädsla för inflation har som ni kanske märkt snabbt bytts mot en ännu större rädsla för deflation. Allt fler journalister hakar på drevet och letar i gömmorna efter signaler och skäl som stödjer tesen att vi riskerar en deflationsspiral där löner, priser och tillgångspriser faller i stället för att stiga. Slutsatsen, nästan unisont bland politiker, bankirer, husköpare och företagare är förstås: sänk räntan till noll om nödvändigt! Ja, i USA har man t.o.m. börjat trycka pengar för att överflöda ekonomin med ”likviditet”!
Det känns ibland som jag är den enda som tror att vi fortfarande står inför en möjlig inflationsbrasa, framförallt när alla börjar inse att det är det enda denna syndaflod av papperspengar skapar! Kom ihåg, jag tror också på en recession, dvs jag tror egentligen på stagflation! Med andra ord, jag tror att mycket av deflationsdrevet inte är annat än propaganda.
OK, vad ska man då göra om man är rädd för inflation. Ja, aktier torde vara bättre än obligationer, framförallt nu när aktier börjar närma sig rimliga prisnivåer. Och schweizerfranc torde vara bättre än ryska rubel. Och guld torde kanske vara det allra bästa. Om det inte vore för att det är så dyrt! Eller är det egentligen ”dyrt”?
Det inte många (guldamatörer) tänker på är att guld prissätts i dollar och bara för att guld är ”dyrt” i dollar räknat behöver det inte vara dyrt i t.ex. yen. I figuren kan ni se att guldpriset gått upp mycket mindre i kronor eller euro räknat. Dock, faktum kvarstår, priset är mycket högre idag än det genomsnittliga guldpriset under de senaste tio åren, oavsett vilken valuta du mäter i.
Jag ska inte försöka mig på att prediktera det framtida guldpriset, men som långsiktig katastrofförsäkring undrar jag om man kan kalla guld dyrt, även till dagens pris om sådär 6700 SEK/Ounce. Och det ”höga” priset på guld är kanske trots allt en signal om att jag inte är ensam om min inflationsoro!
Kom ihåg, om man samlar ihop allt guld i hela världen så sägs det få plats i en kub med sidan 20 meter!