Sedan toppen i juli 2007 har OMX All Share fallit sådär 55%. Men, observera, mäter vi i dollar har börsen fallit med hela 65% eftersom dollarn stärkts runt 30% under samma tid! Och räknat i i guld har börsen fallit med hela 70%!
Med andra ord så har den typiska svenska aktieägarens förmögenhet fallit med sådär 2/3 sedan toppen! Väldigt få (stackare) köpte förstås hela sin portfölj på toppen, men rent psykologiskt så torde den typiska svenske aktieägaren känna sig rejält mycket fattigare idag än vad han/hon gjorde för bara 18 månader sedan. Detta torde ge effekter på många andra svenska marknader samt ha vissa policyimplikationer!
Eller om vi vänder på det så behöver utländska investerare, i dollar-land eller guld-land, bara betala 1/3 av vad det kostade innan krisen för att köpa upp det svenska näringslivet idag! Oavsett om det betyder att börsen är dyr eller i billig idag så kan vi i alla fall enas om att det, så här i efterhand, känns trevligare att köpa konungariket Sverige idag än för bara 1 ½ år sedan. Mycket trevligare!
THIS IS HANS BYSTRÖM'S BLOG ON ISSUES RELATED TO THE GLOBAL FINANCIAL MARKETS. Some entries will be in Swedish and some in English, depending on the context.
februari 25, 2009
februari 22, 2009
En varning gällande s.k. valutaobligationer!
Enligt media har ett antal svenska banker lanserat värdepapper, s.k. valutaobligationer, som ger positiv avkastning om kronan stärks mot euron framöver. Det verkar som om produkterna innehåller någon sorts garantiåterbetalningsbelopp och tur är nog det. Anledningen till att jag vill varna för den här typen av instrument, framförallt om de saknar kapitalskydd, är att du som svensk redan är rejält exponerad mot svenska kronan. Om det är något du inte behöver, enligt mitt prudenta sätt att se på investeringar, så är det att exponera dig ännu mer mot svenska kronan!
Missförstå mig inte, som jag skrivit tidigare här på bloggen, så tror jag också att kronan kommer stärkas framöver! Det betyder dock inte att jag är beredd att gå ut och köpa på mig ännu mer kronor (jag är svensk, redan exponerad mot skr i min portfölj precis som de flesta svenskar, har lön i skr och bor i sverige). Jag skulle snarare kunna tänka mig att köpa en korg av utländska valutor som ”black swan” försäkring. Dvs, en omvänd valutaobligation skulle vara ngt för mig. Och om bankerna inte erbjuder en sådan så tycker jag den första fråga du ska ställa dig själv (eller banken) är varför…… Är det månne ett billigt sätt för dem att köpa ”black swan” försäkringen jag pratade om ovan?
Missförstå mig inte, som jag skrivit tidigare här på bloggen, så tror jag också att kronan kommer stärkas framöver! Det betyder dock inte att jag är beredd att gå ut och köpa på mig ännu mer kronor (jag är svensk, redan exponerad mot skr i min portfölj precis som de flesta svenskar, har lön i skr och bor i sverige). Jag skulle snarare kunna tänka mig att köpa en korg av utländska valutor som ”black swan” försäkring. Dvs, en omvänd valutaobligation skulle vara ngt för mig. Och om bankerna inte erbjuder en sådan så tycker jag den första fråga du ska ställa dig själv (eller banken) är varför…… Är det månne ett billigt sätt för dem att köpa ”black swan” försäkringen jag pratade om ovan?
februari 16, 2009
Är ni trötta på låga bankräntor?
Jag har en idé om hur man kanske skulle kunna hjälpa en del företag på traven samtidigt som vi småsparare får bättre avkastning på våra pengar. Idén bygger på två antaganden:
1) Att svenska företag behöver mer finansiering (i form av lån) än vad bankerna är beredda att ge dem. En del artiklar i pressen pekar på detta, finansministern pratar ofta om hur banker måste börja låna vidare de lån de får av staten och t.o.m. riksbankschefen pratar om möjligheten för oortodoxa lösningar som att låna ut direkt till företag.
2) Att småsparare är trötta på dagens låga räntor, framförallt efter att inflationen är borträknad, att de är beredda att ta vissa risker, att aktiemarknaden är mindre intressant än brukligt just nu och att gängse möjligheter att exponera sig mot företagskrediter är begränsade/dyra/icke-transparanta.
Idén är nu att man ska försöka föra samman dessa två grupper: företagen och svenskarna. Utan onödig inblandning av mellanhänder likt banker och dyligt. En viss inblandning är förstås nödvändig men jag tror staten eller en specialiseras aktör med få anställda skulle räcka. T.ex. jag, ett par experter på värdepapperisering, några statstjänstemän och några jurister!
Grundidén är förstås att genom att låna till tusentals företag på samma gång få diversifieringseffekter. Olika företag ska förstås få låna till olika ränta och det är experterna ovan, tillsammans med företagen, som bestämmer vilken ränta varje företag ska betala. Eller kanske man kan lösa det med något slags auktionsförfarande. Man skulle kunna bygga på redan existerande strukturer för asset-backed-securities (ABS) men med staten som garant för att få småsparare att våga låna ut. Överhuvudtaget vill jag påpeka att det som är det nya är statens inblandning (som garant och ankare) och ett direkt fokus på lån (ej obligationer) och småsparare (ej institutioner). Ett möjligt namn skulle kunna vara by-pass lån (som i byström och som i kirurgins värld).....
Allra helst skulle jag vilja bygga på min artikel The Microfinance Collateralized Debt Obligation: a Modern Robin
Hood? i tidsskriften World Development som handlar om hur man kan använda mer avancerade värdepapperiseringsinstrument, CDOer, på ett annat oortodoxt sätt (mikrolån till fattiga entreprenörer i tredje världen). Om vi återvänder till våra svenska företag och CDOer så skulle statens roll inte vara som garant på traditionellt vis utan de skulle köpa equity-tranchen i CDOn och på det viset isolera småspararna från förluster. Trancheringens (skivandets) betydelse i denna struktur leder mig osökt in på namn som Svenska Tiger-lån för denna produkt!
Organisationen Företagarna skulle kunna blandas in men bankerna borde inte behövas. Det är ju bankerna och dess svaga balansräkningar vi försöker by-passa.
Som jag sagt tidigare: det är dags för oss som varit försiktiga med att belåna oss att ryta till (som en bengalisk tiger) och jag tror att utrymme finns just nu för ett mycket högre pris på pengar än vad etablissemanget försöker få oss att tro (vilket jag också tror vi hade sett i en marknad utan statlig intervention). I nuläget subventionerar vi netto-sparare och andra skattebetalare netto-låntagarna genom konstgjort låga räntor för lån där de troliga kreditförlusterna (som vi alla får stå för) motiverar mångfalt högre räntor.
Det är där en marknadsliberal regering skulle kunna komma in och visa sina rätta blå-gula färger genom att skapa de Svenska Tiger-lån jag pratar om!
februari 13, 2009
En lekman i Baltikum - Del VIII
Det börjar bli lite tjatigt vid det här laget, det håller jag med om, men har jag raljerat över Estlands problem sedan januari 2008 (se t.ex. En lekman i baltikum - Del I-VII samt Valutor under press) så känner jag att jag åtminstone lite kort får fortsätta till det bittra slutet.
I dagen tidningar rapporteras det i alla fall att Estlands BNP nu sjönk nära nog 10% på årsbasis (Q4-Q4). Det nämns i samma andetag att ”ekonomin befinner sig därmed i värre tillstånd än vad någon räknat med.” Jag skulle vilja invända mig mot detta påstående……:)
-----------------------------------------------------------------------
Det ska förstås tilläggas att mitt intresse för just Estland, förutom att det är ett helylleland som jag verkligen känner varmt för, är att det bara är där jag varit rent fysiskt och gjort en direkt bedömning av läget. Problemen i Lettland och Lituaen är troligen lika illa som de i Estland, om man ska tro det man läser. Därav titeln på bloggen (...Baltikum...).
Man kan ju i detta sammanhang också nämna hur frapperande det är att inte ens ekonomer i dessa länder verkar ha varit medvetna åtminstone om risken för bakslag efter år med enorm tillväxt. Jag satt brevid två förtjusande baltiska ekonom-damer vid en konferens-lunch i september 2008 och påpekade att deras länder stod inför en möjlig sättning av det allvarligare slaget. Båda hade examen från ett av de bästa universiteten i deras resp länder men båda påstod att jag hade helt fel och att Estlands ev problem (som jag förstås tjatade ut dem om) var något lokalt fenomen de ej hört talas om!!! [Om ni mot förmodan läser detta (jag tror ni kunde lite svenska och jag tror jag nämnde min blog) får ni gärna komma med invändningar.]
I dagen tidningar rapporteras det i alla fall att Estlands BNP nu sjönk nära nog 10% på årsbasis (Q4-Q4). Det nämns i samma andetag att ”ekonomin befinner sig därmed i värre tillstånd än vad någon räknat med.” Jag skulle vilja invända mig mot detta påstående……:)
-----------------------------------------------------------------------
Det ska förstås tilläggas att mitt intresse för just Estland, förutom att det är ett helylleland som jag verkligen känner varmt för, är att det bara är där jag varit rent fysiskt och gjort en direkt bedömning av läget. Problemen i Lettland och Lituaen är troligen lika illa som de i Estland, om man ska tro det man läser. Därav titeln på bloggen (...Baltikum...).
Man kan ju i detta sammanhang också nämna hur frapperande det är att inte ens ekonomer i dessa länder verkar ha varit medvetna åtminstone om risken för bakslag efter år med enorm tillväxt. Jag satt brevid två förtjusande baltiska ekonom-damer vid en konferens-lunch i september 2008 och påpekade att deras länder stod inför en möjlig sättning av det allvarligare slaget. Båda hade examen från ett av de bästa universiteten i deras resp länder men båda påstod att jag hade helt fel och att Estlands ev problem (som jag förstås tjatade ut dem om) var något lokalt fenomen de ej hört talas om!!! [Om ni mot förmodan läser detta (jag tror ni kunde lite svenska och jag tror jag nämnde min blog) får ni gärna komma med invändningar.]
februari 11, 2009
How could I be so in tune with Goldman Sach and so out of touch with Riksbanken?
I am sorry for the length of this entry! If I had known from the beginning how long it would be I would never have started writing it....... I promise I will compensate you in the future, with shorter ones!
You cannot agree with everyone, and in this blog I will discuss how aligned my opinions seem to have been of lately with Lloyd Blankfein, the boss of Goldman Sachs, and how orthogonal my views seem to have been with those at the Swedish central bank who are setting Swedish policy rates!
Basically, what it seems to tell me, if I am a realist, is that I should stick to the things I am an ‘expert’ on (the architecture of the financial system) and keep out of things where I am not (monetary policy). Or alternatively, if I live in the dream world for a while, that the guys at the central bank have it all wrong and that I soon will be vindicated.
GOOSH, HOW WRONG I GOT IT!
Today the Riksbank lowered the interest rate 1%! From 2%!! A 50% cut!!! I did not expect that! Just like I didn’t expect the size of many of the other rate cuts seen over the last year. If you have read my blog entries called Höj räntan I to IX you know that in more cases than not I have been wrong-guessing the Riksbank.
OK, I still think that we have an inflation threat around the corner and I still think that the authorities try to inflate us out of this crisis (it is politics, basically). I therefore still think it is a mistake to lower the rate in this way and I therefore haven’t capitulated completely. It is also likely, if you ask me, that risky interest rates will remain elevated for a while. If you ask me, soon I prefer to put my money in a 0% interest rate account that noone can touch to a 0.5% rate account where the money is further lended to someone else. Face it, you spent your money and if you want my money, then you have to pay for it! It takes two to tango and if one part keeps stepping on the feet of the other part there is a risk that the dance eventually ends (on bad terms)!
If that scenario turns out to be right, then my only mistake was to believe that the Riksbank would act wisely and with independence and strength. By not buying foreign exchange I have then missed out on a nice trade.
If I was actually wrong, and inflation will turn negative, still, am I the only net-saver in Sweden? Or at least the only net-saver without all my wealth tied up in real estate? Probably, yes! As you might have read lately, less than a percentage of Swedish households are wealthy (above 5 Mkr or so) and most of them actually hold the wealth in their houses. OK, they have lost 20% of their wealth with the currency depreciation, but that is typically of no interest if you plan to stay in Sweden. And most of this people are 60+ and have no plans to leave Sweden.
So, the lesson: never belong to the minority in a democracy! It will never pay off! That’s the sad truth.
GOOSH, HOW RIGHT I GOT IT!
Lloyd Blankfein wrote quite a nice article in FT on Monday ’Do not destroy the essential catalyst of risk’. Read it! OK, there are many nice articles in that particular newspaper and the reason for me to bring up this particular piece is that it shows how similar his views are to my views! Or perhaps I should be humble enough to say ’ how my views seem to correspond quite well with his….’.
One should perhaps start out by stressing that (i) Goldman Sachs is the most prestigious of Wall Street firms, (ii) Goldman is one of the few large banks on Wall Street that hasn’t lost enough money to end up in serious trouble and, (iii) that being the boss of Goldman is pretty close to being at the pinnacle of the financial world.
In other words, if you agree with the CEO of Goldman, then you can’t be totally wrong, can you? And if you agreed, but a year or so in advance, then you should be even more certain that you are learning the name of the game, shouldn’t you? I think so and this helps me gain a bit more self confidence, which is so important for an investor.
OK, what am I talking about? First, Blankfein starts out by listing seven lessons from the crisis. Almost all of them can be found in my blog entries from 2007 and 2008! And not as lessons, but as predictions! Also, for those who have followed my more advanced courses at Lund University, you should recognize many ’käpphästar’ that I have been nagging about in my courses since at least 2005.
1) That too much reliance on historical time series is dangerous. I have stressed this in many of my articles, for instance this one that I have kept referring too on this blog lately The Age of Turbulence - Credit Derivatives Style.
2) That the over-reliance on rating agencies can be dangerous. Well, see my blog entries on Has the turn come to the CPDOs? and on A darker than black Tuesday? where I talk about the danger of equating high ratings with zero risk. It was also one of the main points in my, by now, over-referred to blog entry on Who listens to academics?
3) Well that one was a give away: I think everyone agrees on size mattering. No comments are needed here!
4) That the liquidity in the credit default swap market might dry up from time to time and create huge problems for those wanting to hedge themselves. Well, again, that was exactly one of the points in my notorious blog entry on Who listens to academics?
5) That risk models failed to capture the risk in off-balance sheet activities. Well, I admit that I didn’t know how large the off-balance sheet parts of banks’ activities were and I have therefore not really written on this. I know now however, and very well, how serious the problems in this segment of the financial system were.
6) Complexity got the better of us. Exactly, that was again (for the third time…) one of the points in my (good old) blog entry on Who listens to academics?
7) That if more institutions should have valued their assets more properly – fair value accounting – already at the outset of the crisis, then they would have suffered smaller losses. Now, I mentioned in I am soo disappointed! and in I am soo disappointed – Part II! that I think the best thing is for the problems to be let to work their way through the markets instead of just waiting with the write downs until it creates even more trouble.
If you continue reading Blankfein’s article you keep stumbling over my old ’käpphästar’; such as (i) how bonuses should be paid in equity, be deferred, and possible even clawed back if the gains are turned to losses Ansvar måste utkrävas (i Lundaekonomen 2008:4) and (ii) how supervision has to have a global focus since banks are so intertwined Lundaforskare: Konkurserna kommer snart att dugga tätt and Don’t blaim it all on the banks! and (iii) how regulation is needed Don’t blaim it all on the banks! but should not be overdone Who listens to academics?
So, the lesson: keep reading, listening and observing! Eventually, it will pay off!
You cannot agree with everyone, and in this blog I will discuss how aligned my opinions seem to have been of lately with Lloyd Blankfein, the boss of Goldman Sachs, and how orthogonal my views seem to have been with those at the Swedish central bank who are setting Swedish policy rates!
Basically, what it seems to tell me, if I am a realist, is that I should stick to the things I am an ‘expert’ on (the architecture of the financial system) and keep out of things where I am not (monetary policy). Or alternatively, if I live in the dream world for a while, that the guys at the central bank have it all wrong and that I soon will be vindicated.
GOOSH, HOW WRONG I GOT IT!
Today the Riksbank lowered the interest rate 1%! From 2%!! A 50% cut!!! I did not expect that! Just like I didn’t expect the size of many of the other rate cuts seen over the last year. If you have read my blog entries called Höj räntan I to IX you know that in more cases than not I have been wrong-guessing the Riksbank.
OK, I still think that we have an inflation threat around the corner and I still think that the authorities try to inflate us out of this crisis (it is politics, basically). I therefore still think it is a mistake to lower the rate in this way and I therefore haven’t capitulated completely. It is also likely, if you ask me, that risky interest rates will remain elevated for a while. If you ask me, soon I prefer to put my money in a 0% interest rate account that noone can touch to a 0.5% rate account where the money is further lended to someone else. Face it, you spent your money and if you want my money, then you have to pay for it! It takes two to tango and if one part keeps stepping on the feet of the other part there is a risk that the dance eventually ends (on bad terms)!
If that scenario turns out to be right, then my only mistake was to believe that the Riksbank would act wisely and with independence and strength. By not buying foreign exchange I have then missed out on a nice trade.
If I was actually wrong, and inflation will turn negative, still, am I the only net-saver in Sweden? Or at least the only net-saver without all my wealth tied up in real estate? Probably, yes! As you might have read lately, less than a percentage of Swedish households are wealthy (above 5 Mkr or so) and most of them actually hold the wealth in their houses. OK, they have lost 20% of their wealth with the currency depreciation, but that is typically of no interest if you plan to stay in Sweden. And most of this people are 60+ and have no plans to leave Sweden.
So, the lesson: never belong to the minority in a democracy! It will never pay off! That’s the sad truth.
GOOSH, HOW RIGHT I GOT IT!
Lloyd Blankfein wrote quite a nice article in FT on Monday ’Do not destroy the essential catalyst of risk’. Read it! OK, there are many nice articles in that particular newspaper and the reason for me to bring up this particular piece is that it shows how similar his views are to my views! Or perhaps I should be humble enough to say ’ how my views seem to correspond quite well with his….’.
One should perhaps start out by stressing that (i) Goldman Sachs is the most prestigious of Wall Street firms, (ii) Goldman is one of the few large banks on Wall Street that hasn’t lost enough money to end up in serious trouble and, (iii) that being the boss of Goldman is pretty close to being at the pinnacle of the financial world.
In other words, if you agree with the CEO of Goldman, then you can’t be totally wrong, can you? And if you agreed, but a year or so in advance, then you should be even more certain that you are learning the name of the game, shouldn’t you? I think so and this helps me gain a bit more self confidence, which is so important for an investor.
OK, what am I talking about? First, Blankfein starts out by listing seven lessons from the crisis. Almost all of them can be found in my blog entries from 2007 and 2008! And not as lessons, but as predictions! Also, for those who have followed my more advanced courses at Lund University, you should recognize many ’käpphästar’ that I have been nagging about in my courses since at least 2005.
1) That too much reliance on historical time series is dangerous. I have stressed this in many of my articles, for instance this one that I have kept referring too on this blog lately The Age of Turbulence - Credit Derivatives Style.
2) That the over-reliance on rating agencies can be dangerous. Well, see my blog entries on Has the turn come to the CPDOs? and on A darker than black Tuesday? where I talk about the danger of equating high ratings with zero risk. It was also one of the main points in my, by now, over-referred to blog entry on Who listens to academics?
3) Well that one was a give away: I think everyone agrees on size mattering. No comments are needed here!
4) That the liquidity in the credit default swap market might dry up from time to time and create huge problems for those wanting to hedge themselves. Well, again, that was exactly one of the points in my notorious blog entry on Who listens to academics?
5) That risk models failed to capture the risk in off-balance sheet activities. Well, I admit that I didn’t know how large the off-balance sheet parts of banks’ activities were and I have therefore not really written on this. I know now however, and very well, how serious the problems in this segment of the financial system were.
6) Complexity got the better of us. Exactly, that was again (for the third time…) one of the points in my (good old) blog entry on Who listens to academics?
7) That if more institutions should have valued their assets more properly – fair value accounting – already at the outset of the crisis, then they would have suffered smaller losses. Now, I mentioned in I am soo disappointed! and in I am soo disappointed – Part II! that I think the best thing is for the problems to be let to work their way through the markets instead of just waiting with the write downs until it creates even more trouble.
If you continue reading Blankfein’s article you keep stumbling over my old ’käpphästar’; such as (i) how bonuses should be paid in equity, be deferred, and possible even clawed back if the gains are turned to losses Ansvar måste utkrävas (i Lundaekonomen 2008:4) and (ii) how supervision has to have a global focus since banks are so intertwined Lundaforskare: Konkurserna kommer snart att dugga tätt and Don’t blaim it all on the banks! and (iii) how regulation is needed Don’t blaim it all on the banks! but should not be overdone Who listens to academics?
So, the lesson: keep reading, listening and observing! Eventually, it will pay off!
februari 06, 2009
Do the opposite of what the sovereign wealth funds do! - Part III
More or less exactly one year ago (Jan 31, 2008) I listed three reasons for why I would short the stocks the sovereign wealth funds (SWF) invested in at the time. In a follow-up blog (about half a year ago on June 18, 2008) I showed how the strategy of shorting SWF-stocks would have paid of handsomely.
Now, the other day, I read in WSJ that many of the middle eastern sovereign wealth funds (which make up a major part of all SWFs) are starting to look at opportunities at home and in emerging markets such as India. If we should follow my advice of using these SWFs as contrarian indicators we should avoid middle eastern stocks! OK, that sounds fine with me!
The article also mentions how the total value of all Gulf wealth funds has declined with about 34% over the last 12 months (my approximate calculations). In other words, the profits of those who did the opposite to the SWFs is around +34%... And that in a world where the global stock markets have offered the investor a return of around -25%!
Now, the other day, I read in WSJ that many of the middle eastern sovereign wealth funds (which make up a major part of all SWFs) are starting to look at opportunities at home and in emerging markets such as India. If we should follow my advice of using these SWFs as contrarian indicators we should avoid middle eastern stocks! OK, that sounds fine with me!
The article also mentions how the total value of all Gulf wealth funds has declined with about 34% over the last 12 months (my approximate calculations). In other words, the profits of those who did the opposite to the SWFs is around +34%... And that in a world where the global stock markets have offered the investor a return of around -25%!
februari 04, 2009
Tillbaks från Italien!
Jag är nu tillbaks efter att ha presenterat min artikel The Age of Turbulence - Credit Derivatives Style i Milano. Presentationen blev väl mottagen (tror jag) och jag minns särskilt väl det ögonbick när någon i publiken påpekade att problemen som jag diskuterar i artikeln (på kreditderivatmarknaden) nu också dykt upp på aktiemarknaden och undrade om jag kände till den starka länken mellan dessa två marknader. Jag kunde triumferande besvara "kritiken" med
--- Att jag mycket väl känner till det och faktiskt skrev den första vetenskapliga artikeln som behandlar detta fenomen. Denna artikel, Credit Default Swaps and Equity Prices: The itraxx CDS Index Market, är dessutom en av de 50 mest lästa artiklarna bland alla ekonomiska vetenskapliga artiklar någonsin!
--- Att jag till och med använde detta, för mig ganska signifikanta, samband för att stanna ute ur aktiemarknaden, och därmed undvika prisfallen, när krisen spred sig till aktiemarknaden under andra halvan av 2007!
Det är tyvärr inte altid man lyckas besvara kritik på det viset!
I övrigt fick jag tag på mina Fiat praliner. Några kilo hade jag dock inte råd med så länge euron står i 10.75! Kilopriset är över 500kr/kg. Goda är de hur som helst.
Och vad gäller Italien som land att investera i så har inget ändrats: jag har aldrig och kommer nog ”aldrig” att investera en endaste krona i det landet (förutom genom Europa-fonder somt tyvärr placerar en del där). Framförallt inte i något som är ens nära kopplat till den italienska staten! Jag slutar aldrig förvånas över att det landet inte bara lyckas överleva dagen utan också är en av världens 10 största ekonomier.......
--- Att jag mycket väl känner till det och faktiskt skrev den första vetenskapliga artikeln som behandlar detta fenomen. Denna artikel, Credit Default Swaps and Equity Prices: The itraxx CDS Index Market, är dessutom en av de 50 mest lästa artiklarna bland alla ekonomiska vetenskapliga artiklar någonsin!
--- Att jag till och med använde detta, för mig ganska signifikanta, samband för att stanna ute ur aktiemarknaden, och därmed undvika prisfallen, när krisen spred sig till aktiemarknaden under andra halvan av 2007!
Det är tyvärr inte altid man lyckas besvara kritik på det viset!
I övrigt fick jag tag på mina Fiat praliner. Några kilo hade jag dock inte råd med så länge euron står i 10.75! Kilopriset är över 500kr/kg. Goda är de hur som helst.
Och vad gäller Italien som land att investera i så har inget ändrats: jag har aldrig och kommer nog ”aldrig” att investera en endaste krona i det landet (förutom genom Europa-fonder somt tyvärr placerar en del där). Framförallt inte i något som är ens nära kopplat till den italienska staten! Jag slutar aldrig förvånas över att det landet inte bara lyckas överleva dagen utan också är en av världens 10 största ekonomier.......
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)