december 16, 2008

Fem anledningar till varför jag har undvikit, och fortsätter att undvika, kinesiska aktier.

Det är uppenbart att Kina har framtiden för sig. Nära 1 1/2 miljard människor talar sitt tydliga språk!

Vad gäller Kina-investeringar, för mig som svensk, ser det också ljust ut, åtminstone på ytan. Västvärlden går igenom en finansiell härdsmälta kombinerat med en kraftig recession vilket minskar utrymmet för signifikanta aktieprisuppgångar. Samtidigt har Kinas aktiemarknad totalt säckat ihop och handlas idag på en nivå av sådär 1/3 av toppnoteringen. Och för eller senare måste vi ju gå in på den kinesiska aktiemarknaden, eller hur?

Jag tror dock den gamla devisen ”allt är inte guld som glimmar” kan återupplivas i samband med aktie-Kina. Hör följer fem skäl till varför jag väntar ett tag till innan jag till slut går in tungt på den kinesiska aktiemarknaden.

1) Jag tror det är dags för exportnationer likt Kina att ta nästa stora ekonomiska smäll. Medan länder likt USA, Storbritannien, Irland samt i större eller mindre utsträckning resten av västvärlden drabbats hårt av att leva över sina tillgångar har export-orienterade länder som Kina, Tyskland m.fl. varit de som finansierat denna låne-bonanza. Detta tror jag nu, via minskad export samt handelshinder m.m. kommer att straffa öppna handelsberoende export-länder likt Kina. Jag tror också det kommer att slå extra hårt mot Kina med dess relativt lilla inhemska marknad. ==> Detta är inte bra för aktiemarknaden.

2) Kineser sparar (av olika skäl) mycket och jag tror detta kommer förstärka den negativa tendens jag målade upp i 1). Jag förespråkar normalt spara framför slösa men i detta fall tror att själva skälet till sparandet kommer att straffa sig. Som jag förstår det sparar kinesen eftersom det sociala skyddsnätet stadigt monterats ned sedan markandsekonomi infördes (1978-). Detta är olyckligt eftersom få privata försäkringslösningar verkar finnas vilket får som effekt att onödigt mycket sparas i ladorna. Eftersom jag inte tror på någon snabb och revolutionerande omvandling av socialförsäkringssystemet i Kina tror jag kineserna kommer att fortsätta att över-spara till t.ex. sjukvård. Dvs, den inhemska konsumptionen, som får ta över där exporten avtar, tvingas därför troligen skötas oproportionerligt mycket (och enbart hjälpligt) av staten. ==> Detta är inte bra för aktiemarknaden.

3) Kina har snabbt blivit ett mycket ojämlikt samhälle. Detta behöver förstås inte vara dåligt ur ett investerar-perspektiv men om ojämlikheterna uppfattas som orättvisor av folk i gemen kan det leda till politiska oroligheter. Detta, ej helt osannolika, scenario tycker jag belysts för lite. Då den stora pool av runt 150 miljoner del- eller heltidsarbetslösa människor som flyter runt mellan olika kinesiska städer/regioner på allvar får svårt med försörjningen eller tvingas hem till sina små åkerlappar på landet tror jag besvikelsen kan ta sig våldsamma utlopp. ==> Detta är inte bra för aktiemarknaden.

4) Jag har varit en del i Kina i mitt arbete som lärare och forskare. Jag har också varit i andra kinesiska miljöer vid ett flertal tillfällen, ibland under lång tid. Jag har besökt Taiwan, Hong Kong och Singapore flera gånger. Jag har tillbringat längre tider i Bangkok och Kuala Lumpur, städer med stort kinesiskt inblandande i gen-poolen och i kultur etc. Jag har t.o.m. arbetat två år i hjärtat av Sydneys Chinatown, med dagliga besök i deras laksa-, dim sum-, och wanton-kök! Jag var också stadig gäst i San Fransiscos ChinaTown-restauranger/affärer under min tid som student i Berkeley. M.a.o., jag känner åtminstone hjälpligt till Kina och kinesisk kultur och kan tydligt säga att jag gillar verkligen den kinesiska kulturen och vill gärna bo i ett kinesiskt-färgat samhälle igen i framtiden. Dock, det finns en sak jag inte gillar och det är känslan av att man för tillfället inte kan lita på någonting i själva landet Kina! Detta problem tycker jag mig inte kunna se i Taiwan och andra kinesiska områden utan det är något jag förknippar med mina besök i mainland China. Detta är förstås en personlig åsikt och jag har inte så mycket empirisk fakta att bygga upp det på. Dock, i dessa tider där ”trust is everything” tror jag Kina kommer straffas för att det inte är förtroendegivande. Titta på banksystemet t.ex. Oavsett vilket land vi pratar om så är banker mycket mycket beroende av förtroende. Jag undrar dock om det kinesiska banksystemet står så stadigt som man tror och det är ett exempel på område där ett snabbt fall i förtroende kan få dystra återverkningar. ==> Detta är inte bra för aktiemarknaden. )

5) Slutligen, det något oortodoxa politiska styret i Kina kan inte ignoreras. Jag är inte nödvändigtvis 100% demokrat i alla väder och jag tycker dessutom länder själva ska få välja vilket politiskt system de vill ha. Det är dessutom inte upp till oss i t.ex. Europa att bestämma hur demokrati ska se ut eller inte se ut i andra länder. Min liberala hållning i denna fråga till trots är jag skeptisk till att kommunistpartiet i Kina kan förlita sig på att resten av världen (den s.k. demokratiska delen) kommer att fortsätta se på dem med de välvilliga ögon som vi sett det senaste decenniet. Jag pratar ”realpolitik” här. D.v.s., jag pratar inte Amnesty etc. här, utan investerare och deras entourage, kommer de att fortsätta ignorera att Kinas politiska system är ett unikum och därför omöjligt att fullt förstå för en outsider? Jag är inte så säker på det. ==> Detta är inte bra för aktiemarknaden.