Angående mina senaste tre blogg-inlägg

Sedan mina senaste tre bloginlägg skrevs har intressanta saker skett:

1) Sedan jag skrev mitt inlägg om Kina den 27 oktober har Kina sänkt reservkraven (den 30 november) för kinesiska banker, d.v.s. en penningpolitisk lättnad för en ekonomi som uppenbarligen brottas med sjunkande tillväxt. Och de verkar vilja få folk att förstå att de åter transformerats från hökar till duvor.

2) Sedan jag skrev mitt inlägg om Italien den 6 november har, den 16 november, premiärminister Silvio Berlusconi tvingats avgå efter 17års maktinnehav (av och till). D.v.s ett drastiskt försök till lösning för ett land med stora strukturella problem.

3) Sedan jag skrev mitt inlägg om en eventuell stundande bankkollaps den 25 november har de stora centralbankerna (Fed, ECB, BoJ, BoC, SNB, BoE) gått ut i en stor gemensam stödinsats (november 30) där korta dollarräntor sänkts kraftigt för att minska risken för en likviditetskris liknande Lehman Brothers krisen 2008. D.v.s. ett tydligt erkännande att man är fortsatt tvungna att hjälpa överbelånade aktörer.

Vad ska man säga om detta? Å ena sidan kan man förstås tolka dessa tre åtgärder som lösningen på de tre problem jag belyst i bloggarna. Å andra sidan kan man tolka åtgärderna som desperata åtgärder som inte är lösningen på de intrinsiska problemen. Välj själv!

Osnutet är bäst…

Osvuret är kanske bäst men faktum är att jag den senaste tiden fått känslan av att vara tillbaka i finanskrisen gryning, 2007-2008. Bl.a. känns det som att risken för en stor finansinstitutkollaps, t.ex. en bankkollaps eller försäkringsbolagskonkurs, ökat signifikant den senaste tiden.

Varför då? Jo av det enkla skälet att, från min synvinkel i alla fall, alldeles för lite har gjorts för att komma till rätta med de problem som orsakade krisen, samtidigt som finansmarknaderna samt institutionerna börjat anpasa sig till detta. Vilka problem är det jag pratar om? Jo framförallt är det bonuskulturen i finanssektorn som tillåtits fortleva nästan oförändrad. Och som en konsekvens av detta tror jag bankerna etc. fortsätter ta för mkt risk. MF Global är ett exempel på detta, Dexia likaså. Detta, tillsammans med det inkompetenta handläggandet av euro-krisen och de därpå följande kraftiga marknadsreaktionerna den senaste tiden, tror jag är en farlig kombination. Det kan också vara värt att notera likheterna mellan spreadexplosionen 2007 (för corporate credits) och spreadexplosionen 2011 (för europeiska sovereigns).

Medan de flesta väntar sig att en kollaps av en europeisk stats finanser skulle kunna leda till en eller flera bankkollapser tror jag faktiskt det omvända skulle kunna inträffa. En plötslig ”flash collapse” i ett betydande finansinstitut, som t.ex. skulle kunna orsakas av politikernas ”sabotage” av credit default swap marknaden för sovereigns, och medföljande svårighter för banker att hedga sig mot t.ex. Grekland eller Spanien, skulle kunna leda till att euro-problemet så att säga snabbspolas fram till bristningsgränsen!

------------------------------

April 2009: Lituaiska är ett roligt språk! Bilden ovan tog jag i Vilnius 2009 och jag tog den förstås för att belysa de roliga namnen i Lituaen som nästan alla verkar bygga på att man lägger til –as i slutet av ett mer eller mindre !! traditionellt indoeuropeiskt ord. Vem hade kunnat ana att denna lilla bank två år senare skulle kunna få effekter på Saab i Trollhättan i Sverige?

November 2011: Snoras i ”konkurs” ==> Snoras förre ägare efterlyst internationellt ==> Snoras förre ägare visar sig också vara långivare till Saab ==> Snoras ägare arresterad i London (i natt…) ==>Litauens riksgäld kräver ev. Saab på pengar för att betala tillbaks pengar som förskingrats i Snoras, ev. av denne man ==>......

Quando c'era lui!

“Få verkar idag tro att eurosamarbetet står inför så svåra utmaningar att vissa länder kommer att fundera på att lämna euron. Det gör dock jag. Jag tror vissa länder (Italien, Spanien, Grekland, Irland?) kommer att få mycket mer problem än andra (Tyskland, Finland?) och att det åtminstone kommer göra att vi snart kommer att få se rubriker i tidningarna likt ”Italien tvingas kanske ge upp euron!”. I värsta fall kanske ordet ”kanske” utelämas i rubrikerna.....”

Vad är det för speciellt med detta lilla stycke, kanske ni undrar. Jo det som gör det en aning mer intressant än de liknande passager ni ser i standardmedia för tillfället är att jag skrev det här på High on Finance för i princip exakt tre (3) år sedan, den 19 nov 2008! Se Valutor under press! Sedan dess har jag väntat på att vi ska se en rubrik likt den jag highlightat ovan.

Tyvärr hade jag helt rätt i min bedömning av framtiden och i tisdagens (1 nov 2011) Göteborgsposten “Grekland skapar euroångest” stod till slut att läsa följande: “Nobelpristagaren Paul Krugman förutspår i en krönika i The New York Times ett kommande sammanbrott i eurosamarbetet. Nu funderar Krugman över hur slutakten i det europeiska dramat kommer att se ut. Han spår att stigande italienska räntor kommer att innebära att kunderna i stor skala börjar tar ut pengar ur bankerna, bland annat av oro för att Italien ska tvingas lämna euron.”

Jag har fortfarande åsikter om Italien, Grekland och resten av Europa och de är högst pessimistiska. Till dessa hör att italienska räntor om 6.5%, vilket är nivån idag, faktiskt känns ganska rimliga. När jag skrev bloggen ovan låg räntan under 1%! Om Italien verkligen lämnar Eurosamarbetet eller inte är förstås omöjligt att svara på, även jag undviker numer att förutsäga den typen av binära händelser av tveksam definierbarhet, men skäl till varför hela kontinentaleuropas framtid ser blek ut får jag återkomma till när jag har tid och lust. Nu ska jag istället försöka mejsla ut tradingsignaler som indikerar när aktier i Italien (N.B., inte Grekland) är köpvärda igen! Köptillfället kan komma snarare än man anar då problemen i Italien knappast stavas Ferrari, De Cecco eller Perugina……

-----------------------------------------------------

Ps. Håll tummarna för att krisen inte gör att uttrycket i titeln på denna blogg börjar användas i en utsträckning som gör att t.o.m. läsare av finansbloggar i Sverige förstår vad det egentligen anspelar på..... :)

Back From China!

BREAKING NEWS!!
OK, the news of today is of course the eurozone deal struck tonight by the EU leaders. A very good initiative in the right direction I think, but I am afraid it is too little and too late. I will be back on this later.
BREAKING NEWS!!

I am now back from Hangzhou and Zhejiang University and instead of dwelling on the euro area I want to write a little on my feelings about China before i forget all about it.... I have stressed the bubble tendencies in China in earlier blogs, see for instance "Go east, boys and girls!", and it is possible that we might see the start of the great deflation of this bubble now. Chinese stock prices have moved sideways for some time now, default rates in entrepreneurial hotspots such as Wenzhou are picking up and house price increases in places such as Hangzhou are starting to slow down (they say, how would I know….). Square meter prices in Hangzhou are the highest in China and average around USD4000. In prime locations, such as the gritty, run-down, noisy communist-like neighbourhood close to West-lake where I lived prices are said to be closer to USD6000/sqm. OK, Hangzhou has 6-8 million people but most of them earn very little (a busdriver earns around USD500/month, allegedly), engineering graduates perhaps USD1000/month and university professors at Zhejiang Uni., China’s third best university, seem to earn much less than those in Europe.

I do not know enough about China to give true investment advice but the similarities with Japan in the late 80s are obvious (enormous amount of currency in circulation, enormous amount of debt, a belief/dependency in/on the rest of the world buying your shit, a current world economy in agony, an enormous belief (shared by the outside world) in your competence, a culture orthogonal to everyone elses, a lot of paper-millionaires, ridiculous high-end real-estate prices, random distribution of luck/wealth, newly-rich setting the standard, copying rather than inventing,….). The counter-argument would be, “but they are so productive, flexible and efficient!”. Yes, but so were (and are) the Japanese and look at their stock market the last 20 years...

For a flavor of the great Chinese transformation from a closed communist economy to the paradise of capitalism it is today, the car in the picture, admittedly a marvelous piece of car-history, Rolls-Royce Phantom, costs more than USD 1.2 million (RMB 8 million) in China according to the Lamborghini saleswoman I talked to (a Lambo Gallardo costs a mere USD600000). During my time in Hangzhou I have seen three RR Phantom, two Gallardo, four or five Quattroporte, three Ferraris, plenty of Bentleys, Hummers and 911s and, literary, thousands of new MB S-klasse. Deng Xiaoping would be proud of his accomplishments if he had lived today!

Hans in China again!

I will be a visiting professor at Zhejiang University in Hangzhou, China until the end of October and I might therefore not be able to write anything on my blog until then.

Min bokrecension i Ekonomisk Debatt

En resa genom den svenska företagsfinansieringens historia

Så kallade jag min recension av boken Företagsfinansiering: Från Sparbankslån till Derivat av Mats Larsson (Red.).

Recensionen kan ni hitta i Ekonomisk Debatt nr 5 2011 (årgång 39), här. Jag kan rekommendera den som är genuint intresserad av Sveriges finanshistoria (1850-) att läsa denna bok. Den är kanske lite detaljerad ibland men, som sagt, är du genuint intresserad så tror jag nog du blir nöjd med den. Inte minst som det är allmänt svårt att hitta böcker för den historieintresserade finansräven....

Om någon har tips på andra finanshistoriaböcker på svenska eller engelska (eller italienska eller tyska.... :)) så tipsa mig!



http://www2.ne.su.se/ed/pdf/39-5-hb.pdf

Ska vi tro på fastighetsmäklarna? – Del V

Det har gått nästan två år sedan jag skrev om bostadspriserna (i Malmö) sist så nu är det dags att ta en titt igen. Se Ska vi tro på fastighetsmäklarna? - Del I-IV.
Denna gång hittade jag ungefär 1500 lägenheter till salu i Malmö (1000 i okt 2009). Av dessa hade ungefär 175 (150 i okt 2009) någon gång under den tid de legat ute fått se sitt pris sänkt och 10 (30 i okt 2009) fått se sitt pris höjt (de är alltså fortfarande till salu). Genomsnittsprishöjningen var 10% (12% i okt 2009) och genomsnittssänkningen var -9% (-9% även i okt).

• För det första så har antalet lägenheter till salu i Malmö ökat kraftigt, med hela 50% på två år.

• För det andra så har antalet lägenheter vars pris sänkts ökat något i antal, från 150stk till 175stk, medan de vars pris ökat kraftigt minskat i antal, från 30stk till 10stk.

Min (helt ovetenskapliga) slutsats är därmed att en viss avmattning kan noteras i Malmö vad gäller lägenhetspriserna! Jag har ju tyvärr varit (felaktigt) skeptisk till bostadspriserna en längre tid så jag ska inte längre försöka mig på att prediktera vad som komma skall [jag underskattade grovt myndigheternas vilja att skjuta problem framför sig (läs räntesänkningar etc.) tills de blir radioaktiva]. Mkt tyder förstås trots detta på fortsatta prisfall, inte minst mina egna fynd ovan. Men som Keynes sa ”marknaden kan bete sig irrationellt längre än du kan stanna solvent”.....

yada yada .... Eurbor, OIS, BDI ... yada yada

Jag har tidigare pratat om betydelsen av att noggrannt informera sig om de tradingsignaler man använder för sin trading. Annars blir det aldrig bra. Jag har t.ex. betonat min skepsis vad gäller att använda lastfartygs´fraktkostnader (Baltic dry index) som en indikator på världskonjunkturen, och därmed som köp/säljsignal för aktiemarknaden. Se t.ex. Lastfartyg och dess finansiella betydelse – Del III Argumentet den gången var att det överflöd av nyproducerade lastfartyg som väntar i de Koreanska varven trycker ner indexet oberoende av hur snabbt hjulen i ekonomin snurrar. Att detta till mångt och mycket varit korrekt kan man ju bl.a. se i veckans kontroverser mellan COSCO och dess grekiska redare.

Ett aktuellt exempel på att man måste informera sig väl innan man agerar är europeiska banker och den stress de är under just nu. Jag uttalade mig ju i ämnet i förrförra bloggen och en indikator jag INTE använde för min prediktion är Euribor-OIS spreaden ”The gap between three-month bank-lending rates and expected risk-free, overnight, interest rates”. Det ligger ju annars nära till hands att använda denna spread för att betona europeiska bankernas kreditvärdighetsproblem just nu. Och det är det faktiskt många som gör.

Dock, detta är INTE riktigt OK. Även om spreaden just nu är på 2-års högsta, 70 bp ungefär vilket kan jämföras med ett genomsnitt historiskt på kanske 10 bp, så är det nog fel att tolka detta rakt av som solvesnproblem hos bankerna. Anledningen är att spreaden är en differens mellan två storheter och det gör att en stor spread kan bero både på en hög Euribor ränta OCH en låg OIS ränta. Och faktum är att experterna, och tyvärr räknar jag inte mig själv dit, hävdar att det just är den sistnämnda som är rekordlåg just nu. D.v.s marknaden anser att övernattenräntan inte behöver vara hög för att vara intressant. och detta är möjligen snarare tecken på en god likviditet. M.a.o. spreaden kanske inte är en korret indikator för att försvara argumentet att bankerna är stressade just nu, trots allt. Åtminstone inte om man med stressade menar överhopta med dåliga lån.... Yada yada yada....

Intervjuad i Sydsvenska Dagbladet

Förrförra fredagen (22 juli) intervjuades jag i Sydsvenskan. Se Grekerna får 135 miljarder euro.

Inte mycket att orda om, ni känner till mina åsikter vid det här laget. Kanske kan man notera att jag är den mest pessimistiska i samlingen (Stefan Fölster och Lars Jonung intervjuades också). Känns ibland som om jag är en lokal version av Dr Doom! Jag är dock ingen permabear även om det ibland verkar så. Då hade jag nog inte överlevt nära 20 år på marknaden.

Ps. Jag tror inte ( :) ) att det största problemet vid ett euro-utträde blir att byta ut bankomaterna........ snarare att hela det grekiska banksystemet kommer att kollapsa!

Sell European Bank Stocks? Part III

Everyone who has followed this blog knows about my long lasting skepticism (4 years now, and I am just waiting for a reason to change my mind) when it comes to bank stocks. For instance, one year ago, August 16th 2010, I wrote the following on this blog in Sell European Bank Stocks?

* August 16th, 2010: “my n-month verdict for the EU banking sector is underperform!”

That was a good call (and actually confirmed by my academic research on banking assets and not only a gut-feeling produced by media digestion) since the FTSE Eurofirst Banks index has underperformed the overall European stock market (FTSE Eurofirst 300) with a whopping 25% since then! The banking index is down more than 20% and the general index is up about 5%


* July 20th, 2011: “the 12-month underperformance of the EU banking sector has been 25%!”

Well, I still have opinions on the EU banking sector and it is mostly negative! I am not as negative as I have been earlier but I believe in a continuing underperformance of the banking sector, nonetheless. Despite the drastic fall in valuation! Caveat emptor, though, this is not based on my research since I have to wait for some data I need to be released but it is more a result of some other more or less obvious facts related to European banks. For instance, banks are clearly becoming more regulated, almost utility-like, and this will affect them more than people think, I believe. Also, ROE will be much lower than before (perhaps halved) and I think this has not been acknowledged enough. And finally, the Euro zone will either collapse or undergo significant stress which is bad for European banks. I think it is inevitable. All of this is quite obvious, I admit, and the issue is just that I estimate that I am more negative than consensus!

I will be back on my research and on whether that confirms my negative outlook. Until then, caveat emptor! And do your own research!!

Cuba Cola!

Tänkte följa min princip om att inte snöa in för mycket på det område som alla andra för tillfället diskuterar (just nu Grekland). Det gäller ju att lyfta blicken lite om man vill ha ett försprång på marknaderna. Är det consensus-läsande du är efter så finns ju alltid ”standardmedia”....

===============================

Ända sedan jag drack min första Cuba Cola någon gång på 70-talet har jag varit fascinerad av Kuba. [För den som ej vet vad Cuba Cola är för något kan jag berätta att det är den första cola-drycken som lanserades i Sverige, innan Coca Cola, och den var mycket populär i Sverige när jag var liten. Kanske p.g.a. Sveriges flört med socialism?]
Hur som helst, detta inlägg ska inte handla om Cuba Cola, även om jag ser kontrasten mellan Cuba Cola och Coca Cola å ena sidan och kommunistiska Kuba och kapitalistiska USA å andra sidan som en intressant metafor. I stället vill jag kort lyfta fram landet Kuba som möjlig framtida ”investering”. För ngn månad sedan anordnade Castro (Raul) en av de sällsynta kubanska partikonferenserna. Det var den 6:e i ordningen, efter 50 års med en kommunistisk regim, och en viktig nyhet är att det är Raul, inte Fidel, som satt vid rodret denna gång. Som jag förstått det ser många kubaner dessa konferenser mer som byråkratisk fernissa, snarare än kongresser där betydelsefulla förslag mejslas fram. Möjligen var det annorlunda denna gång?
20 år efter sovjetimperiets fall är Kuba mer desperat än någonsin. De reella lönenivåerna på (den faktiskt ganska stora) ön är idag en knapp tredjedel av vad de var i slutet av 80-talet och ojämlikheten är dramatiskt mycket högre. Kirurger tvingas jobba som turistguider och de med släktingar i USA blir automatiskt en dollar-spridande bourgeoisie. De flesta utomstående anser förstås situationen vara ohållbar. Medan Kuba halkar två steg bakåt för varje steg framåt har grannländer som Costa Rica och Brasilien, som valt en mer socialdemokratisk väg, sett sina ekonomier växa och fattigdomen minska. Socialismo o muerte! Passar kubanerna sig inte kan de få både och…..
En av de viktigaste sakerna att komma ur partikonferensen är planen att tillåta privata företag inom en stor del av servicenäringen. Samtidigt ska en miljon statligt anställda sparkas och denna chock-terapi ska enligt planen vara ett första steg till en mer dynamisk, kanske kan man säga mer Kina-lik, ekonomi. Jag är en stor supporter av denna plan och kanske kan det vara ljuset i tunneln?! Jag är ingen expert på området men jag tycker mig ha förstått att utländska investerares utlåning till Kuba minskat kraftigt sedan början av 2000-talet, då många investerare spekulerade i en snar död för Fidel och en därpå följande motrevolution. Färre tror kanske på en motrevolution idag men kanske kan en mer successiv reformering av systemet leda till något ännu bättre? ==> mitt råd till den som råkar springa på några kubanska statsobligationer (de lär faktiskt finnas!!) är att köpa dem innan någon annan gör det!===================

Personligen ska jag fortsätta hålla ett öga på denna fascinerande karibiska ö med sin särpräglade historia och sitt unika samhällsskick. Jag har aldrig besökt Kuba men när jag väl gör det hoppas jag att jag kan ta in på det klassiska Habana Hilton (numer mer känt som Hotel Habana Libre, Fidels högkvarter under den första tiden vid makten) innan det blir för dyrt för en svensk professor…..

Hemma igen!

Konferensen var bra och Grekland var vackert. Vad gäller den grekiska (och den europeiska) ekonomin tänker jag inte säga mycket. Min åsikt borde vara känd vid det här laget. Inga positiva överraskningar bjöds heller under resan.

Det uttryck som bäst sammanfattar det hela är nog det lokala Wien-dialekt uttrycket Blädeschicht (ursäkta stavningen, jag har aldrig sett det i skrift). ”Trist (framtida) period” tror jag man kan översätta det hela med, fast det österrikiska uttrycket sammanfattar det hela bättre tycker jag!…

Konferens i Grekland!

Jag ska till Grekland på finanskonferens. Titeln på min presentation är ”Does the Chinese Stock Market react to News?” och även om detta inte har ngt med Grekland att göra så ser jag fram emot att även studera den lokala ekonomin.

Jag hoppas inte de läst mina tidigare mycket kritiska inlägg om Greklands ekonomi bara, se t.ex. If Greece wants my money then I want their islands från februari 2010! :) Tanken att Grekland måste börja sälja av assets har ju sedan dess spridits flitigt i media och anses numer ganska rimligt. Se t.ex. Want to Buy a Piece of a Greek Island? från Wall Street Journal. När jag skrev min blog ansågs det dock av ngn anledning otänkbart. Media och politiker ligger som vanligt månader efter......

Is a voluntary debt restructuring really voluntary?

Four years ago, in March 2007, three months before the start of the credit crisis, I tried to make my voice heard regarding the potential impending crisis in the credit derivatives world. I have written extensively about this in earlier entries, see Who listens to academics?, and my message from that blog can be summarized with the passage:

…..I am just not convinced that the typical credit derivative is either (i) traded in a satisfactorily liquid market, (ii) well defined, or (iii) understood by all participants……

Most of you know that the first and last points have come true (clearing houses to replace OTC trading in CDSs and investors such as the commune of Narvik in Norway deafulting on their CDOs) but the second point has not been raised very much in media. The point was raised in my attempted newspaper article however:

…..Moreover, there is evidence of the legal/operational interpretation of the contract-details occasionally being open for discussion. For instance, the exact definition of what should count as a credit event is sometimes debated, and in some cases the CDS owners have even seen their contract suddenly become worthless due to an unexpected total debt-repayment by the underlying firm!…..

Let us fast forward to May 2011! Now, the kind of problem discussed above, exactly, is potentially faced by the CDS owners that have bought protection against a Greek default. In fact, the so-called voluntary debt restructuring that EU-officials talk about might not trigger an actual default in the CDS-contract! At least that is a risk that is dicussed in the CDS community. And that would mean a zero pay-out to the insurance buyer and a disqualification of the entire sovereign CDS market! Ecco, all my three pre-crisis predictions have come true!

I find the whole thing slightly worrying though and I wonder how the CDS traders treat this “problem”. At the moment the Greek sovereign 5Y CDS spread is 13% and one asks oneself how high the spread would be without the risk of a non-payment? I must also question the logic behind the term “voluntary restructuring” and the extent to which such an event is really “voluntary”. I mean, if this was voluntary, why would not bond holders in general gladly extend the maturities of their bonds without any compensation as soon as they have the possibility to do so (such a maturity-extension is most likely what such a restructuring would mean)? To me, such an event is not voluntary at all and simply equal to a credit event!

Minjian jiedai på svenska?

Gillian Tett, journalist på Financial Times, skrev en intressant artikel om ett kinesiskt fenomen kallat minjian jiedai för ett år sedan, Grey areas in Chinese loans give pause for thought.

Minjian jiedai är tydligen någon sorts förbjuden ”under-bordet” långivning från förmögna kineser till små och medelstora kinesiska företag. Mestadels är det tydligen kortfristiga lån och själva transaktionen mäklas av en mäklare över mobiltelefon. Anledningen till att denna typ av utlåning florerar (frodas?) i Kina, är de välkända problemen för kinesiska företag att få tag på kapital.

Jag har skrivit om relaterade frågor för mikroentreprenörer i min artikel Structured Microfinance in China Min tanke här och nu, handlar ej om mina strukturerade mikrolån (MiCDOs) utan snarare om de tigerlån jag tjatat om här på bloggen vid tidigare tillfällen, se Är ni trötta på låga bankräntor?

Det finns uppenbarligen en koppling mellan de (hypotetiska) svenska tigerlånen och de kinesiska minjian jiedai lånen i att de båda två undergräver bankernas ”monopol” på utlåning till mindre företag. Tigerlånen fokuserar inte på förmögna investerare utan på vem som helst med sparbehov men det skulle i alla fall vara spännande att få veta om förmögna svenskar i någon större utsträckning lånar ut till mindre företag. D.v.s. existerar minjian jiedai i Sverige?

(Enligt min kinesiska doktorand ska det vara jiedai, inte jeidai som Tett skrev i FT, dvs ”lån bland folk”, men det spelar kanske mindre roll……)

Inflation och resultaträkningar!

För att tjäna pengar på att köpa och sälja aktier är det en del som förlitar sig på tur. Det är naturligtvis helt OK att göra det och en hel del framgångsrika investerare är säkert rika p.g.a. tur. Dock, för de flesta av oss är det nog förmågan att gräva fram någon ny bit information (som få andra tänkt på innan alla andra också inser informationens stora betydelse) som gör skillnad.

En självklar plats att söka information om ett bolag på är naturligvis i kvartals- och års-rapporter. Är man duktig på att läsa balans- och resultat-räkningar har man naturligtvis en edge i investerarspelet. Själv har jag aldrig ägnat mycket tid åt finansräkenskaper och den största anledningen till det är att jag vet att jag inte är speciellt duktig på det hela (jag är ingenjör och nationalekonom, ej revisor). Jag vet alltså att jag inte har någon edge!

För er som är duktiga på redovisning är följande observation inte så spännande. Och för mig som knappt läser resultaträkningar är det inte heller så intressant. Men, för den som kämpar med siffrorna i kvartalsrapporten kan det vara nyttigt att inse att hög inflation försvårar det hela! Och inflation är något vi får leva med ett tag. I BRIC-länderna ligger inflationen redan på tvåsiffriga nivåer och i flera av de utvecklade länderna är inflationstakten på uppgång.

Hur kommer inflation in i bilden? Jo, vid hög inflation kan man inteckna en “vinst” bara genom att köpa ngt för KPI den 1 januari och sälja det för KPI 12 månader senare. Och vips har man en vinst i resultaträkningen. Detta är förstås många medvetna om men frågan är vilka bolag som gör så och hur de gör det. Detta lämnar jag dock gladeligen till andra att bedöma. Som sagt, det är inte mitt område.

Slutsats: tänk på att det inte bara är Finance 101 (inflationspredikterande) som gäller för investeraren i inflationstider, d.v.s. i hög grad vid BRIC investeringar, utan även Accounting 101 (inflationstrixande)!

Hans top-ranked, twice!

I was recently informed that I actually top the ranking list of the (all-time) most downloaded research papers at the University of Technology, Sydney working papers series in Finance! My paper Merton for dummies: a flexible way of modelling default risk has apparently been downloaded 2683 times. See the figure or go here. I wrote that paper while working at University of Technology, Sydney in 2002-2004, that’s why it appears on their working paper series.

I was particularly happy about hearing this since I already top the ranking list of the (all-time) most downloaded research papers at Lund University working papers series in Economics with another paper. My paper Credit Default Swaps and Equity Prices: The iTraxx CDS Index Market has been downloaded 4276 times. See the second figure or go here. Notice the distance to the second most downloaded paper..... :)

I am not naïve enough to equate this in any way with these two papers being the best pieces of research coming out of these two institutions but, nonetheless, I enjoy the fact that so many people has made the decision to download (and hopefully read) my pieces of research. It is simply a nice acknowledgment of ones effort.... What a pity, though, that I am not paid per download!

Slaget om Cocos!

En av de roligaste sakerna med att jobba inom finans är att området utvecklas så snabbt. Jag menar inte bara den dagliga prisutvecklingen på allehanda finansmarknader, med dess ultrasnabba feedback, utan framförallt utvecklingen av det finansiella systemet och dess funktioner. Ett av de senaste utvecklingsspåren som fångat mitt intresse är olika nya förslag till hur banker kan finansiera sig (i spåren av finanskrisen).

En spännande innovation på bankfinansieringsmarknaden är användandet av så kallade contingent convertible bonds (CoCos). Villkorade konvertibler blir det på svenska. Cocos är sysslingar till vanliga convertible bonds med den, för oss ganska ointressanta, skillnaden att (det låga) konverteringspriset där man får byta obligationen mot en aktie föregås av ett annat (lite högre, men fortfarande låga) ytterligare pris som måste passeras innan konvertering får ske. Med andra ord, obligationen blir konverterbar (convertible) först sedan något annat hänt (därav tillägget av ordet contingent i namnet).

OK, det jag vill belysa i denna blog är inte detaljerna i ett CoCo kontrakt, som dessutom kan variera en hel del från CoCo till CoCo, men användandet av CoCos av banker som komplement till andra former av kapital, framförallt aktiekapital. Härom veckan emitterade t.ex. Credit Suisse $7bn i CoCos. Idén är förstås att om Credit Suisse behöver mer pengar i framtiden p.g.a. soliditetsproblem så kan de (av den Schweiziska finansinspektionen) tvingas omvandla CoCo-obligationerna till aktiekapital (rekapitalisering) och på det viset göra den Schweiziska finansinspektionen, och i förlängningen den Schweiziska skattebetalaren, lycklig! På bekostnad av investeraren i CoCo-dealen förstås, som står där med skägget i brevlådan.

Det finns säkert flera problem kopplade till detta och ett skulle kunna vara att den exakta trigger-punkt där CoCon övergår till aktier kan vara svår att bestämma. Det finns också utrymme för en hel del godtycke och kanske t.o.m. politisk risk i finansinspektionens eventuella beslut att sätta ner foten och bestämma att trigger-nivån (lämpligen en viss tier-one capital ratio) är överträdd. Det är också tveksamt om kapitaltillskottet vid ett rimligt utnyttjande av CoCos i en typisk krissituation blir tillräckligt stort. Inte minst som räntan som banken kommer att få betala på sina CoCo obligationer kanske blir så hög att intresset aldrig blir riktigt stort.

Ett annat intressant område där dessa CoCos skulle kunna användas är hur som helst som kompensation till bankanställda! D.v.s. i stället för att betala bonus i cash så skulle de kunna betalas med CoCos vars värde (förstås) är mer eller mindre konstant i goda tider, och som dessutom troligen betalar hög ränta, men drastiskt faller i värde vid framtida bank-problem ända till dess de omvandlas till (billiga) aktier som den anställda kan göra vad f-n han vill med…..! Räkna med mer debatt på detta område under 2011.

Hemma från Ungern igen!

Jag är nu tillbaks efter mitt besök som gästforskare vid Corvinus Economic University i Budapest (Ungerns förnämsta ekonomiinstitution). Jag hade en jättetrevlig tid i Ungern och lärde mig en hel del både om mikrobankers aktivitet i den delen av Europa och om situationen för vanliga banker i Ungern. Ett givande besök ur forskningssynpunkt, med andra ord.

Jag lovade dock också er blogg-läsare att återkomma med reflektioner över investerarsituationen i Ungern och på den punkten vet jag tyvärr inte om jag blivit så mycket klokare efter min tid där. Jag har lärt mig en hel del om vad (utbildat) folk i Ungern tror om framtiden men det är ju inte alltid det bästa att basera sina investeringar på. När jag var i Ungern sist, 2003, var alla förståsigpåare, såväl inhemska som utländska, väldigt optimistiska vad gällde framtiden och såhär i efterhand får man nog säga att det var fullständigt fel; min egen personliga och oproffsiga bedömning är att den ekonomiska situationen är kärvare idag än för 7 1/2 år sedan. Och då kommer vi till dilemmat; alla jag pratat med har denna gång (2011) unisont uttrycket sin pessimism över Ungerns framtid! Och jag har pratat med allt ifrån taxi-chaufförer via arkitekter, ekonomstudenter, mikrolångivare, Morgan Stanley analytiker till ekonomiprofessorer, ja t.o.m. en gammal OS-medaljör har jag diskuterat ekonomi med! Och alla är de negativt inställda till dagens ekonomiska och politiska situation (läs Fidesz) samt till utsikterna till förändring.

M.a.o., ska vi följa mönstret från mitt 2003-besök så ska vi alltså köpa Ungerska aktier och fastigheter! Aktiernas prisnivå har jag ej kollat in överhuvudtaget men fastigheter i Budapest är mycket billiga. Troligen är kvalitén och intäktsmöjligheterna därefter men jämfört med Sverige är priserna bara en bråkdel (och detta i en fantastisk vacker och historiskt betydelsefull 3-miljonersstad mitt i Europa full med bl.a. en uppsjö av Jugend/Art Nouveau byggnader och boulevarder i Parisisk Haussmann-anda).

-------------------------------------------------

Vad mer, jo jag har som vana att kolla in bilparken i städer jag besöker och i Budapest’s fall var den ej alltför imponerande. Detta kan man tolka på många sätt förstås (som tecken på moderation och som tecken på dålig köpkraft) och jag är ej man att avgöra vilken tolkning som är den rätta. På bilden ovan ser vi dock en Maserati Granturismo -09 (uppskattat värde 1 miljon Skr) och det mest typiska med denna bil är att den som så många andra lyxbilar i Budapest (och de är ganska få) är registrerad i Slovakien! Som en anekdot kan nämnas att huset i bakgrunden är Ungerns Vetenskapsakademi och förutom att få därinne skulle ha råd med en Maserati så var det där jag arbetade en tid som ung ingenjörsstudent på 90-talet!

Hans in Hungary

Since a couple of days I am in Budapest. I am visiting Corvinus University until mid-March.

If I am able to I will come back with some comments on the economical situation here in Hungary, i.e. some observation related to the investment climate.

Svenska miljonvillor - ett nytt fenomen!

>

En miljonvilla i Sverige idag är inte mycket att visa upp för grannarna eller att yvas över i inredningstidningarna. Inte om vi räknar i svenska kronor vill säga. Om vi pratar om $US, d.v.s. amerikanska dollar, blir det en annan femma. I Lund/Malmö, där jag bor, ligger priset för en stor trevlig sekelskiftsvilla i de bästa områdena kring 10 miljoner kronor, d.v.s. ca $1.5 miljoner. Det finns alltså riktiga miljonvillor både i Lund och Malmö, anno 2011!

OK, vart vill jag komma med detta? Jo, jag skulle vilja hävda att detta är ett helt nytt fenomen och att detta borde vara ytterligare ett tecken på att bostadsmarknaden i Sverige borde börja klassas som bubbelmässig. Eller åtminstone borde det vara något man kan skänka åtminstone en kort tanke innan man skuldsätter sig för livet i tron att man ska tjäna lika mkt på värdeökningen på sitt nya stora hus som på sitt (välbetalda) jobb. [N.B., det finns inte många hushåll med mångmiljoninkomster i Lund/Malmö och antalet mångmiljonärer torde vara ännu mindre så kontantköp av villor är nog ovanligt.]

En snabb jämförelse av huspriser (i $US) idag och för ett ynka decennium sedan ger vid handen att svenska kronans förstärkning tillsammans med husprisuppgången (ungefär en dubbling i kronor räknat på tio år) gör att dagens $1.5 miljonersvilla i Malmö kostade för tio år sedan i runda slängar $500 000! D.v.s. långt ifrån en miljonvilla i dollar räknat! Och det var 2001, d.v.s. vi pratar knappast förhistoria här…..

Jag har faktiskt aldrig sett någon som belyser denna facett av husmarknaden i Sverige tidigare! Jag inser att husmarknaden är en tämligen nationell marknad men vi är ju trots allt alla världsmedborgare nu för tiden (såg någonstans att typ 20% av 40-talisterna vill lämna landet när de går i pension) så varför ska vi alltid mäta allt i kronor?

Lastfartyg och dess finansiella betydelse – Del III

En av mina gamla studenter önskade sig lite mer bloggande om lastfartyg härom månaden och nu har jag fått tummarna loss! Det blir en hederlig gammal ”trading story” men det får duga, alltid finns det väl ngt man kan lära sig av det också. Inte minst med tanke på de supersvarta moln som tornar upp sig kring Suez-kanalen :(

I somras (26/7) skrev jag följande här på bloggen: ".....i bloggen från i mars var min huvudpoäng att jag trodde den gängse tolkningen av charterkostnaden som en indikator på världskonjunkturen för en tid kommer att vara förpassad till någon mörk och undanglömd plats. Tesen var att det var det stora utbudet av nya fartyg som sänkte charterkostnaden, inte ett lågt globalt efterfrågetryck. Jag tror fortfarande att så kan vara fallet och min tolkning är helt enkelt att de låga charterkostnaderna inte är en så stark bear-signal vad gäller globala aktier som man skulle kunna tro!" Se Lastfartyg eller stekarjolle för mer detaljer.

Sedan jag skrev min blog i somras har charterkostnaderna (återigen mätt som Baltic Dry Index, Capesize) sjunkit ännu mer MEN samtidigt har en global aktieportfölj (MSCI World) gått upp hela 20%! D.v.s min tes om att förpassa charterkostnaden (som indikator på världskonjunkturen och som positivt korrelerad med aktievärderingar) till en mörk och undangömd plats var sannerligen ”spot on”!

För att citera mig själv och bloggen Lastfartyg och dess finansiella betydelse ”den smarta investeraren kan få utlopp för sina tradingidéer genom att använda Baltic Dry Index som trigger för handel på andra marknader som aktier eller FX!” Det gäller bara att förstå när och hur man ska använda indexen! Hemligheten är att man alltid ska

Google News - the news aggregator! – Part II

Some of you might have seen the news piece about Google suggesting a novel way of constructing an alternative inflation measure using their huge Google database of web shopping data!

------------------------

Now, since I have suggested an alternative way of using Google’s data I find this suggestion particularly intriguing. As I have mentioned in an earlier blog Google News - the news aggregator I wrote the first (as far as I know) academic paper, back in 2008, on the use of news aggregators in finance:

Byström, H., (2009), News Aggregators, Volatility and the Stock Market, Economics Bulletin 29 (4), 2009, pp 2679-2688.

In that paper I discuss how news aggregators can be used in a financial context. Among other things I suggest that Google News could be used to construct an alternative to the widely used “fear indicator”, i.e. the VIX-index.

-------------------------

It seems Google themselves share my optimism about using their web services to measure financial parameters in an efficient way. While my focus was on measuring the amount of fear in the market using one of their web pages their suggestion is to measure the price changes in the economy using products sold over some of their shopping web pages. And just like my measure is an alternative measure, their inflation measure is an alternative measure since the goods bought and sold on their web is different from those included in the traditional CPI measure. Both approaches of course have their pros and cons but personally I like the fact that mortgage payments are excluded from the Google Price Index (GPI).

It seems that Google is stepping up its attempts to conquer the world! I cannot say that I overly like that scenario but considering that I have just switched to Microsoft’s Windows 7 and Office 2010 (involuntarily), and considering how horrible these two Microsoft products are, I can only say one thing: Go Google Go!!

Högre realräntor på ålderns höst!

Jag har länge mött det ensidiga fokus på sparandeöverskottet i världen och dess viktiga roll i att hålla realräntor nere med stor skepsis. Varför hör man så sällan om det investeringsunderskott världen sett under snart 30 år? Den globala ekonomin har under denna tid dominerats av de rika länderna (EU, USA, Japan) och där är det tydligt att de stora efterkrigs-investeringarna (1945-1975) inte följts upp med investeringar i samma takt under den nästföljande 30-års perioden (1975-2005). Se bara på SJ och dess knappa 200km/h! Eller Heathrow flygplatsen med dess sunkiga heltäckningsmattor! Eller fastighetsstocken i Europa (miljonprogram etc.). De är alla eftersatta och det är något man blir påmind om varje gång man reser till (eller i) ett utvecklingsland. Har ni flugit till Changi-flygplasen i Singapore någon gång? Har ni tagit tåget mellan Shanghai och Hangzhou i Kina någon gång? Har ni bott på affärshotell längs Sukhumwit i Bangkok någon gång? Har ni åkt på en nybyggd motorväg i Dehli eller Bombay i Indien någon gång? Gör det, och tänk på vad det kommer att innebära för realräntorna när denna typ av investeringar sprids över en värld där utvecklingsländerna kommer att utgöra en allt mer dominerande andel samtidigt som sparandet ligger kvar på samma nivå som idag (mycket pekar dessutom på att det är troligare att det globala sparandet sjunker framöver.....).

Allt detta är något som McKinsey Global Institute (managementkonsulten McKinsey & Co.s forskningsavdelning) uppmärksammar i deras emminenta rapport från december 2010 ”Farewell to cheap capital? The implications of long-term shifts in global investment and saving”.

I denna rapport lyfter McKinsey på ett övertygande sätt fram skäl till just det jag nämnt ovan, d.v.s. varför vi kan förvänta oss kraftigt ökande realräntor globalt sett över de närmsta decennierna. De påpekar dessutom att skiftet troligen kommer redan under den närmsta 5-års perioden och de fortsätter med att lista saker som hushåll, företag och regeringar måste tänka på för att tackla detta regimskifte.

Som investerare ser jag framförallt en viktig poäng: det är möjligt att de senaste 30 årens dominans av aktier över fixed income är över! Detta skulle alltså betyda att bankkonton och obligationer över det långa loppet återigen kommer att generera avkastning i klass med aktier och fastigheter. Naturligtvis kommer dagens obligationsinnehavare förlora en hel del när räntorna stiger, och naturligtvis är det först i det långa loppet som aktier (och bostadspriser) kommer att lida av denna realränteuppgång men det gäller som alltid att vara ute i god tid för att fånga upp vinstgenererande trendskiften på finansmarknaden!

Summa summarum: Många av oss har levt hela våra liv [0-T] i en tid när realräntor stadigt sjunkit. Jag tror nu det är dags att förbereda sig på en andra halva [T-2T] i en tid med stadigt stigande realräntor. Bara en total ekonomisk härdsmälta gör detta scenario osannolikt (om du frågar mig).