Jag har tidigare här på bloggen, b-index – ett nytt sätt att utvärdera fonder och fondförvaltare!, diskuterat min artikel An index to evaluate fund- and fund manager performance (scrolla ner till rubriken Working Papers) där jag föreslår ett nytt sätt att utvärdera fonder och/eller fondförvaltare.
Min artikel har nu blivit accepterad för utgivning av New York-baserade tidskriften ”The Investment Professional”. Det tycker jag är extra kul eftersom denna tidskrift är NYSSAs officiella tidskrift (New York Society of Security Analysts). Denna förening grundades redan 1937 av bl.a. Benjamin Graham, ”the father of value investing"! För er som inte känner till Benjamin Graham och hans enorma inflytande på dagens investerare kan t.ex. nämnas att Warren Buffett döpt sin son efter honom!
---------
För er som ej läst den gamla bloggen och inte orkar klicka er dit så är definitionen på mitt föreslagna, s.k., b-index:
En fond/fondförvaltare har ett b-index lika med b om b är det högsta tal för vilket fonden/ fondförvaltaren har presterat en årlig avkastning högre än b % åtminstone b år historiskt.
Idén är förstås att med en enda siffra, b, summera en fonds prestanda.
december 16, 2009
december 10, 2009
Investment bankers tjänar mycket bra!
Matteus 13:12 Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.
Jag tänkte det kunde vara kul för mina läsare, inte minst för dem som också råkar vara finans-studenter, att få lite känsla för vad man tjänar som ”investment banker”.
De flesta av er vet säkert att lönerna är höga, men kanske vet ni inte riktigt hur höga!
Enligt lördagens Financial Times är följande de förväntade genomsnittslönerna globalt 2009 för bankfolk av olika senioritet (avrundade siffror). Jag har lagt till en kolumn med min uppskattning av det typiska antalet år av arbetserfarenhet för resp. kategori:
Position -- År i yrket -- Total årslön inkl. bonus (Skr)
Analyst -- 0-3år -- 1 miljon
Associate -- 4-6år -- 1.5-2.5 miljoner
Vice President -- 7-10år -- 4-5 miljoner
Managing Director -- 10+år -- 10-15 miljoner
Head -- 15+år -- 50-80 miljoner
Det måste tilläggas att nyanställda civilekonomer börjar som analyst och att de med doktorsexamen från Handels eller Lund eller MBA från Harvard eller liknande toppskola typiskt börjar som associate. Det bör också tilläggas att t.ex. Vice President inte är en speciellt hög position och att det finns tusentals på en stor investment bank. Även Heads finns det flera av på varje bank.
Man måste väl tillstå att det är en välbetald skara män (och några kvinnor)!!! Inte minst med tanke på att halva jordens befolkning får klara sig med mindre än 6000Skr per år i total ”lön+bonus”!
The guilded age is back! With a vengeance!
Jag tänkte det kunde vara kul för mina läsare, inte minst för dem som också råkar vara finans-studenter, att få lite känsla för vad man tjänar som ”investment banker”.
De flesta av er vet säkert att lönerna är höga, men kanske vet ni inte riktigt hur höga!
Enligt lördagens Financial Times är följande de förväntade genomsnittslönerna globalt 2009 för bankfolk av olika senioritet (avrundade siffror). Jag har lagt till en kolumn med min uppskattning av det typiska antalet år av arbetserfarenhet för resp. kategori:
Position -- År i yrket -- Total årslön inkl. bonus (Skr)
Analyst -- 0-3år -- 1 miljon
Associate -- 4-6år -- 1.5-2.5 miljoner
Vice President -- 7-10år -- 4-5 miljoner
Managing Director -- 10+år -- 10-15 miljoner
Head -- 15+år -- 50-80 miljoner
Det måste tilläggas att nyanställda civilekonomer börjar som analyst och att de med doktorsexamen från Handels eller Lund eller MBA från Harvard eller liknande toppskola typiskt börjar som associate. Det bör också tilläggas att t.ex. Vice President inte är en speciellt hög position och att det finns tusentals på en stor investment bank. Även Heads finns det flera av på varje bank.
Man måste väl tillstå att det är en välbetald skara män (och några kvinnor)!!! Inte minst med tanke på att halva jordens befolkning får klara sig med mindre än 6000Skr per år i total ”lön+bonus”!
The guilded age is back! With a vengeance!
december 02, 2009
Kompass-rosen på aktiemarknaden!
Jag slår vad om att få av er tänkt på att aktiepriser (och andra marknadspriser) ej kan anta vilka värden som helst. Det finns vissa minimi-steg som aktiepriset tillåts röra sig, t.ex 10 öre upp eller ner osv. En Ericsson-aktie kan ju t.ex. ej kosta 45.3476kr, eller hur? Denna diskretisering av prisrörelser har sedan ett tag studerats av mig m.fl. (Se nedan.)
Dock, anledningen till att jag tar upp detta fenomen i min blog just nu är att ett ”tick-size war” (minimi-steget kallas tick-size på engelska) äger rum på börserna runt omkring i världen. Som så mycket annat på börs-fronten har detta krig startats av de nya ”dark pool”-handelsplatserna typ Turquoise och Chi-X. Kriget handlar om att alla handelsplatserna (börser och dark pools) försöker minska tick-sizen för att attrahera mer handel till sin handelsplats. Inte minst är det algo-traders (traders som mekaniskt köper/säljer med algoritmer/datorer) som driver denna jakt på små ticks. Jag är mycket fascinerad av denna utveckling och det ska bli spännande att se hur området utvecklas framöver. Små ticks är inte bara bra antar jag. Bl.a. torde datahanteringen bli jobbigare och jobbigare ju mindre ticks tillåts vara. Och market makers o liknande kommer också att tvingas ändra sitt beteende med möjlig likviditetsförlust på kuppen! Det finns dessutom säkert en mängd andra konsekvenser som kommer att upptäckas allt eftersom ticksen minskas. Vi får se…..
Om det är få av er som tänkt på de diskreta stegens existens tror jag att jag kan lova att det är ännu färre som noterat det vi kallar kompassrosen på aktiemarknaden. Detta är ett mönster som uppträder när man plottar gårdagens avkastning mot dagens avkastning i en X/Y–scatterplot. Se bilden ovan som kommer från mitt papper The Compass Rose Pattern of the Stock Market: How Does it Affect Parameter Estimates, Forecasts, and Statistical Tests? Det vi gör i det pappret är att studera hur tidsseriemodeller påverkas av kompassrosen och de diskreta stegen. Naturligtvis finns det mycket annat att studera i samband med denna snygga ros! Varsågoda att komma med idéer!
november 26, 2009
The Saab factory – Jerry, that’s in Sweden!
I cannot resist saying what everyone should say in the debate about Saab. Isn’t it obvious that Saab, or any other car manufacturer, cannot continue to build cars in Sweden paying 200kr/hour to its workers when the Chines pay their workers 20kr/hour? Why should it be so difficult to understand this?
Seinfeld lovers out there might recall the incident with Jerry’s Saab in the Puerto Rican Day episode:
JERRY: Vandelay. Wait a second. Mr. Pennypacker, if you're here, and Mr. Vandelay is also here, then who's watching the factory?
KRAMER: The factory?
JERRY: The Saab factory?
KRAMER: Jerry, that's in Sweden.
As a true car lover I surely hope the Saab factory will be around in the future as well but I doubt that it will be in Sweden though……
PS. BTW. The Pensky file has nothing to do with the firm Penske (the potential buyer of the other GM brand, Saturn)!!!
Seinfeld lovers out there might recall the incident with Jerry’s Saab in the Puerto Rican Day episode:
JERRY: Vandelay. Wait a second. Mr. Pennypacker, if you're here, and Mr. Vandelay is also here, then who's watching the factory?
KRAMER: The factory?
JERRY: The Saab factory?
KRAMER: Jerry, that's in Sweden.
As a true car lover I surely hope the Saab factory will be around in the future as well but I doubt that it will be in Sweden though……
PS. BTW. The Pensky file has nothing to do with the firm Penske (the potential buyer of the other GM brand, Saturn)!!!
november 23, 2009
Olja – kungen av råvaror!
För ett antal år sedan spenderade jag en sommar i södra Frankrike (Bordeaux) för att lära mig en del om att utvinna olja ur marken, mer exakt ur den porösa berggrunden ett par km ner i jordens skorpa. Jag ska inte påstå att jag sedermera följt utvecklingen på råoljemarknaden med någon speciell noggrannhet men tiden i Frankrike fick mig att inse betydelsen av denna intressanta och spännande råvarumarknad.
Jag gillar ju att då och då skriva ”allmänbildande” artiklar om det finansiella systemet och då olja utan tvivel är den viktigaste råvaran (commodity) i dagens ekonomi så skadar det inte att känna till lite grundläggande fakta rörande prissättningen av olja och oljederivat. Åtminstone om man vill göra anspråk på att vara en professionell investerare.
Vi kan ju ta ett EXEMPEL: För någon vecka sedan deklarerade Saudi-Arabien att de skulle ersätta WTI (West Texas Intermediate) som prisreferens för oljan de exporterar till USA med den ganska okända ASCI (Argus Sour Crude Index)! Vad betyder nu det?
Det första vi måste ha klart för oss är att, vid en viss tidpunkt, finns det hundratals olika oljepris (benchmarks). De mest kända är Brent och WTI, men de är långt ifrån ensamma herrar på täppan. Grundprincipen när man klassificerar olja är (i) oljans geografiska ursprung, (ii) dess densitet och (iii) dess svavelinnehåll.
De viktigaste benchmarken är:
- Brent Denna olja är uppkallad efter dess ursprung ute i Nordsjön. Oljefältet heter helt enkelt Brent. Ungefär hälften av världens råolja prissätts med priset på Brent-olja som referens (med tonvikt på olja såld i Europa och Afrika).
- WTI (West Texas Intermediate) Även denna olja är uppkallad efter dess ursprung. I detta fallet en oljedepå djupt inne i Texas vid namn Cushing. Ungefär en fjärdedel av världens råolja prissätts med priset på WTI-olja som referens (med tonvikt på Amerikanska kontinenten).
- Dubai-Oman Denna olja är förstås uppkallad efter oljans ursprung och är framförallt använd för olja för den Asiatiska kontinenten.
Men det finns som sagt också en massa andra råoljekvalisorter:
- Minas
- ASCI (Argus Sour Crude Index)
- etc. etc.
När man diskuterar olika oljepris, t.ex. de ovan, ska man komma ihåg att det inte bara är platsen för leverans av oljan som skiljer dem åt men också dess kemiska specifikationer. Man skiljer t.ex. på lätt och tung råolja. Brent och WTI är båda lätta oljor och det är generellt en trevlig egenskap då de t.ex. är lättare att handha och dessutom är mer effektiva som råvara för bränslen. Man skiljer också på söt och sur olja. Den söta innehåller mindre svavel och är därför snällare mot miljön.
Låt oss återgå till EXEMPLET ovan: Faktum är att nyheten ovan, med Saudi och dess nya prisbenchmark, måste tolkas genom denna prisma av olje-typer/sorter/kvalitéer…… Som jag förstår det har raffinaderier mer och mer anpassat sig till bristen på de fina lätta och söta oljorna och de efterfrågar tydligen mer av de tunga och sura oljorna. Till skillnad från Brent och WTI är Argus Sour oljan just av denna typ och det är förstås en stor fördel för detta index. Kanske är detta början till en successiv förflyttning av olje benchmarking från USA till Asien?
OK, vad är då kontentan? Jo, om du är inne och fuskar med oljeinvesteringar på någon spread-betting site så skadar det inte att läsa på lite vad gäller detaljerna bakom råvaran du spekulerar i. Och även om du bara köper och säljer aktier så kan det vara intressant att följa utvecklingen på oljeområdet (typ att WTI kanske successivt ersätts av ASCI och andra index) och dess effekter på olika marknader och, inte minst, på storpolitiken. Håll ögonen öppna de närmsta åren, och glöm inte oljekrisen på 70-talet! Den präglade ett decenniums aktiesparande!
Jag gillar ju att då och då skriva ”allmänbildande” artiklar om det finansiella systemet och då olja utan tvivel är den viktigaste råvaran (commodity) i dagens ekonomi så skadar det inte att känna till lite grundläggande fakta rörande prissättningen av olja och oljederivat. Åtminstone om man vill göra anspråk på att vara en professionell investerare.
Vi kan ju ta ett EXEMPEL: För någon vecka sedan deklarerade Saudi-Arabien att de skulle ersätta WTI (West Texas Intermediate) som prisreferens för oljan de exporterar till USA med den ganska okända ASCI (Argus Sour Crude Index)! Vad betyder nu det?
Det första vi måste ha klart för oss är att, vid en viss tidpunkt, finns det hundratals olika oljepris (benchmarks). De mest kända är Brent och WTI, men de är långt ifrån ensamma herrar på täppan. Grundprincipen när man klassificerar olja är (i) oljans geografiska ursprung, (ii) dess densitet och (iii) dess svavelinnehåll.
De viktigaste benchmarken är:
- Brent Denna olja är uppkallad efter dess ursprung ute i Nordsjön. Oljefältet heter helt enkelt Brent. Ungefär hälften av världens råolja prissätts med priset på Brent-olja som referens (med tonvikt på olja såld i Europa och Afrika).
- WTI (West Texas Intermediate) Även denna olja är uppkallad efter dess ursprung. I detta fallet en oljedepå djupt inne i Texas vid namn Cushing. Ungefär en fjärdedel av världens råolja prissätts med priset på WTI-olja som referens (med tonvikt på Amerikanska kontinenten).
- Dubai-Oman Denna olja är förstås uppkallad efter oljans ursprung och är framförallt använd för olja för den Asiatiska kontinenten.
Men det finns som sagt också en massa andra råoljekvalisorter:
- Minas
- ASCI (Argus Sour Crude Index)
- etc. etc.
När man diskuterar olika oljepris, t.ex. de ovan, ska man komma ihåg att det inte bara är platsen för leverans av oljan som skiljer dem åt men också dess kemiska specifikationer. Man skiljer t.ex. på lätt och tung råolja. Brent och WTI är båda lätta oljor och det är generellt en trevlig egenskap då de t.ex. är lättare att handha och dessutom är mer effektiva som råvara för bränslen. Man skiljer också på söt och sur olja. Den söta innehåller mindre svavel och är därför snällare mot miljön.
Låt oss återgå till EXEMPLET ovan: Faktum är att nyheten ovan, med Saudi och dess nya prisbenchmark, måste tolkas genom denna prisma av olje-typer/sorter/kvalitéer…… Som jag förstår det har raffinaderier mer och mer anpassat sig till bristen på de fina lätta och söta oljorna och de efterfrågar tydligen mer av de tunga och sura oljorna. Till skillnad från Brent och WTI är Argus Sour oljan just av denna typ och det är förstås en stor fördel för detta index. Kanske är detta början till en successiv förflyttning av olje benchmarking från USA till Asien?
OK, vad är då kontentan? Jo, om du är inne och fuskar med oljeinvesteringar på någon spread-betting site så skadar det inte att läsa på lite vad gäller detaljerna bakom råvaran du spekulerar i. Och även om du bara köper och säljer aktier så kan det vara intressant att följa utvecklingen på oljeområdet (typ att WTI kanske successivt ersätts av ASCI och andra index) och dess effekter på olika marknader och, inte minst, på storpolitiken. Håll ögonen öppna de närmsta åren, och glöm inte oljekrisen på 70-talet! Den präglade ett decenniums aktiesparande!
november 16, 2009
Microfinance CDOs – alive and kicking!
I am happy to read in Financial Times that Finca International, the well known MFI (microfinance institution) is launching a new microfinance collateralized debt obligation (MiCDO) together with Deutsche Bank! This goes further to prove that microfinance, and particularly structured microfinance, has survived the crisis unscathed.
As we all know, the CDO has been one of the main scapegoats of the financial crisis. However, as I have mentioned frequently in this blog (see for instance Är ni trötta på låga bankräntor? or Bank regulation! ) I am one of those die-hards who actually have believed in CDOs (particularly microfinance ones) all through the crisis. My point is simply that it is not the instrument that is faulty, it is those who use it!
As the first academic in the world to discuss microfinance CDOs (Byström, H., (2008), The Microfinance Collateralized Debt Obligation: a Modern Robin Hood?, World Development. 36 (11), 2008, pp 2109-2126.) I am particularly happy to see MiCDOs coming onto the scene again. This particular Deutsche Bank - Finca microfinance CDO has a nominal size of $21 million and the pool of loans is allegedly made up of $500 loans to microentrepreneurs in Asia and Africa.
Interestingly, just as I describe in my article above (and in Dagens Industri in 2007, see picture) the tranching of the CDO, allegedly, has made this rather isoteric and seemingly risky pool of mini-loans in the third world appealing also for pension funds and the likes in the west. Interest rates will range from approximately 7.5% to 16% and that sounds quite nice to my ears!
In my dreams I run a hug endowment that is currently contemplating investing in this MiCDO! As a nice hedge to the rest of the portfolio (except for the old microloans that we already own of course.....).
november 09, 2009
Soros - reformer av det finansiella systemet
Jag har tidigare betonat att man bör undvika skribenter som MÅSTE skriva och i stället ty sig till dem som VILL skriva för att de har ngt att säga, t.ex. bloggare, professorer och seniora finansmän och likn.
Den seniora finansmannen George Soros (uttalas typ schorosch) är en av dem jag brukar lyssna på, även om jag egentligen föredrar hans gamla vapendragare Jim Rogers, och förra veckan i Financial Times skrev han en bra artikel (dvs en artikel innehållande saker jag håller med om... :)) om behoven av finansiell reform. Normalt sett så är jag mer av fri-marknadsförespråkare än Soros men då det blir mer och mer klart att ren kapitalism övergetts fullständigt tycker jag det är mer intressant att se vad som kan göras inom det existerade kvasisocialistiska finansiella systemet än i mitt utopiska marknadssystem!
Jag tänkte därför kort kommentera/sammanfatta Soros artikel här samt refektera över hur det han säger kan vara viktigt också för oss i Sverige (enligt mig).
Soros nämner fem saker som bör göras:
1) De finansiella myndigheterna måste försöka detektera och bromsa uppbyggandet av bubblor på de finansiella marknaderna, INNAN de sker. Detta bygger på att bubblor faktiskt existerar och kan detekteras och det tror både Soros och jag (men inte Greenspan). Dvs., lite ”leaning against the wind” krävs av finansinspektioner och centralbanker. Detta gäller också här i Sverige där man bör ha bättre koll på bankutlåningen utomlands (i t.ex. Baltikum).
2) För att bekämpa bubblor räcker det inte med att kontrollera penningutbudet, du måste också kontrollera kreditgivningen. I fallet med huslån borde man variera hur mycket man lånar ut (i % av huspriset) med konjunktur och husprisutvecklingen. Kapitalkraven borde helt enkelt stramas åt i bubbelfasen. Detta gäller också här i Sverige där man borde ha bättre koll på hur mycket banker egentligen lånar ut till husköpare (sett till deras verkliga framtida köpkraft).
3) Systemiska risker är inget nytt men Soros betonar deras viktiga betydelse. Jag håller inte med honom helt i hans diskussion på denna punkt där han t.o.m. spekulerar i att förbjuda vissa viktiga derivatmarknader (CDS-kontrakt). Han accepterar dock också, som ett mildare alternativ, en ökad reglering och användning av restriktioner vid handel med t.ex. CDSer. Detta har jag skrivit mkt om, även innan krisen, och där håller jag med honom fullständigt. Detta gäller också här i Sverige i den mån denna typ av värdepapper existerar här.
4) Skattebetalare har räddat bankerna och bankerna ska därför få kraftigt beskärda möjligheter att ta risk med eget kapital. Proprietary trading ska förpassas till hedgefonder där de hör hemma. Detta gäller också här i Sverige där i framtiden rikedomar borde flyttas från bankirer till investerare!
5) Man måste erkänna att värdepapperiserade produkter är minst lika riskabla som rena lån. Diversifieringsvinsterna man trodde sig göra i dessa poolade värdepapper är mycket mindre än man trott och om ratingbyråer o liknande erkänner detta borde framtida bubblor på värdepapperiseringsmarknaden kunna undvikas. Detta gäller också här i Sverige där vissa kommuner o liknande gått på pumpen när man köpt denna typ av värdepapper.
Den seniora finansmannen George Soros (uttalas typ schorosch) är en av dem jag brukar lyssna på, även om jag egentligen föredrar hans gamla vapendragare Jim Rogers, och förra veckan i Financial Times skrev han en bra artikel (dvs en artikel innehållande saker jag håller med om... :)) om behoven av finansiell reform. Normalt sett så är jag mer av fri-marknadsförespråkare än Soros men då det blir mer och mer klart att ren kapitalism övergetts fullständigt tycker jag det är mer intressant att se vad som kan göras inom det existerade kvasisocialistiska finansiella systemet än i mitt utopiska marknadssystem!
Jag tänkte därför kort kommentera/sammanfatta Soros artikel här samt refektera över hur det han säger kan vara viktigt också för oss i Sverige (enligt mig).
Soros nämner fem saker som bör göras:
1) De finansiella myndigheterna måste försöka detektera och bromsa uppbyggandet av bubblor på de finansiella marknaderna, INNAN de sker. Detta bygger på att bubblor faktiskt existerar och kan detekteras och det tror både Soros och jag (men inte Greenspan). Dvs., lite ”leaning against the wind” krävs av finansinspektioner och centralbanker. Detta gäller också här i Sverige där man bör ha bättre koll på bankutlåningen utomlands (i t.ex. Baltikum).
2) För att bekämpa bubblor räcker det inte med att kontrollera penningutbudet, du måste också kontrollera kreditgivningen. I fallet med huslån borde man variera hur mycket man lånar ut (i % av huspriset) med konjunktur och husprisutvecklingen. Kapitalkraven borde helt enkelt stramas åt i bubbelfasen. Detta gäller också här i Sverige där man borde ha bättre koll på hur mycket banker egentligen lånar ut till husköpare (sett till deras verkliga framtida köpkraft).
3) Systemiska risker är inget nytt men Soros betonar deras viktiga betydelse. Jag håller inte med honom helt i hans diskussion på denna punkt där han t.o.m. spekulerar i att förbjuda vissa viktiga derivatmarknader (CDS-kontrakt). Han accepterar dock också, som ett mildare alternativ, en ökad reglering och användning av restriktioner vid handel med t.ex. CDSer. Detta har jag skrivit mkt om, även innan krisen, och där håller jag med honom fullständigt. Detta gäller också här i Sverige i den mån denna typ av värdepapper existerar här.
4) Skattebetalare har räddat bankerna och bankerna ska därför få kraftigt beskärda möjligheter att ta risk med eget kapital. Proprietary trading ska förpassas till hedgefonder där de hör hemma. Detta gäller också här i Sverige där i framtiden rikedomar borde flyttas från bankirer till investerare!
5) Man måste erkänna att värdepapperiserade produkter är minst lika riskabla som rena lån. Diversifieringsvinsterna man trodde sig göra i dessa poolade värdepapper är mycket mindre än man trott och om ratingbyråer o liknande erkänner detta borde framtida bubblor på värdepapperiseringsmarknaden kunna undvikas. Detta gäller också här i Sverige där vissa kommuner o liknande gått på pumpen när man köpt denna typ av värdepapper.
november 03, 2009
Coppock säger – köp aktier! – Del II
Tänkte köra en uppföljning på min förra blog om Coppock-indikatorn, se Coppock säger – köp aktier!
Faktum är att köpsignalen som indikatorn gav för snart fem månader sedan var ”spot on”! Sedan dess har OMX Stockholm All Share stigit hela 15%.
Tittar vi på grafen ovan(OMXS från Jan 1991 till Nov 2009), där den blå grafen är OMX index och den svarta är Coppock-indikatorn, så ser vi att vi fortfarande (2/11) har en hyfsat stark köpsignal! Dock ej lika stark som sist. [Förstora bilden genom att klicka på den.] Återigen, köpsignalen gäller Stockholmsbörsen (OMXS) och baserar sig helt på Coppock indikatorn. Coppock indikatorn är en klassisk teknisk indikator som baserar sig på att man kan jämföra en börskrasch med en anhörigs död (!) och att det tydligen tar 11-14 månader att sörja en anhörigs död. Genom att titta på 11- och 14-månaders avkastningar och smootha summan av dem med ett MA-filter så får man en köpsignal när indikatorn vänder från en negativ nivå.
Som jag skrev i mitt gamla inlägg så är detta helt och hållet en teknisk indikator och ska behandlas som en sådan och inget annat! Ska bli spännande att se om Coppock får rätt igen! Fast kom ihåg, signalen är inte lika entydig denna gång.
PS. observera att Coppock blogen är den enda jag gjort som rör teknisk analys. Man måste vara försiktig när man använder TA och noggrannt välja de indikatorer som man tror på. Det mesta som skrivs inom detta område är nog tyvärr humbug (om du frågar mig vill säga).
oktober 28, 2009
oktober 22, 2009
En ny studieresa till Baltikum! – Del II
Ett bra sätt för investeraren att välja sina informationskällor är att undvika skribenter som måste skriva. D.v.s. undvik veckovisa kolumner och journalister som måste skriva om något för att det är deras jobb. M.a.o. läs i stället bloggar och seniora typer som skriver när de har något att säga! För att i möjligaste mån följa mina egna rekommendationer så ska jag idag fatta mig kort i rapporten som följer. Jag brukar ju skriva när jag har något som jag vill säga, inte för att jag lovat det... :)
OK, i min förra blog lovade jag en reserapport och här kommer den även om jag inte riktigt bestämt mig för vad jag anser om Lituaen ur ett investerarperspektiv. Om jag ska summera det hela så är jag nog kort på kort sikt och lång på lång sikt! Dvs, jag tror återhämtningen blir lång och att det tar tid innan Baltikum ens är i närheten av Skandinavien vad det gäller ekonomisk utvecklingsnivå. Och med den bedömningen och prisbilden i dagens Baltikum i färskt minne anser jag att antingen måste valutorna där försvagas (dvs devalvering) eller tillgångspriserna/lönerna falla.
Hade jag nu varit en journalist hade jag kunnat vinkla denna artikel för att hävda att Lituaen är i värsta depressionen. Som “bevis” skulle jag använda följande foton tagna i fredags/lördags.
För det första verkar konsumenterna svikit detaljhandeln av döma av avsaknaden av folk kl 11.30 en lördagsförmiddag på det mest exklusiva köpcentrumet i Vilnius.
För det andra verkar det som om folk är desperata och t.o.m. dumpat sina raskatter på gatan. Vita perserkatter som den på bilden hör det inte till vanligheten att man ser utomhus! Inte ens i välbärgade villaförorter i världens rikaste länder är det normalt för perserkatter att springa runt i minusgrader!
För det tredje så avslöjar den tredje bilden hur prisnivån på kläder i Lituaen ibland t.o.m. är högre än i Sverige (kvittot är från en någotsånär internationell klädkedja för den västeuropeiska medelklassen). Dvs ett tecken på en nödvändig devalvering för att få pusslet att gå ihop.
För det fjärde verkar det vara tomt på medelklassrestaurangerna i Vilnius. Notera mitt armbågsutrymme kl 19.30 en fredagkväll på en någorlunda stylish Georgisk restaurang nära centrum.
Som den vetenskapsman jag anser mig vara så skulle jag aldrig våga påstå det jag påstått ovan utan att skämmas. Det kan helt enkelt finnas en rad av andra rationella förklaringar än ”depression economics” för bilderna ovan! Having said that however, så tror jag det finns en del sanning i påståendena. Jag är följaktligen benägen att vidhålla min pessimism vad gäller Baltikum ett tag till.
PS. På det privata planet så fick jag tag på Vana Tallinn och såg mkt av Vilnius. Precis som Tallinn är det en riktig pärla! Jag tycker vi ska vara glada för dessa förträffliga grannar i öst. Och de ska likaledes vara glada för sina förträffliga grannar i väst (obs, väst)! Maten var dock oätlig!
OK, i min förra blog lovade jag en reserapport och här kommer den även om jag inte riktigt bestämt mig för vad jag anser om Lituaen ur ett investerarperspektiv. Om jag ska summera det hela så är jag nog kort på kort sikt och lång på lång sikt! Dvs, jag tror återhämtningen blir lång och att det tar tid innan Baltikum ens är i närheten av Skandinavien vad det gäller ekonomisk utvecklingsnivå. Och med den bedömningen och prisbilden i dagens Baltikum i färskt minne anser jag att antingen måste valutorna där försvagas (dvs devalvering) eller tillgångspriserna/lönerna falla.
Hade jag nu varit en journalist hade jag kunnat vinkla denna artikel för att hävda att Lituaen är i värsta depressionen. Som “bevis” skulle jag använda följande foton tagna i fredags/lördags.
För det första verkar konsumenterna svikit detaljhandeln av döma av avsaknaden av folk kl 11.30 en lördagsförmiddag på det mest exklusiva köpcentrumet i Vilnius.
För det andra verkar det som om folk är desperata och t.o.m. dumpat sina raskatter på gatan. Vita perserkatter som den på bilden hör det inte till vanligheten att man ser utomhus! Inte ens i välbärgade villaförorter i världens rikaste länder är det normalt för perserkatter att springa runt i minusgrader!
För det tredje så avslöjar den tredje bilden hur prisnivån på kläder i Lituaen ibland t.o.m. är högre än i Sverige (kvittot är från en någotsånär internationell klädkedja för den västeuropeiska medelklassen). Dvs ett tecken på en nödvändig devalvering för att få pusslet att gå ihop.
För det fjärde verkar det vara tomt på medelklassrestaurangerna i Vilnius. Notera mitt armbågsutrymme kl 19.30 en fredagkväll på en någorlunda stylish Georgisk restaurang nära centrum.
Som den vetenskapsman jag anser mig vara så skulle jag aldrig våga påstå det jag påstått ovan utan att skämmas. Det kan helt enkelt finnas en rad av andra rationella förklaringar än ”depression economics” för bilderna ovan! Having said that however, så tror jag det finns en del sanning i påståendena. Jag är följaktligen benägen att vidhålla min pessimism vad gäller Baltikum ett tag till.
PS. På det privata planet så fick jag tag på Vana Tallinn och såg mkt av Vilnius. Precis som Tallinn är det en riktig pärla! Jag tycker vi ska vara glada för dessa förträffliga grannar i öst. Och de ska likaledes vara glada för sina förträffliga grannar i väst (obs, väst)! Maten var dock oätlig!
oktober 15, 2009
En ny studieresa till Baltikum!
Jag kände att det var dags att ta sig en sväng till Baltikum igen och se med egna ögon hur “krisen” påverkat ekonomin. Jag är på väg till Vilnius i Litauen och det ska bli spännande att se hur saker och ting ter sig så här en bit in i krisen. Jag väntar mig inte att se så många tecken på problemen men om jag trots allt gör det så är min tolkning att det är allvarligt. Här hemma har jag inte sett några tecken på en finansiell kris (förutom på TV) och samma sak var det när jag varit i andra problemområden. Det måste helt enkelt gå långt för att välmående ekonomier som de europeiska ska visa sjukdomstecken för flanören på gatan.
Jag kommer med en rapport när jag kommer hem!
Det ska förstås också bli intressant att se lite av södra Baltikum. Litauen är mycket av ett svart hål för mig och förutom att Greve Hannibal Lecter kommer därifrån och att en gammal, läs gammal, Litauisk forskarkollega/professor och hans unga, läs unga, och yppiga “doktorand/reseplanerare” alltid tjatat om Lituaens goda mat (fan tro't) vet jag lite förutom BNP-siffror o dyl. Blinier, pelmeni och annan öst-mat måste förstås som alltid ätas. Och jag måste också få tag på mer Vana Tallinn (en god Estnisk örtlikör som borde finnas att köpa också i Lituaen).
Jag kommer med en rapport när jag kommer hem!
Det ska förstås också bli intressant att se lite av södra Baltikum. Litauen är mycket av ett svart hål för mig och förutom att Greve Hannibal Lecter kommer därifrån och att en gammal, läs gammal, Litauisk forskarkollega/professor och hans unga, läs unga, och yppiga “doktorand/reseplanerare” alltid tjatat om Lituaens goda mat (fan tro't) vet jag lite förutom BNP-siffror o dyl. Blinier, pelmeni och annan öst-mat måste förstås som alltid ätas. Och jag måste också få tag på mer Vana Tallinn (en god Estnisk örtlikör som borde finnas att köpa också i Lituaen).
oktober 12, 2009
Ska vi tro på fastighetsmäklarna? - Del IV
Det har återigen gått ungefär ett halvår sedan jag skrev om bostadspriserna (i Malmö) sist så nu är det dags att ta en titt igen. Se Ska vi tro på fastighetsmäklarna? - Del I-III.
Denna gång hittade jag ungefär 1000 (1000 även i april) lägenheter till salu i Malmö. Av dessa hade ungefär 150 (200 i april) någon gång under den tid de legat ute fått se sitt pris sänkt och knappt 30 (15 i april) fått se sitt pris höjt (de är alltså fortfarande till salu). Genomsnittsprishöjningen var 12% (7.5% i april) och genomsnittssänkningen var -9% (-9% även i okt).
Summa summarum: min (helt ovetenskapliga) slutsats är därmed att en viss stablisering av lägenhetspriserna kan noteras i Malmö!
Man måste dock notera att antalet lägenheter som fallit i pris fortfarande är många gånger större än de som gått upp. I övrigt tolkar jag det hela som att räntesänkningarna (som väntat) bromsat prisfallen en del. Man kan förstås ta rubriken på bloggen på allvar och anta en skeptiskt position. Dvs: siffrorna är säkert friserade av mäklare och säljare som har mer att vinna på att priserna går upp än att de faller (se t.ex. tidningen Metro-Bostad där deras veckovisa prisindex togs bort lagom till prisfallen förra året!!!). Men man kan också tolka det som att priserna faktiskt är känsliga för ränteförändringar och de som tror på ränteökningar (som jag) menar därmed att priserna måste falla framöver. ==> jag fortsätter att vara skeptisk till bostadspriserna trots mina egna positiva fynd.....
Denna gång hittade jag ungefär 1000 (1000 även i april) lägenheter till salu i Malmö. Av dessa hade ungefär 150 (200 i april) någon gång under den tid de legat ute fått se sitt pris sänkt och knappt 30 (15 i april) fått se sitt pris höjt (de är alltså fortfarande till salu). Genomsnittsprishöjningen var 12% (7.5% i april) och genomsnittssänkningen var -9% (-9% även i okt).
Summa summarum: min (helt ovetenskapliga) slutsats är därmed att en viss stablisering av lägenhetspriserna kan noteras i Malmö!
Man måste dock notera att antalet lägenheter som fallit i pris fortfarande är många gånger större än de som gått upp. I övrigt tolkar jag det hela som att räntesänkningarna (som väntat) bromsat prisfallen en del. Man kan förstås ta rubriken på bloggen på allvar och anta en skeptiskt position. Dvs: siffrorna är säkert friserade av mäklare och säljare som har mer att vinna på att priserna går upp än att de faller (se t.ex. tidningen Metro-Bostad där deras veckovisa prisindex togs bort lagom till prisfallen förra året!!!). Men man kan också tolka det som att priserna faktiskt är känsliga för ränteförändringar och de som tror på ränteökningar (som jag) menar därmed att priserna måste falla framöver. ==> jag fortsätter att vara skeptisk till bostadspriserna trots mina egna positiva fynd.....
oktober 05, 2009
Adam Smith as a statue in China!
Most of you know about my love story with Miss Market! Some of you also know of my quite positive feelings about China (and currently less good feelings about the Chinese stock market) and here is another positive and, dare I say, surprising sign of how the market economy (of the west) slowly forces the planned economy (of the east) out of the door! Despite the crisis and all the excitement it has aroused in the Marxist camps (in the west, particularly).....
Allegedly, there is a huge statue of Adam Smith on the Campus of the South Western University of Finance and Economics in Chengdu, China. Imagine that thirty years ago, or twenty years ago, or perhaps ten years ago....
I think it is time for some Swedish business school to copy this move!
september 28, 2009
The probability of a W-shaped recession is not insignificant!
Almost exactly one year ago I predicted mayhem in the markets (see for instance Min intervju i Sydsvenska Dagbladet and Lundaforskare: Konkurserna kommer snart att dugga tätt and mayhem was what we got! Today, that seems to be history, however. Like most of you I am happy that the feeling of a deep pending crisis that we all felt in 2008 has turned to a wide-spread optimistic view of the future world economy. Like many of you, I have also profited from a roller-coaster-like stock market and feel richer than before the crisis. However, despite all this I again have a nagging feeling that not everything is what it seems to be. The reasons for my scepticism is simply that I don’t see how anyone could claim that we have tackled the problems at the heart of the crisis:
- government-, household- and company debt levels in many countries seem to continue to rise
- house prices remain stubbornly high due to artificially low interest rates
- there are clear trade-imbalances in the global economy
- bank-bonuses are back (they never actually disappeared)
- the government support world-wide is massive and probably the one very important factor behind the recovery in most markets over the last six months. This is not sustainable.
- many prudent firms actually do save rather than spend ==> less consumption, less investment and less jobs
My worry is simply that the high indebtedness (the debt seems to have been transferred [for free] rather than removed [at a cost]) coupled with an inevitable exit of the government as financier-cum-consumer might lead to a W-shaped recession with falling stock prices ahead. The only other options I can see is inflation followed by a postponed W- or L-recession. Increased government interference in the markets and raised taxes cannot be seen as a positive either and the only positive I can see at the moment is the optimism seen far and wide (by households, politicians, bankers, short-term investors....)!
To conclude, even if it is not the most probable scenario I think a W-scenario is more probable than what our old enemy consensus says.
- government-, household- and company debt levels in many countries seem to continue to rise
- house prices remain stubbornly high due to artificially low interest rates
- there are clear trade-imbalances in the global economy
- bank-bonuses are back (they never actually disappeared)
- the government support world-wide is massive and probably the one very important factor behind the recovery in most markets over the last six months. This is not sustainable.
- many prudent firms actually do save rather than spend ==> less consumption, less investment and less jobs
My worry is simply that the high indebtedness (the debt seems to have been transferred [for free] rather than removed [at a cost]) coupled with an inevitable exit of the government as financier-cum-consumer might lead to a W-shaped recession with falling stock prices ahead. The only other options I can see is inflation followed by a postponed W- or L-recession. Increased government interference in the markets and raised taxes cannot be seen as a positive either and the only positive I can see at the moment is the optimism seen far and wide (by households, politicians, bankers, short-term investors....)!
To conclude, even if it is not the most probable scenario I think a W-scenario is more probable than what our old enemy consensus says.
september 21, 2009
Finans-forskare eller finans-journalister: vem ska man lyssna på?
Inom naturvetenskapen har det på senaste tiden blivit allt vanligare att riktiga forskare börjat nå ut till allmänheten, som kontrast till traditionella populärvetenskapliga journalister. Orsakerna är troligen två: (i) dels har det blivit mer accepterat för forskare att publicera sina egna bloggar vid sidan om sin egentliga forskningspublicering och (ii) dels har det blivit vanligare att allmänheten använder just bloggar för att skaffa sig ny, fräsch och korrekt information (förstahandsinformation från experten är så mkt bättre än information filtrerad till oigenkännlighet av en icke-expert, eller hur….?). Som en extra liten krydda så är ju bloggar gratis, medan tidningar och magasin kostar coins……
Förutom allmänhetens ökade aptit för blogg-mediat tycks många journalister dessutom använda just bloggar för att samla information. Den ansedda tidsskriften Nature gjorde nyligen en survey av 500 vetenskapsjournalister som visade att nästan samtliga hade använt en forskar-blog när de utvecklade sina egna artiklar. Intressant!
Med andra ord, bloggarens makt verkar på sista tiden ha ökat inom vetenskapsjournalistiken. Frågan är nu förstås om detta är början på en trend eller helt enkelt en tillfällig ”hype”? Och ännu viktigare för oss som läser/skriver denna blog: är det en tendens som smittat (eller kommer att smitta) av sig också på andra ämnesområden, som t.ex. finans?
Jag har åtminstone ett skäl till att tro att så kan vara/bli fallet, och det är att min egen efarenhet av att publicera finansrelaterat material i vardagspressen är så dålig. Antingen förvrider pressen dina ord till oigenkännlighet eller också vill de bara ha konsensus/mainstream-uttalanden. Meningslöst är bara förnamnet, och jag tror fler insett detta! Därför tror jag att finansbloggaren tid är nu och i framtiden och att finansjournalistens tid är förbi. Jag säger bara:
--Ursprungskällan slår referatet!
--Gratis slår coins!
Förutom allmänhetens ökade aptit för blogg-mediat tycks många journalister dessutom använda just bloggar för att samla information. Den ansedda tidsskriften Nature gjorde nyligen en survey av 500 vetenskapsjournalister som visade att nästan samtliga hade använt en forskar-blog när de utvecklade sina egna artiklar. Intressant!
Med andra ord, bloggarens makt verkar på sista tiden ha ökat inom vetenskapsjournalistiken. Frågan är nu förstås om detta är början på en trend eller helt enkelt en tillfällig ”hype”? Och ännu viktigare för oss som läser/skriver denna blog: är det en tendens som smittat (eller kommer att smitta) av sig också på andra ämnesområden, som t.ex. finans?
Jag har åtminstone ett skäl till att tro att så kan vara/bli fallet, och det är att min egen efarenhet av att publicera finansrelaterat material i vardagspressen är så dålig. Antingen förvrider pressen dina ord till oigenkännlighet eller också vill de bara ha konsensus/mainstream-uttalanden. Meningslöst är bara förnamnet, och jag tror fler insett detta! Därför tror jag att finansbloggaren tid är nu och i framtiden och att finansjournalistens tid är förbi. Jag säger bara:
--Ursprungskällan slår referatet!
--Gratis slår coins!
september 14, 2009
Té och kaffe är som natt och dag, åtminstone för investeraren!
Dagligdags jämför vi ofta té och kaffe med varann. Två varma, trevliga, lagom (o)nyttiga drycker som dricks runtomkring i världen. Valet av dryck verkar något slumpartat (medan man dricker té i england dricker man kaffe i USA o.s.v.).
För commodity investeraren, däremot, är skillnaderna enorma. Medan kaffe handlas på futuresbörser i London och liknande ställen handlas té på forwardbörser på ställen som Chittagong i Bangladesh och Mombasa i Kenya (runt omkring Indiska Oceanen alltså)! Skälet är samma som skälet till varför tébladet är för kaffebönan vad Whiskeyn är för Vodkan: det är en riktig konst att odla té och tusen saker påverkar dess kvalité!
Medan kaffe enkelt kan delas in/standardiseras i ett antal kvalitéer som sedan kan handlas på futuresbörser var som helst i världen måste varje påse med té undersökas av köparen (som för sin egen skull utvecklat en näsa/gom för té) innan den säljs på en auktion. Med nödvändighet måste detta göras på plats, d.v.s. på plats i Indien, Kina, Kenya etc. där téet odlas, och inte på 20:e våningen i en skyskrapa i downtown Chicago! I like!
PS. Vet ni förresten att té dricks av fler människor än kaffe, vin, Cola o.s.v. tillsammans!
PS2. Jag tror bara det är en fråga om tid innan té kommer att börja säljas av konnässörer för konnässörer: d.v.s té kommer att gå samma väg som vin, whisky och choklad. OK, det är lite av önsketänkande (jag älskar té) men jag tror verkligen på det.
september 09, 2009
september 07, 2009
Zombieföretag
Ett problem med den låga räntan som inte så ofta nämns är dess zombieföretags-skapande roll! Många företag som i andra tider hade tvingats i konkurs, eller kanske tagits över av långivarna, kan nu hållas flytande [enligt olika mediarapporteringar under sommaren] genom att räntorna är så låga att även företag med minimala vinster kan betala dem (men inte betala tillbaks själva lånet). Dvs företagen skulle kunna kallas levande döda, a.k.a. zombies.
Jag misstänker att många banker medvetet följer denna strategi av det enkla skälet att de inte vill realisera de förluster (och medföljande bonussänkningar) som skulle uppstå om lånen skulle skrivas ner till dagens värde.
Ett problem med ett alltför utbrett användande av denna (för den individuella bankiren rationella) strategi är dock att stora problem kan uppstå om ett par år, när lånen löper ut. [Många av zombieföretagen är LBOs från bubbelåren och deras lån löper typiskt ut om sådär fem år (2013-2015).] Då är räntorna dessutom troligen mkt högre än idag. Stora finansieringsproblem kan komma att uppstå för zombieföretagen och de konkurser/omstruktureringar/omgrupperingar (dvs effektiviseringar) vi borde sett nu när de är färska kommer då som ketchupen i flaskan (allt på en gång = störigt). Och med tanke på hur jobbiga zombies är att bli av med – ja ni vet, krossa skallen :) - så känns det bättre att handskas med dem en och en på ett systematiskt vis än alla i klump! (Tyvärr trivs dock zombies i grupp.....)
Huruvida detta scenario blir verklighet vet vi inte förrän om ett par år men jag tror i vilket fall det kan vara värt att titta lite närmare på skuldsituationen hos LBO-företag och (private equity liknande) företag som äger dessa företag innan man injicerar mer kapital (dvs köper aktier). Detta gäller också för er (oss) småsparare!
september 02, 2009
High frequency trading: bra eller dåligt? - Del II
Tänkte bara det kunde vara intressant att meddela att två viktiga börser, Nasdaq OMX och Bats Exchange igår slutade erbjuda s.k. flash orders! Jag har ju diskuterat detta fenomen tidigare här på bloggen och skrev bl.a.:
”Om bara alla aktörer får vetskap om att t.ex. flash orders erbjuds andra men inte dig borde det skapa ett tryck på börsen att avskaffa fenomenet. Det är förresten denna process jag och alla andra bloggare vill snabba på genom att belysa det hela (som vanligt långt innan gamla vanliga S-affärspressen gör det.....). D.v.s. helt utan förbud så skulle fri konkurrens undanröja en hel del orättvisor/avarter.”
Det verkar som om marknaden och den fria konkurrensen kanske trots allt löser ett problem som egentligen inte var ett systemproblem utan ett informationsproblem! Vi får se hur sagan fortsätter.
”Om bara alla aktörer får vetskap om att t.ex. flash orders erbjuds andra men inte dig borde det skapa ett tryck på börsen att avskaffa fenomenet. Det är förresten denna process jag och alla andra bloggare vill snabba på genom att belysa det hela (som vanligt långt innan gamla vanliga S-affärspressen gör det.....). D.v.s. helt utan förbud så skulle fri konkurrens undanröja en hel del orättvisor/avarter.”
Det verkar som om marknaden och den fria konkurrensen kanske trots allt löser ett problem som egentligen inte var ett systemproblem utan ett informationsproblem! Vi får se hur sagan fortsätter.
augusti 31, 2009
Fem anledningar till varför jag har undvikit, och fortsätter att undvika, kinesiska aktier – Del II
Kinesiska börsen har fallit en del på sistone men, trots det, snacka om missad uppgång! Sedan jag dissade kinesiska aktier i mitten av december har Shanghai Composite gått upp sisådär 35% (tidvis ännu mer)! Hur man än vrider och vänder på det så var det inte vad jag tänkt mig!
OK, till mitt försvar vill jag säga att jag är en långsiktig investerare och att alla mina investeringsbeslut tas med en lång horisont i minnet. Dessutom har vi inte sett slutet än, ”it ain’t over ’til the fat lady sings”. Jag vidhåller dessutom att den kinesiska aktiemarknaden fortfarande beter sig som ett enda stort casino, åtminstone ser det ut så från den vinkel jag ser marknaden (från nordväst).
För att ta ett exempel från min lista av skäl till att vara fortsatt skeptisk till värderingen på Kina-marknaden så kan vi ta ”känslan av att man för tillfället inte kan lita på någonting i själva landet Kina!” Jag vidhåller att detta är min erfarenhet och lite medhåll fick jag härom veckan från en förstasidesartikel i FT med titeln ”China’s growth figures don’t add upp”. Artikeln belyser på ett intressant sätt hur Kinas officiella tillväxtsiffror överstiger genomsnittet av alla lokala tillväxtsiffror i landet! D.v.s. en aritmetisk omöjlighet. Ett möjligt skäl kan vara lokala partipampars incitament att töja lite på sanningen för att premieras med befordran.
Nåja, som ni alla vet så är det inte varför aktier går som de gör som är intressant men hur de går. Jag menar, man kan diskutera och diskutera hur mycket man vill men i slutändan gäller det att inte missa 50%-uppgång på 50%-uppgång med hjälp av en massa snygga argument……. M.a.o., tillbaks till handlarbordet grabbar (och tjejer) för vem vet, kanske levererar Brünhilde en ny 50% uppgång i Kina i höst (eller kanske inte, vem vet)……….
OK, till mitt försvar vill jag säga att jag är en långsiktig investerare och att alla mina investeringsbeslut tas med en lång horisont i minnet. Dessutom har vi inte sett slutet än, ”it ain’t over ’til the fat lady sings”. Jag vidhåller dessutom att den kinesiska aktiemarknaden fortfarande beter sig som ett enda stort casino, åtminstone ser det ut så från den vinkel jag ser marknaden (från nordväst).
För att ta ett exempel från min lista av skäl till att vara fortsatt skeptisk till värderingen på Kina-marknaden så kan vi ta ”känslan av att man för tillfället inte kan lita på någonting i själva landet Kina!” Jag vidhåller att detta är min erfarenhet och lite medhåll fick jag härom veckan från en förstasidesartikel i FT med titeln ”China’s growth figures don’t add upp”. Artikeln belyser på ett intressant sätt hur Kinas officiella tillväxtsiffror överstiger genomsnittet av alla lokala tillväxtsiffror i landet! D.v.s. en aritmetisk omöjlighet. Ett möjligt skäl kan vara lokala partipampars incitament att töja lite på sanningen för att premieras med befordran.
Nåja, som ni alla vet så är det inte varför aktier går som de gör som är intressant men hur de går. Jag menar, man kan diskutera och diskutera hur mycket man vill men i slutändan gäller det att inte missa 50%-uppgång på 50%-uppgång med hjälp av en massa snygga argument……. M.a.o., tillbaks till handlarbordet grabbar (och tjejer) för vem vet, kanske levererar Brünhilde en ny 50% uppgång i Kina i höst (eller kanske inte, vem vet)……….
augusti 24, 2009
Är ni trötta på låga bankräntor? – Del V
Här kommer ännu en blog med titeln Är ni trötta på låga bankräntor? Jag har ju tidigare försökt poängtera att det borde finnas utrymme för att kapitaltörstande svenska företag skulle kunna få finansiering genom att låna av småsparare som är trötta på bankernas dåliga räntevillkor. Jag kallade lånen för Svenska Tiger-lån och en del av idén var att staten skulle garantera lånen (genom en viss sorts värdepappersiering, se den första bloggen). Ingen inblandning av bankerna skulle dock behövas.
En annan som är av en liknande åsikt är Luke Johnson, välkänd entreprenör, miljardär och ordförande för brittiska Channel 4. I onsdags, den 19 augusti, skrev han en artikel New ways to match lenders and borrowers om just det problem jag belyst i mer än ett halvår nu. Luke anser precis som jag att det finns ett tydligt allokeringsproblem i ekonomin: “....there are solvent businesses DESPERATE to secure funding and willing to provide decent security – and savers with surplus cash achieving LAUGHABLE rates from deposit takers....”. Medan jag promotar mina tiger-lån så promotar Luke sina minibonds: helt enkelt företagsobligationer ämnade för småsparare (se artikeln).
Det är kul att ens åsikter delas av inte bara ekonomer utan av välkända entreprenörer! Det talar ju för att bollen kanske kan sättas i rullning. Tyvärr tror jag ekonomin kommer att vända både en och två gånger innan Luke Johnsons minibonds, eller mina tiger-lån för den delen, förverkligas…..
PS. Det kan också nämnas att svårigheten som företag har att få banklån lett till att den globala utgivningen av företagsobligationer för första gången i historien nått upp till $1000 miljarder i totalt nominellt belopp under ett enda år (och 2009 är inte slut än på ett tag).
En annan som är av en liknande åsikt är Luke Johnson, välkänd entreprenör, miljardär och ordförande för brittiska Channel 4. I onsdags, den 19 augusti, skrev han en artikel New ways to match lenders and borrowers om just det problem jag belyst i mer än ett halvår nu. Luke anser precis som jag att det finns ett tydligt allokeringsproblem i ekonomin: “....there are solvent businesses DESPERATE to secure funding and willing to provide decent security – and savers with surplus cash achieving LAUGHABLE rates from deposit takers....”. Medan jag promotar mina tiger-lån så promotar Luke sina minibonds: helt enkelt företagsobligationer ämnade för småsparare (se artikeln).
Det är kul att ens åsikter delas av inte bara ekonomer utan av välkända entreprenörer! Det talar ju för att bollen kanske kan sättas i rullning. Tyvärr tror jag ekonomin kommer att vända både en och två gånger innan Luke Johnsons minibonds, eller mina tiger-lån för den delen, förverkligas…..
PS. Det kan också nämnas att svårigheten som företag har att få banklån lett till att den globala utgivningen av företagsobligationer för första gången i historien nått upp till $1000 miljarder i totalt nominellt belopp under ett enda år (och 2009 är inte slut än på ett tag).
augusti 17, 2009
High frequency trading: bra eller dåligt?
De senaste veckorna har ett (inte speciellt) nytt fenomen, high-frequency trading, diskuterats frekvent i media och annorstädes. Jag vet inte varför de plötsligt fått upp ögonen för detta (under 2008 mycket framgångsrika) hörn av finansmarknaden. Möjligen är det så att denna sorts trading nu utgör så stor del av den totala volymen på de viktiga börserna, i runda slängar hälften av all aktiehandel i USA utgörs t.ex. av high-frequency trading, att finansinspektioner och centralbanker runt om i världen börjat undra om fenomenet kan påverka stabiliteten i det finansiella systemet.
High-frequency trading är snabb, mycket snabb, finansiell handel med hjälp av datorer. Flera tusen transaktioner per sekund är inte ovanligt! När du blinkat har datorn redan köpt och sålt 200 gånger! Det har t.o.m. gått så långt så att aktörerna placerar sina datorer i börsens lokaler (eller i grannhuset) för att tiden det tar för signalen att med ljusets hastighet färdas längs den optiska fibern tvärs över Manhattan är för lång! Vi snackar alltså mikrosekunder, inte bara millisekunder, och frågan är bland annat hur den handel som pågår mellan våra ögonblinkningar möjligen kan ha en negativ effekt på oss, de dödligas, handel. Både börser och stora traditionella aktörer som de stora investment bankerna i USA är inblandade i businessen och mycket kohandlande kan observeras. Detta skulle också kunna ha en negativ effekt på oss andra som får stå för notan när börserna ger rabatt till stora aktörer.
Som jag ser det finns det både för- och nackdelar med denna typ av handel. En fördel är nog att denna stadiga ström av mikrohandel hela tiden ser till att det finns köpare och säljare för oss andra makrohandlare. En nackdel skulle å andra sidan kunna vara det ovan nämnda arrangemang där vissa aktörer premieras framför andra (dig och mig) och att du och jag i slutändan får sämre villkor än utan mikrohandeln.
OK, vad är det då jag vill jag ha sagt? Jo först vill jag betona att det finns en risk att man häller ut babyn med badvattnet om man inte lugnar sig lite i kritikerbåset. Det är skillnad på olika sorters högfrekvenshandel. Ta s.k. flash trading, t.ex. Denna aktivitet tror jag är ett av skälet till att så mycket negativt skrivits om högfrekvenstarding på sistone. Flash orders är ordrar som några millisekunder innan du och jag får se dem visas upp för en liten utvald skara medlemmar av börsen för att de ska kunna använda informationsövertaget på något klurigt sätt som deras nyanställda Ph.D.s räknat ut! Anledningen till att börsen skapar dessa möjligheter för vissa viktiga aktörer är förstås för att ta marknadsandelar.
För det andra så tycker jag man ska fokusera mer på information. Jag tror det är bättre i det långa loppet att sprida information snarare än att helt enkelt förbjuda innovation efter innovation för att det missbrukas av en minoritet (det brukliga sättet för stater att kontinuerligt och systematiskt göra våra liv tråkigare för vart decennium som går…..). Om bara alla aktörer får vetskap om att t.ex. flash orders erbjuds andra men inte dig borde det skapa ett tryck på börsen att avskaffa fenomenet. Det är förresten denna process jag och alla andra bloggare vill snabba på genom att belysa det hela (som vanligt långt innan gamla vanliga S-affärspressen gör det.....). D.v.s. helt utan förbud så skulle fri konkurrens undanröja en hel del orättvisor/avarter. Vill du ha en djup likvid marknad på bekostnad av existensen av flash orders eller vill du hellre ha en lite mindre likvid handelsplats där alla erbjuds samma information vid samma tidpunkt? Valet är ditt!
High-frequency trading är snabb, mycket snabb, finansiell handel med hjälp av datorer. Flera tusen transaktioner per sekund är inte ovanligt! När du blinkat har datorn redan köpt och sålt 200 gånger! Det har t.o.m. gått så långt så att aktörerna placerar sina datorer i börsens lokaler (eller i grannhuset) för att tiden det tar för signalen att med ljusets hastighet färdas längs den optiska fibern tvärs över Manhattan är för lång! Vi snackar alltså mikrosekunder, inte bara millisekunder, och frågan är bland annat hur den handel som pågår mellan våra ögonblinkningar möjligen kan ha en negativ effekt på oss, de dödligas, handel. Både börser och stora traditionella aktörer som de stora investment bankerna i USA är inblandade i businessen och mycket kohandlande kan observeras. Detta skulle också kunna ha en negativ effekt på oss andra som får stå för notan när börserna ger rabatt till stora aktörer.
Som jag ser det finns det både för- och nackdelar med denna typ av handel. En fördel är nog att denna stadiga ström av mikrohandel hela tiden ser till att det finns köpare och säljare för oss andra makrohandlare. En nackdel skulle å andra sidan kunna vara det ovan nämnda arrangemang där vissa aktörer premieras framför andra (dig och mig) och att du och jag i slutändan får sämre villkor än utan mikrohandeln.
OK, vad är det då jag vill jag ha sagt? Jo först vill jag betona att det finns en risk att man häller ut babyn med badvattnet om man inte lugnar sig lite i kritikerbåset. Det är skillnad på olika sorters högfrekvenshandel. Ta s.k. flash trading, t.ex. Denna aktivitet tror jag är ett av skälet till att så mycket negativt skrivits om högfrekvenstarding på sistone. Flash orders är ordrar som några millisekunder innan du och jag får se dem visas upp för en liten utvald skara medlemmar av börsen för att de ska kunna använda informationsövertaget på något klurigt sätt som deras nyanställda Ph.D.s räknat ut! Anledningen till att börsen skapar dessa möjligheter för vissa viktiga aktörer är förstås för att ta marknadsandelar.
För det andra så tycker jag man ska fokusera mer på information. Jag tror det är bättre i det långa loppet att sprida information snarare än att helt enkelt förbjuda innovation efter innovation för att det missbrukas av en minoritet (det brukliga sättet för stater att kontinuerligt och systematiskt göra våra liv tråkigare för vart decennium som går…..). Om bara alla aktörer får vetskap om att t.ex. flash orders erbjuds andra men inte dig borde det skapa ett tryck på börsen att avskaffa fenomenet. Det är förresten denna process jag och alla andra bloggare vill snabba på genom att belysa det hela (som vanligt långt innan gamla vanliga S-affärspressen gör det.....). D.v.s. helt utan förbud så skulle fri konkurrens undanröja en hel del orättvisor/avarter. Vill du ha en djup likvid marknad på bekostnad av existensen av flash orders eller vill du hellre ha en lite mindre likvid handelsplats där alla erbjuds samma information vid samma tidpunkt? Valet är ditt!
augusti 10, 2009
Hedge funds, hedge funds: now cheaper AND better!
Finally there is some hard evidence of hedge funds actually lowering their fees. The insane 2%—20% (2% fee on assets under management and a 20% share of any (positive) return) seems to slowly give way to lower and more reasonable fees. According to a recent survey, the average hedge fund fee is now closer to 1.63%—17.2% than 2%—20%! I like!
Hopefully this is a sustainable trend, and not just a blip, caused by investors getting more say in the discussion between the principal and the agent. I have discussed this problematic relationship in many previous blogs and I still think that’s where the effort has to be put in. Of course there are funds out there that by hard work and clever management manage to beat the market (create genuine alpha) and of course they should charge through the nose. I wouldn’t mind fees as large as 2%—50% if I only had to pay when such a fund produced a return on my money above let’s say 10%. What I don’t like is paying 2%—20% to a mediocre manager flipping a coin. Let’s take two (flipping) examples from the world of bubble-economics to make my point even clearer:
- The stock market period from 2002 up to the crisis was a bubble! In such periods anyone can make money, even the children of the rich and famous. Look at a certain Mr Noel, the feeder fund manager of Mr Madoff! He f**g hired all his childrens’ spouses to manage his funds. What a wonderful coincidence that his daughters happened to marry investment geniuses! I don’t want this people to manage my money, that’s it! And it is (were?) more common than you think to find guys like these in leading hedge fund positions. I am sure this crowd will swiftly return to the interior design schools, (luxury) shop managing and import-export business where they belong now when basic economics/investment skills matter more than who you know......
- The real estate market period from 2002 up to the crisis was a bubble! In such periods anyone can make tons of money, even a simple real estate developer. Look at a certain (charming and hilarious, I admit) Mr Lewis from Flipping Out, the TV series. With the recent turn of the LA real estate market the fortunes of this guy turned negative as well. His ever bigger bets on million dollar houses in the LA area that previously landed him many nice dollars in the bank suddenly disappeared (at best). Obviously, in times such as these, only the best developers will survive. Whether Mr Lewis is one of them I cannot tell.......
In the next couple of years I suspect the “market” will allow less “bubbles” to form. That’s when running a hedge fund will be difficult and at the same time that’s when the investor really needs a hedge fund to smoothen his/her returns. Therefore, in the future a properly run hedge fund will definitely manage some of my money. I can promise you that I will look carefully at who manages this fund though! There will be no rich kids and there will be no former real estate flippers managing them, that’s for sure!
Hopefully this is a sustainable trend, and not just a blip, caused by investors getting more say in the discussion between the principal and the agent. I have discussed this problematic relationship in many previous blogs and I still think that’s where the effort has to be put in. Of course there are funds out there that by hard work and clever management manage to beat the market (create genuine alpha) and of course they should charge through the nose. I wouldn’t mind fees as large as 2%—50% if I only had to pay when such a fund produced a return on my money above let’s say 10%. What I don’t like is paying 2%—20% to a mediocre manager flipping a coin. Let’s take two (flipping) examples from the world of bubble-economics to make my point even clearer:
- The stock market period from 2002 up to the crisis was a bubble! In such periods anyone can make money, even the children of the rich and famous. Look at a certain Mr Noel, the feeder fund manager of Mr Madoff! He f**g hired all his childrens’ spouses to manage his funds. What a wonderful coincidence that his daughters happened to marry investment geniuses! I don’t want this people to manage my money, that’s it! And it is (were?) more common than you think to find guys like these in leading hedge fund positions. I am sure this crowd will swiftly return to the interior design schools, (luxury) shop managing and import-export business where they belong now when basic economics/investment skills matter more than who you know......
- The real estate market period from 2002 up to the crisis was a bubble! In such periods anyone can make tons of money, even a simple real estate developer. Look at a certain (charming and hilarious, I admit) Mr Lewis from Flipping Out, the TV series. With the recent turn of the LA real estate market the fortunes of this guy turned negative as well. His ever bigger bets on million dollar houses in the LA area that previously landed him many nice dollars in the bank suddenly disappeared (at best). Obviously, in times such as these, only the best developers will survive. Whether Mr Lewis is one of them I cannot tell.......
In the next couple of years I suspect the “market” will allow less “bubbles” to form. That’s when running a hedge fund will be difficult and at the same time that’s when the investor really needs a hedge fund to smoothen his/her returns. Therefore, in the future a properly run hedge fund will definitely manage some of my money. I can promise you that I will look carefully at who manages this fund though! There will be no rich kids and there will be no former real estate flippers managing them, that’s for sure!
augusti 03, 2009
Är ni trötta på låga bankräntor? – Del IV
Sydsvenskan hade en artikel om P2P-lending (peer to peer, person till person) häromdagen (Privata lån slår rekord trots krisen). Idén med P2P-utlåning är att långivare och låntagare kringgår banken. D.v.s. precis det jag pratat om på mina Är ni trötta på låga bankräntor? bloggar. Idén är förstås att sänka lånekostnaden samt skapa en om möjligt mer effektiv långivning där även icke-traditionella (t.ex. fattiga mikroentreprenörer i Afrika) men kreditvärdiga låntagare kan få låna. Tidningen refererar faktiskt också till en vetenskalig artikel som tagit fäste på att privatpersoner väger in sådant som banker typiskt inte gör, dvs saker som livsöden och personlig motivation.
Artikeln i Sydsvenskan handlade framförallt om mikrolån (så gjorde även intervjun med en dansk mikrolånsförmedlare) och det är ju något jag brinner särskilt för. Jag vill i samband med det förstås passa på att marknadsföra min egen artikel om nya metoder inom mikrolångivning The microfinance collateralized debt obligation: a modern Robin Hood? Dock, för att återknyta till mina tidigare bloggar i ämnet "låga bankräntor" så vill jag betona att P2P inte är begränsat till mikrolån och fattiga i utvecklingsländer. 0% ränta på bankkontot tillsammans med ett stort lånebehov är en explosiv kombination som torde tala för en ökad andel P2P-lending framöver även i den s.k. rika världen.
Artikeln i Sydsvenskan handlade framförallt om mikrolån (så gjorde även intervjun med en dansk mikrolånsförmedlare) och det är ju något jag brinner särskilt för. Jag vill i samband med det förstås passa på att marknadsföra min egen artikel om nya metoder inom mikrolångivning The microfinance collateralized debt obligation: a modern Robin Hood? Dock, för att återknyta till mina tidigare bloggar i ämnet "låga bankräntor" så vill jag betona att P2P inte är begränsat till mikrolån och fattiga i utvecklingsländer. 0% ränta på bankkontot tillsammans med ett stort lånebehov är en explosiv kombination som torde tala för en ökad andel P2P-lending framöver även i den s.k. rika världen.
juli 29, 2009
Industrialisering – igen!
Så här långt verkar Sveriges servicesektor ha klarat sig mkt bättre än industrin (framförallt bättre än exportindustrin). Detta skulle ju kunna få politiker och andra att tro att det är där framtiden ligger (detta är i och för sig inget nytt utan det har ju varit den allmänna åsikten en längre tid). Detta tror jag är olyckligt eftersom politiker och deras beslut direkt påverkar inte bara mig utan resten av svenskarna (andra investerare och deras personliga/egoistiska val bryr jag mig inte om, det är deras ensak).
Jag tror faktiskt en stor del av dagens problem är kopplade till denna, enligt min åsikt naiva, tro att service är den nya industrin i Sverige och västvärlden (det kallas ju t.o.m. serviceindustrin). Denna nästan religiösa tro på att just service kan få oss att fortsätta vara ett av världens rikaste länder i åtminstone 100 år till är jag tveksam till (notera ordvalet här, tveksam är inte samma sak som allergisk…). Jag undrar om inte denna tro också gjort att alltför lite arbete lagts ner på att effektivisera och förbättra den verkliga industrin (där man skapar saker man kan ta på och sälja (utan risk för piratkopiering) till högstbjudande var som helst i världen). I stället för att fundera över hur man tillverkar så bra svarvstål eller borrkronor som möjligt har man lagt ner oproportionerlig mycket tid och resurser på att bygga lägenheter av balsaträ och frigolit och lurat i en hel generation att mäkla fastigheter är lika värdeskapande som att mäkla skeppslaster! Och för att inte tala om allt fokus som läggs på konsumtion av service av allehanda slag. Konsumtion har helt enkelt prioriterats framför produktion och det ser jag som farligt. Nu tror jag lyckligtvis att Sverige, tillsammans med länder som Tyskland, Kina, Japan, Tjeckien etc., har framtiden för sig, sett ur ett relativt perspektiv. Relativt länder som Spanien, USA, England och Grekland etc. tror jag Sverige står sig ganska bra i en framtid där industrin återigen hamnar i fokus.
Naturligtvis kan man inte dra all service över samma kam. Jag hävdar inte att t.ex. hög-kvalitativ mediarapportering och bra musik inte kommer att kunna fortsätta skapa exportintäkter till ett land. Och jag tror t.o.m. mitt eget område, finans, kan komma starkt och hälsosamt ur denna möjliga scenförändring. Finans (företagsfinansiering såväl som finansmarknader) kommer att behövas vare sig ekonomin är service- eller industri-betonad!
Jag tror faktiskt en stor del av dagens problem är kopplade till denna, enligt min åsikt naiva, tro att service är den nya industrin i Sverige och västvärlden (det kallas ju t.o.m. serviceindustrin). Denna nästan religiösa tro på att just service kan få oss att fortsätta vara ett av världens rikaste länder i åtminstone 100 år till är jag tveksam till (notera ordvalet här, tveksam är inte samma sak som allergisk…). Jag undrar om inte denna tro också gjort att alltför lite arbete lagts ner på att effektivisera och förbättra den verkliga industrin (där man skapar saker man kan ta på och sälja (utan risk för piratkopiering) till högstbjudande var som helst i världen). I stället för att fundera över hur man tillverkar så bra svarvstål eller borrkronor som möjligt har man lagt ner oproportionerlig mycket tid och resurser på att bygga lägenheter av balsaträ och frigolit och lurat i en hel generation att mäkla fastigheter är lika värdeskapande som att mäkla skeppslaster! Och för att inte tala om allt fokus som läggs på konsumtion av service av allehanda slag. Konsumtion har helt enkelt prioriterats framför produktion och det ser jag som farligt. Nu tror jag lyckligtvis att Sverige, tillsammans med länder som Tyskland, Kina, Japan, Tjeckien etc., har framtiden för sig, sett ur ett relativt perspektiv. Relativt länder som Spanien, USA, England och Grekland etc. tror jag Sverige står sig ganska bra i en framtid där industrin återigen hamnar i fokus.
Naturligtvis kan man inte dra all service över samma kam. Jag hävdar inte att t.ex. hög-kvalitativ mediarapportering och bra musik inte kommer att kunna fortsätta skapa exportintäkter till ett land. Och jag tror t.o.m. mitt eget område, finans, kan komma starkt och hälsosamt ur denna möjliga scenförändring. Finans (företagsfinansiering såväl som finansmarknader) kommer att behövas vare sig ekonomin är service- eller industri-betonad!
juli 17, 2009
En av de dummaste sakerna jag hört på länge! – Del III
Jag har tidigare diskuterat en märklig egenhet hos bankers redovisning, En av de dummaste sakerna jag hört på länge! och En av de dummaste sakerna jag hört på länge! Del II. Följande text är ett utdrag:
”Huvudidén är att bankerna får använda mark-to-market bokföring på sina egna skulder! Dvs, om bankens kreditvärdighet försämras stiger räntan som den får betala om den skulle vilja låna pengar igen samtidigt som värdet på tidigare utgivna obligationer förstås faller. Detta är ju trist för investerarna (långivarna) men det sensationella är att banken själv tillåts bokföra detta som en vinst för banken! Dessa ”vinster” kan sedan kvittas mot ”riktiga” förluster gjorda i balansräkningen.”
Vad är det man säger, ”Det som göms i snö kommer fram i tö!”. Det gäller troligen även fiktiva bokföringvinster och det är intressant eftersom bankernas credit default swap spreads minskat signifikant den senaste tiden. Räkna med lite extra krydda, i form av bokföringsförluster, på bankernas förlustsiffror vid kvartalsrapporterna som kommer.
”Huvudidén är att bankerna får använda mark-to-market bokföring på sina egna skulder! Dvs, om bankens kreditvärdighet försämras stiger räntan som den får betala om den skulle vilja låna pengar igen samtidigt som värdet på tidigare utgivna obligationer förstås faller. Detta är ju trist för investerarna (långivarna) men det sensationella är att banken själv tillåts bokföra detta som en vinst för banken! Dessa ”vinster” kan sedan kvittas mot ”riktiga” förluster gjorda i balansräkningen.”
Vad är det man säger, ”Det som göms i snö kommer fram i tö!”. Det gäller troligen även fiktiva bokföringvinster och det är intressant eftersom bankernas credit default swap spreads minskat signifikant den senaste tiden. Räkna med lite extra krydda, i form av bokföringsförluster, på bankernas förlustsiffror vid kvartalsrapporterna som kommer.
juli 13, 2009
Koppar, den enda metallen med en doktorsexamen i nationalekonomi!
Kopparpriset brukar ses som en ledande indikator för ekonomisk tillväxt och metallens förmåga att prediktera aktiepriser har fått metallen att kallas ”Dr Copper” av cognoscienti. Som de flesta som läst min blog ett tag vet så har jag sedan starten 2007 varit mycket pessimistiskt inställd till marknaden (i allmänhet). Det senaste halvåret har jag dock skrivit något mindre pessimistiska bloggar då jag sett något ljusare på framtiden. Det är i denna anda som jag vill belysa att även kopparpriset indikerar en viss optimism. Sedan årsskiftet har t.ex. kopparpriset gått upp mer än 50%.
Det ska dock tilläggas att jag trots detta fortfarande sällar mig till dem som är skeptiska vad gäller att vi är ute ur krisen/recessionen. Jag tror det är mycket naivt att tro att alla problemen är lösta nu. Kopparpriser och andra priser som återhämtat sig den senaste tiden kan mycket väl vara drivna av samma puckon som drev oss in i krisen. Dessutom har kopparpriset dalat något den senaste tiden, sedan toppen för några veckor sedan har priset fallit runt 10%. Man kanske inte behöver trepunktsbälte framöver, men ett vanligt hederligt rullbälte kommer i alla fall jag ta på mig var gång jag rullar ut marknaden ur garaget!
Det ska dock tilläggas att jag trots detta fortfarande sällar mig till dem som är skeptiska vad gäller att vi är ute ur krisen/recessionen. Jag tror det är mycket naivt att tro att alla problemen är lösta nu. Kopparpriser och andra priser som återhämtat sig den senaste tiden kan mycket väl vara drivna av samma puckon som drev oss in i krisen. Dessutom har kopparpriset dalat något den senaste tiden, sedan toppen för några veckor sedan har priset fallit runt 10%. Man kanske inte behöver trepunktsbälte framöver, men ett vanligt hederligt rullbälte kommer i alla fall jag ta på mig var gång jag rullar ut marknaden ur garaget!
juli 08, 2009
Spanska bostäder – Del II
Sedan jag senast uttryckte min negativa inställning till den spanska bostadsmarknaden har andelen dåliga lån i de spanska bankernas balansräkningar mer eller mindre dubblerats!
Runt 4.5% av lånen bedöms nu vara "dåliga lån", vilket kan jämföras med runt 2.5% i november när jag skrev min blogg Spanska bostäder. För mer detaljer hänvisar jag er till The Economist på nätet: The mess in La Mancha
Jag är förstås inte förvånad över detta, det ligger ju i linje med mina prediktioner om stora problem i Spanien, men det intressanta är att problem skapade av ompacketerade sub-prime lån i USA sålda genom komplexa strukturer likt CLOs nu ersatts av problem skapade av gamla traditionella inhemska bostadslån. Det är dock egentligen inte detta jag är förvånad över, utan jag är mer förvånad över att spanska centralbanken kunna slå sig för bröstet i snart 2 år nu utan att skeptiker uppmärksammat de problem som jag tjatat om här på bloggen. Det är sannerligen inte konstigt att framtiden ser mörk ut! Inte minst för fastighetsägare i Spanien.
Runt 4.5% av lånen bedöms nu vara "dåliga lån", vilket kan jämföras med runt 2.5% i november när jag skrev min blogg Spanska bostäder. För mer detaljer hänvisar jag er till The Economist på nätet: The mess in La Mancha
Jag är förstås inte förvånad över detta, det ligger ju i linje med mina prediktioner om stora problem i Spanien, men det intressanta är att problem skapade av ompacketerade sub-prime lån i USA sålda genom komplexa strukturer likt CLOs nu ersatts av problem skapade av gamla traditionella inhemska bostadslån. Det är dock egentligen inte detta jag är förvånad över, utan jag är mer förvånad över att spanska centralbanken kunna slå sig för bröstet i snart 2 år nu utan att skeptiker uppmärksammat de problem som jag tjatat om här på bloggen. Det är sannerligen inte konstigt att framtiden ser mörk ut! Inte minst för fastighetsägare i Spanien.
juli 06, 2009
Råvarumyntfoten - en intressant idé!
Tänkte skriva lite om en intressant presentation som jag lyssnade på på konferensen jag var på i förra veckan. Den handlade om hur Benjamin Graham, den kände investeraren och författaren till The Intelligent Investor, redan på 30-talet föreslog att valutor borde backas upp av råvaror i st f guld (på den tiden hade man inte startat ”experimentet" med Fiat-pengar).
Låt oss först återvända till några av mina tidigare bloggar för att se varför jag tycker detta låter intressant: jag har ju en längre tid varnat för stagflation, dvs inflation och recession på samma gång. Officiellt har vi nu recession, men enligt officiella källor råder snarare deflation än inflation. Det måste dock nämnas att det finns en hel del som hävdar att den officiella statistiken ej stämmer. Definitionen för vad som ska ingå i en korg för att räkna ut KPI anses av dem ändras (manipuleras med) systematiskt osv. Jag vet ej hur mkt sanning som ligger i detta men jag vet att mycket av det jag personligen konsumerar har stigit i pris på sistone. Jag har också noterat att kronan försvagats sådär 15% sedan krisen. Dvs, jag är inte säker på att man ska avpolettera skeptikerna hur lätt som helst ==> jag är fortfarande rädd för att köpkraften hos mina pengar ska urholkas ==> därav mitt intresse för Grahams idé.
Jag tycker alltså att det låter som en intressant idé att backa upp valutor med något som verkligen ”anger rikedom i meningen likviditet och köpkraft”. Ben Graham var inte heller först med dessa idéer, i boken Storage och Stability (1937), utan Edison (uppfinnaren!) och Ford (bilbyggaren!) föreslog något liknande redan 1920. Tyvärr antog inte kongressen förslaget och idén glömdes bort tills Graham tog upp tråden tio år senare. Denna gång var det två auktoriteter vid namn Keynes och Friedman som kvävde idén i sin linda.
Jag har ej hunnit sätta mig in i idén men har en längre tid funderat över vad som skulle hända om tillräckligt många tappade förtroendet för det monetära systemet. Vem skulle vinnaren vara då? Jag tycker följande citat (ej exakt) från Graham summerar det hela ganska bra:
”...put farmers and other raw materials producers in the same category as the owners of gold miners....”
Dvs, mina funderingar är om inte en valuta skulle kunna skapas där en massa råvaror (samt utilities som vatten, solkraft, vindkraft, osv) skulle backa upp det hela. Jag tycker också det är intressant att dra paralleller med hur Kina idag köper upp råvaror över hela världen samtidigt som deras centralbankschef just kommit med upprepade uttalanden om en ny världsvaluta (uppbackad av andra valutor, men ändå). Jag återkommer med mer om detta och om en ev framtida råvarumyntfot!
Låt oss först återvända till några av mina tidigare bloggar för att se varför jag tycker detta låter intressant: jag har ju en längre tid varnat för stagflation, dvs inflation och recession på samma gång. Officiellt har vi nu recession, men enligt officiella källor råder snarare deflation än inflation. Det måste dock nämnas att det finns en hel del som hävdar att den officiella statistiken ej stämmer. Definitionen för vad som ska ingå i en korg för att räkna ut KPI anses av dem ändras (manipuleras med) systematiskt osv. Jag vet ej hur mkt sanning som ligger i detta men jag vet att mycket av det jag personligen konsumerar har stigit i pris på sistone. Jag har också noterat att kronan försvagats sådär 15% sedan krisen. Dvs, jag är inte säker på att man ska avpolettera skeptikerna hur lätt som helst ==> jag är fortfarande rädd för att köpkraften hos mina pengar ska urholkas ==> därav mitt intresse för Grahams idé.
Jag tycker alltså att det låter som en intressant idé att backa upp valutor med något som verkligen ”anger rikedom i meningen likviditet och köpkraft”. Ben Graham var inte heller först med dessa idéer, i boken Storage och Stability (1937), utan Edison (uppfinnaren!) och Ford (bilbyggaren!) föreslog något liknande redan 1920. Tyvärr antog inte kongressen förslaget och idén glömdes bort tills Graham tog upp tråden tio år senare. Denna gång var det två auktoriteter vid namn Keynes och Friedman som kvävde idén i sin linda.
Jag har ej hunnit sätta mig in i idén men har en längre tid funderat över vad som skulle hända om tillräckligt många tappade förtroendet för det monetära systemet. Vem skulle vinnaren vara då? Jag tycker följande citat (ej exakt) från Graham summerar det hela ganska bra:
”...put farmers and other raw materials producers in the same category as the owners of gold miners....”
Dvs, mina funderingar är om inte en valuta skulle kunna skapas där en massa råvaror (samt utilities som vatten, solkraft, vindkraft, osv) skulle backa upp det hela. Jag tycker också det är intressant att dra paralleller med hur Kina idag köper upp råvaror över hela världen samtidigt som deras centralbankschef just kommit med upprepade uttalanden om en ny världsvaluta (uppbackad av andra valutor, men ändå). Jag återkommer med mer om detta och om en ev framtida råvarumyntfot!
juni 26, 2009
Konferens på Kreta!
Nu bär det av till Kreta för finans-konferens. Jag ska presentera min artikel The Age of Turbulence - Credit Derivatives Style som behandlar finanskrisen och kreditderivatmarknaden. Artikeln börjar bli lite gammal nu (vad gäller datan) men dess aktualitet växer för var månad. Nu senast är det förstås diskussionen om regleringen av kreditderivatmarknaden och den medföljande pushen för handel att organiseras kring clearing houses/börser som nära angränsar till min artikel. Poängen i min artikel är ju just att kreditderivatmarknaden är så pass volatil (samt fetsvansad) att vanliga margin-krav baserade på t.e.x normalfördelningen inte duger.
Konferensen är ganska stor och varar flera dagar. Den är extra kul för mig eftersom det är samma konferens (Annual Multinational Finance Society Meeting) som första konferensen jag presenterade ett papper på (1999 tror jag det var, i Helsingfors)!
Jag brukar kombinera konferensresor med sightseeing i arkitekturens tecken och denna gång antar jag att det mest är Knossos som bör besökas. Om det nu ska räknas till arkitektur, vill säga. Palats-arkitektur får det väl kategoriseras som. Vi får se om tid ges.
Konferensen är ganska stor och varar flera dagar. Den är extra kul för mig eftersom det är samma konferens (Annual Multinational Finance Society Meeting) som första konferensen jag presenterade ett papper på (1999 tror jag det var, i Helsingfors)!
Jag brukar kombinera konferensresor med sightseeing i arkitekturens tecken och denna gång antar jag att det mest är Knossos som bör besökas. Om det nu ska räknas till arkitektur, vill säga. Palats-arkitektur får det väl kategoriseras som. Vi får se om tid ges.
juni 23, 2009
Är ni trötta på låga bankräntor? – Del III
I en tidigare blog Är ni trötta på låga bankräntor? presenterade jag ett förslag för hur kapitaltörstande företag i Sverige skulle kunna få finansiering genom att låna av småspararna runt omkring i landet som säkert är trötta på bankernas dåliga räntevillkor. Jag kallade lånen för Svenska Tiger-lån och en del av idén var att staten skulle garantera lånen (genom en viss sorts värdepappersiering, se den första bloggen). Ingen inblandning av bankerna skulle dock behövas.
Nu finns det tecken som tyder på att en annan form av finansiering involverande småsparare är på framväxt i Europa. Det gäller inte värdepapperisering av den Svenska Tiger-lån typ jag beskrev i tidigare bloggar men väl en marknad där småsparare och företag möts direkt, utan banker som mellanhänder. I den meningen är det likt den diskussion jag tidigare fört här på bloggen.
Tydligen är aptiten för företagsobligationer större än nånsin bland europeiska småsparare och flera företag (t.ex. Eni i Italien och EDF i Frankrike) har därför svarat med att erbjuda obligationer med så små nominella belopp som 10000kr! Detta är något nytt! Och spännande.
Företagsobligationer har kanske äntligen etablerat sig som en tillgångsklass även bland småsparare och själv är jag glad eftersom mitt specialområde är just kreditrisk (vilket är det centrala begreppet för den som investerar i företagsobligationer). Kanske jag äntligen kan börja använda mina kreditriskkunskaper i min privata förvaltning?
juni 15, 2009
Coppock säger – köp aktier!
Om du råkar vara en av mina gamla studenter så sluta läsa efter första stycket! Denna blogg handlar om teknisk analys och i mina kurser försöker jag intala studenter att inte fästa alltför stor vikt vid denna analysmetod. Anledningen till detta är inte att jag är mer skeptisk till denna analysmetod än andra traditionella analysmetoder utan anledningen är i stället att jag tror teknisk analys i sin enkelhet och elegans lätt kan dupera den mindre erfarna investeraren.
OK, ni som inte läst mina kurser kan ju notera att figuren här bredvid visar en ganska tydlig köpsignal! [Förstora bilden genom att klicka på den.]Köpsignalen gäller Stockholmsbörsen (OMXS) och baserar sig helt på Coppock indikatorn. Coppock indikatorn är en klassisk teknisk indikator som baserar sig på att man kan jämföra en börskrasch med en anhörigs död (!) och att det tydligen tar 11-14 månader att sörja en anhörigs död. Genom att titta på 11- och 14-månaders avkastningar och smootha summan av dem med ett MA-filter så får man en köpsignal när indikatorn vänder från en negativ nivå. D.v.s. precis vad vi kan se just nu!!!
Jag ska kanske tillägga att det INTE är JAG som tror på köp! Det är prishistoriken tolkad genom Coppocks prisma, inget annat. Jag tänkte bara att det kunde vara kul att se vad indikatorn duger till, tydligen är det ganska vanligt med falska köpsignaler. Jag tror det kan vara upplagt för en sådan även denna gång eftersom datan för det senaste året varit så apart. (Jag har dessutom applicerat den på dagsdata trots att den är framtagen för månadsdata.) Slutligen så förstår jag inte riktigt vad den ska kunna tillföra den investerare som följer börskurserna någotsånär slaviskt: jag menar, indikatorn visar väl bara att ett rally startat och det kan väl vem som helst se.
Dock, det ska aldrig glömmas att marknaden bestämmer och om marknaden tror att marknaden tror att marknaden tror att........marknaden tror på uppgång så kanske marknadspriserna går upp, ........
juni 10, 2009
Is the current turmoil a boon for exchange traded credit derivatives? - Part VII
I have regularly commented, in this blog (starting as early as in December 2007), on the crisis being good news for the main derivatives exchanges (at least on relative terms).
Furthermore, back in March this year I put forward my personal view that the proposed plan to set up an EU-based clearing house for credit default swaps was further good news for derivatives exchanges.
I discussed three exchanges’ role in this clearing, Eurex, NYSE Liffe and IntercontinetalExchange, and it is interesting to see how these firms’ stocks have outperformed S&P500 since my bullish call (on March, 11 - 2009):
Three months’ return, since March, 11
Deutsche Börse (Eurex) +71%
NYSE Euronext (NYSE Liffe) +82%
IntercontinetalExchange +93%
S&P500 +31%
I predict this pattern to continue!
Furthermore, back in March this year I put forward my personal view that the proposed plan to set up an EU-based clearing house for credit default swaps was further good news for derivatives exchanges.
I discussed three exchanges’ role in this clearing, Eurex, NYSE Liffe and IntercontinetalExchange, and it is interesting to see how these firms’ stocks have outperformed S&P500 since my bullish call (on March, 11 - 2009):
Three months’ return, since March, 11
Deutsche Börse (Eurex) +71%
NYSE Euronext (NYSE Liffe) +82%
IntercontinetalExchange +93%
S&P500 +31%
I predict this pattern to continue!
juni 03, 2009
Några lärdomar frå Warren Buffetts årliga aktieägar-brev!
Ett lästips så här på försommaren; Warren Buffetts årliga brev till aktieägarna i hans investeringsbolag Berkshire Hathaway (namnet kommer från det textilföretag Buffett köpte tidigt i hans karriär)
Dessa brev brukar alltid innehålla lärdomar även för oss som inte äger några aktier i Berkshire Hathaway (en aktie kostar i dagsläget sådär 750000kr!!). Och kom ihåg, även om Buffett gjort en del dåliga placeringar under 2008 så har han ett track record “to die for”; i genomsnitt +20% per år sedan långt innan de flesta av oss var födda (och ett b-index på 20, sett på årsavkastningar från 1965)! Och lika viktigt, till skillnad från så många andra framgångsriska finansmän, så tror jag att Buffett investerar för att han älskar det, inte för att han älskar att vara rik.
Några småroliga (åtminstone för oss finans-nördar) och samtidigt minnesvärda exempel från årets brev:
1. Sid 5. Long ago, Benjamin Graham tought me that ”Price is what you pay; value is what you get.” Whether we talk about socks or stocks, I like buying quality merchandise when it is marked down. I LIKE!
2. Sid 7. Buffett kritiserar investerare som tynger sina företag med lån samt inte stöttar dem I vått och torrt. Han nämner hur de bytt namn under åren från LBOs till private equity. Buffett nämner ”A number of these acquirees, purchased only two to three years ago, are now in mortal danger because of the debt piled on them by their private equity buyers. Han fortsätter med ”The private equity firms, it should be noted, are not rushing in to inject the equity their wards now desperately need. Instead they’re keeping their remaining funds very private.” I LIKE!
3. Sid 11. Här kritiserar han husköpares belåning. Han beskriver också varför hans utlåning till fastighetsköp ej lett till förlutser I skalan sedd överlag. ”Why are our borrowers …. Performing so well? The answer is elementary,…….. Our borrowers simply looked at how full-bore mortgage payments would compare with their actual – not hoped for – income and then decided whether they could live with that commitment. Simply put, they took out a mortgage with the intention of paying it off, whatever the course of home prices.” I LIKE!
4. Sid 12. Här pratar han om poängen med hus. Något jag också tjatat om här på bloggen, se t.ex. Byggnader är till för att titta på och bo i. ”Home ownership is a wonderful thing. My family and I have enjoyed my present home for 50 years, with more to come. But enjoyment and utility should be the primary motive for purchase, not profit or refi possibilities.” I LIKE!
5. Sid 14. Här kritiserar han finansiella modeller baserade på historisk data, och en övertro på sådana modeller så snart de back-testats. ”If merely looking up past financiela data would tell you what the future holds, the Forbes 400 would consist of librarians.” I LIKE!
6. Sid 16. Här gäller det Buffetts medvetna val att alltid driva Berkshire med tillräcklig likviditet för att aldrig behöva lita på andra finansiärer. ”When forced to choose, I will not trade even a night’s sleep for the chance of extra profits”. I LIKE!
7. Sid 17. Här touchar han vid ngt jag tjatat om en hel del på denna blog, motpartsrisk. ”The Bear Stearns collapse highlight the counterparty problem…… It is not just whom you sleep with, but also whom they are sleeping with. I LIKE!
Dessa brev brukar alltid innehålla lärdomar även för oss som inte äger några aktier i Berkshire Hathaway (en aktie kostar i dagsläget sådär 750000kr!!). Och kom ihåg, även om Buffett gjort en del dåliga placeringar under 2008 så har han ett track record “to die for”; i genomsnitt +20% per år sedan långt innan de flesta av oss var födda (och ett b-index på 20, sett på årsavkastningar från 1965)! Och lika viktigt, till skillnad från så många andra framgångsriska finansmän, så tror jag att Buffett investerar för att han älskar det, inte för att han älskar att vara rik.
Några småroliga (åtminstone för oss finans-nördar) och samtidigt minnesvärda exempel från årets brev:
1. Sid 5. Long ago, Benjamin Graham tought me that ”Price is what you pay; value is what you get.” Whether we talk about socks or stocks, I like buying quality merchandise when it is marked down. I LIKE!
2. Sid 7. Buffett kritiserar investerare som tynger sina företag med lån samt inte stöttar dem I vått och torrt. Han nämner hur de bytt namn under åren från LBOs till private equity. Buffett nämner ”A number of these acquirees, purchased only two to three years ago, are now in mortal danger because of the debt piled on them by their private equity buyers. Han fortsätter med ”The private equity firms, it should be noted, are not rushing in to inject the equity their wards now desperately need. Instead they’re keeping their remaining funds very private.” I LIKE!
3. Sid 11. Här kritiserar han husköpares belåning. Han beskriver också varför hans utlåning till fastighetsköp ej lett till förlutser I skalan sedd överlag. ”Why are our borrowers …. Performing so well? The answer is elementary,…….. Our borrowers simply looked at how full-bore mortgage payments would compare with their actual – not hoped for – income and then decided whether they could live with that commitment. Simply put, they took out a mortgage with the intention of paying it off, whatever the course of home prices.” I LIKE!
4. Sid 12. Här pratar han om poängen med hus. Något jag också tjatat om här på bloggen, se t.ex. Byggnader är till för att titta på och bo i. ”Home ownership is a wonderful thing. My family and I have enjoyed my present home for 50 years, with more to come. But enjoyment and utility should be the primary motive for purchase, not profit or refi possibilities.” I LIKE!
5. Sid 14. Här kritiserar han finansiella modeller baserade på historisk data, och en övertro på sådana modeller så snart de back-testats. ”If merely looking up past financiela data would tell you what the future holds, the Forbes 400 would consist of librarians.” I LIKE!
6. Sid 16. Här gäller det Buffetts medvetna val att alltid driva Berkshire med tillräcklig likviditet för att aldrig behöva lita på andra finansiärer. ”When forced to choose, I will not trade even a night’s sleep for the chance of extra profits”. I LIKE!
7. Sid 17. Här touchar han vid ngt jag tjatat om en hel del på denna blog, motpartsrisk. ”The Bear Stearns collapse highlight the counterparty problem…… It is not just whom you sleep with, but also whom they are sleeping with. I LIKE!
maj 28, 2009
The b-index!
Some weeks ago I wrote a blog b-index – ett nytt sätt att utvärdera fonder och fondförvaltare! about an idea, the b-index, I have about evaluating funds and fund managers in a novel way. The index is based on the Hirsch index, also called the h-index, used in ranking the research output of scientists.
Now, in this entry I would like to do two things: (i) briefly explain my idea in English (the old entry was in Swedish), and (ii) explain the whole idea again (I have got several questions and since the idea is dead simple I must have done a bad job explaining it).
Anyway, my idea is thoroughly described in my article An Index to Evaluate Fund- and Fund Manager Performance (scroll down to the section called Working Papers where you can find the paper) and the whole point is that the b-index summarizes the performance of a fund or fund manager in a simple and, dare I say, quite elegant way. I do not claim that it is the best measure ever conceived but I do claim that it is OK (and simple/elegant). The main idea is that the b-index summarizes the performance in one single number, that is the value b. And this value, called the b-index, is defined as follows:
A fund or fund manager has a b-index equal to b if b is the highest number for which it holds that the fund/fund manager has returned more than b% at least b years throughout the history of the fund/fund manager.
OK, perhaps it is a stupid idea, but I do not understand why (this possibly stupid idea) is so difficult to understand! If necessary, the b-index, as defined above, can be complemented with an identical index for negative investment returns (losses). A combination of the two indexes (b+ and b-) would then add a risk-dimension to the performance evaluation. Moreover, the b- -index can of course be interpreted as an alternative risk measure if used on its own.
I find the b-index to be a viable alternative to a range of other natural, simple and widely used performance measure such as the average annual historical return or the historical cumulative return. In the paper I present some actual b-indexes (b+ as well as b-) for a range of well-known funds and fund managers, for instance my old hero Warren Buffett! He has a very respectable b-index equal to 16: over the last 33 years he has produced 16 years with an annual return above 16% (and one single year with more than 1% loss, i.e. a negative b- -index = 1)! Try to beat that!!!!
Now, in this entry I would like to do two things: (i) briefly explain my idea in English (the old entry was in Swedish), and (ii) explain the whole idea again (I have got several questions and since the idea is dead simple I must have done a bad job explaining it).
Anyway, my idea is thoroughly described in my article An Index to Evaluate Fund- and Fund Manager Performance (scroll down to the section called Working Papers where you can find the paper) and the whole point is that the b-index summarizes the performance of a fund or fund manager in a simple and, dare I say, quite elegant way. I do not claim that it is the best measure ever conceived but I do claim that it is OK (and simple/elegant). The main idea is that the b-index summarizes the performance in one single number, that is the value b. And this value, called the b-index, is defined as follows:
A fund or fund manager has a b-index equal to b if b is the highest number for which it holds that the fund/fund manager has returned more than b% at least b years throughout the history of the fund/fund manager.
OK, perhaps it is a stupid idea, but I do not understand why (this possibly stupid idea) is so difficult to understand! If necessary, the b-index, as defined above, can be complemented with an identical index for negative investment returns (losses). A combination of the two indexes (b+ and b-) would then add a risk-dimension to the performance evaluation. Moreover, the b- -index can of course be interpreted as an alternative risk measure if used on its own.
I find the b-index to be a viable alternative to a range of other natural, simple and widely used performance measure such as the average annual historical return or the historical cumulative return. In the paper I present some actual b-indexes (b+ as well as b-) for a range of well-known funds and fund managers, for instance my old hero Warren Buffett! He has a very respectable b-index equal to 16: over the last 33 years he has produced 16 years with an annual return above 16% (and one single year with more than 1% loss, i.e. a negative b- -index = 1)! Try to beat that!!!!
maj 25, 2009
Bostadspriser für alle!
Läste häromdagen i DI om ett nytt intressant sätt att mäta värdet på bostäder, framtaget av forskare vid KTH. Enligt detta alternativa sätt att mäta har bostadspriserna i Stockholm innerstad sjunkit med 7.4% på ett år. Detta skiljer sig från konsensus.
För mig som desperat ( :) ) försöker hitta indikationer på att fastighetsmäklare och andra har haft helt fel när de hävdat att bostäderna inte fallit i pris p.g.a. krisen, och att de inte heller kommer att göra det, är det förstås välkommet med ett nytt sätt att mäta priser som samtidigt konfirmerar mina misstankar om att fastighetsmäklare inte är att lita på; se mina tidigare bloggar om detta, Ska vi tro på fastighetsmäklarna? Del I-III
Jag har ej satt mig in i den nya metoden men den går tydligen ut på att man rensar för faktorer som lgh-standard och läge osv. Överlag verkar det rimligt och precis som det nämns i artikeln bådar detta, om inte annat, gott för utvecklingen av framtida bostads-derivat instrument.
Sammantaget så bekräftar detta möjligen det jag hävdat ett tag; nämligen att krisen och bostadsmarknaden även i Sverige är intimt sammankopplade. Inte bara är dagens (för) höga fastighetspriser en viktig orsak till de problem Sveriges ekonomi brottas med, men vad värre är, detta är bara början. När väl priserna börjar falla på allvar kommer bankernas nyvunna optimism dämpas och med dem finansieringsmöjligheter och riskvillighet i övriga ekonomin. Detta kommer leda till mer arbetslöshet och ännu lägre priser, osv osv…. Hade jag nu varit det minsta av auktoritet på området (dvs på bostadsmarknaden) så hade jag argumenterat för att ni skulle lyssna på mig! Nu är jag inte det och mitt track-record vad gäller huspriser är som jag sagt tidigare, notoriskt dåligt [but it aint over until it's over.....] se bl.a. min blog Varför kan inte bostadspriser i Sverige falla? från 2007!
För mig som desperat ( :) ) försöker hitta indikationer på att fastighetsmäklare och andra har haft helt fel när de hävdat att bostäderna inte fallit i pris p.g.a. krisen, och att de inte heller kommer att göra det, är det förstås välkommet med ett nytt sätt att mäta priser som samtidigt konfirmerar mina misstankar om att fastighetsmäklare inte är att lita på; se mina tidigare bloggar om detta, Ska vi tro på fastighetsmäklarna? Del I-III
Jag har ej satt mig in i den nya metoden men den går tydligen ut på att man rensar för faktorer som lgh-standard och läge osv. Överlag verkar det rimligt och precis som det nämns i artikeln bådar detta, om inte annat, gott för utvecklingen av framtida bostads-derivat instrument.
Sammantaget så bekräftar detta möjligen det jag hävdat ett tag; nämligen att krisen och bostadsmarknaden även i Sverige är intimt sammankopplade. Inte bara är dagens (för) höga fastighetspriser en viktig orsak till de problem Sveriges ekonomi brottas med, men vad värre är, detta är bara början. När väl priserna börjar falla på allvar kommer bankernas nyvunna optimism dämpas och med dem finansieringsmöjligheter och riskvillighet i övriga ekonomin. Detta kommer leda till mer arbetslöshet och ännu lägre priser, osv osv…. Hade jag nu varit det minsta av auktoritet på området (dvs på bostadsmarknaden) så hade jag argumenterat för att ni skulle lyssna på mig! Nu är jag inte det och mitt track-record vad gäller huspriser är som jag sagt tidigare, notoriskt dåligt [but it aint over until it's over.....] se bl.a. min blog Varför kan inte bostadspriser i Sverige falla? från 2007!
maj 18, 2009
Bank regulation!
EU has taken some extraordinary regulatory steps lately. Some of those steps are surely coming too late, though! And I say that despite being an opponent of all sorts of government intervention in the market place. OK, in the dream world there would be no intervention by politicians and other know-nothings but, now, we don’t live in the dream world, in case someone had missed out on that, and in the real world more of the good kind of regulation can sometimes be better than less of the bad kind.
As is well known, EU has decided to regulate credit rating agencies and credit default swap markets. However, now they have gone further. One of the last steps taken by EU is to pass a law that forces banks to retain 5% of the securitized products originated by the bank. That wasn’t a day too late!!!! Why the regulators didn’t understand, already back in the pre-crisis days, that being lenient on banks when it comes to them keeping some of the risk they securitize on their own books, beats me! It was the whole idea of the CDO, for instance!
As I explain in my article Byström, H., (2008), The Microfinance Collateralized Debt Obligation: a Modern Robin Hood?, World Development. 36 (11), 2008, pp 2109-2126. one of the nice features of the CDO (and its tranching) is the possibility it gives uninformed investors to rely on the originator not selling them lemons by allowing (forcing?) the originator to keep some of the risk itself. How come this idea got stuck in the academic community and wasn’t spread to the regulators and supervisors?
Anyway, better late than never (the rules will be implemented next year)! Let’s hope these new capital provisions will enable the securitization market to wake up from the dead soon….
As is well known, EU has decided to regulate credit rating agencies and credit default swap markets. However, now they have gone further. One of the last steps taken by EU is to pass a law that forces banks to retain 5% of the securitized products originated by the bank. That wasn’t a day too late!!!! Why the regulators didn’t understand, already back in the pre-crisis days, that being lenient on banks when it comes to them keeping some of the risk they securitize on their own books, beats me! It was the whole idea of the CDO, for instance!
As I explain in my article Byström, H., (2008), The Microfinance Collateralized Debt Obligation: a Modern Robin Hood?, World Development. 36 (11), 2008, pp 2109-2126. one of the nice features of the CDO (and its tranching) is the possibility it gives uninformed investors to rely on the originator not selling them lemons by allowing (forcing?) the originator to keep some of the risk itself. How come this idea got stuck in the academic community and wasn’t spread to the regulators and supervisors?
Anyway, better late than never (the rules will be implemented next year)! Let’s hope these new capital provisions will enable the securitization market to wake up from the dead soon….
maj 11, 2009
En av de dummaste sakerna jag hört på länge! – Del II
Förra sommaren skrev jag en blog, En av de dummaste sakerna jag hört på länge!, som uppmärksammade en märklig egenhet hos bankers redovisning. Följande text är ett utdrag ur den bloggen:
”Huvudidén är att bankerna får använda mark-to-market bokföring på sina egna skulder! Dvs, om bankens kreditvärdighet försämras stiger räntan som den får betala om den skulle vilja låna pengar igen samtidigt som värdet på tidigare utgivna obligationer förstås faller. Detta är ju trist för investerarna (långivarna) men det sensationella är att banken själv tillåts bokföra detta som en vinst för banken! Dessa ”vinster” kan sedan kvittas mot ”riktiga” förluster gjorda i balansräkningen. Det jag inte förstår är hur detta kan tillåtas. Jag menar, banken måste ju betala tillbaks det nominella beloppet, och inte mark-to-market-marknadsvärdet, oavsett bankens framtida hälsa (så länge banken inte defaultat på obligationen).”
Jag skrev också att jag trodde att det kanske var en idé att sälja bankaktier i de banker som i betydande omfattning ägnade sig åt denna typ av tvivelaktiga metoder för att dölja sina förluster. Dessutom tyckte jag att det tydligt visade hur svårtolkade bankers resultaträkningar är och hur stor risken därför var för kraftigt överskattade framtida vinster.
Jag vet inte om Citigroup använde detta knep i somras men tydligt är att de gör det nu. För att visa en vinst för första gången på mer än ett år så använder de sig bland annat av denna metod (enligt FT). Utan denna bokföringsfiness skulle de visat förlust även första kvartalet 2009!!
Intressant (för mig i alla fall) är att notera att Citigroup aktien fallit sisådär 80% sedan jag skrev min blogg! Tyvärr blankade jag inte Citigroup, men ändå…..
”Huvudidén är att bankerna får använda mark-to-market bokföring på sina egna skulder! Dvs, om bankens kreditvärdighet försämras stiger räntan som den får betala om den skulle vilja låna pengar igen samtidigt som värdet på tidigare utgivna obligationer förstås faller. Detta är ju trist för investerarna (långivarna) men det sensationella är att banken själv tillåts bokföra detta som en vinst för banken! Dessa ”vinster” kan sedan kvittas mot ”riktiga” förluster gjorda i balansräkningen. Det jag inte förstår är hur detta kan tillåtas. Jag menar, banken måste ju betala tillbaks det nominella beloppet, och inte mark-to-market-marknadsvärdet, oavsett bankens framtida hälsa (så länge banken inte defaultat på obligationen).”
Jag skrev också att jag trodde att det kanske var en idé att sälja bankaktier i de banker som i betydande omfattning ägnade sig åt denna typ av tvivelaktiga metoder för att dölja sina förluster. Dessutom tyckte jag att det tydligt visade hur svårtolkade bankers resultaträkningar är och hur stor risken därför var för kraftigt överskattade framtida vinster.
Jag vet inte om Citigroup använde detta knep i somras men tydligt är att de gör det nu. För att visa en vinst för första gången på mer än ett år så använder de sig bland annat av denna metod (enligt FT). Utan denna bokföringsfiness skulle de visat förlust även första kvartalet 2009!!
Intressant (för mig i alla fall) är att notera att Citigroup aktien fallit sisådär 80% sedan jag skrev min blogg! Tyvärr blankade jag inte Citigroup, men ändå…..
maj 05, 2009
b-index – ett nytt sätt att utvärdera fonder och fondförvaltare!
I min (3 sidor korta och mycket lättlästa) artikel An index to evaluate fund- and fund manager performance (scrolla ner till rubriken Working Papers) föreslår jag ett nytt sätt att utvärdera fonder och/eller fondförvaltare. Artikeln är mkt enkel att läsa för att vara en vetenskaplig artikel och det krävs ganska lite kunskaper inom finansiell ekonomi för att kunna bedöma innehållet. Kritik välkomnas!
Iden är att räkna ut ett index, det så kallade b-index, enligt följande mycket enkla princip:
En fond/fondförvaltare har ett b-index lika med b om b är det högsta tal för vilket fonden/ fondförvaltaren har presterat en årlig avkastning högre än b % åtminstone b år historiskt.
Idén är förstås att med en enda siffra summera en fonds prestanda. Man kan modifiera b-index på olika vis, t.ex. för att risk-justera indexet eller för att mäta fondens relativa prestanda. Dessutom kanske man kan använda det negativa b-index, d.v.s. det för historiska förluster, som riskmått. Tanken med min korta artikel är att skapa diskussion kring dessa saker.
Några exempel på b-index (kvartalsavkastningar över tidsperioden 2004-2009) för globalfonder jag äger eller har ägt är som följer:
Handelsbanken Global b=5
Skagen Global b=8
SEB Global b=5
Sparinvest Global Value b=6
Iden är att räkna ut ett index, det så kallade b-index, enligt följande mycket enkla princip:
En fond/fondförvaltare har ett b-index lika med b om b är det högsta tal för vilket fonden/ fondförvaltaren har presterat en årlig avkastning högre än b % åtminstone b år historiskt.
Idén är förstås att med en enda siffra summera en fonds prestanda. Man kan modifiera b-index på olika vis, t.ex. för att risk-justera indexet eller för att mäta fondens relativa prestanda. Dessutom kanske man kan använda det negativa b-index, d.v.s. det för historiska förluster, som riskmått. Tanken med min korta artikel är att skapa diskussion kring dessa saker.
Några exempel på b-index (kvartalsavkastningar över tidsperioden 2004-2009) för globalfonder jag äger eller har ägt är som följer:
Handelsbanken Global b=5
Skagen Global b=8
SEB Global b=5
Sparinvest Global Value b=6
april 29, 2009
Weak covenants as a cause of lower recovery rates in the near future! – Part IV
I have expressed my thoughts about low future recovery rates in firm defaults throughout 2008-09 (Jan 8, 2008, May 7, 2008 and on Jan 15, 2009). I have also claimed that one of the reasons for this might be the “innovative” debt structures seen over the last couple of years.
Now, the default of LyondellBasell (the default I discussed in my blog The first iTraxx default some weeks ago) has shown exactly how low recovery rates can go, even in cases where the firms involved are major ones (and even included in the iTraxx indicies). The recovery rate set in the CDS-auction of LyondellBasell were a meager 2%! Now, that’s certainly low, the historical average is around 40% for loans and 85 % for bonds!
For me, at least, this comes as no surprise. In fact, in January this year I said in my blog Weak covenants as a cause of lower recovery rates in the near future! – Part III, quote:
“...I certainly still think we will see a dramatic number of record-low-recovery defaults this year.”
OK, “en fjäder gör ingen höna”, as we say in Sweden, but I stand firm in my predictions.
-------------------------------------
Needless to say, ones predictions about future recovery rates will have a significant effect on ones loss-estimates and consequently on ones decisions to buy/not buy corporate bonds. A lot has been said, lately, regarding the attractiveness of corporate bond yields. Even I expect these, historically very attractive, yields to come down somewhat during the course of 2009-10 but I am not so certain that they are obvious bargains. If recovery rates remain as strikingly low as I have predicted for some time, and as exemplified by the LyondellBasell bankruptcy, then what at first looks like a bargain will instead turn out to be a bummer!
Now, the default of LyondellBasell (the default I discussed in my blog The first iTraxx default some weeks ago) has shown exactly how low recovery rates can go, even in cases where the firms involved are major ones (and even included in the iTraxx indicies). The recovery rate set in the CDS-auction of LyondellBasell were a meager 2%! Now, that’s certainly low, the historical average is around 40% for loans and 85 % for bonds!
For me, at least, this comes as no surprise. In fact, in January this year I said in my blog Weak covenants as a cause of lower recovery rates in the near future! – Part III, quote:
“...I certainly still think we will see a dramatic number of record-low-recovery defaults this year.”
OK, “en fjäder gör ingen höna”, as we say in Sweden, but I stand firm in my predictions.
-------------------------------------
Needless to say, ones predictions about future recovery rates will have a significant effect on ones loss-estimates and consequently on ones decisions to buy/not buy corporate bonds. A lot has been said, lately, regarding the attractiveness of corporate bond yields. Even I expect these, historically very attractive, yields to come down somewhat during the course of 2009-10 but I am not so certain that they are obvious bargains. If recovery rates remain as strikingly low as I have predicted for some time, and as exemplified by the LyondellBasell bankruptcy, then what at first looks like a bargain will instead turn out to be a bummer!
april 27, 2009
En lekman i Baltikum - Del IX
En student berättade att SVT sände en dokumentär i helgen som handlade om Baltikum och de svenska bankerna. Det mest intressanta var att dokumentären tydligen (jag såg ej programmet) la ett stort fokus på baltikums bilpark!
För mig är detta något av en revansch eftersom jag redan i september 2007 vid en resa till Estland noterade just detta och sedan skrev följande i min blog En lekman i Baltikum!:
Är det hälsosamt att Tallinn-borna har en extremt mycket mer exklusiv bilpark än vad t.ex. Malmö, Göteborg eller t.o.m Stockholm har? Som bilintresserad är det rena eldoratot att vandra runt i Tallinn: SUVar, Bentleys, Carrera-S så långt ögat når! OK, jag vet att det är ngt typiskt ryskt över att spendera sina sista slantar på lyx/pälsar/bilar och att 40% av Tallinn är rysktalande men ändå! Jag säger bara, bubble, bubble, bubble….
Att det behövs 1 1/2 år för media att nappa tycker jag bara är bra eftersom det ger oss med öppna ögon möjligheten att plocka all den lågt hängande frukten och lämna resterna åt de senfärdiga.... Timing is everything!
För mig är detta något av en revansch eftersom jag redan i september 2007 vid en resa till Estland noterade just detta och sedan skrev följande i min blog En lekman i Baltikum!:
Är det hälsosamt att Tallinn-borna har en extremt mycket mer exklusiv bilpark än vad t.ex. Malmö, Göteborg eller t.o.m Stockholm har? Som bilintresserad är det rena eldoratot att vandra runt i Tallinn: SUVar, Bentleys, Carrera-S så långt ögat når! OK, jag vet att det är ngt typiskt ryskt över att spendera sina sista slantar på lyx/pälsar/bilar och att 40% av Tallinn är rysktalande men ändå! Jag säger bara, bubble, bubble, bubble….
Att det behövs 1 1/2 år för media att nappa tycker jag bara är bra eftersom det ger oss med öppna ögon möjligheten att plocka all den lågt hängande frukten och lämna resterna åt de senfärdiga.... Timing is everything!
april 23, 2009
Fråga din bankman om han vet vem Abhisit Vejjajiva är!
Banker och fondbolag bombarderar oss med fakta om hur bra emerging market aktiefonder (och alla andra fonder i deras sortiment förstås) är för våra portföljer. Det har de all rätt att göra, men jag tycker det är upp till investeraren att bedöma om han/hon vill/vågar inkludera aktier från andra sidan jordklotet i sin aktieportfölj. Och för att besluta sig om detta krävs förstås kunskap om landet i fråga. Och det är detta denna blog handlar om.
Jag är själv sedan en tid överviktad i utvecklingsländer, och räknar kallt med att vara det vid flera tillfällen i framtiden. D.v.s. jag har inget, per se, emot aktier i emerging markets, snarare tvärtom. Vad jag dock har, tror jag åtminstone, är lite mer kännedom om hur den politisk-ekonomiska situationen ser ut i flertalet av dessa länder än den genomsnittlige svenske småspararen. (Även jag har dock högst schematiska kunskaper om dessa länder, och det gör mig högst försiktig när jag köper aktier/fonder där.)
Mitt råd till den som funderar på att köpa aktier i länder som t.ex. Sydafrika, Thailand och Iran (d.v.s. i Afrika/Asien/ Mellanöstern) är att ställa sig frågor likt ”Har jag koll på den politiska situationen?” Annars är risken stor att allt du gör är spelar på casino. Åtminstone om du lämnar regionfonderna och ger dig ut för att välja individuella länder eller kanske t.o.m. enstaka aktier. Kom ihåg, du har få komparativa fördelar jämfört med en infödd!
Jag, personligen, om jag var placerings-rådgivare på min egen bank, skulle t.ex. inte rekommendera Sydafrika-, Thailand- och Iran- aktier till någon som inte kan namnen på presidenterna i dessa länder och som inte vet att det är möjliga regimskiften på gång i alla de tre länderna! Allra helst, om jag trodde presidenternas roll i ekonomierna var viktiga, skulle jag föra en diskussion med investeraren i stil med:
Sydafrika: ANC-ledaren Jacob Zuma kommer troligen att bli vald till president i detta jätteland. Zuma är outbildad, korruptions- och våldtäktsmisstänkt men dansant och mäkta charmerande på ett sätt som verkar tilltala massorna. Förre presidenten, Mbeki, var också onekligen charmant och larger-than-life, även om varken han eller Zuma verkar känna till grundläggande saker som att HIV är ett tillstånd som ibland leder till AIDS, men sydafrikanerna verkar ha fått nog av hans extravagans och den långsamma förändringen av detta djupt splittrade land.
Thailand: Telekom-miljardären och före-detta premiärministern Thaksin Shinawatra lever idag i exil i Dubai men det är inte omöjligt att hans rödskjortor lyckas återinsätta honom trots väntande fängelsestraff den dag han återvänder till Thailand. Abhisit Vejjajiva, den Oxford/Eton-utbildade nuvarande premiärministern har stöd av sina gulskjortor, och kanske av sin gamla Eton-kompis Boris Johnson :), men frågan är om de har tillräckligt stöd för att lyckas hålla honom kvar vid makten någon längre tid. Abhisit har stöd av medelklassen i Bangkok (typiskt med kinesisk-thailändska rötter) och Thaksin, populisten, har stöd av folket på landet (bl.a. dem du som rest till Phuket träffat på).
Iran: Någon av Mir-Hossein Moussavi och Mehdi Karroubi kommer att ställa upp i valet mot den nu sittande presidenten Mahmoud Ahmadi-Nejad (som förstås har liten makt jämfört med imamen/högste ledaren Ali Khamenei). Moussavi/Karroubi är mer liberala än Ahmadi-Nejad och har, så vitt jag förstår, mer stöd från rika norra Teheran medan Ahmadi-Nejad har sitt stöd i fattiga södra Teheran och på landet. Den djupt religiöse väg och vatten byggaren Ahmadi-Nejad är karismatisk och ska ha kred för att han lever som sina anhängare (spartanskt till skillnad från sina föregångare Rafsanjani etc.) medan f.d. premiärministern Moussavi ska ha kred för att han är så kritisk till att högste ledaren och hans rådgivare har så mkt makt över alla viktiga frågor att han tvekar till att ställa upp i valet.
Först när man reflekterat rent allmänt över saker som dessa tycker jag man ska gå vidare till nästa viktiga fråga: vad händer med aktiemarknaden om t.ex. Zuma, Ahmadi-Nejad eller Thaksin sitter vid makten nästa år? Det är förstås här agnarna skiljs från vetet…..
Jag är själv sedan en tid överviktad i utvecklingsländer, och räknar kallt med att vara det vid flera tillfällen i framtiden. D.v.s. jag har inget, per se, emot aktier i emerging markets, snarare tvärtom. Vad jag dock har, tror jag åtminstone, är lite mer kännedom om hur den politisk-ekonomiska situationen ser ut i flertalet av dessa länder än den genomsnittlige svenske småspararen. (Även jag har dock högst schematiska kunskaper om dessa länder, och det gör mig högst försiktig när jag köper aktier/fonder där.)
Mitt råd till den som funderar på att köpa aktier i länder som t.ex. Sydafrika, Thailand och Iran (d.v.s. i Afrika/Asien/ Mellanöstern) är att ställa sig frågor likt ”Har jag koll på den politiska situationen?” Annars är risken stor att allt du gör är spelar på casino. Åtminstone om du lämnar regionfonderna och ger dig ut för att välja individuella länder eller kanske t.o.m. enstaka aktier. Kom ihåg, du har få komparativa fördelar jämfört med en infödd!
Jag, personligen, om jag var placerings-rådgivare på min egen bank, skulle t.ex. inte rekommendera Sydafrika-, Thailand- och Iran- aktier till någon som inte kan namnen på presidenterna i dessa länder och som inte vet att det är möjliga regimskiften på gång i alla de tre länderna! Allra helst, om jag trodde presidenternas roll i ekonomierna var viktiga, skulle jag föra en diskussion med investeraren i stil med:
Sydafrika: ANC-ledaren Jacob Zuma kommer troligen att bli vald till president i detta jätteland. Zuma är outbildad, korruptions- och våldtäktsmisstänkt men dansant och mäkta charmerande på ett sätt som verkar tilltala massorna. Förre presidenten, Mbeki, var också onekligen charmant och larger-than-life, även om varken han eller Zuma verkar känna till grundläggande saker som att HIV är ett tillstånd som ibland leder till AIDS, men sydafrikanerna verkar ha fått nog av hans extravagans och den långsamma förändringen av detta djupt splittrade land.
Thailand: Telekom-miljardären och före-detta premiärministern Thaksin Shinawatra lever idag i exil i Dubai men det är inte omöjligt att hans rödskjortor lyckas återinsätta honom trots väntande fängelsestraff den dag han återvänder till Thailand. Abhisit Vejjajiva, den Oxford/Eton-utbildade nuvarande premiärministern har stöd av sina gulskjortor, och kanske av sin gamla Eton-kompis Boris Johnson :), men frågan är om de har tillräckligt stöd för att lyckas hålla honom kvar vid makten någon längre tid. Abhisit har stöd av medelklassen i Bangkok (typiskt med kinesisk-thailändska rötter) och Thaksin, populisten, har stöd av folket på landet (bl.a. dem du som rest till Phuket träffat på).
Iran: Någon av Mir-Hossein Moussavi och Mehdi Karroubi kommer att ställa upp i valet mot den nu sittande presidenten Mahmoud Ahmadi-Nejad (som förstås har liten makt jämfört med imamen/högste ledaren Ali Khamenei). Moussavi/Karroubi är mer liberala än Ahmadi-Nejad och har, så vitt jag förstår, mer stöd från rika norra Teheran medan Ahmadi-Nejad har sitt stöd i fattiga södra Teheran och på landet. Den djupt religiöse väg och vatten byggaren Ahmadi-Nejad är karismatisk och ska ha kred för att han lever som sina anhängare (spartanskt till skillnad från sina föregångare Rafsanjani etc.) medan f.d. premiärministern Moussavi ska ha kred för att han är så kritisk till att högste ledaren och hans rådgivare har så mkt makt över alla viktiga frågor att han tvekar till att ställa upp i valet.
Först när man reflekterat rent allmänt över saker som dessa tycker jag man ska gå vidare till nästa viktiga fråga: vad händer med aktiemarknaden om t.ex. Zuma, Ahmadi-Nejad eller Thaksin sitter vid makten nästa år? Det är förstås här agnarna skiljs från vetet…..
april 20, 2009
Skulle du låna för att köpa en Harley-Davidson?
Jag kommer ihåg när jag i augusti 2007 klev in hos Harley-Davidson (HD) återförsäljaren på Sveavägen i Stockholm för att titta på min favorithoj (dött lopp tillsammans med Indian). Jag började prata med säljaren (på hans initiativ förstås, jag är allergisk mot säljare) och för att reta honom lite så sa jag att jag funderade på att köpa en begagnad HD om något år. Jag sa att jag trodde att priserna skulle falla pga den uppkommande krisen. Puckot skrattade ut mig och sa att någon kris inte var trolig och att det i vilket fall som helst inte syntes i deras försäljning. Nu var det inte detta som förvånade mig, det är ju exakt vad den typen av individer sagt i sekel. Vad som istället förvånade mig, naiva mig, var det han sa om lånefinansierade HD-köp. Han påstod nämligen att majoriteten av motorcyklarna köpta av honom var finansierade av HD, i form av lån! Även begagnade motorcyklar! Inte sjutton visste jag att man köpte begagnade motorcyklar med lånade pengar! (Nu vet jag bättre. Nu vet jag att man köper allt för lånade pengar, t.o.m. Thailands-resor och 10-kort hos manikyristen på hörnet!)
Hur som helst, som den ekonom jag är bad jag förstås omedelbart om information om vad som gäller för dessa HD-lån och fick en broschyr i handen. Sitter nu och tittar i denna broschyr (tryckt 2006) och där står det att läsa att man krävde 20% kontant. Det låter ju bra. Men i övrigt är det svårt att få koll på räntan. Det står att räntan följer STIBOR, men det står inte med vilket påslag (förklarligt eftersom broschyren bara trycks en gång om året). Det står dock om ett speciallån där man betalar 1000kr/månad för varje 100000kr man lagt ut på mcn. Dvs, 12000/80000=15% ränta per år. Vem f-n är förvånad över krisen vi sitter i nu när folk lånar sisådär 200000kr till 15% ränta för att köpa mc??!!
---------------------------
Läste en artikel i NYT häromdagen och där påstods det att en fjärdedel av alla HD-lån i USA var subprimelån, med räntor uppåt 18%! Många lån var också lån helt utan handpenning och många av dessa köpare har nu börjat gå i “konkurs”. Detta har i sin tur sänkt vinsten för HD rejält. Med den typiske HD-köparen, en 50/60-årig äldre man, hundratusentals kronor fattigare sedan krisen startade är det föga troligt att vi ser en snabb återhämtning för den drygt 100-åriga Milwaukee-baserade tillverkaren. Den tröga kreditmarknaden gör det ju svårt för företag som HD att låna på kapitalmarknaden (många av mc-lånen paketerades om på asset-backed-securities marknaden som vi alla vet är iskall idag) och det borde kanske få dem att tänka om. jag menar, om man är 55 år gammal och vill ha en HD, varför lånar man då till köpet? Det måste vara ett tecken på systemfel! I vilket fall som helst, HD överlevde den stora depressionen på 30-talet så de borde nog överleva även dagens kris.
Vad hände med priserna i Sverige då? Jag har kollat begagnat-priserna på vissa Harley-Davidson modeller (Fat Boy, Heritage, Sportster) på nätet och funnit en viss liten nedgång sedan 2007. Ingen dramatisk nedgång än så länge dock, fast om man ska tro vänner som köpt bil den senaste tiden så är prutmånen på begagnat-fordonsmarknaden större än någonsin. Jag håller fortsatt utkik.
april 14, 2009
Är ni trötta på låga bankräntor? – Del II
I en tidigare blog Är ni trötta på låga bankräntor? presenterade jag ett förslag för hur kapitaltörstande företag i Sverige skulle kunna få finansiering genom att låna av småspararna runt omkring i landet som säkert är trötta på bankernas dåliga räntevillkor. Jag kallade lånen för Svenska Tiger-lån och en del av idén var att staten skulle garantera lånen (genom en viss sorts värdepappersiering, se den första bloggen). Ingen inblandning av bankerna skulle dock behövas.
Nu visar det sig att tyska staten planerar att göra något liknande. De planerar att utnyttja småsparares aptit för säkra investeringar med statlig garanti genom att erbjuda obligationsfonder innehållande en korg av statspapper. Dvs till skillnad mot mina tiger-lån så är det tyska staten, och inte dess företag, som ska låna pengarna. En annan skillnad är att den tyska iden saknar min idé med värdepapperisering (det behövs ju inte då vi pratar om ett litet antal statliga lån och inte tusentals företagslån). I likhet med mitt förslag, dock, är det staten och inte banker och fondbolag som ska erbjuda sparformen (som annars verkar lik en vanlig obligationsfond).
Precis som mitt förslag är detta förstås en käftsmäll för bankerna och för en av deras bäst mjölkande kassakossor, dvs småspararnas sparande. Detta bör man förstås, som statsmakt, tänka på innan man inför en dylik lösning.
april 09, 2009
Sanningen avgjörs inte av majoriteten!
Detta är ett av mina favoritcitat. Det har t.ex. använts av digniteter som Joseph Ratzinger (som han hette innan han ”döptes” om till Benedictus PP XVI.)
Jag brukar ofta tänka i banorna av detta citat när jag agerar på marknaden. Det är ju ett vikigt antagande bakom varje aktieköp du gör, eller hur?
Hur som helst, idag tänkte jag använda citatet för att hänvisa till gårdagens inflationsundersökning av TNS Prospera. I den tillfrågades bl.a. penningmarknadens aktörer (någon sorts majoritet på finansmarknaden) om var de tror inflationen landar framöver. Deras svar var att de trodde inflationen kommer att ligga på 0.6% om ett år, 1.6% om två år och 2.2% om fem år.
Detta är diametralt motsatt mina förväntningar om höga framtida inflationsnivåer (kopplat till lågkonjunktur, d.v.s. stagflation). Det är bara att vänta och se. Om några år får vi se om sanningen i denna fråga avgörs av majoriteten eller av oss i minoritet!
Jag brukar ofta tänka i banorna av detta citat när jag agerar på marknaden. Det är ju ett vikigt antagande bakom varje aktieköp du gör, eller hur?
Hur som helst, idag tänkte jag använda citatet för att hänvisa till gårdagens inflationsundersökning av TNS Prospera. I den tillfrågades bl.a. penningmarknadens aktörer (någon sorts majoritet på finansmarknaden) om var de tror inflationen landar framöver. Deras svar var att de trodde inflationen kommer att ligga på 0.6% om ett år, 1.6% om två år och 2.2% om fem år.
Detta är diametralt motsatt mina förväntningar om höga framtida inflationsnivåer (kopplat till lågkonjunktur, d.v.s. stagflation). Det är bara att vänta och se. Om några år får vi se om sanningen i denna fråga avgörs av majoriteten eller av oss i minoritet!
april 07, 2009
Banca Monte dei Paschi di Siena: il fine di campanilismo?
For all the Italy-buffs out there it is a bit sad that one of the really old players in the financial world, Banca Monte dei Paschi di Siena, last week requested government aid to boost its capital ratio. Remember, we are talking about a 500-year old bank here! In fact, it is the oldest bank in the world, founded in 1472! That’s how serious this banking crisis has become. Not even the old institutions from the good old Medici age manage to sail through the turbulence unharmed, it seems.
The main branch is located in the beautiful old Palazzo Salimbeni building in central Siena. Unfortunately, a beautiful bank building is not enough, not even with today’s inflated Siena real estate prices! We are certainly living through extraordinary times….
april 02, 2009
Ska vi tro på fastighetsmäklarna? - Del III
Det har gått knappt ett halvår sedan jag skrev om detta sist. Se Ska vi tro på fastighetsmäklarna? - Del II (13/10 -08) och Ska vi tro på fastighetsmäklarna? (16/9 -08). Denna gång hittade jag ungefär 1000 (1800 i okt) lägenheter till salu i Malmö. Av dessa hade ungefär 200 (500 i okt) någon gång under den tid de legat ute fått se sitt pris sänkt och ungefär 15 (15 i okt) fått se sitt pris höjt (de är alltså fortfarande till salu). Genomsnittsprishöjningen var 7.5% (10% i okt) och genomsnittssänkningen var -9.3% (-10% i okt).
Summa summarum: min (helt ovetenskapliga) slutsats är därmed att förra årets trend att lägenhetspriserna faller i Malmö förstärkts ytterligare!
Att antalet lägenheter till försäljning minskat vet jag inte riktigt hur jag ska tolka. Det kan vara så att mitt sätt att välja ut lägenheterna är för slumpartat men det kan också har mer fundamentala orsaker. Om det är ett tecken på framtida pris-uppgång eller -nedgång vet jag ej heller.
Summa summarum: min (helt ovetenskapliga) slutsats är därmed att förra årets trend att lägenhetspriserna faller i Malmö förstärkts ytterligare!
Att antalet lägenheter till försäljning minskat vet jag inte riktigt hur jag ska tolka. Det kan vara så att mitt sätt att välja ut lägenheterna är för slumpartat men det kan också har mer fundamentala orsaker. Om det är ett tecken på framtida pris-uppgång eller -nedgång vet jag ej heller.
mars 30, 2009
The first iTraxx default
OK, it is a week or so since it happened but for my own book-keeping I want to blog on the fact that the first company in one of the more important iTraxx Europe CDS indexes has defaulted! The bankrupt petrochemical company LyondellBasells CDS was one of 50 speculative-grade CDS included in the iTraxx Crossover index. This index is one of the two most quoted iTraxx indexes, together with iTraxx Europe, and it has traded at very elevated levels, sometimes above 1000bp, for some time now.
The credit crisis continues, in other words, and it is probably not a very bold statement to claim that soon one of the 125 iTraxx Europe investment-grade firms will probably default as well. It is clear that the crisis has reached the corporate sector and not only financials are living on the edge these days. BTW, the day of the reckoning is approaching for GM, and GM is included in iTraxx Europe, and…….
The credit crisis continues, in other words, and it is probably not a very bold statement to claim that soon one of the 125 iTraxx Europe investment-grade firms will probably default as well. It is clear that the crisis has reached the corporate sector and not only financials are living on the edge these days. BTW, the day of the reckoning is approaching for GM, and GM is included in iTraxx Europe, and…….
mars 27, 2009
Den nya planen för att få bort dåliga lån från bankerna
Den nya planen från Geithner (US treasury) har ett intressant upplägg. Den försöker involvera den privata sektorn genom att de får bjuda på problemlånen/värdepappren i bankernas portföljer (som successivt över månaderna som gått fått mindre och mindre oaptitliga namn ....toxic==>problem==>legacy....).
Detta tror jag är bra och det är något jag önskat sedan lång tid. Dock, det som oroar mig, trots att jag tycker denna plan ser bättre ut än de tidigare, är att priserna på lånen kommer att vara så låga att det i sig självt kommer att orsaka nya/fortsatta problem för bankerna som äger problemlånen i nuläget (förutom de uppenbara problemen med att planen är för liten, att investerare subventioneras av skattebetalare och att investerare möjligen är rädda för att bli bestraffade med bonusförbud etc. om de deltar i planen). Överhuvudtaget ser jag dock denna nya plan som ett intressant steg för att utröna om de låga priserna på problemlånen är orsakade av en (temporär) likviditetsbrist eller av en (permanent) förväntan om höga framtida kreditförluster.
Jag förutsåg tidigt de problem som bankerna skulle få pga kreditproblem (se tex This is crazy, från December 10, 2007) och jag tror jag vågar sticka ut hakan igen och hävda att jag inte tror det är över här och nu. Jag har länge satsat på att det är kreditproblem som ligger bakom dagens problem, inte i huvudsak likviditetsproblem.
Sanningens ögonblick är nära....
Detta tror jag är bra och det är något jag önskat sedan lång tid. Dock, det som oroar mig, trots att jag tycker denna plan ser bättre ut än de tidigare, är att priserna på lånen kommer att vara så låga att det i sig självt kommer att orsaka nya/fortsatta problem för bankerna som äger problemlånen i nuläget (förutom de uppenbara problemen med att planen är för liten, att investerare subventioneras av skattebetalare och att investerare möjligen är rädda för att bli bestraffade med bonusförbud etc. om de deltar i planen). Överhuvudtaget ser jag dock denna nya plan som ett intressant steg för att utröna om de låga priserna på problemlånen är orsakade av en (temporär) likviditetsbrist eller av en (permanent) förväntan om höga framtida kreditförluster.
Jag förutsåg tidigt de problem som bankerna skulle få pga kreditproblem (se tex This is crazy, från December 10, 2007) och jag tror jag vågar sticka ut hakan igen och hävda att jag inte tror det är över här och nu. Jag har länge satsat på att det är kreditproblem som ligger bakom dagens problem, inte i huvudsak likviditetsproblem.
Sanningens ögonblick är nära....
mars 25, 2009
Hur mycket leveraged loan exponering finns det i det svenska finansiella systemet? – Del II
Som jag skrev i ett tidigare inlägg här (28 november 2008) så ojade jag mig över problemen på CLO-marknaden (Collateralized Loan Obligations) och att problemen snabbt skulle kunna sprida sig till private equity företagen. Sedan dess har vi mycket riktigt sett en ökad uppmärksamhet i media för private equity företagens trångmål.
Nu har ett nytt regnmoln blåst in över Bermuda triangeln
private equity ------ CLOs ------ företagskonkurser
För några veckor sedan avslöjade nämligen ett av de stora rating instituten, Moody’s, att de troligen kommer att vara tvungna att nedgradera majoriteten av de CLOs de givit ratings (har ej kollat upp vad som sedan hänt)! Standard & Poor’s hintade om samma sak. Detta kommer troligen minska aptiten ytterligare bland CLO-investerare, vilket i sin tur i så fall troligen leder till ökade problem bland private equity investerare och deras företag.
Anledningen till Moody’s nedgraderingar är tydligen att de kommer att ändra antaganden bakom sin rating-process. Inte minst kommer de att öka den antagna konkurskorrelationen mellan industri-sektorer i deras ratings av CLOs. I detta sammanhang vill jag belysa hur jag redan innan krisen belyste detta problem i en av mina forskningsartiklar! I artikeln
Byström, H., Instantaneous Credit Risk Correlation, The Journal of Fixed Income 17 (2), 2007, pp. 5-12.
(som skrevs i slutet av 2006 och publicerades 2007) föreslår jag en ny metod att estimera konkurskorrelationer på. I ett enkelt test av metoden visar jag sedan hur gängse industri-industri korrelationer verkar vara alldeles för låga. Mina resultat pekar på mycket högre korrelationer än vad som normalt antas! Ska bli spännande att se hur mycket Moody’s justerar upp sina korrelationer. Återigen, hade mina antaganden använts hade de aldrig försatt CLO-investerna, och i förlängningen private equity bolagen, i den prekära sits de är i just nu!!
Här kommer ett citat ur min artikel Instantaneous Credit Risk Correlation:
It [my new correlation measure] could be useful for rating agencies in their ratings of CDOs. Default correlation estimates are very important for the rating of CDOs and other multi-name structured products, and we therefore propose a possible inclusion of our simple dispersion-based approach in the rating of such products. Just like us, in the example in the previous section, Standard & Poor’s, Moody’s and Fitch focus on industry sectors in their models (S&P [2001], Fender and Kiff [2004], Fitch [2006]) and they all typically divide the default correlations in the underlying pool into intra-industry and inter-industry correlations. Furthermore, the inter-industry default correlations are often assumed to be zero or close to zero. This clearly seems to be at odds with our findings; even if credit spread correlations of course are much higher than corresponding default event (or default-time) correlations it seems drastic to assume the latter to be zero considering the very high spread correlations (default probability correlations) observed in the previous section.
Nu har ett nytt regnmoln blåst in över Bermuda triangeln
private equity ------ CLOs ------ företagskonkurser
För några veckor sedan avslöjade nämligen ett av de stora rating instituten, Moody’s, att de troligen kommer att vara tvungna att nedgradera majoriteten av de CLOs de givit ratings (har ej kollat upp vad som sedan hänt)! Standard & Poor’s hintade om samma sak. Detta kommer troligen minska aptiten ytterligare bland CLO-investerare, vilket i sin tur i så fall troligen leder till ökade problem bland private equity investerare och deras företag.
Anledningen till Moody’s nedgraderingar är tydligen att de kommer att ändra antaganden bakom sin rating-process. Inte minst kommer de att öka den antagna konkurskorrelationen mellan industri-sektorer i deras ratings av CLOs. I detta sammanhang vill jag belysa hur jag redan innan krisen belyste detta problem i en av mina forskningsartiklar! I artikeln
Byström, H., Instantaneous Credit Risk Correlation, The Journal of Fixed Income 17 (2), 2007, pp. 5-12.
(som skrevs i slutet av 2006 och publicerades 2007) föreslår jag en ny metod att estimera konkurskorrelationer på. I ett enkelt test av metoden visar jag sedan hur gängse industri-industri korrelationer verkar vara alldeles för låga. Mina resultat pekar på mycket högre korrelationer än vad som normalt antas! Ska bli spännande att se hur mycket Moody’s justerar upp sina korrelationer. Återigen, hade mina antaganden använts hade de aldrig försatt CLO-investerna, och i förlängningen private equity bolagen, i den prekära sits de är i just nu!!
Här kommer ett citat ur min artikel Instantaneous Credit Risk Correlation:
It [my new correlation measure] could be useful for rating agencies in their ratings of CDOs. Default correlation estimates are very important for the rating of CDOs and other multi-name structured products, and we therefore propose a possible inclusion of our simple dispersion-based approach in the rating of such products. Just like us, in the example in the previous section, Standard & Poor’s, Moody’s and Fitch focus on industry sectors in their models (S&P [2001], Fender and Kiff [2004], Fitch [2006]) and they all typically divide the default correlations in the underlying pool into intra-industry and inter-industry correlations. Furthermore, the inter-industry default correlations are often assumed to be zero or close to zero. This clearly seems to be at odds with our findings; even if credit spread correlations of course are much higher than corresponding default event (or default-time) correlations it seems drastic to assume the latter to be zero considering the very high spread correlations (default probability correlations) observed in the previous section.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)